Mocka - en sträckläsningsroman

Väderleksutsikterna för långhelgen ser ut att ropa läsning, läsning, läsning och då ska jag passa på att tipsa om en sträckläsningsroman.

Tatiana de Rosnay är fenomenal på att skriva relationsromaner och Mocka är ytterligare ett bevis på det. När boken börjar så får vi möta parisiska Justine som är på frilansuppdrag som översättare, hon ser fram emot barnens lediga onsdagseftermiddag och livet med den engelske maken är tryggt och problemfritt. Så ringer mobilen, hennes trettonårige son har blivit påkörd av en smitare och är på väg till sjukhus i ambulans. Livet förändras på ett ögonblick. Malcolm hamnar i djup koma och snart börjar Justine fundera på förövaren, polisen har väldigt få spår. Det enda som de vet är att bilen var en mockafärgad mercedes.

Det här är en mycket vackert berättad historia om en familj som hamnar i en kris. Den medelålders Justine tvingas att förbereda sig på att förlora sin son och hennes tankar om livet med Malcolm är så fina att läsa. Kärleken till maken ifrågasätts, behovet av att reda ut livet tränger sig på och hon handlar inte alltid rationellt. Känslan av desperation och osviklig kärlek till ett barn gör att det är lätt att identifiera sig med Justine och visst är det här ganska sorglig läsning. Inte muntert hela vägen men med ett stråk av värme och kärlek som gör att man inte deppar ihop helt.

Att förlora ett barn i en helt meningslös olycka, vilket scenario skulle kunna vara värre?