sommar - Mats Strandberg

Idag var det då Mats Strandbergs dag på Sommar i P1. Jag lyssnade som vanligt på podden och det här är ett habilt sommarprat utan överraskningar. Jag hoppas att många som lyssnar får lust att läsa Mats böcker, de använder skräckgenren för att belysa saker i vår samtid på ett underhållande och krypande läskigt sätt. Jag har läst Hemmet  och Slutet. Båda mycket bra, och jag gillar egentligen inte alls skräck ...

repris från lördag 5 januari 2019

slutet - vad gör du om kometen kommer? 

Slutet av Mats Strandberg är en roman som tar sig an de stora frågorna. Om du visste att slutet var fem veckor bort, vad skulle du göra fram tills dess och hur skulle du välja att leva ditt liv? Med vem?

I romanen får vi följa en helt vanlig tonåring: Simon. Han bor med sina mammor och är tokkär i Tilda. Så kommer beskedet, om fem veckor kommer jorden att gå under och då gör Tilda slut. Hon vill leva livet, pröva något annat. Simon vill helst bara vara med Tilda. En natt försvinner Tilda oväntat, vad har egentligen hänt henne?

Och så får man då lära känna Simon, hans kompis Johannes och hans gravida syster Emma. De hanterar alla den kommande undergången helt olika och eftersom en av Simons mammor är präst så öppnar Strandberg för många olika ämnen varav religion är ett. Förträngning ett annat, och det är hjärtskärande att tänka på Emma som plockar balan babykläderna och att den lilla bebisen som ännu inte är född inte heller kommer att födas. Det är också spännande med resonemangen om sekter som växer fram och förnekelseanhängarna som menar att allt är påhitt. Steget är inte särskilt långt till dagens klimatdebatt och all den fake-news som sköljer över oss.

Den andra huvudpersonen är Tildas simkompis Lucinda som skriver på dokumentationsappen Tell-us (lite vitsigt sådär). Hon är cancersjuk och bestämmer sig för att avbryta sin behandling, varför pumpa sig full med gifter när alla ändå ska dö? Hennes inlägg på appen berör mig mycket och man märker att Strandberg troligen pratat med någon ung cancerpatient ganska ingående, bara det där att Tilda irriterar sig på alla som säger att hon ska kämpa. Kämpa mot vadå? Leukemi? Tro pelle det att man kämpar. Den kampen kan ingen vinna genom viljestyrka utan bara med avancerad sjukvård och tur i lotteriet.

Efter att ha lyssnat på ungefär två tredjedelar av boken så var jag totalsåld. Blinkningarna till Tove Janssons Kometen kommer, det faktum att han skildrar så fint att det är de små sakerna som betyder. Omsorgen. Vardagen. Jag tyckte att Strandberg hade skrivit precis den bok för unga vuxna som jag skulle vilja sätta i händerna på alla som är 13 och uppåt men sen så kroknade jag lite. Kanske blev det lite för mycket, kanske blev det lite för uppenbart och kanske tog boken lite för enkla vägar när det började närma sig slutet. Hur som, det här är en riktigt bra dystopi som jag tycker att väldigt många ska läsa. Och vilken TV-serie det kan bli. Strandbergs twittrande i oktober antydde att det kan vara på gång!

Mina fina vänner på Kulturkollo konfererade kring boken i höstas. Det samtalet måste ni läsa, när ni läst boken.