Sidor

söndag 29 oktober 2017

Kjell Westö, Johanna Adorján och Kristoffer Leandoer på Sthlm Lit



Hur ser en riktig författare ut? Det verkar som att uniformen med svart klädsel är den mest vanliga. I Johanna Adorjáns roman så spelar farmoderns vilja att vara välklädd stor roll. Ända in i döden håller hon stilen som hon vuxit upp med, den välklädda europeiska överklassen. Boken En alldeles särskild kärlek beskriver hennes farföräldras självmord på 90-talet. Som överlevande ungerska judar som flytt till Danmark så bestämmer de sig att dö tillsammans. Musiken under deras sista dag i livet är klassisk och spellistan avslutas med Wagner. 

Westö berättar att hans nya roman kommer att handla om klassisk musik och att han tyckte mycket om att läsa om alla musikreferenser. Han har i Den svavelgula himlen skapat en huvudperson där de tidigare generationerna inte finns med. Westö har inte valt att undersöka sin egen historia eftersom han inte velat konfrontera den religiösa bakgrund han har. Han växte upp med en morfar och farfar som dödades i  kriget och det talades aldrig om i familjerna. Den tystnaden gjorde att Westö började undersöka Finlands historia.  

Adjorán berättar att hennes farföräldrar aldrig valde att tala om sin erfarenheter som överlevande från förintelsen. De sa alltid, låt oss tala om något trevligt. Tystnaden gjorde att hon ville undersöka vad som formade dem och vad som egentligen hände.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!