dimma - Ragnar Jónasson

Ragnar Jónassons deckarserie om Hulda är riktigt bra läsning! Jag rekommenderar alla som inte lärt känna den vemodiga isländska polisen att genast sätta fart och läsa. I Dimma är det 80-tal och Hulda är tonårsförälder till dottern Dimma. Det är strax efter jul och man förstår att något hänt i familjen, boken börjar med att Hulda närmast har bosatt sig på sitt jobb för att undvika att vara hemma. Hon får ett fall på en avlägset belägen plats att undersöka och det passar henne ganska bra. Allt eftersom romanen går så framgår allt mer av vad som hänt och det här är en roman som flyttar sig mellan berättare, platser och tider.

Samtidigt som man får följa Hulda och polisens utredning av fallet så får man alltså också följa livet på en enslig bondgård där familjen rustar sig för att firar jul. Det är snöstorm och på julaftonsmorgon knackar en man på dörren. Den oväntade gästen släpps in och paret förstår att han inte är den han utger sig för att vara. Det här är en skickligt komponerad spänningsroman som väver ihop händelser på ett psykologiskt krypande vis. Man vet att katastroferna skall komma men man kan inte lista ut riktigt hur och jag sträcklyssnade på Marie Richardssons uppläsning. Hon är en av mina favorituppläsare, lagom inlevelse och ok tempo.

Jag har skrivit om Mörkret och Ön tidigare här på bloggen. Vill man läsa mina tankar om dem så klickar man sig bara vidare på länken. Läs dem först och läs sedan Dimma!