Sidor

onsdag 16 juli 2014

ingen väg tillbaka - uppbrott till ett nytt liv


Två röster hörs i den här självbiografiska reportageboken, det är Chime som är en snart 20-årig tjej från Tibet och Maria, österrikisk filmare och engagerad i barn som flytt sina hemländer. På många sätt är det här en unik berättelse, aldrig förut har jag fått direkt inblick i en ung tibetansk flickas liv och jag ska säga direkt att det är Chimes kapitel som jag läser noggrannast. Hon berättar med egna ord om sin flykt från Tibet, hon flydde tillsammans med sin två år yngre dotter, och hon berättar om sitt nya liv i Nepal där hon numer är toppstudent. Hennes skildring av vänskapen och rivaliteten med de fem andra barnen som flydde tillsammans är charmig att läsa. Man inser att trots annorlunda och dramatiska erfarenheter från barndomen så är vissa funderingar de samma för alla tonåringar, världen över. Jag skulle kunna tänka mig att vissa av Chime Yangzoms texter skulle passa att arbeta med som texter i de äldre åren i grundskolan, där finns mycket att diskutera och jämföra med vardagsliv här i Sverige. Av den här passningen förstår ni som läser att jag inte var lika förtjust i Maria Blumencrons delar. Jag har lite svårt för den där klämkäcka, new-ageaktiga tillsammans-kan-vi-förändra-världen mentaliteten. Nog sagt om det. Chimes berättelse är något jag inte ville missa, det tycker jag inte att ni andra ska göra heller. Jag började dessutom googla som en tok på Nepals historia och kollade in Dalai Lama och så där vidare som man gör när man går igång ...

Ingen väg tillbaka - uppbrott till ett nytt liv är en sån där bok som jag i ett anfall av intresse tackar ja till att läsa och som sedan tar väldigt lång tid innan den blir läst och omskriven. Inte för att det är en dålig bok, inte på något sätt, utan för att det är så väldigt långt utanför min vanliga läsning. Vad gäller litterära kvaliteter så kan jag inte skriva så mycket, men när det kommer till att få inblick i en helt annan värld så får den full pott. Extra fint var fotona i slutet som gav alla personerna ett ansikte.

2 kommentarer:

  1. Denna damp ner i min brevlåda helt utan jag önskat den, ska också ta tag i den snart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tackade ja till ett ex men det tog mig ett år att läsa. En av mina riktiga dåliga samveten. jag läser nästan alltid rec ex till recdag. Det känns hederligast.

      Radera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!