Mord och mysterier heter Kulturkollos tema den här veckan och jag tänkte att en prisbelönt nordisk deckare skulle bli mitt bidrag. Nu har jag lyssnat i drygt 18 timmar på Thomas Rydahls Eremiten och troligen gav jag den inte tillräckligt med obruten tid, jag fick lyssna om och börja om ett antal gånger. Egentligen så är idén till den här deckaren spännande, den har en åldrad taxichaufför med ursprung i Danmark som huvudperson och miljön är en av Kanarieöarna: Fuerteventura. Erhard lever vid sidan av samhället, han kallas Eremiten bland folket på ön och som utomstående så kan han observera människor och företeelser utan att alltid synas själv.
När en bil hittas på en av Fuerteventuras turiststränder så ligger där ett litet spädbarn i en kartong i baksätet. Dött och förtorkat, inlindat i pappersremsor med dansk text. Samtidigt firar Erhard helg tillsammans med några vänner på ön och en av kvinnorna råkar ut för en olycka, eller är det något annat?
Erhard är den där sortens anti-hjälte som man lätt kan fatta tycke för. Han är omöjligt omodern och har få vänner, hemma i Danmark har han en familj som han inte längre har kontakt med. Han är vänlig och omtänksam, rådig och praktiskt lagd och vill skydda och ställa till rätta. Trots det så är det här inte en berättelse som fångar mig. Som sagt, jag har fått börja om flera gånger och det är inte så troligt att jag tar mig an uppföljaren som kommer 2017.
The Sunday Times gillade - läs gärna deras text.
När en bil hittas på en av Fuerteventuras turiststränder så ligger där ett litet spädbarn i en kartong i baksätet. Dött och förtorkat, inlindat i pappersremsor med dansk text. Samtidigt firar Erhard helg tillsammans med några vänner på ön och en av kvinnorna råkar ut för en olycka, eller är det något annat?
Erhard är den där sortens anti-hjälte som man lätt kan fatta tycke för. Han är omöjligt omodern och har få vänner, hemma i Danmark har han en familj som han inte längre har kontakt med. Han är vänlig och omtänksam, rådig och praktiskt lagd och vill skydda och ställa till rätta. Trots det så är det här inte en berättelse som fångar mig. Som sagt, jag har fått börja om flera gånger och det är inte så troligt att jag tar mig an uppföljaren som kommer 2017.
The Sunday Times gillade - läs gärna deras text.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!