björnkvinnan - Karolina Ramqvist

Jag blir så irriterad på mig själv ibland. I lyssningen av Karolina Ramqvists Björnkvinnan så hade jag så förfärligt svårt att frigöra mig från den där metoo-fonden som finns i hennes privatliv. Allt från brevet från Ulf Lundell, kretsen kring Arnaud och maken Virtanen susar förbi. Anna Bodins text i DN reder ut några av trådarna och visst kan man anta en tydlig koppling till Ramqvists egna upplevelser de senaste åren i romanen. Ramqvist själv säger att hon vill tala genom sina texter och kommenterar inte för övrigt.

Hur som, författaren Ramqvist verkar älska att använda vädret och årstiden som en av karaktärerna i sina texter. Mörkret, kylan kommer också i den här romanen. Romanen utspelar sig i flera olika tider, en är i nära nutid när författaren far till Frankrike med sin tonårsdotter för att uppleva Paris och också göra research för boken. Det besöket väcker minnen av författarens ungdom i just Paris och hur hon ätit middag med män bara för att ta sig framåt i karriären, att återvända till platserna väcker känslor. Hon irriterar sig omåttligt på dotterns snapchattande och frågan, den ständiga blir. Varför vill vi numer så sällan vara i nuet, varför lägger vi ett filter mellan oss och verkligheten?

En del av romanen handlar om hur en fransk adelsdam på 1500-talet, Marguerite de la Rocque, förser med sin förmyndare på en expedition till Nordamerika. När hon upptäcks vara gravid så sätts hon iland på en liten ö med bara sin älskare och en betjänt. Livet på ön blir hårt, de andra dör och det lilla barnet dör men kvinnan överlever. Först flera år senare räddas hon av en fiskare som tar henne med tillbaka till Frankrike och Ramqvist följer i sin roman denna på många sätt exceptionella kvinnas spår. Kontrasterna mellan livet som kvinna på 1500-talet och livet som kvinna nu, med småbarn, dagishämtningar och en ständig röra runt sig. Männens överlägsna fysiska kraft symboliseras snyggt i  björnen som adelsdamen möter och dödar, björnen som står där uppstoppad i nutid och författarens sökande efter den historiska kvinnan är hela tiden ett försök att komma närmare den nutida. Flera av partierna i romanen inspirerar mig och intresserar mig men ibland så tappar jag farten. Kanske är det de där sökande i arkiven och ganska långa citaten som får mig att tappa fokus. Ramqvist läser sin bok själv och hon gör det jättebra men kanske ska just den här typen av text ändå läsas med ögonen. 

Här på bloggen finns många texter och kommentarer om Karolina Ramqvists romaner. Jag länkar till: 

Alltings början (gästbloggartext) 
Flickvännen
Den vita staden
Det är natten

Karolina kommer till mässan nästa vecka och har många programpunkter. Jag hoppas kunna slinka förbi på någon av dem.