Sidor

söndag 29 oktober 2017

Cecilia Uddén samtalar om Mer med Hakan Günday



Varför har du skrivit en så förfärlig och otäck roman? Det är frågan som Cecilia Uddén ställer till Hakan Günday. Han insåg tidigt att skriva var ett sätt att skärpa sitt tänkande. Börjar sitt skrivande med en enda fråga och sluta med 1000 frågor. Hur ser relation mellan individen och gruppen/samhället ut? Han ville veta mer om den opersonliga gruppen som flyktingar är, han ville veta mer om vilka individer som gömde sig i den stora massan. 

Boken kom 2013 och han inser nu att nyhetsbevakningen överträffar romanen på alla sätt. Våldsamheter, cynism och den grymhet som vi ser i samband med flyktingsmugglarna i Turkiet. Turkiet har under en lång tid använts som platsen mellan öst och väst där hoppet om en bättre framtid säljs som en vara. 

Huvudpersonen är en nioårig pojke som är son till en människosmugglare. Pojken vill vara barn, leka och gå i skolan. Hakan ville ha barnets blick på migrationen och när flyktingarna kommer till hans lilla by blir han först arg på människorna som stör hans vardag. Snart förstår han att han har makt och han utvecklar sitt kungadöme där han och hans far blir som faraoner som styr över flyktingarnas liv. 

Vi lever just nu i chock eftersom vi förstått att vi inte längre är de enda som befolkar jorden. Vi har sett omvärlden som ställen dit man åker på semester och plötsligt står det människor i ens kök som också vill bo i vårt hus. Just nu är rädslan för det okända mäktig i västvärlden och man måste fråga sig vad priset är för att bekämpa den där rädslan. Gündays önskan är att vi faktiskt skall ha ett hus att dela också i framtiden. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!