I Änglaspråk och magplask får vi som läser tre olika perspektiv på läraryrket med fokus på svenskämnets didaktik och det är studentens perspektiv som gör den här boken särskilt läsvärd. Jag har förstått att den används som kurslitteratur på grundutbildningen och det gläder mig. En sån här bok hade jag gärna läst när jag själv studerade, en där en student reflekterar och brottas med sin väg mot professionen. Allt är inte enkelt, allt ska inte vara enkelt. Det kan man förresten behöva påminnas om när man jobbat 22 år också ...
Margareta Häggström bidrar med lärarutbildarens perspektiv och hon reder ut olika begrepp som ofta används i svenskämnets didaktik och så utmanar hon studenternas uppfattningar om ämnet och hur det skall läras. Charlotte Georén Sprung skriver med den erfarna lärarens röst och hennes kapitel är något så ovanligt som exempel på metoder som hon använt. Det är härligt att den sortens texter börjar komma tillbaka igen, det har varit lite "fult" under en lång tid att prata konkreta metoder, samtidigt märker jag ett sug efter just det i min vardag. Men hur ska jag göra då? Theres Kareld är studenten som man får följa från de första stapplande stegen på utbildningen, genom praktikperioder och seminarier fram till examensdagen. I ett par av kapitlen resonerar de tre kring olika ämnen som lärarens identitet, lärarens tysta kunskap och hur en effektiv planering kan se ut.
För övrigt så kommer de till tals i var sina texter och jag har just nu ett favoritkapitel, det är Charlotte Georén Sprungs En lärare i författarverkstan. Troligen för att vi i vårt lilla utvecklingsarbete i åk 1 just nu jobbat med skrivandet och skrivutveckling. (Till saken hör också att jag numer är kollega med Theres och har i skrivprojektet arbetat tätt samman med henne och de andra i arbetsgruppen. Men det gör mig förstås inte partisk i läsandet av boken, inte alls :-)) Jag gillar upplägget på den här boken och jag tänker att många som studerar till tidigarelärare, eller arbetar i de lägre åldrarna skulle få ut mycket av att läsa de tre författarnas texter. De kompletterar varandra på ett bra sätt och blandningen av teori, metodik och elever är så tilltalande. Elevexemplen lyfter texten och med det menar jag både de små eleverna och de vuxna. Alla är vi elever, hela livet. Jag själv läste kapitlet om fotoelicitering med intresse, något nytt att pröva! Kanske redan imorgon?
Margareta Häggström bidrar med lärarutbildarens perspektiv och hon reder ut olika begrepp som ofta används i svenskämnets didaktik och så utmanar hon studenternas uppfattningar om ämnet och hur det skall läras. Charlotte Georén Sprung skriver med den erfarna lärarens röst och hennes kapitel är något så ovanligt som exempel på metoder som hon använt. Det är härligt att den sortens texter börjar komma tillbaka igen, det har varit lite "fult" under en lång tid att prata konkreta metoder, samtidigt märker jag ett sug efter just det i min vardag. Men hur ska jag göra då? Theres Kareld är studenten som man får följa från de första stapplande stegen på utbildningen, genom praktikperioder och seminarier fram till examensdagen. I ett par av kapitlen resonerar de tre kring olika ämnen som lärarens identitet, lärarens tysta kunskap och hur en effektiv planering kan se ut.
För övrigt så kommer de till tals i var sina texter och jag har just nu ett favoritkapitel, det är Charlotte Georén Sprungs En lärare i författarverkstan. Troligen för att vi i vårt lilla utvecklingsarbete i åk 1 just nu jobbat med skrivandet och skrivutveckling. (Till saken hör också att jag numer är kollega med Theres och har i skrivprojektet arbetat tätt samman med henne och de andra i arbetsgruppen. Men det gör mig förstås inte partisk i läsandet av boken, inte alls :-)) Jag gillar upplägget på den här boken och jag tänker att många som studerar till tidigarelärare, eller arbetar i de lägre åldrarna skulle få ut mycket av att läsa de tre författarnas texter. De kompletterar varandra på ett bra sätt och blandningen av teori, metodik och elever är så tilltalande. Elevexemplen lyfter texten och med det menar jag både de små eleverna och de vuxna. Alla är vi elever, hela livet. Jag själv läste kapitlet om fotoelicitering med intresse, något nytt att pröva! Kanske redan imorgon?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!