i oxögat - roman om när glasbruket kom till Dåvedshult

I oxögat av Ida Andersen är en helt nyutkommen roman som skildrar livet i den lilla bygden runt Dåvedshult, Ekeberga, Småland. Det är 1740-tal och pigan Sissel och drängen Eskil fattar tycke för varandra. Midsommarnattens möte gör Sissel gravid och de två är paret som vi får följa under några år. När de framåtsträvande adelsmännen bestämmer sig för att satsa på nymodigheten glas och börjar bygga ett glasbruk i socknen så ruckas den sociala rangordning som hittills rått. I bondesamhället var en dräng en dräng men nu finns det plats för dugliga hantverkare och Eskil är duktig på att arbeta med trä. Han blir städslad till arbete på hyttan och där möter han de tyska glasblåsarna som kommit för att bygga upp verksamheten. Under tiden som Sissel strävar med småbarnen hemma på torpet så möter Eskil så en ny modern värld. De två blir i romanen själva bilden av hur bondesamhället möter den gryende industrialismen. Deras vardagsarbete, lojaliteter med matmor och bondefamiljen de hyr torpet av blandas med glasbruket Kostas grundande och greppet fungerar riktigt bra.

Andersen skriver i efterordet att hon baserat sin roman på verkliga händelser och det märks att hon kan sitt ämne verkligt väl. Historiska romaner kan ibland tyngas av att författaren vet så enormt mycket om sitt ämne och helst av allt vill berätta allt, den fällan undviker Andersen och hon skapar istället två huvudpersoner som man känner med och man vill att det ska gå dem väl. Strävsamma och arbetsamma utan någon annan brist än att de är fattiga, och jag började som så ofta fundera på den historiska kontexten. Romaner om industriernas framväxt i Sverige har jag inte läst så många.

Göran Redins serie om Lövberga, Vibeke Olssons serie om Bricken är två exempel. Stad-serien av Fogelström kan höra dit också men mer? Vilka fler kan ni tipsa mig om?