ön - Ragnar Jónasson

Ön av Ragnar Jónasson är den andra delen i serien om kriminalaren Hulda som bor i Reykjavik. För att krångla till det lite för läsaren så utspelar sig Mörkret (som jag läste förra året och älskade) 15 år senare än Ön när Hulda är på väg att gå i pension. Den berättelsen är en sådan där som man aldrig glömmer men jag vet inte om det är nödvändigt att ha med sig den in i läsningen av Ön. Troligen inte. I Ön är Hulda snart 50 och hon lever för sitt arbete, när en ung kvinna hittas död på en avlägsen och svårtillgänglig ö utanför Islands kust så tar hon sig an fallet. Hon känner att hon måste lösa det, för att bevisa för sig själv och alla andra att hon hänger med, att hon inte tappat det trots alla svårigheter hon gått igenom.

Det faktum att hon snart skall fylla femtio och är ensam löper som en sorgesam tråd genom hela berättelsen. Det här är en på många vis vemodig deckare som utspelar sig i extrema miljöer och jag upplevde att språket emellanåt blev för korthugget, nästan styltigt. Själva brottet är spännande och utan att avslöja för mycket så handlar det om hur ett kompisgäng från förr åker ut till en ö för att minnas och återuppleva den gemenskap de hade som tonåringar. På ön dör en av vännerna och vad som egentligen hände och varför är intressant att följa.

Att resa till Island, det ska jag göra en gång i livet. Det man tänker göra, det ska man se till att få gjort. Den här boken påminner mig om det.