hur blir man terrorist? Sirenerna i Bagdad kan ge några ledtrådar

Sirenerna i Bagdad av den algeriske författaren Yasmina  Khadra kom på svenska 2007 och man kan undra varför jag inte läst den förut? Det är en roman som är helt i min smak, den ger ett annat perspektiv och fördjupar bilden av den unge muslimske mannen som blir terrorist.  Den handlar alltså om en ung man som växer upp i en liten beduinby i Irak, ett land som är ockuperat av amerikaner och när trupperna kommer till byn utsätts berättarens familj för flera attacker. Vid en av dem utsätts hans far för en (för honom) oerhörd skymf, en händelse som gör att den unge mannen bestämmer sig för att hämnas de västerländska smutsiga förövarna.

Han beger sig till Bagdad, en stad där både han och människorna är så avtrubbade av krigets fasor att de inte ens hör krigssirenerna. En hjärntvätt följer, kusinen från hembyn menar att mannen är utvald för ett särskilt uppdrag och det är i gestaltningen av den unge mannens tankar, beslutsamhet och tvivel som den här romanen verkligen lyfter. Kanske skulle man kunna hoppats att den skulle blivit mindre aktuell sedan den skrevs men tyvärr, med IS som en stor aktör i regionen som beskrivs. Med personliga möten med flyktingar från området nästan varje dag och som arbetande i en stadsdel där unga män reser till Mellanöstern för att ansluta till IS så kommer den här romanen som ännu en pusselbit i mina försök att förstå vilka mekanismer som styr de unga männen som går in i döden.

Andra romaner som jag läst på temat är:  Den ovillige fundamentalisten, Döda dem alla och Khadras Efter attentatet.  Vad dagen är natten skyldig är ytterligare en roman av Yasmina Khadra och när jag nu läst hela trilogin så tror jag att den ändå är min favorit. Det var något med miljöerna i den som stannar kvar. 

Amos Oz är författaren som skrivit den lilla boken Hur man botar en fanatiker . 2012 skrev jag om den:

Han menar att fanatismen inte har något med religion eller kultur att göra, det handlar om en strid mellan de som tror att ändamålet helgar medlen medan alla vi andra som förespråkar pluralism, tolerans och pragmatism står för att livet är ett ändamål - inte ett medel. Han menar att en fanatiker är någon som bara kan räkna till ett, lyssnar man till flera röster, till flera åsikter så är man per definition inte fanatiker och hans botemedel mot fanatism är sinne för humor. 

Fantasi, sinne för humor och kunskaper om varandras sätt att leva och tänka. Då kommer man en bit på väg, Yasmina Khadras romaner är fantastiskt fina om man har lust på att utvidga sin världsbild en smula. Jag själv fortsätter med Resa in i tomheten av Samar Yazbek.