skamvrån av Sofie Sarenbrant

Skamvrån av Sofie Sarenbrant är del sju i serien om polisen Emma Sköld. Det börjar med att Emma går tillbaka till jobbet efter mammaledighet och att hon sätts på att undersöka försvinnandet av en känd radioprofil. Spåren leder till Dalarna, men vad har han gjort där? Han har ingen anknytning dit allas och ändå är det där hans mobil senast har registrerats. I trakten finns ännu ett ouppklarat försvinnande och kanske kan de ha något samband?

I ett flickrum i Bromma sitter Emmas systerdotter Julia, tretton, och är förtvivlad. Hennes bästis är nu kompis med någon annan och kanske kan en utmaningslek få kompisarna att ta henne tillbaka? När också hon försvinner så börjar Emma att fundera, alla som anmälts försvunna har haft depressioner eller mått dåligt.

Sofie Sarenbrant skriver lättlästa deckare som blandar in olika samtidsfenomen och just den här gången handlar det om psykisk ohälsa och unga flickors utsatthet. Man gillar polisen Emma och hennes kollega Nyllet, det är lite lagom spännande och emellanåt ganska klaustrofobiskt och man lyssnar gärna vidare (förutom att inläsaren är min absolut värsta så jag fick emellanåt pausa ... ) för att man vill ju veta att det går bra för både poliser och offer. I Emma Sköld har Sarenbrant en polis som håller för åtminstone ytterligare ett fall. Tror att serien kommer att fortsätta, jag kommer att fortsätta läsa.