Sidor

torsdag 22 mars 2012

bokhyllerunda - Ä

Ä = Änglarnas sorg

Natten är mörk och tystlåten om vintern. Vi hör fiskar som suckar nere vid havsbotten, och de som ger sig upp i bergen eller upp på höglandet kan lyssna på stjärnornas sång. De äldre, som var kloka av erfarenhet, sa att det inte fanns något annat däruppe än kalmark och livsfara. Vi går under om vi inte lyssnar till erfarenheten, men murknar invärtes om vi fäster för stort avseende vid den. (s 20)

Orden är Pojkens, han bor sedan tre veckor i den lilla köpingen på nordvästra Island dit han kommit efter det att hans bäste vän frusit till döds ute på havet. Han blir väl mottagen i värdshuset och Helga och Kolbeinn ser hans kärlek till böcker och bildning. De lyssnar till hans högläsning och förbereder Pojkens utbildning när postkuriren Jens anländer. Tidningar, kungörelser och brev kommer med efterlängtade hälsningar från omvärlden till den lilla byn som varit insnöad hela vintern och på den sista biten av postrundan ska Pojken hjälpa till ro postbåten och bistå under färden i bergen. Det är slutet av april och det snöar, änglarna gråter och snöflingorna och snökristallerna fyller himlavalvet. Snöfallet är så tätt att det binder samman himmel och jord. Snön som nu faller till marken befann sig kanske nära himmelriket för bara några minuter sen (s71) Snart blir både Pojken och Jens varse att snön är allt annat än himmelsk, om djävulen skapat någonting i denna värld, bortsett från penningen, så är det snöstormen.

Jón Kalman Stefánsson skriver i sin roman Änglarnas sorg med en för mig helt unik röst. Det här är del två i en planerad trilogi som inleddes med Himmel och helvete. (Delarna kan läsas fristående också, jag har inte läst inledningen utan hoppade rakt till del 2.) Han är tydligt färgad av den isländska sagotraditionen och han låter mig möta naturen och naturens krafter, människors förmåga till solidaritet och hungern efter poesin som likt föda är nödvändig för att överleva. Med risk för att hamna i standardformulär 1a så använder jag ändå ord som manlig vänskap, svindlade kärleksmöten, poetiskt språk, fängslande berättelse och karga miljöskildringar. För det är vad den här romanen innehåller och dessutom ett slut som gör att jag längtar efter del tre i trilogin. Bokstavligen en cliffhanger...

Det här var ett läsnedslaget inför den kommande bokmässan i höst. Temat där och ju Nordiskt och jag ser galet mycket fram emot att vara där 4 hela dagar och bara boknörda loss. Förra året hade ju de trevliga bokmässeambassdörerna ordnat med ett bokbloggarrum, ser fram emot att möta de nya ambassadörerna, många nordiska författare och alla andra trevliga bokentusiaster. Bara sisådär 254 dagar kvar till den 27 september! Om någon har lust att följa min läsning inför mässan så kommer den att taggas med Norden :-)
- texten är en repris från jan 2012 -

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!