då är det dags för divor och dämoner

Veckan inne på kulturkollo ägnar vi åt divor och dämoner.

Välkomna dit! (Om ni vågar ...)

torkans år - en vibrerande roman från Schweiz

Torkans år av Roland Buti är en perfekt Anna-bok. Så var det sagt. Det finns väldigt lite som jag inte gillar med den här välskrivna och vackra romanen från Schweiz. Tiden, stämningen, människorna och språket, precis i min smak.

Det är 1976 och på Schweiz landsbygd är värmen tryckande och torkan svår. Hos familjen Sutter är det främst oron för den nystartade kycklinguppfödningen som plågar. De har investerat allt i en modern uppfödningslada och när fläktarna inte mäktar att hålla värmen från hallen dör djuren ett efter ett. Fadern arbetar sida vid sida med den 13-årige sonen Gus och det är Gus som berättar minnena från den där sommaren då allt förändrades. Som en exotisk virvelvind drar moderns väninna Cécile in på gården, storasyster Lea är redan på väg bort och den gamla hästen har bestämt sig för att dö. Gus drar runt i hettan och observerar med hjälp av sitt ritblock, han lever med naturen och han har djuren nära. Han är nog bättre på djur än människor om man ska vara ärlig. Han befinner sig mitt emellan barn och vuxen och traditionerna kräver att han, som äldste son, skall ta vid släktgården. Samtidigt så inser han att de kan finnas en värld bortom den lilla byn, bortom arbetet bredvid fadern.

Ibland så känns det som att böcker jag läser liksom är besläktade med något annat jag läst och med Torkans år är det mest av allt Maggie O'Farrells Sommaren utan regn som dyker upp. Det är en annan roman som beskriver en familj under den heta sommaren 1976 och jag tänker också mycket på Korparna av Tomas Bannerhed. Anse er härmed tipsade! 

pottungen - nu är det revolutionstider

Pottungen av Anna Laestadius Larsson tar vid där Barnbruden slutar och vi får åter möta Charlotta och Johanna. Kung Gustav III har blivit mördad och hertig Karl får gå in och leda en förmyndarregering tills Gustav IV Adolf är 18, hans hustru Charlotta är fortsatt barnlös och livet i de kungliga salarna påverkas allt mer av att revolutionens vindar drar fram över Europa. Kungens skattkista är tom och samtidigt som hovprotokollet och det kungliga överdådet skall upprätthållas så har hertigen allt svårare att få finanserna att gå i hop. Johanna, Pottungen, har vuxit upp till en vacker ung kvinna och hon arbetar hårt för att skapa en framtid för hennes oäkte son Nils. Att vara ensam mor gör det mycket svårt att kunna försörja sig och när hon får chans att skaffa en roddbåt som fraktar passagerare på Stockholms vattenvägar så bestämmer hon sig för att satsa. Det innebär att hon sätter sig i skuld till Filip, en man som under flera år tagit sig an henne och sonen Nils. 

Del två i de här historiska serien är väsentligt mer politisk än del ett och det är klart förståeligt att författaren tagit den vägen. I den första delen skildras de naiva ungdomarnas syn på glansen i hovet och det handlar en hel del om romans, hovlekar och kurtis men i del två så har både Charlotta och Johanna åldrats, dessutom har världen runt dem också förändrats. Hovet i Versailles är upplöst och Frankrike en republik. I Amerika har självständighetsförklaringen antagits och idéerna om allas lika värde, avskaffande av ärvda privilegier sprider sig också till Sverige. Jag gillade mycket att den här delen fick mig att googla och fundera flera varv över vad som egentligen hände i Sverige efter mordet på Gustav III.  Hattar och mössor har man ju vaga idéer om men hur var det egentligen?

Om jag nu ska vara lite petig så saknar jag det vetenskapliga perspektivet i de här romanerna. Slutet av 1700-talet var upplysningens tid också i Sverige och vetenskapsmän som Linné och andra hade sin storhetstid. Visst hade det varit snyggt att få med lite av det också i de här romanerna? 

Hur som - jag lyssnar genast vidare på Rävhonan, jag vill absolut följa alla de kvinnor som jag lärt känna genom böckerna in deras ålderdom. 

bokcirkla med oss: Mocka!

Läs Mocka och prata sedan om den med oss på Kulturkollo läser! 

12 mars sätter vi igång. 

fågeln i mig flyger vart den vill - 2017 års augustprisvinnare

Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg är den bästa sortens barnböcker! Den sorten där text och bild samspelar och där man får möta en ung människa som lever i en sorts verklighet och drömmer om något annat. Jag kan så relatera till Berta Hanssons livsöde som skildras i den här underbara lilla boken. Berta föds i början av 1900-talet i en liten by i Jämtland. Hennes mor dör i lungsoten när Berta är liten och arbetet på gården är självklart. Berta drömmer om studier, hon drömmer om att få teckna och måla. Hon drömmer om att få besöka doktorns hem, för där finns tavlor att se. Med blåleran i diket formar Berta en fågel och skulpturen blir en gåva till hennes mor, den gåva och också ett löfte att en dag flyga någon annanstans och göra något annat än att arbeta på bondgården och hosta sig till döds.

Boken vann augustpriset i höstas och jag förstår precis varför. Jag kommer att använda den i min undervisning, den passar in på så många av kunskapskraven i svenska, bild, religion och historia så att den borde bli obligatorisk läsning faktiskt!

I veckan startar ett nytt tema inne på kulturkollo, mitt inlägg kommer framåt eftermiddagen men jag kan avslöja så mycket som att jag skriver om en annan sorts fågel i det. Fågeln är en så fantastisk symbol för mycket!

en bra bok om hockey!

Nu börjar mina koreanska tips tryta men jag fortsätter väl med en bra bok om hockey:

repris från fredag 9 december 2016

björnstad - en bok om hockey och mycket mer

Björnstad av Fredrik Backman är något så ovanligt som en roman om sport som man kan läsa oavsett om man är det minsta intresserad av hockey. En liten stad i norra Sverige har något stort på gång, juniorlaget är ovanligt talangfullt och tillsammans med tränaren David ska de bli stommen i A-laget. Med ett lag i högsta ligan kanske hockeygymnasiet kan bli av, kanske byggs det en galleria och kanske vill människor bo kvar eller till och med flytta in till Björnstad igen. Sportchef för laget med sina färger från skogen och snön är det hemvändande proffset Peter och han har med sin familj flyttat tillbaka till den ort som fostrat honom. Dottern gillar mest av allt att spela gitarr och när hon blir medbjuden på juniorlagets fest så händer något som sätter sammanhållningen i den lilla staden på prov.

Det här är på många vis en roman om tonårstiden, det handlar om femtonåriga flickor som är vänner på ett vis som man bara kan vara då. Det handlar om ett gäng sjuttonåriga pojkar som levt sin sport tillsammans sedan de var små. Några kommer att bli proffs, andra kommer att vara döda innan de är 25 men just nu är de lojala och sluter upp som en för varandra. De måste prestera tillsammans för att de ska lyckas och gruppdynamiken som finns i ett lag skildrar Backman mycket bra. Han gestaltar också invånarna i den lilla staden som lever och andas hockey, alla är engagerade i laget och trots att småstadssnacket kan innehålla en hel jante så vet de vad som är ont och gott.

Vi är björnarna från Björnstad är klubbens mantra och jag var lite rädd för att det skulle bli grabbigt och lite flåsigt sådär men jag har kapitulerat. Med allvar, pricksäkerhet och med kärlek till sina karaktärer har Backman skrivit en roman som är ett givet tips till alla er som skall köpa julklapp i helgen. Passar alla åldrar från tonåring till pensionär, lättläst men ändå med en allvarlig ton och gillar läsaren sport, eller kanske till och med har spelat en lagsport så är det perfekt.

för att kunna leva - Yeonmi Park

Av @tusentunnor fick jag tipset på Instagram att läsa För att kunna leva av Yeonmi Park  och självklart vill jag också förmedla det tipset till er. Jag har inte läst ännu men det kommer så småningom.

barnbruden - ännu en historisk roman i mina öron

När det kommer till läs/lyssnandet av Barnbruden av Anna Laestadius Larsson så skyller jag helt på Sofie. Hon tipsade om serien när vi var på läsretreat i Varberg och lydig som jag är så började jag lyssna ...

På något vis så har jag hamnat i ett stim av historiska romaner och jag förundras över hur många välskrivna serier som kommit de senaste åren. Favoritförfattare är förstås Maria Gustavsdotter men Göran Redin uppskattar jag också mycket, de båda skriver om stormaktstiden. Laestadius Larsson landar i sin roman mitt i 1770-talet och Gustav III s hov. Till Stockholm anländer den unga Hedvig Elisabeth Charlotta som skall gifta sig med kungens bror Karl och förhoppningsvis stärka släkten med en tronarvinge. På resan till Sverige lär Charlotta känna Sophie von Fersen och de två blir väninnor för livet.

Hovprotokollet är något helt annat än den unga Charlotta är van vid och det blir en svår omställning att vänja sig vid det nya sättet att leva. Till en början så bländas hon av prakten och det överdådiga bröllopet men snart känner sig Charlotta mycket ensam. Som en trygghet placeras en liten flicka, Johanna, i ett skåp med en potta. Om hertiginnan skulle behöva en potta på natten så finns hon där, hon ser och noterar förstås mycket av det som händer i Charlottas sovrum också.

Både den fiktiva Hedvig Elisabeth Charlotta och förlagan till fiktionen den historiska personen skriver under hela sitt liv dagbok. Och vad jag förstår så har Laestadius Larsson läst de efterlämnade texterna när hon skrev boken. Om man vill läsa mer om dem så finns det en intressant artikel i Populär Historia (2007) som inleds:

Hedvig Elisabeth Charlotta, gift med Karl XIII, är utan tvivel den fliti­gaste dagboksskribent­en bland svensk histo­rias alla kungligheter. Vid sin bortgång efterlämnade hon fler än sjutusen tätt skrivna sidor som omfattar hennes liv från tiden som tonårig hertiginna vid Gustav III:s hov fram till bortgången 1818, då hon var drottning över Sverige och Norge. Hon hade bestämt att ingen fick läsa vad hon hade skrivit förrän femtio år efter hennes död, och det dröjde ända till början av 1900-talet innan dagböckerna publicerades.

Litterära skildringar av kvinnor i historisk tid är så intressanta och jag tycker att Anna Laestadius Larsson lyckas mycket bra med sin roman, en lagom blandning av vänskap, kungligt liv och leverne och miljöbeskrivningar  som lockar till googling. Vill man se kläder från tiden så är Livrustkammarens hemsida en guldgruva - kika in i klädkammaren! 

Läs ett smakprov! 

anklagelsen - Bandi

Jag har en novellsamling  min ägo som jag tänkt läsa under flera månader. Tyvärr har det ännu inte blivit av men jag vill ändå tipsa. Bandis noveller Anklagelsen har en säljtext som lyder:

"För första gången kommer nu en skönlitterär skildring av livsvillkoren i Nordkorea, av en dissident som fortfarande uppges bo kvar i landet. Pseudonymen Bandi (»eldfluga« på koreanska) är medlem i nordkoreanska författarförbundet, och riskerar genom utgivningen sitt liv.

De sju berättelserna i samlingen är ett unikt material. Till skillnad från de historier som handlar om flykten från Nordkorea, är detta berättelser om de människor som är kvar. Deras vardagsliv, familjerelationer, arbeten och umbäranden. Hela tiden finns en skräck för att de man älskar ska föras iväg eller försvinna.

Människorna vi möter i novellerna är motsatsen till psykologiskt nyanserade romanpersoner, de är »typer«, arbetare och idealister. Stilen, bilderna och metaforerna ger i sig fascinerande inblickar i ett land som i 60 år varit helt isolerat från omvärlden. Bandi har själv sagt att han skrivit dessa berättelser med »tårar och blod, ilska och bitterhet«.

Bandi (född 1950) kommer troligtvis från en familj som har kopplingar till makten: författarförbundet fungerar som språkrör åt diktaturen. Efter nittiotalets svältkatastrof började Bandi emellertid att kritisera regimen. Berättelserna i denna samling, som skrivits mellan 1989 och 1995, smugglades ut via en ideell organisation och utgavs för första gången i Sydkorea 2014."

hunden som vågade drömma - perfekt högläsning från Sydkorea

Idag är det kinesiskt nyår och deras kalender går in i hundens år. Då passar det extra bra att presentera en fabel om en hund:

repris från måndag 22 maj 2017

hunden som vågade drömma

Hunden som vågade drömma av koreanska Sun-Mi Hwang är en allegorisk fabelsaga helt i stil med Hönan som drömde om att flyga som tog mig med storm härom året. När nu berättelsen om Tufsen dök upp i min e-boksläsare så var jag tvungen att läsa. Valpen Tufsen föds i en kull hos farfar Gaphals och snart inser hon att hon inte ser ut som de andra valparna. När hennes mor och syskon blir stulna av en hundtjuv så blir Tufsen farfars nya avelstik och kanske finns där ett liv för henne trots allt.

Mest av allt så är det relationen mellan den allt äldre mannen och hunden som jag fastnar för i den här texten. Skrothandlaren och hans fru tar ömt hand om sina hundar och när farfar Gaphals blir sjuk påverkas Tufsen så starkt att hon matvägrar och också blir dålig. För mig är tanken inte långt borta med min pappa och hans hundar, de gjorde att han hade sällskap ända till slutet och de var så vilsna när han inte längre fanns kvar.

I Hunden som vågade drömma omges Tufsen av sin husse och matte men också av ett helt gäng med andra djur och det är framför allt när hönan Svägerskan kommer till hushållet som humorn dyker upp i berättelsen. Den feta katten från granngården irriterar sig så vansinnigt på den skrytsamma hönan så det slutar med förskräckelse och det är sådana här små sedelärande episoder i sagan som både roar och gör att den känns exotisk i formen. Det är ingen roman i vanlig bemärkelse, mer som en allålders högläsningsbok. Hwang illustrerar själv sina böcker och de enkla, vackra bilderna tillför fin stämning. 

inget att avundas - reportagebok från Nordkorea

repris från torsdag 16 juni 2011

Inget att avundas (Barbara Demick)

Som världens mest slutna samhälle och tillsammans med Kuba den sista planekonomin är Nordkorea naturligtvis intressant som ämne för reportageböcker. Nyligen kom en svensk bok ut om en turistrundresa i Nordkorea medan Inget att avundas gör tvärtemot och beskriver livet längst bort från det som de fåtaliga utlänningarna får se. Längst från Potemkinkulisserna i Pyongyang ligger industristaden Chongjin. Demick lyckas baserat på intervjuer med avhoppare till Sydkorea beskriva en handfull livsöden där under Nordkoreas korta blomstring men framför allt under dess fall.

Efter kriget byggdes Nordkorea med kinesiskt och ryskt stöd upp till en stat som låg före Sydkorea materiellt. Tyvärr byggdes också upp en som vi tycker skrattretande personkult av Kim Il Sung (och senare hans son Kim Jong Il) i kombination med ett närmast kastliknande klassificeringssystem av familjer, en extrem form av planekonomi och ett kontrollsamhälle byggt på angiveri och förbud mot att röra sig inom landet. När Kina och Ryssland senare tog sin ekonomiska hand från Nordkorea kollapsade industrin och med den det ekonomiska systemet. Kvar blev den i förhållande till BNP största krigsmakten i världen och en teknologisk satsning på kärnvapen. Och svält.

Demick skildrar mycket effektfullt förfallet genom att berätta de enskilda personernas historier. Elektricitetens försvinnande får symbolisera nedrustningen av det moderna samhället. Till att börja med blinkar lamporna illavarslande då och då. Sedan är strömmen borta en timme eller två för att till slut bara vara tillgänglig en timme eller två per vecka (i inledningen beskrivs hur Nordkorea på satellitbilder numera är en svart fläck i ett i övrigt upplyst Asien). Parallellt minskar det meningsfulla arbetet i industrin och så småningom de matkuponger som delas ut som huvudsaklig lön och folk får istället ägna sina dagar åt att själva skaffa mat och allt mynnar ut i svält vars konsekvenser beskrivs med ohygglig vidrighet.

En bit in i boken tyckte jag för ett ögonblick att det bara var ett fåtal människoöden som beskrevs och att den journalistiska gärningen i detta inte var så imponerande, men boken växte sedan och slutintrycket blev väldigt starkt. För att nämna några saker så är den påtvingade marknadsekonomin och framför allt uppfinningsrikedomen som trots allt växer fram när människor tvingas försöka klara sig själva intressant och flykten till Sydkorea via Kina är spännande på många sätt. Bland annat är mötet med först Kinas och sedan Sydkoreas moderna samhällen och materiella välstånd för nordkoreaner som varit avskärmade från omvärlden under hela sitt liv närmast ömsint skildrat. Det görs också ett relativt lyckat försök att förklara hur ett sådant här slutet och personfixerat samhälle överhuvudtaget kan byggas upp och vidmakthållas. Masshysterin med gråtande undersåtar vid Kim Il Sungs död blir till exempel förståelig. Nästan.

/Gästbloggare M

GP, SvD och DN har intressanta artiklar om boken.

idag på Kulturkollo: Vegetarianen av Han Kang

flickan med sju namn - en avhoppares berättelse

Hyeonseo Lee berättar i sin självbiografiska Flickan med sju namn rakt och oförställt om sin uppväxt i Nordkorea och hur hon strax innan arton års ålder lyckas fly till släktingar i Kina. Hon flyttar senare vidare till Shanghai och lyckas till slut att ta sig till Sydkorea. Väl där bestämmer hon sig för att försöka smuggla ut sin mor och bror som fortfarande befinner sig i Nordkorea vilket blir en både strapatsrik och kostsam operation. Att hennes släktingar skulle kunna leva kvar i diktaturen Nordkorea när hon själv flytt är farligt och närmast  omöjligt. 

Den bild av Nordkorea som Hyeonseo Lee ger oss som läser är den där regimen har en sådan  kontrollapparat så att man inte längre kan lita på någon, barnen hjärntvättas i skolorna och tvingas bevista offentliga avrättningar, högtidsdagarna handlar om att fira ledarens födelsedag med oändliga parader och livet i det bästa av länder består av svält och brist på basvaror. Hon beskriver också hur svårt det är att leva på flykt, att inte kunna säga sitt riktiga namn och inte kunna känna sig trygg någonstans påverkar Lee på många sätt. Å ena sidan blir hon en ung kvinna som använder sin drivkraft till att ständigt bygga upp nya liv på nya platser samtidigt har hon svårt att riktigt rota sig. Att våga slå sig till ro är inte enkelt. 

Den här boken är både en personlig skildring av en ung kvinnas öde men också en inblick i nordkoreanskt vardagsliv, hon berättar hur skola och arbetsplatser fungerade, hur alla invånare var uppdelade i olika grupper som var strikt hierarkiska med ledaren som allsmäktig Gud och så återkommer hon till angiverisamhället. Redan på lågstadiet skulle skoleleverna drillas in i att ange sina kamrater. De som inte varit goda medborgare skulle gott göra det på olika sätt och släktingar och grannar uppmuntrades/tvingades att spionera och rapportera på människorna runt dem. Lyssna gärna på Hyeonseo Lees TED-talk och läs genast hennes bok. Det är en intressant inblick i ett annars mycket slutet land. 

ylvas bok - tillbaka till syskonen från Orust

Ylvas bok är del fyra i serien om prästdöttrarna Morlandeus från Orust av Maria Gustavsdotter. Efter att ha fått följa Ulrika, Katarina och Ebba i stormaktsidens Sverige så är det nu dags att läsa vidare om Ylva. Hon är gift med Ulrikas styvson och de lever ett kärlekslöst äktenskap i Dalarna. När prästen i sockenkyrkan dör under en predikan, han är just i färd med att peka ut en häxa i församlingen, så sätts en radda händelser igång. Ylvas make är en duktig träsnidare och är det så att hans trädjur fungerar som färdmedel för häxorna när de reser till Blåkulla för att bola med djävulen? Och hur är pigan Brita inblandad? Två tonåriga flickor vittnar och Ylva fyller på med skvaller. Samtidigt så lever Katarina och Ebba i Uddevalla och driver en tygbod, brodern Magnus har startat skola och i prästgården på Orust ligger prästen slagrörd och sköts om av sin ovilliga hustru. Livet i prästgården styrs med järnhand av hjälpprästen Jostein och Gustavsdotter skriver fram 1600-talet som en brytningstid. Bohuslän blir svenskt, kvinnorna får i och med männens krigande större möjligheter att försörja sig och kyrkans makt är inte längre oemotsagd. Vetenskaperna vinner mark och utbildningen blir allt viktigare. Vill man läsa fler romaner om svenska 1600-tal så kan jag påminna om Lövbergaserien av Göran Redin. Han skriver huvudsakligen om framväxande industri och krigen så hans böcker i kombo med Gustavsdotters är en perfekt match.

Jag skulle verkligen rekommendera alla att läsa de här historiska romanerna, helst i ordning, för att lära känna alla de kvinnor som man får möta i serien. Maria Gustavsdotter är fenomenal på att skriva fram kvinnorna och deras livssituation i olika historiska epoker. Jag fastnade för hennes serie Fem pärlor till jungfruns krona från det medeltida Kalmar och jag ser alltid fram emot att läsa en ny roman. Välresearchat, varmt och med historiska detaljer och lagom gammaldags språk gör att man bara sjunker in och befinner sig där tillsammans med Gertraud, Ebba och Katrina. Riktigt spännande var det också att Gustavsdotter vågar släppa fram en osympatisk kvinnoskildring i Ylva. Hon är inte särskilt lätt att gilla men samtidigt så är det skönt att det inte alltid bara gestaltas präktiga, arbetsamma och synnerligen kloka huvudpersoner. Det fanns ju alla sorter, då som nu.

Jag längtar redan efter nästa roman!

Tack till Historiska media för recensionsexemplar.

hönan som drömde om att flyga - en koreansk allåldersbok

repris från lördag 23 maj 2015

hönan som drömde om att flyga - en vacker allåldersbok

Hönan som drömde om att flyga heter Knopp och hon sitter i sin bur och blir allt mer nedstämd. Hon har värpt ägg efter ägg och hon har inte ens fått känna det lena skalet mot sin näbb, än mindre ruva fram en egen liten kyckling. Hon blir så ledsen att hon slutar att värpa och som den sjuka höna hon är så slängs hon på komposten. Det är bara så turligt att hon har ännu några krafter kvar och kan leva vidare. Livet i frihet är dock inte lätt, hon möter svårigheter. Djuren på gården vill inte ha med hönan att göra, hon blir utstött och längtan efter ett barn blir allt starkare. En dag hittar hon ett övergivet ägg i en vassrugge och när den lilla bruna ungen kläcks är lyckan stor.

Den här fina lilla allegoriska sagan är en otroligt vackert illustrerad berättelse från Korea som handlar om de universella tidlösa frågorna. Vilket pris har friheten? Hur klarar man sig om man inte har någonstans man får höra till? Kan man älska en unge fastän den inte ser likadan ut som man själv? Kan man leva lyckligt trots att den man älskar lämnar en? 

Just nu pågår samtalet om boken på Kulturkollo läser - häng med! 

ta hand om min mor - ömsint roman från Sydkorea

Repris från april 2013: 

Ta hand om min mor har allt som en riktigt bra annaroman ska ha. Språket är avskalat och osentimentalt, berättelsen om den försvunna modern är gripande, formen där de olika familjemedlemmarna var och en berättar sin historia gör den perspektivrik och den utspelar sig i en miljö och en kultur som är spännande att lära känna.

Ta hand om min mor, ta hand om och förvalta minnena av en mor uppmanar den äldsta dottern, som är författare, sig själv. Hon, som resten av familjen, inser att det är en mor som de faktiskt dåligt känner. När modern en dag mitt i sommaren försvinner spårlöst i Seouls tunnelbanesystem så lämnar hon maken och de fyra barnen vilsna. Modern har tillbringat det mesta av sitt liv i köket och tillrett mängder av måltider men ingen av dem vet om hon egentligen ens tyckte om att vara i köket, hennes hårda hushållsarbete har tagits för givet och hennes gröna fingrar och strävsamhet har byggt upp ett välstånd som gjort klassresan möjlig för barnen. Modern, själv analfabet, anlitar en flicka för att läsa dotterns böcker högt och kanske fanns där ändå drömmar om ett annat liv? 

En ömsint och ytterligt vacker roman som uppmanar mig som läser att passa på att lyssna innan det är försent, ta vara på vardagens möten och stanna upp för att undersöka vad människor faktiskt önskar och vill. Uppskatta varandra för vardagsarbete och inte ta något för givet. 

Lätt att skriva, svårt att göra.

en lördag i februari

Hela lilla familjen samlad hemma. Så himla mysigt! Semlor och tulpaner är perfekt en lördag i februari. Jonna debuterade som frisör också - hon har många talanger den dottern :-) Buketten har hon också fixat!

element - ary

På Kulturkollo har vi haft tema de fyra elementen hela veckan och jag får väl bidra med ett långsökt tips: Elementary. Just nu kollar vi senaste säsongen och jag gillar Sherlock-serien som utspelar sig i New York. 

alla monster måste dö - en reseskildring från Nordkorea

repris från torsdag 23 februari 2012

Alla monster måste dö (Magnus Bärtås & Fredrik Ekman)

Ännu en Nordkoreaskildring och en liten överraskning. Det skrevs mycket om Alla monster måste dö när denna reseskildring kom ut och det jag minns är shockturisterna "Brommapojkarna" och därför hade jag fått för mig att boken i sig var en "Filip&Fredrik i det efterblivna landet" ungefär. Så är det inte alls utan snarare ett allvarligt försök att nyansera och förstå detta underliga land. Så gott det nu går på en veckolång gruppresa under ständig övervakning. Det är alltså i denna grupp som tre unga Stureplansstekare (av författarna döpta till "Brommapojkarna") utgör en pikant kulturkrock, men alla västerlänningarna är egentligen lika malplacerade där de vallas mellan de storslagna monumenten och de hotellplan som är öppna för utlänningar. Inte en enda vanlig nordkorean får man träffa, men i en liten glipa här och en liten krackelering där skymtar människorna bakom deras guider och författarna lyckas på något sätt ta sig förbi det mest iögonenfallande exotiska och absurda och göra rimligt att även ett sådant här system möjliggörs av och består av vanliga människor.

Förutom reseskildringen så försöker boken bringa reda i diktaturens själ och man gör det bland annat genom att försöka förstå Kim Jong Ils filmintresse istället för att bara förlöjliga det. Ett filmpar, regissör och skådespelerska, kidnappas 1978 från ett Sydkorea som då var diktatur liksom broderlandet, för att lyfta Nordkoreas filmkonst (att erkänna att man inte var internationellt ledande i ens en sådan här fråga var för övrigt en stor uppoffring för ledarskiktet). De uppenbart filmintresserade författarna använder sedan en monsterfilm, där även ett om inte kidnappat så i alla fall shanghajat japanskt filmteam får bistå, som en allegori för maktstrukturen i en diktatur. Eventuellt menar de att de sydkoreanska filmmakarna står för det subtila budskapet, eller att det till och med är beställaren Kim Jong Il som besitter denna självinsikt. Oavsett vilket så kommer bokens titel av att även den järnätande Godzillakopia som slåss på folkets sida mot tyranniet till slut måste dödas av folket. Boken avslutas med en epilog som beskriver hur den tidigare okände Kim Jong-un målmedvetet börjar lyftas fram som ledare så fort Kim Jong Ils hälsa börjar vackla. Den fysiska inkarnationen av Makten måste bibehållas och gradvis flyttas Makten över till en frisk ung kropp. Kim Jong Il levde fortfarande då boken kom ut och än så länge verkar det inte som monstret dött utan överlever i sonen.

/Gästbloggare M

då drar vi till Pyeongchang

Jag är en sån där sportfåne som går igång på stora mästerskap. Klart att jag kommer att följa tävlingarna i Korea och klart att jag kommer att tipsa lite extra om koreanska böcker här på bloggen. Nuuuu kör vi! (Och heja Kalla imorgon!)

Å nej! Vad ska jag nu göra sista helgen i oktober?

Jag nås av beskedet att Stockholm Literature som varit min ljuspunkt i oktobermörkret de senaste fem åren har beslutat att ta en paus. Det är en unik mötesplats för författare, konstnärer och publik som nu har svårt att hitta finansiärer. Med imponerande bredd av internationella gäster och spännande möten i samtal som får ta tid är festivalen unik i sitt slag i Sverige och jag kommer att sakna den. Bilden ovan är från ett av årets finaste samtal - det mellan Petina Gappah och Jason Diakté. Sån tur att alla samtalen filmades och kan ses på UR- Play för det här vill ni inte missa. Missa inte heller att läsa En droppe midnatt och Memorys bok som båda hamnade på min topplista 2017. Jag måste sedan också erkänna att jag valde fotot också för att det var det enda i år där Yukiko Duke var med, hon och flera andra litteraturälskare har jobbat så hårt för att få till fina festivaler genom åren och det måste vara en tung dag för dem idag. Ni har väl förresten inte missat Yukikos bokkanal på Youtube? Den är grymt bra och varenda bok som hon tipsar om blir man sugen på! 

Jag kan inte annat säga än Å nej! Vad ska jag (och Linda min ständiga litteratur-vapendragare) nu göra sista helgen i oktober? 

grattis Ingrid Maria Linnea!

Idag tänker jag lite extra på min mormor som skulle fyllt 100 år idag. Här sitter hon med sina föräldrar Alma och Oscar och året är nog just 1918. Bilden är tagen på ateljé i Skara där Ingrids farmor bodde och Ingrid var äldsta syster i en stor barnaskara om tolv. Något som märktes hela hennes liv, hon hade stor omsorg om alla och särskilt klappade hennes hjärta för barnen. Idag tänder jag ljusen i ljusstakarna jag fått av henne och sätter en bukett tulpaner på en av hennes vackra virkade dukar. Kalas med kaffetår i koppen (inte kokkaffe för där går gränsen) och minst sju sorter, eller jag nöjer mig med en riktigt god småkaka eller skorpa till doppa. Så vill jag minnas min mormor och så vill jag minnas köksbordet vid fönstret där det alltid fanns plats för alla som hade vägarna förbi. 

veckans utmaning handlar om de fyra elementen

Mitt bidrag blir ett enda. Det som vi önskar: En stund på jorden. 

trädet och vinrankan - Dola de Jong

Trädet och vinrankan  av Dola de Jong är en nederländsk klassiker från 1954 som nu nått den svenska publiken. Per Holmer har översatt och Nilsson förlag har gett ut den här mycket spännande romanen som är en psykologiskt komplex och nyanserad skildring av kärleken mellan två kvinnor i en tid där det inte var helt enkelt.

Det är sent trettiotal i Amsterdam och den unga och ganska blyga Bea har tröttnat på att bo inneboende i ett trångt rum. Hon skulle vilja hyra en lägenhet på Prinsengracht men då krävs det någon att dela hyran med. På en bjudning hos en arbetskamrat så träffar hon Erica, journalist och levnadsglad upptäckare, och de bestämmer sig för att bo samman. Bea beundrar den modiga Erica som till synes vågar allt det där som Bea inte vågar. Erica lever livet i den snabba filen, nattliv, oplanerade resor i Europa och tillfälliga förbindelser ena stunden för att nästa krascha helt och inte orka gå upp ur sängen. Bea känner sig så dragen till den oförutsägbara och impulsiva väninnan men vågar inte riktigt bejaka sina känslor. När sedan nazisterna närmar sig Amsterdam och Ericas judiska påbrå blir svårt att hantera så måste Bea välja. Ska hon fortsätta att träffa män för att det förväntas av henne eller ska hon bejaka kärleken till Erica?

Romanen berättas i efterhand och ett av de stora temana i boken handlar om hur Erica som tycks vara ett spirande och livfullt träd kanske bara var en livlös stam vars grönska var kvävd av en slingrande vinranka. Vad som händer om vinrankan vissnar? Vad blir kvar? Finns det möjlighet för trädet att grönska igen? På ett osentimentalt och ganska korthugget språk beskriver de Jong relationen mellan de båda kvinnorna och jag kan absolut förstå varför den här romanen ses som en klassiker. Den talar till mig och det som var kontroversiellt och omdebatterat på sin tid, samkönad kärlek, är inte i min läsning det centrala. Det är modet och konsten att våga leva det liv man önskar som är det viktiga, det som inte alltid är enkelt men kanske nödvändigt för att inte kvävas helt.

Provläs!  

Vill man läsa mer av Dola de Jong så kan jag rekommendera Åkern är världen som jag läste och skrev om för nästa exakt ett år sedan. Om den skrev jag:

"Sällan har jag läst en så gripande roman om flykt och utsatthet som berättelsen om det judiska, nederländska paret Aart och Lies och den grupp av barn som de tar med sig på färden från förföljelse i Europa till en fristad i norra Afrika."

Maria Miesenberger i Engelska parken

Ni vet, jag och skulpturer. Dygnet på läsretreat i Varberg (ni skymtar Gästis i bakgrunden) så tog jag en snabb runda i den Engelska parken. Så vackra är de, Maria Miesenbergers skulpturer. Man tröttnar aldrig. 

en ny tid - Ida Jessen

"Vad ska jag göra när han inte finns här längre? Vem skall påminna mig om vad jag ska tycka? Vem skall hålla mig på plats? 

Då får jag hitta min plats."

Så har jag hamnat i tidigt nittonhundratal igen! I Ida Jessens En ny tid  får vi lära känna Lilly Bagge, nybliven änka. Hon har levt med sin make doktor Bagge i en mindre stad i Danmark under nästa hela sitt vuxenliv.  När maken så dör så inser hon att hon måste finna tillbaka till den tid innan hon blev fru Bagge och helt utplånade sig själv och sina önskningar.  Hur kan hon hitta tillbaka till  Lilly Höy, den unga levnadsglada lärarinnan som hon en gång var? Hon läser sin dagbok från den tiden och hon använder sitt änkestånd till att närma sig den kiva som hon en gång var, innan konventioner och giftermål begränsade henne. Samtidigt så har hon nu en frihet som änka som hon aldrig tidigare haft, hon har en egen ekonomi och hon kan röra sig med pondus i samhällets alla skikt.

Den här romanen är en sådan där text som man bara vill tipsa alla om. Den är både gripande och välskriven och berättar något om vår historia som inte är så ofta gestaltad. Om man är intresserad över hur kvinnorna för ett sekel sedan levde, och bröt normerna för att få större frihet att välja sin framtid, så är det här en både spännande och vacker text. Det är ett känsligt och personligt porträtt av en kvinna som vaknar upp ur ett äktenskap där hon egentligen inte känner sin man. Ett äktenskap där hon utplånat sig själv för att passa in i rollen som fru doktor. Romanen är skriven i dagboksform och det ger texten en närhet och innerlighet men samtidigt så är det det enda som jag lite invänder mot. Jag är inte helt såld på formen, det blir lite fragmentariskt berättande för min smak. När jag läser Ida Jessens text om Lilly så blir jag igen så oerhört sugen på att skriva ner de berättelser som finns i min egen släkt. Där finns många starka kvinnor att berätta om och stoff för flera romaner!

bokcirkla med oss! Start den 12 februari!

På Kulturkollo läser på FB startar samtalet den 12 februari. Häng på! 

#böckerbabbelbubbel

Hela middagsgänget! 

Ett dyn på läsretreat i Varberg är aldrig fel. Hotell Gästis är det perfekta stället att samlas på om man är boknörd. Vi är ett gäng som påbörjat en tradition med en läshelg i februari och jag hoppas verkligen att det blir repris också nästa år. Vi läser, fikar, pratar böcker, badar i Leninbadet, läser igen och byter pocketfavoriter med varandra, äter gott, litteraturqvissar, bokcirklar och har det allmänt mysigt. Gamla och nya bokvänner möts och umgås på ett väldigt avslappnat sätt. Stort tack till alla fina medlemmar på årets helg, den blev verkligt fin! På instagram finns fler bilder under taggen #böckerbabbelbubbel Kika in, det till och med vinterbadades!

Om bokentusiaster får välja - de här böckerna valde vi att byta. 

I pocketbytet fick jag en bok om bilar ... Lars Mytting är en favoritförfattare så det ska säker bli bra! 

Ute föll snön, inne hade vi det riktigt varmt och gott. 

Halva kulturkollo var på plats!

vargarnas historia - vår bokcirkelbok

På läsretreaten i Varberg så ska vi bokcirkel en riktigt spännande bok. Jag har inte hunnit läsa om den så jag får fräscha upp mitt minne med hjälp av min bloggtext från juli 2017:

vargarnas historia - en överraskande bra roman

En dag låg Emily Fridlunds Vargarnas historia i mitt brevfack och ibland så läser jag de där överraskningsböckerna, ibland inte. Jag hade fått för mig att det här var en amerikansk YA-roman och var egentligen inte speciellt sugen men. Så läste jag och det var ju tur. Jag mötte en tät och suggestiv roman i en annorlunda miljö och en verkligt egensinnig ung flicka som berättare.

Linda bor med sin föräldrar i skogen utanför ett litet samhälle i Minnesota. På somrarna kommer fisketuristerna men för övrigt händer det väldigt lite, den lilla trånga stugan är omodern och föräldrarna är resterna av ett kollektiv som en gång bosatte sig där för att leva nära naturen. Nu finns inte så mycket mer att leva av än fisket och när det flyttar in en unga familj tvärs över sjön så dras Linda till dem. De har en liten son och snart anlitas Linda som barnvakt åt Paul. Samtidigt som modern Patra är ömsint och kärleksfull mot pojken så känner Linda att det är något som inte stämmer.

Fridlund berättar om hur en udda ung flicka hamnar i ett sammanhang som hon förtvivlat gärna vill höra till, som hon längtar efter och hur hon för att kunna höra till måste titta åt ett annat håll emellanåt. Styrkan med romanen är hur naturen blir en del av berättelsen och hur livet i och med naturen förstärker den krypande och ganska otäcka känslan som smyger sig på. Skogen, snön, sjön och kanotpaddlandet. Någonstans där så kan berättelsen säkert kännas som exotisk och närmast i en fantasivärld, för mig uppvuxen på landet i Sverige så kan jag känna igen många av de miljöer som beskrivs och relatera till de svårigheter som det innebär att växa upp ensligt och isolerat. Utanförskapet förstärks för den tonåriga Linda genom den ogästvänliga miljön och det karga klimatet. Ensamheten gör ont att läsa om, knappheten i omsorg och stimulans gör mig som läser förtvivlad. Jag kan helt förstå Lindas intresse för familjen tvärs över sjön, universitetsläraren och den unga mamman med det lilla barnet har en stor lockelse.

Vargarnas historia är en riktigt fin debutroman som jag är glad över att jag läste, tack det stora förlaget för den överraskningen.