kan du lyfta en fröken och jag kommer med stryk - vad har de gemensamt?

I min brevlåda har två helt olika recensionsexemplar dykt upp den senaste backan. Båda oombedda exemplar men de fick slinka med på morgonens kaffepåsäng-läsning. Vid första blicken väldans olika - vad kan en bilderbok för 3 - 6 och ett seriealbum för vuxna ha gemensamt? 

Jo, först och främst det enkla svaret, bilderna bygger berättelsen. Utan bilder blir de här böckerna inget. I Jag kommer med stryk av Nanna Johansson dryper de ful-äckliga bilderna av samtidssatir och de talar ofta till mig mer än själva texten. Man kan bara inte värja sig från hennes figurer som i sina vardagsmiljöer är så lika oss alla samtidigt som hon förstärker och förvrider människan till en karikatyr. I Kan du lyfta en fröken så är Per Gustavssons bilder till Jonas Lindéns text så vardagligt självklara och det faktum att livet där man inte måste mäta sig mot andra och imponera pågår i bakgrunden är så klockrent. När Kim och Adnan tävlar om att visa sig starka och tuffa genom att lyfta allt större saker så bygger barnen i bakgrunden snögubbar eller leker ringlekar. Tillsammans har man roligare helt enkelt. 

Just det där att hela tiden mäta sig mot andra, bevisa att man duger och passa in är genomgående i Nanna Johanssons bok. Man skall liksom vara så himla lyckad hela tiden, trots att vi för det mesta är lite tilltufsade och ganska vanliga. Inte en sitta ner och dricka en kopp kaffe kan numer vara en stund för gemenskap och avkoppling. Jag fnissade många gånger åt hennes serier och har man läst hennes tidigare böcker, hört henne i radio eller podd,  eller för den delen följer henne på Instagram så vet man att hon är mästare på att skruva till samtiden och fånga den på kornet. Så också i den här senaste!