ganska nära sanningen - Anna Ahlund

Ganska nära sanningen av Anna Ahlund passar bra att skriva om idag när det är valborgsmässoafton. I de stora studentstäderna Lund och Uppsala så är just det firandet en av årets höjdpunkter och Ahlunds roman är miljön ett estetiskt gymnasium i just Uppsala. Till studentstaden kommer Nico flyttande från Vansbro, det hen först av allt gör är att färga håret rosa och köpa ett par docs och så ska hen då bo hos sin faster. Redan första dagen på den nya skolan så träffar hen Beata och deras vänskap blir så där intensiv som vänskap bara kan bli när man är typ 16.

Allt eftersom terminen (och romanen) går så lär vi känna Nico och jag tycker att den här ungdomsboken har sin styrka i att det är en skildring av ungdomarnas vardag där plugg, fest, vänskap och kärlek får plats utan att det blir mega-dramatiskt. Nico utforskar sin könsidentitet och den förvirrande förälskelsen som drabbar är så fint skildrad. Anna Ahlund är skicklig på att skriva om den där tiden då barndomen absolut är förbi men vuxenlivet fortfarande känns främmande, hon gör det också med en stor portion humor och det är väldigt lätt att tycka om både Nico och Beata. De har dessutom kärleken till Beatles gemensamt och Ahlund bygger sin struktur på beatlesstrofer men jag hade inte alls en beatleslåt i huvudet under läsningen. För mig så var det The Velvet Underground & Nico med I'll be your mirror som blir boken soundtrack.

Nu ska boken vidare till läsare i högstadiet. Det här är en bok för dem!  

sen for jag hem - Karin Smirnoff

I Sen for jag hem av Karin Smirnoff har janakippos tvillingbror bror dött i en dramatisk olycka och jana måste förhålla sig till att hon nu är ensam kvar i kippogården. Begravningen av bror hålls i Tornedalen och jana känner sig kluven, var är hennes plats i livet nu när hon faktiskt kan välja sin framtid utan att ta hänsyn till någon annan. Kan konsten vara vägen? Hennes dotter diana har i hemlighet skickat bilder på janas lerfigurer till ett galleri i Stockholm och snart befinner sig jana i huvudstaden för att medverka på vernissage. Återvändandet dit väcker starka minnen för jana, hon kom dit som konststudent och mönstret i hennes liv fortsatte med destruktiva relationer. På vernissagen möter hon nico som ger jana nya impulser mot ett liv med konst.

I den här tredje och avslutande delen av Smirnoffs trilogi så är sig mycket likt. Det är ett vardagsliv i Norrlands inland med vedpannor och snöglopp, det är dramatiska händelser och hemligheter som avslöjas, det är sjukdom och död och det är miljöer som man lärt känna genom böckerna. Om den första delen var brors och den andra delen var mors så är den tredje väldigt mycket janas. Hon försöker att sortera ut vad som påverkat henne, hon har förstått hur faderns sjuka beteenden ärrat henne för livet och hon prövar att navigera till en plats att vila och skapa. Ett hem.

Med den här romanen sätter Smirnoff punkt och jag hoppas att det går bra för jana och alla de andra som man lärt känna i i böckerna. Emellanåt så har jag tyckt att det blivit för mycket action, för många grymheter och helt osannolika händelser som staplats på varandra i texterna men så kommer den där skildringen av mötet med konstnären på ön, vakan över den cancersjuke mannen eller omsorgen om djuren. Då vänder allt, allt är förlåtet och språket med sina dialektala ord är hypnotiskt. Det suger en in i berättelsen och släpper inte taget förrän boken är utläst. Så befriande att läsa något så säreget och det ska bli mycket spännande att se hur Smirnoff går vidare i sitt författarskap. Längtar redan efter nästa bok! 

en stund är vi vackra på jorden - Ocean Vuong

Idag skriver jag om Ocean Vuongs roman En stund är vi vackra på jorden inne på Kulturkollo.
Välkomna dit! 

nomineringars till årets bok är här!

De nominerade till Årets Bok 2020 är:

• Brevvännerna, Eli Åhman Owetz (Harper Collins)
• Där kräftorna sjunger, Delia Owens (Forum)
• Bergens stjärnor, Jojo Moyes (Printz)
• Jamåhonleva, Anders Roslund (Albert Bonniers förlag)
• Mitt liv som råtta, Joyce Carol Oates (Harper Collins)
• I oxögat, Ida Andersen (Polaris)
• Ödesmark, Stina Jackson (Albert Bonniers förlag)
• Jägarinnan, Kate Quinn (Harper Collins)
• Terapeuten, Helene Flood (Polaris)
• Nästa!, Nina Lykke (Wahlström & Widstrand)
• Tistelhonung, Sara Paborn (Albert Bonniers förlag)
• Skuggjägaren, Camilla Grebe (Wahlström & Widstrand)

Som alltid så kan man rösta på nätet, jag brukar se till att läsa alla innan jag bestämmer mig. Hittills har jag bara läst sju av dem (länk finns i listan om man vill läsa mina inlägg) så det får bli sommarläsning på de resterande. Hoppas, hoppas att det kan bli en festlig utdelning på mässan!  

Hur många sippor fanns det i skogen? Oändligt.
Hur mycket väntar vi på Bebben? Oändligt. 

samlade verk - Lydia Sandgren

En människas samlade verk - vari består det? Är det kartongerna med ofärdiga texter som ligger Martin Bergs klädkammare, är det  Gustav Beckers tavlor som fyller ateljén och museerna eller är det de handlingar (och icke-handlingar) som bildat ens liv? Dubbeltydigheten i Lydia Sandgrens debutromans titel är tydlig och hon undersöker på nästan 700 sidor de tre vännerna Martin, Gustav och Cecilia s livsval (och icke-val).

Vi hade den här romanen som bokcirkelbok och visst passade det bra att läsa vårens snackis, en göteborgsskildring och en bok som handlar om litteratur och konst. Att det dessutom fanns mängder att diskutera efter läsningen var en extra bonus. Linda har på Enligt O har skrivit om en många av de teman vi diskuterade - kika gärna in hos henne. Något vi var eniga om i vårt samtal var att Sandgren har lyckats med att skildra staden Göteborg, kanske är det här faktiskt den stora Göteborgsromanen? Miljöerna och de olika tidsepokerna är genuint skildrade och jag som t ex själv läste på humanisten  87-89 känner igen väldigt mycket av tiden i texten. En av Lindas kommentarer i samtalet kring boken var men varför så lång? Dessa ständiga promenader överallt, vi som läser fattar grejen - det är är en flanörroman. Martin vandrar omkring och låter benen styra honom lite varstans i livet. Han tar sällan några beslut själv och samtidigt så är det faktiskt Martin som står pall. som stannar kvar.

Utan att spoila allt för mycket av handlingen så cirklar den här romanen kring de tre mycket begåvade vännerna som möts under studietiden i Göteborg. De har helt olika bakgrund, klasstillhörigheten är en viktig faktor i hur de handlar, vi har konstnären Gustav från en förmögen redarfamilj, övremedelklassdottern Cecilia som har vuxit upp i Afrika och läser flera ämnen parallellt och tryckeriarbetarsonen Martin som helst av allt vill skriva romanen. När romanen börjar så är det Martin som vi möter. Han har tryggt och stabilt tagit hand om hans och Cecilias barn, han driver ett förlag som ska fira 25-års jubileum och han håller sig i form trots att han är lite över femtio. Cecilia lämnade honom och barnen när tonårssonen var liten och dottern Rakel var i lågstadieåldern. Vännen Gustav ska ha en retrospektiv utställning på Konstmuseet och hela stan är tapetserad med affischer - alla föreställande en ung Cecilia. Martin och Cecilias dotter Rakel blir allt mer nyfiken på sin mor, finns där några ledtrådar i de foton som finns kvar? Vet Gustav något som inte Rakel vet? Sökandet efter modern finns med Rakel, längtan efter att veta vad som hänt henne blir som en livsnödvändig gåta som måste lösas.

Gustav är den karaktär som jag tycker Sandgren leker allra mest med, han det där konstnärsgeniet som skapar och super, brakar samman och är briljant. Han är på gränsen till att bli en förutsägbar pappdocka men så vid några tillfällen skymtar en människa fram. Cecilia är nog den av vännerna som gäckar mig mest, inte bara för att hon de facto är förvunnen en stor del av berättelsen utan för att jag inte riktigt förstår mig på henne. Hon är den duktiga och ambitiösa presteraren, mellanbarn i en smått excentrisk familj och när hon fått två små barn och doktorerat så sticker hon bara. Lämnar allt. Hon kan inte göra något lagom, det är inte så att hon börjar jogga. Hon springer maraton och trots det så får hon inte den bekräftelse hon söker. Genom romanen så är det ändå mest Martin som vi följer och hans medelålderskris är en fröjd att följa. Han plockar bland sina papper, han lagar invecklad mat, han försöker sig på att dejta och han tränar på Hagabadet. Han gör allt som förväntas. På något vis så levs livet, anspråkslöst och ganska ofullbordat men han gör så gott han kan. Gott så.

Något vi nämnde i vårt snack i fredags var att det är ganska ovanligt att läsa en roman om en kvinna som bara sticker och lämnar sina barn. I GP idag kom en artikel som kommenterar just det.
Nu ska min dotter som bor vid Mariaplan få boken, i boklådorna i Majorna är romanen slutsåld. Det är också en spaning, är det nu dags för de riktigt omfångsrika romanerna igen? Är minimalismens tid där man skall läsa allt mellan raderna slut? Knappast, men Testamente är ytterligare ett exempel på en omfångsrik roman som fått både priser och sålt bra. Oavsett så är jag säker på att den här romanen kommer att nomineras för flera priser framöver.

Det är den värd!

paradiset ligger under mammas fötter - Gina Dirawi

Så fantastiskt väl Gina Dirawi har fångat tonåringarna språk i sin debutroman Paradiset ligger under mammas fötter! Jag lyssnar på Dirawis inläsning och det känns som att jag befinner mig i förortsskolans högstadiekorridorer och tjuvlyssnar på några av mina forna elever.

I den här romanen så går tjejerna Mona och Mila sista terminen på gymnasiet som ligger i en liten norrländsk stad. De är bästa vänner och delar allt, de jagar betyg och följs åt till moskén. De är snabbtänkta och smarta och båda två har ambitioner som sträcker sig längre än att träffa en utbildad man och gifta sig. Mona drömmer om konst och tar samtidigt hand om sin mycket sjuka mamma, Mila gör ållåt hon kan för att passa in och det går sådär. Livet leder dem båda till det flyktingläger där deras mammor en gång lärt känna varandra och sista delen av boken utspelar sig där.

Precis som Johan Ehns roman Hästpojkarna, som man kan läsa mer om här, så är Dirawis en sån där roman som skulle passa väldigt bra att läsa om man är typ 15 och lika bra om man är 53. I inledningen till Paradiset ligger under mammas fötter så säger Gina Dirawi att det här är den bok som hon skulle velat läsa om hon var 16 och visst är det underbart att läsa om unga tjejer som tar för sig i livet. Slöja eller ej, det spelar ingen roll. Det som de letar så förtvivlat efter är att få leva ett liv där de själva kan välja sin framtid och där de inte behöver dölja och förställa sig.

Det här är skrivet i högt tempo och mycket smart, det delas ut svingar år många olika håll och både "svenskars" syn på muslimer och patriarkala strukturer, utseendefixering och de snäva normerna får sig rejäla slängar. Kontentan är ta ingen skit. Ta ingen skit. Det är ett enkelt budskap att backa.  

berit älskar Russin - igen

Annica Hedin och Per Gustavssons Berit älskar Russin har blivit använd i vårt arbete med läsförståelsestrategier och den fungerade mycket bra! Vi har jobbat med känslor och att kunna sätta sig in i någon annans tankar och känslor och den här gången skulle eleverna lyssna på del av berättelsen och sedan skriva vad Berit tänker, vad hon säger och illustrera hur hon ser ut när hon gör det. Som minilektion har vi också inlett skrivandet med att sortera de olika skiljetecknen . ? och ! genom att para ihop meningar från boken med korrekt tecken. Jag arbetar med de elever som behöver extra stöd i sin språk-. läs- och skrivutveckling och för många av dem är den här typen av uppgifter mycket bra. De är anpassade efter vars och ens nivå och dessutom så engagerar det de allra flesta.

Och vet ni, vi ska få ha vårt författarbesök med Per Gustavsson på meets. Bra va!

hästpojkarna - Johan Ehn

Idag kan man läsa en text av Johan Ehn inne på Kulturkollo.
Han berättar om en resa han gjorde för att kunna skriva romanen
Hästpojkarna. Välkommen dit!

rolf - Malin Lindroth

Malin Lindroths nya roman Rolf är en pendang till hennes bok Nuckan. Om Nuckan handlade om den ofrivillig singel kvinnan som ständigt blir bortvald så är storyn om den medelålders mannen Rolf den om den där övervintrade filosofistuderande kvasiakademikern som bitter och missförstådd lommar omkring längs väggarna i den kommunala korridoren. Det social livet är nästan obefintligt, mamman besöks på hemmet med en bakeleskartong då och då och det enda som kan skänka tröst är en mild berusning. Som outbildad vikarie på komvux möter han så en dag en ung kvinna, hon har skärt hår och är trasig på många sätt. Hon har ett självskadebeteende och han har ett behov av att ta om hand, pyssla om.

Rolf Boman är inte bra på relationer och Lindroth är fantastiskt bra på att gestalta den där mannen som liknar män vi alla känner: ensamma, udda och i celibat lever de ett liv som blir allt mer beroende av rutiner och ritualer desto äldre de blir. De tänkte studera, men det blev inte riktigt av för de blev kränkta/oförstådda. De skulle velat ha en familj men hur skulle de kunna träffa en partner? De skulle vilja se världen men vad skulle det egentligen tjäna till, och smaka någon ny mat. Nej, tack!

Ibland har de också en alltomfattande och uppslukande hobby. Rolf ruskas om i sitt liv när den kära skära dyker upp. Han gör ett försök att ekipera sig och tänker ut scenarion där de skulle kunna bli ett par. Hur som så blir det (inte överraskande) särskilt lyckat och när romanen är slut så lämnas läsaren hängande. Hur går det för Rolf egentligen? Köper han en landgång och går på besök på äldreboendet, eldar han upp sina nya byxor? Skaffar han sig ett liv, eller slutar det tvärt.

Det här var en intressant betraktelse över samtiden och hur ensamhet kan leda till handlingar som kan tyckas helt galna. Det är inte långsökt att börja fundera på tiden just nu när social distansering helt tar bort vardagsmöten mellan människor och de platser där människor kan mötas kravlöst stängs ned. Jag har inte tänkt klart, men visst känns det som att många människor just nu är ensammare än någonsin. Eller är det tvärt om, sällan har man haft något så självklart att småprata om som nu? Håller man sig "älgavstånd" så kan man ju faktiskt fortfarande prata med folk. Också med alla rolfar därute.

sverigevänner - historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn

Sverigevänner av Arash Sanari är en sån där bok som i all sin charm har ett innehåll och budskap som är svidande svårt att läsa. Arash berättar på ett roligt, smart och engagerande sätt om hur hans familj, med pappa i spetsen, försökte bli svenskast på Tjörn. De flyr på 80-talet från ett oroligt Iran och pappa kemiingenjören får ett arbete på industrierna i Stenungsund. Föräldrarna önskar inget hellre för sin son att han ska få det gott i sitt nya hemland och att flytta till en liten ort tänker de är bra för integrationen. Det visar sig att det är väsentligt lättare för Arash att finna en plats i det nya landet än vad det är för hans pappa. Pappan blir allt mer isolerad medan Arash och hans syster blir allt mer integrerade. De kulturkrockar som uppstår och skillnaderna i syn på hur barn kan uppfostras, klassmarkörer, synliga och osynliga sociala koder osv kommenteras av den vuxne sonen och mitt i fnissandet så sätter man den goda viljan i halsen. Alla vill förstås väl, menar väl men så obarmhärtigt Arash blottar synen på de som är annorlunda.

Boken bygger på dagböcker (hans egna och pappans) från tiden då familjen etablerade sig i Sverige och i ljudboksverionen så läser Arash Sanari själv. Med en distinkt tjörndialekt så gör han och hans berättelse mig sällskap på min långvandring över ön och jag tänker förstås på alla de elever som jag möter varje dag. Vi i skolan vill så väl och vi önskar inget hellre än att det ska bra för dem men kanske kan man mötas på ett mer jämlikt vis. Det tål att tänkas på.

Tack Arash Sanari för att du delar din upplevelse med alla oss som läser!

Kadir Merals roman Pojken som följer sin skugga är en annan ganska nyutkommen roman som skildrar mötet med Sverige. En helt annan historia men också den mycket läsvärd! 

kvinnornas stad - Elizabeth Gilbert

I Kvinnornas stad av Elizabeth Gilbert är det Viv som på ålderns höst berättar om sitt händelserika liv. Romanen börjar med att den 19-åriga Viv kommer till NY för att bo hos sin faster Peg som driver en teater. Viv är en priviligerad ung kvinna som uppfostrats främst till att bli någons fru, hon älskar tyger och sömnad och livet på teatern passar henne perfekt. Snart dras Amerika med i kriget och det blir självklart att också kvinnor skall bidra i krigsindustrin.

Lejonparten av den här romanen handlar om Vivs liv under fyrtiotalet och det är på många sätt charmigt att följa den unga kvinnan mot ett vuxenliv som hon själv kan påverka. Miljöerna på teatern och i New York är målande beskrivna och Viv utvecklas från en timid flicka till en självständig ung kvinna. Hon tar för sig på alla sätt och vis och är det något som jag ska vara negativ till så är det att de sexskildringar som finns instoppade här och var är ganska onödiga. Man fattar Vivs frigörelseprocess ändå. Av omslaget att döma så kanske boken vänder sig till romance-segmentet av läsare och då ska det ju av en och annan sex-scen. Nja.

En habil roman som passar bra som mellanläsning, inget extraordinärt men inte heller dåligt. Jag valde den egentligen efter att ha sett bilder från nutida NY som just nu är pandemins största smitthärd. Presidenten beskriver läget som ett krigstillstånd och så dök den här boken upp som faktiskt skildrar kriget. Konstig tankegång men så var det och är det något som den här boken kan tillföra världsläget så är det en smula verklighetsflykt. Sån't är inte att förakta.

jag ser allt du gör - Annika Norlin

Inne på kulturkollo så har vi just nu ett tema som vi kallar reslust. Vi reser i fiktionen med hjälp av konst, musik och litteratur och de senaste dagarna har jag besökt norra Sverige i två fantastiska böcker. Häromdagen skrev jag om Stina Jacksons Ödesland och idag är det dags att skriva om novellerna Jag ser allt du gör av Annika Norlin. De läses i ljudboksversionen av Olof Wretling och det är helt fantastisk läsning/lyssning. Den västerbottniska dialekten tillför verkligen till upplevelsen av novellerna och jag tycker det är ett mycket bra val av uppläsare. Helst hade jag hört Annika Norlin själv, jag har hört henne läsa radionoveller och det har varit mycket bra. Nåja, Wretling är en helt ok ersättare. Jag går omkring i min trädgård med hörlurarna på och med ett konstant leende i mungipan. De här novellerna är för jäk*a bra helt enkelt.

Att återberätta noveller i en samling är meningslöst men det som gör att jag sträcklyssnar är humorn, de ironiska replikerna, igenkänningen och kombinationen av distans och närhet. Människorna är mänskliga och hjärtat brister när man läser om kvinna som en dag tar på sig sina Lundhagskängor och bara går. Mattan är en av novellerna jag hört förut eftersom den vann Sveriges radios novellpris 2019, den utspelar sig under högstadietiden och kanske är ändå temat för hela samlingen att växa upp och gå vidare i livet. Norlin skiftar tempo i sina noveller och det gör dem väldigt fina att lyssna på som ljudbok. En av novellerna handlar om ett punkband som ska ta bussen till Österrike för en spelning och den där smattrande punkiga energin blandas i texterna med Bachs air. Alltså de här novellerna ska inte skrivas om. De ska läsas. Eller lyssnas till!

Vill man lyssna på en riktigt bra intervju med Annika Norlin så länkar jag till Lundströms. Jag börjar genast tänka på vilka vänner som jag absolut måste tipsa om de här novellerna och tänker att jag måste börja lyssna på Säkert.

ödesmark - Stina Jackson

Idag är det recensionsdatum för Ödesmark av Stina Jackson och jag skulle kunna skriva hur kort som helst.

Läs den!

Eller lyssna på den om ni hellre vill det. Vill ni blir mer övertygade så kan jag avslöja att det här är, i mitt tycke, ännu bättre än Silvervägen och den var mycket bra. Vi befinner oss i en liten by någonstans utanför Arvidsjaur: Ödesmark. I utkanten av byn bor Liv hemma hos sin åldrande far Vidar, Liv har tonårssonen Simon, et arbete på macken och en dröm om att någongång kunna komma bort. Börja om på nytt. Lämna byn, den sociala kontrollen och ödsligheten i Lapplands inland.

I trakten pratas det om Vidar, han ska ha en förmögenhet i kassaskåpet. Den ska han ha skaffat sig genom att lura byborna på deras skog och sedan Livs mamma dog så har Vidar blivit allt mer sär. När han en morgon inte sitter vid köksbordet med sin pipa så förstår Liv att något måste ha hänt. Precis som i Silvervägen så skildrar Stina Jackson en familj som bär på sorger och miljöerna är så trovärdiga att man genast förflyttas till den svenska glesbygden. Det är vårvinter och slask, det är ödehus och människor som lever i marginalen. Jackson bygger sina miljöer med hjälp av bara några få ord och stämningen är så tät.

Jag är mycket imponerad!

nästa - en läkarroman av Nina Lykke

Nina Lykke har en förmåga att skriva om allvarliga ting på ett sätt så att man inte kan hålla sig för skratt.

I Nästa! En läkarroman så får vi möta Elin. Hon är allmänläkare och har de senaste tjugo åren behandlat diverse åkommor på sin mottagning. Hon är en bit över femtio och livet med maken Aksel går på rutin. Han åker skidor och hon dricker vin, samlivet är på paus och det sociala livet obefintligt. Barnen har flyttat ut och Elin har sällskap av TV n, så en kväll i uttråkningens tid så finner hon Björn på FB. Hennes pojkvän från ungdomsåren svarar ja på vänförfrågningen och inget blir sig likt.

När romanen börjar så bor Elin i hemlighet på sin läkarmottagning och hennes enda samtalspartner är skelettet Tore, snart så händer det sig att det som hittills har dryftat med Tore också slinker ur munnen när patienterna hör. Ni vet det där man bara tänker sägs rakt ut, utan filter eller försköningar och med en strid ström av patienter så blir kommentarerna klart underhållande. Människorna som besöker mottagningen tar med sig samtidsproblem rätt in i berättelsen och man kan konstatera att en hel del av åkommorna är ett tecken på att vi lever i välfärdssjukdomens tidevarv. Skildringen av Elins arbete gillar jag skarpt. Inte lika mycket delarna om det nygamla förhållandet med Björn, det känns lite småförutsägbart allt ihop. Desto längre jag läser desto mer lär jag känna Elin och mycket uppskattade jag att få glimtar av hennes uppväxt och relationen med mamman.

Dråplig och emellanåt rejält drabbande får bli mitt betyg, särskilt bra passar den förstås att läsa för en kvinna i min ålder. Typ 50 +

nu bokcirklar vi om Memorys bok!

Kulturkollo läser drar igång idag och vi pratar om Memorys bok av Petina Gappah. Digital bokcirkel är perfekt för alla som är sugna på att prata böcker hemifrån. Välkomna!

repris från torsdag 25 maj 2017

Jag minns mycket väl när jag lyssnade till Petina Gappah på Bokmässan 2010, hon berättade om sin nobelsamling Sorgesång för Easterly och jag läste den förstås sedan direkt. Gappah gav genom sina noveller röst åt kvinnliga erfarenheter i Zimbabwe på ett sätt som jag inte läst tidigare. I sin debutroman Memorys bok så är det Memory som talar. I ett antal anteckningsböcker har hon fått möjligheten att berätta sin historia från början till slut. Hon sitter, dömd till döden, i kvinnofängelset och väntar på att staten Zimbabwe skall anställa den bödel som behövs för att verkställa hennes dom. Hon vet att hon inte är skyldig till det mord av en vit man som hon anklagas för och hennes minnesbok blir kanske del av hennes försvar om hennes fall någonsin tas upp igen.

Faith, Hope, Joy, Memory och Moreblessings - så heter syskonskaran som växer upp i kåkstaden i Harare och namnen är väl valda av deras mor. De är en ovanlig familj där modern är oberäknelig och ständigt sökande efter någons slags ro. Fadern är lugn och praktiskt lagd, han driver en liten snickerifirma från gårdsplanen och tillbringar mycket tid med sina barn, särskilt med Memory. Hon har det mycket besvärligt med sin albinohud och måste hållas borta från solen och lider mycket av att vara annorlunda. En dag ombeds Memory att ta på sin julklänning och hon överlämnas till en vit man. Utan att förstå varför finner hon sin plötsligt i den rika delen av staden men alla möjligheter till utbildning och omvårdnad. Mannen som hon lämnas till heter Lloyd och det är honom hon tjugo år senare anklagas för att ha mördat.

För många år sedan läste jag En röst ur djupet av Nawal el Saadawi och de båda romanerna har en gemensam ton och grundupplägg, en dödsdömd kvinna berättar sin historia. El Saadawi är läkaren som genom romaner vill diskutera kvinnors utsatthet i Egypten och lite kan jag tänka om Memorys bok att Gappah med sin erfarenhet som jurist vill använda romanens form för att belysa rättsväsendets upplösning i ett land som inte ännu hämtat sig från kolonialismen. Rhodesias historia som apartheidland och approprieringen av de stora farmer som ägts av britterna ligger som en fond i hela romanen.

Memorys bok är en oerhört fin skildring av en ung flickas uppväxt och hur Memory, precis som läsaren av hennes anteckningar, upptäcker allt mer om sig själv och sin resa i livet. Hemma hos Lloyd hittar hon läsandet och skrivandet och kärleken till ordet lyser starkt från boksidorna. När Memory beskriver hur avsaknaden av böcker plågar henne i fängelset, mycket mer än avsaknaden av mat och hygienmöjligheter så kan man förstå henne precis. Hon har alltid befunnit sig i någons slags mellanrum, hon är inte vit och inte svart och det gör att tillflykten till böckerna blir extra viktig. I Zimbabwe, när Memory växer upp, är tron på onda andar levande och hon blir en paria som ingen vill beblanda sig med. Då är böckerna vänner och anteckningsböckerna och pennan en tröst och sysselsättning.

Jag hoppas att många, många hittar till den här fina romanen som utspelar sig i en del av världen som sällan skildras. Läs!

några glimtar från en påskhelg som gått

När vi köpte huset 1999 så sa vi att badrummet måste vi fixa. Så gick nästan 21 år och nu så är det nästan klart. Utan el och provisoriskt på flera vis gick det ändå att fira påsk i lilla huset. Så fint att få kunna det! Påskharen hittade också fram och hade med sig lakritsmandlar och trädgårdshandskar. Fin kombo!

Pallkragarna laddade med grönsaker och potatis. Rabarberna hoppas vi på!

Västerrabatten med rosor och lila toner börjar ta form. Det ska bli mycket spännande att följa den, just nu ser det inte så mycket ut för världen.




Moriks fårgård har fått söta lamm. I år är alla döpta efter Astrid Lindgrens figurer och just de här heter Skorpan och Jonatan. Lokalproducerad äppelmust smakade mycket gott.





Som tur var så räddade vi världen från en pandemi. Det känns bra. 

hjärtats bokhandel - Veronica Henry

Hjärtats bokhandel av Veronica Henry blev sällskap på dagens trädgårdsarbete och egentligen så var jag ganska mätt på det där att en ung människa ärver en bokhandel och ska försöka få den på fötter mitt i sorgen. Men Henrys roman är faktiskt en riktigt bra version av berättelsen som vi har läst förut. Jag gillar verkligen berättelsen om Emilia och hennes pappa Julius, bokhandeln Näktergalen och cellospelandet.

Kanske är det så att mitt i pandemins tidevarv så behöver vi läsa ganska förutsägbara stories som mest av allt underhåller. Charmigt med en liten by på engelska landsbygden och karaktärerna är lite mer människor än klippdockor insatta i en typisk mall.

För mig var det perfekt sällskap en Goodmonday. Bra inläst av Maria Lyckow också.

amnesty - Aravind Adiga

Idag inleder vi ett nytt tema på Kulturkollo och jag skriver kort om Aravind Adigas Amnesty. 

Välkomna att kika in där, vi bjuder på reslust! 

dödssynden - Maria Grund

Igår läste jag Dödssynden av Maria Grund och det är en riktigt spännande berättelse med två kvinnliga poliser i huvudrollen. De har båda sin egna utmaningar och deras privatliv vävs snyggt in i den ganska skitiga och råa handlingen. Ännu en deckare som utspelar sig på Gotland, finns det ens utrymme för det? Jodå, det här är ett Visby och ett Gotland som inte skildrats förut. Det är väldigt lite rosor och kullersten i den här berättelsen och egentligen så har boken alla förutsättningar för att bli en favorit hos mig.

Men. Så var det det där med hantverket. Jag har helt tröttnat på deckare som in i absurdum beskriver precis varje miljö och person i ord. Den första meningen sätter tonen och adjektiven och adverben staplas, karaktärerna introduceras genomgående med en beskrivning av sitt utseende och jag tänker så synd på en riktigt spännande idé och en genomtänkt intrig. Ris och ros till en debutant som jag hoppas fortsätter skriva kriminalromaner för där finns något unikt som jag gärna vill läsa mer av. 

och fåglarna fortsätter sjunga

Våren har blivit vemodets tid för mig och i tider av social distansering så blir det extra tydligt. Så fint då att vandra i ett hav av sippor och lyss till bofinken. Just nu är det sippornas tid och fåglarna fortsätter att sjunga. Härligt! 

jackie - Anne Swärd

Igår läs/lyssnade jag på Anne Swärds roman Jackie och jag var så tagen av den att jag inte riktigt kunde formulera mig. I naturen där jag fördriver min tid i ensamhet är det så vackert som det kan vara, fåglarna kvittrar och det allt trängre och klaustrofobiska livet för Jackie speglar sig liksom i det extraordinära läget som samhället befinner sig i. Jag tror att det var just det som gjorde läsningen extra stark för min del, i ett annat läge hade jag kanske mest irriterat mig på Jackie.

Hon är naiv och precis så energisk som en småstadstjej som tagit studenten och äntligen ska börja livet är. Den känslan känner jag mycket väl igen mig i, vilken frihet som öppnade sig i den fasen av livet. Jag själv arbetade dygnet runt för att få ihop pengar och satte mig på färjan till England, Jackie sätter sig på tåget. I Stockholm ska hon jobba som tidningsbud, studera, skriva och gå på krokikurs. Allt är möjligt.

På tåget träffar hon en äldre man, han är både charmig och trevlig och snart har de inlett ett förhållande. Kontrollen kryper på och som läsare förstår man väldigt snart vartåt det barkar. Saligt och heligt förbannad på mannen i romanen blir man, jag blir också frustrerad över att Swärd ger de båda huvudkaraktärerna så knapp bakgrund. Jag vill veta mer om varför de handlar som de gör.

Romanen utspelar sig under ett år och i bubblan som de båda befinner sig släpps få människor in. Jackies vänner försöker tränga sig in, mannens granne finns där men ingen tycks kunna förhindra den besatthet som behovet av bekräftelse och kontroll som byggs upp mellan de två. Det är skickligt berättat och allt kryper under skinnet på ett otäckt sätt. I Swärds roman Vera  finns också berättelsen om den unga kvinnan som manipuleras och hindras från att själv välja sitt liv och i intervjun i Babel i söndags så samtalade Gedin och Swärd just om det återkommande temat.

Lyssna på den, läs böckerna. De är välskrivna och tankeväckande.

7 + 7 brev i en orolig tid

Dagens text på Kulturkollo handlar om Juha Itkonen och Kjell Westös brevväxling.
Välkomna dit! 

unorthodox - en netflixserie på jiddisch

Lördagens sällskap var den fina serien Unorthodox som skildrar en ung flickas väg från en sluten ortodox judisk församling i NY till ett "vanligt" liv i Berlin. Miljöerna och skådespeleriet är fantastiska och serien ger insyn i ett sätt att leva som sällan skildras. Historien baserar sig på en sann berättelse, Deborah Feldmans, och mycket omsorg är lagd för att få alla detaljer i den vanligen slutna kulturen korrekt återgivna. Unikt är också att hela serien är inspelad på jiddisch och Shira Haas gör en fantastiskt fin rolltolkning i Esty. Rekommenderar varmt! 

våroffer - årstidskvartetten är hel

Våroffer av Anders de la Motte är den sista boken i den serien som fåra samlingsnamnet årstidskvartetten. I skogen blommar vitsipporna och bygden förbereder sig för valborgsfirande. Paret David och Thea flyttar in på det stora godset på skånska landsbygden, David skall starta en restaurang och Thea skall arbeta som läkare. Snart upptäcker hon att hela bygden är präglad av ett mord som ägde rum just på valborgsmässoafton 1986 och hennes make David var den gången en av vittnena. Han var bara ett barn då och han har aldrig berättat om det. Varför? Vad hände egentligen den gången och hur hänger det ihop med saker som händer i byn nu? Thea lär känna byn människor och hon försöker förstå sig på varför ingen vill tala om den döda flickan och hennes familj.

När det skarpa vårljuset skiner så kanske det är dags att avslöja väl gömda hemligheter och måhända behövs det någon som kommer utifrån för att lyckas med det.

Jag gillar växlingarna mellan dåtid och nutid, jag gillar att det är spännande utan att bli allt för blodigt och jag gillar att miljöerna, naturen och våren får ta plats i den här boken. Snyggt slut på en snygg och välskriven serie. 

bokhandeln för ensamma hjärtan - Annie Darling

Vårvärmen och långledigt närmar sig och som en vårkaramell landar Bokhandeln för ensamma hjärtan i mitt postfack. Annie Darlings lättsamma roman om en ung kvinna, Posy, som ärver en bokhandel i Bloomsbury med ett förbehåll. Hon är ingen släkting till den gamla bokäskande damen som ägt den men hon har bokstavligen vuxit upp i affären och nu har hon ett år på sig att få den lönsam. Annars stipulerar testamentet att huset skall tillfalla damens barnbarn Sebastian. Den något bedagade bokhandeln behöver en make-over för att den över huvudtaget skall kunna finnas kvar och Sebastian är sugen på exploatera kvarteret som ligger centralt i London.

Posy drömmer om att skapa en bokhandel fyllt av kärleksromaner men i hennes egna liv är det inte så romantiskt precis som genren och omslaget antyder så kan det bli så att livet för Posy förändras på fler sätt än ett. Bara hon kan slita sig från sina böcker.

Darlings brittiska feelgood känns faktiskt lite daterad. Tänk att man läser en 90-talsfilm, säg Notting Hill typ, ungefär den känslan fyller mig när jag läs/lyssnar. Tänk en introvert ung kvinna som blommar ut till en svan, excentriska kompisar, familjehemligheter och en romantisk twist med en stilig svensk caféägare i en charmig och bohemisk miljö. Man har läste det och sett det förut. Inte sagt att det behöver vara dåligt, det är välbekant och tryggt och visst finns där den massa goda bakverk med. Inga cupcakes dock!

Ingen fullpoängare på min skala men helt ok underhållning en kväll i coronans tid.

läslust i en digital tid - inspirerande för alla pedagoger!

Läslust i en digital tid  - tips och inspiration för lärare & skolbibliotekarier av Hülya Basaran & Tobias Gard är en lättläst och intressant handbok för alla som arbetar med barn/ungdom och läsning.

Jag har följt både Hülya och Tobias under en ganska lång tid i sociala medier. Det började med att jag har en god vän som arbetade på Kronan i Trollhättan, hon tipsade mig om det spännande utvecklingsarbetet som Tobias hade startat upp i deras bibliotek. Hülyas arbete med nyanlända elever var en av de första lärareloggar som jag började följa och när deras bok nu kommer så var den ett självklar läsning.

För att bli en god och kompetent läsare där man kan läsa med flyt och förståelse så behöver man i sitt liv läsa enorma mängder text i olika genrer, Ingvar Lundberg pratar om 5 000 timmar. Det innebär 1 timme om dagen, sju dagar i vecka i fjorton år. Som alla förstår så räcker inte läsning på grundskolans undervisningstid till och det är absolut nödvändigt att skolan tillsammans med kamrater och hemmet bidrar till att skapa sug och intresse för läsning också på fritiden.

Basaran och Gard lyfter i den här boken fram hur elevernas vardag i den digitala tiden vi nu lever i kan möta det traditionella bokläsandet. De påminner oss om att eleverna numer inte längre är konsumenter av text utan på många vis vistas i digitala miljöer där de själva interagerar och producerar text - de har blivit prosumenter.  Intresse för läsning och en aktiv läsning på fritiden kan uppmuntras av att skolbibliotek och skolans undervisning närmar sig elevernas digitala vardag. I de olika kapitlen beskriver de hur de arbetar med influnecers som läsande förebilder , läsning och skrivande i olika spelplattformar, digitala bokcirklar, spelifierad läsning och många andra aktiviteter för att skapa lust och intresse. Ett avsnitt handlar om att skriva fan-fiction, ett annat om bloggar och vloggar och självklart finns där exempel på hur man kan arbeta med bilder och film ihop med texter. Inte bara då att konsumera utan också att producera själv. Då jag arbetar i ett område där språkutvecklande undervisning är centralt och ständigt i fokus så uppskattar jag särskilt de delar som handlar om hur läsning i olika sammanhang kan bidra till ett starkare och mer nyanserat språk.

Det är riktigt roligt att läsa den här boken eftersom den ligger nära min egen filosofi kring läsande och läslust. Ibland saknar jag det IT-baserade arbetsätt som jag lämnade när jag lämnade klasslärarrollen. Jag själv har hållit på med filmskapande,  bokbloggande och enkla poddar med elever under många år och jag vet att det fungerar som en hävstång för både läsutveckling och skrivutveckling. Den här boken passar ju perfekt i dessa tider då vi diskuterar distansundervisning och hur man kan använda de digitala plattformarna till undervisning med kvalitet. De presenterar undervisning som har tydliga instruktioner och meningsfulla syften, som kombinerar lärande och lust och som kan bidra till att våra skolbarn/ungdomar blir läsande individer.

Ibland behöver man som lärare en puff och en påminnelse om det som är viktigt i de ämnen som man undervisar i. Det här är en sådan bok och jag rekommenderar alla som arbetar med barn och unga och läsning att läsa den.