Hon går igenom fyrabarnsfamiljens utgifter en efter en och hon sätter fart med allt från att minimera duscharnas längd till hemmahårklippning, matlagning från grunden, inköp av begagnat, lappande och lagande av kläder, hembakt bröd, syltande och saftande. Hon vill med sin bok få oss som läser att tänka till kring vad som är nödvändigt för att kunna leva ett gott liv. För hennes så innebär friheten i att kunna styra över sin dag att hon mår mycket bättre, familjen äter nyttigare och säkerligen är livsstilen bättre för miljön också (även om hon inte anger det som skäl för sin förändring).
Det här är en bok som vill provocera, den har ett väldigt naivt och väldigt medelklassigt förhållningssätt. Hennes budget bygger på att familjen bor i en villa som är halvt betald på cykelavstånd från både affärer och arbete. Den bygger också på att de stora strukturerna för ett hem (som möbler och köksinredning osv) redan är på plats och att maken arbetar heltid. Det förutsätter också att hon både kan och vill lägga alla sin tid i hemmet. Tanken på att det finns människor som gillar att arbeta, tycker om stimulansen som det ger och som faktiskt skulle välja det oavsett blir närmast något som man ska fnissa åt.
Med det sagt så finns det flera tänkvärda poänger i den här boken. Normen i samhället idag är att man skall lönearbeta så mycket man kan och förmår. Den tanken handlar om att vi hjälps åt och arbetar så mycket vi kan och betalar skatt så får så många som möjligt det så bra som möjligt. Ta hand om barn och gamla lämnar vi till samhället och det är på något vis det kontrakt som vi förväntas köpa. Om det är så vi vill ha vårt samhälle är intressant att diskutera.
Jag är dock övertygad om att kvinnan i den här boken som fått en lång utbildning betald av staten under många år på universitet är intresserad av att hon, hennes barn eller man skall få en högkvalitativ vård när de får en allvarlig sjukdom, att hennes barn skall få gratis utbildning, att det skall finnas kollektivtrafik, biblioteken skall vara öppna och bemannade, att brandkåren skall kunna släcka när det brinner i hennes hus och att det juridiska systemet skall fungera. Det, och mycket mer, bygger på att vi alla bidrar med arbete. Den dimensionen saknas helt i den här boken. Hon är mest intresserad av att veta om hennes pension skall bli låg. Vilken pension finns att fördela om ingen arbetar?
Intressant bok om ett intressant ämne. Tyvärr var det lite svårt att ta författaren på allvar.
Jag har inte läst boken, men att döma av vad du skriver i din recension så är jag benägen att hålla med dig. Det är kanske inte så svårt att satsa på självhushåll och köpstopp och ett liv utan lönearbete om man har EN lön samt flera bidrag - och ett hem som redan är komplett. Lite så har vi själva levt (men inte alls ett aktivt val på det sättet som författaren gjort) tidvis, och det funkar utmärkt om man bor i en förort till en storstad - som jag gör - och har nära till kollektivtrafik, skolor, affärer samt kan vila tryggt i att det finns en buffert på banken. Jag älskar dessutom mitt arbete, så jag misstänker att jag tvärtom kommer att arbeta långt efter den vanliga pensionsåldern :-) Men boken låter intressant och tankeväckande.
SvaraRaderaJag har inte heller läst boken, men läst en intervju med författaren och blev oerhört provocerad. Förutom de kloka synpunkter som läser här så retade jag mig på att hon krävt att hennes barn ska byta livsstil också (enligt artikeln). De får inte ha fritidsaktiviteter som kostar till exempel. Jag uppfattade inte riktigt att barnen fått vara med och valt livsstilen.
SvaraRaderaJag har ju faktiskt läst den och håller med på många punkter men funderar också på en del annat. Åsa blir ju hemmafru, med kallt vad det innebär av beroende. Vad händer om hennes man går in i väggen? Vill skiljas? Och hon då stått utanför arbetsmarknaden i flera år?
SvaraRaderaDäremot köper jag att hennes livstil och val grundar sig i en sorts nödvändighet. Ja, jag blir provocerad av att hon tvingar familjen att äta gröt varje dag (maken får ej äta lunch med kollegorna), tonåringarna får knappt duscha och man löser ju inte direkt sin ekonomi med att sluta handla efter recept. Vem gör ens det?
MEN hennes val grundar sig k en utbrändhet och snålheten beror nog mycket på att hon inte har så mycket val för sin psykiska hälsas skull. Hon klarar helt enkelt inte ett lönearbete längre, inte just nu. Jag blir dock oerhört provocerad av att istället för verklig rehabilitering och att läsa arbetssituationen för många i Sverige idag så tvingas kvinnor till DET HÄR valet i stället.
Rörig kommentar men hoppas du hänger med hur jag tänker ändå.
Tack för din kommentar! Jag upplever inte dock att hon tvingas, hon har en utmattningsdepression och väljer den här vägen. Hon hade kanske kunnat välja ngt annat, som rehabträning eller annan terapi eller behandling och det hade kanske funkat. Hos de som jag ser runt mig som hamnar i utmattning så syns det mig att det finns många vägar till återhämtning.
RaderaJoelinda! Just att arbetslivet kan vara stimulerande saknade jag mycket. Inte för att jag lever mitt jobb men jag tycker om att utmanas och att behöva vara kreativ. Sedan håller jag helt med henne om att vi byggt ett konsumtionsbehov som är absurt. Att hoppa av det tycker jag redan ligger i tiden och det kopplas inte nödvändigtvis ihop med att avstå arbete.
SvaraRaderaBokslukaren! Håller med dig helt. Fick familjen en syl i vädret?
SvaraRadera