Sidor

tisdag 26 februari 2019

The Seven Husbands of Evelyn Hugo

Nästa bokbubblarbok är The Seven Husbands of Evelyn Hugo av Taylor Jenkins Reid och då jag har skänkt mitt exemplar till en kollega blev det att lyssna på den engelska ljudboken. Jag hade  dömt den här romanen utifrån omslaget och det visade sig att det var något helt annat än det jag trodde.

Vi får följa Monique som är en reporter på ett livsstilsmagasin, hon har nyligen blivit lämnad av sin man och karriären har gått i stå. När Hollywoodstjärnan Evelyn Hugo särskilt ber om att få träffa henne inför en välgörenhetsbasar där Evelyn skall sälja klänningar för att donerna pengar till bröstcancerforskning så blir hon smickrad. När Evelyn sedan ber henne att skriva hennes levnadshistoria så är det så lockande att hon inte kan motstå.

Evelyn Hugo är på ytan en glamorös filmstjärna som redan som mycket ung insett att hennes tillgångar är hennes utseende. Hon filmar, hon använder sin kropp för att få de stunder av beundran som hon längtat efter och hon blir en hyllad skådespelerska. Den lilla halvkubanska flickan från NY får en väldig revansch men den hemlighet som hon hela sitt liv håller utanför skvallerpressen kanske nu ska få komma ut i det fria? Monique samtalar med den gamla damen, hon funderar över sitt eget liv och hon skriver ned det som Evelyn Hugo berättar, boken ska ges ut postumt och frågan är när det kommer att bli?

Det här är en läsvärd roman som underhåller och det ska blir spännande att prata om den med mina bokbubblarkompisar i mars. 

månadens språk: danska


Jag klämmer med ytterligare en roman på månadens språk: danska. Ugglan och boken samordnar en utmaning och jag vill gärna tipsa om: 



repris från tisdag 21 februari 2017

blicken pilen filen - så ska en roman skrivas!

Mer än något annat älskade hon "lekarna med sig själv. Friheten bodde i människotomma rum, i botten av ett skåp, längst in i hönshuset. Det gick en stig ut till den. Och in till den.  ... Jag var antagligen smärtsamt medveten om min isolering och samtidigt hopplöst förälskad i dess potential." (s. 162)
Blicken, pilen, filen av Dorthe Nors är en helt underbar liten roman. På 177 sidor koncentrerad prosa får jag lära känna Sonja som egentligen trivs ganska bra med att rå sig själv. Om det bara inte vore så förfärligt ensamt. Ibland bokar hon en tid för massage för sin onda översättaraxel och beröringen är berusande. Hon bor i Köpenhamn, arbetar med att översätta svenska deckare som utspelar sig i Ystad och vill få styr på sitt liv. Ett sätt att ta tag i åtminstone något är att lära sig köra bil, om hon har körkort så kan hon kanske besöka sin åldrande föräldrar lite oftare och kanske kan hon till och med få tillfälle att träffa någon att älska.

Problemet är bara att Sonja är en förskräckligt osäker bilskoleelev och körskoleläraren Jytte som fyller lektionerna med prat om privatlivet blir till slut så otålig att hon helt enkelt sköter körandet åt henne, åtminstone växelspaken. En dag får Sonja nog och tar det svåra beslutet att hon ska säga ifrån. Hon vill byta lärare. Det är dags att ta kommandot.
Tidsandan kräver en sak av oss, tänker Sonja. De andra en annan sak, och vi själva en tredje. Om man inte ser upp håller man till slut inte ihop längre, och med ens är man ett viljelöst stycke kött som försöker hinna ikapp sin bilskollärare. 
Blicken, pilen, filen heter på danska Spejl, skulder, blink och för mig är det en nästan poetisk titel. Tyvärr har kanske något av de mångbottnade i den försvunnit i översättningen. Att se sig i backspegeln, titta sig över axeln för att kolla om det är fritt att blinka och svänga in på en ny väg i livet blir ännu tydligare i den danska titeln. Dessutom tar sig Sonja en rejäl kik i spegeln för att upptäcka vem hon är, hur hon blivit den hon är och kanske vem hon skulle vilja vara.

Läs, läs, läs!

Så här ska en roman skrivas!

söndag 24 februari 2019

nyöppningshelg


Röhsska museet har varit stängt flera år och jag har saknat det. Äntligen var det nu dags för nyöppning och jag gillar det jag ser. Utställningarna har blivit vassare och salarna färggladare, kafét har lika fin lokal som alltid och jag hoppas att de öppnar upp innergården till sommaren. På tredje våningen har de lyckats riktigt bra med Inspiration Östasien och nu vill jag resa till Kina. Eller kanske till Vietnam, så spännande att de tydliggör hur nordiska konstnärer inspirerats av den österländska kulturen. Snyggt är ordet. Jag kommer absolut att komma igen. 

Röhsska har blivit ett färggladare museum,
lite som en pendang till Nationalmuseum som
också använder betydligt mer färg än tidigare.  

Nytt och gammalt, nordisk och japanskt samsas i salen. 

Ny teknik används genom interaktiva pekskärmar
- här kinesiska snusflaskor. 

Museishopen - också den stramt designad.
Marie Hermanssons roman på hedersplats. 


gråleken - Maria Sveland

Klaustrofobisk relationsroman, så marknadsför förlaget Maria Svelands Gråleken och visst är det klaustrofobiskt och visst är det relationer och visst är det mitt i samtiden. Utöver det så är det spökerier, försök till klasskildring, lockande miljöer, danskt hygge och en ständigt ammande dotter.

Julia och Jesper bor på Söder och jobbar i kultursvängen. Eller Jesper söker jobb och Julia är mammaledig om man ska vara noga och just det faktum är bärande i den här berättelsen. Efter en kort och het romans så blir paret gravida och när den första intensiva förälskelsen lagt sig så inser de båda att de kommer från helt olika världar. Hon från en välutbildad, bullrig och social familj där världen är självklar och han från en tystlåten, praktisk arbetsfamilj där Skellefteå är världen. Klasskillnaderna blir, som så ofta, väldigt tydliga när barnet kommer. Alice är ett efterlängtat barn, men vad det innebär att vara förälder har de båda vuxna inte kommunicerat om och inte blir det bättre av att de reser till den lilla danska ön Anholt. Där har de lånat en stuga under en månad för att få semester och vistelsen blir allt annat än lyckad. Julia dricker vin för att döva sin ångest, Jesper känner sig allt mer fångad och när leken övergått från kärlek till grålek är inte tydligt. Tydligt är att de har problem med sitt förhållande, med relationen till sin  dotter och relationerna till sina familjer.

 Jag blir faktiskt irriterad på det här paret. Men hallå. Skärp er! Sedan blir jag också irriterad på det schablonmässiga skildrandet av vilsenheten i den klassresa som Jesper har försökt sig på och så tycker jag att de där spökerierna som smyger in emellanåt i texten inte tillför något. Så. Ny har jag sagt det. Kopplingen till Strindbergs Fröken Julie är emellanåt snyggt gjord (fysisk åtrå som sammanhållande kitt mellan Julia och Jesper t ex) men jag gillar inte att de två huvudpersonerna är så svaga. Varken Julie eller Jean tänker jag mig som sådana osjälvständiga karaktärer.

Nu ska jag leta upp Eva Ströms Rakkniven 

lördag 23 februari 2019

pingvinlektionerna - charmigt om en verklig händelse



Så skriver jag om ännu en pingvinbok, under dagens pokemonevent så gick jag många steg i många timmar och då passade det att lyssna på Tom Michells Pingvinlektionerna

Tom berättar historien om hur han, för mer än fyrtio år sedan, av en slump blir fosterfar åt en pingvin. Under sin tid som engelsklärare på en internatskola i Argentina så gör han äventyrliga utflykter runt om i Sydamerika och vid en av dem så upptäcker han på en strand i Uruguay en oljeskadad pingvin. Han tar sig an den, tvättar den ren från olja och när han sedan vill släppa ut den i havet igen så hänger pingvinen kvar. Tom får helt enkelt ta med sig pingvinen som han kallar Juan Salvador (räddaren) tillbaka till skolan i Argentina. Vi som läser får följa äventyret med pingvinen samtidigt som Tom berättar om livet i Argentina under 70-talet. Där råder en galopperande inflation som gör livet svårt, militärkuppen väntar runt hörnet och för en ung engelskman så ter sig allt som ett spännande äventyr. Pingvinen blir en vän och en förtrogen som visar på andra värden i livet.

Allt som allt en läsvärd och charmig berättelse!

Boulders Beach - en annan kontinent och
en annan art men ändå pingviner. 


fredag 22 februari 2019

rymlingarna - en vemodig berättelse



Rymlingarna med text av Ulf Stark och bilder av Kitty Crowther blev Ulf Starks sista bok och det är en fin slutpunkt på en helt fantastisk författargärning. Farfar är en besvärlig en som ställer till det på sjukhemmet där han bor, han är arg mest hela tiden och besöken blir få. Hans namne, pojken Gottfrid, åker dit i smyg och bestämmer sig för att hjälpa farfar att rymma. Drömmen om att återse huset på ön i skärgården är stark och Lill-Gottfrid sätter planen i verket. Farfar ska få komma till platsen där han levt med sin älskade fru en sista gång, och det är (likt i Kan du vissla Johanna) barnet som är lyhört för den gamles önskan. Ulf Stark återkommer ständigt i sitt författarskap till de stora frågorna om livet och döden, vad som händer sedan efter döden vet ingen men han uppmanar oss alla att ta vara på den stund som vi har här och nu.

- Kom nu så sticker vi! uppmanande M J med desperation i rösten och en hoppfull blick när han fick syn på henne. I slutskedet av M s liv så hade han starka smärtor trots sin IDA-pump och medicinerades med stora mängder morfin. Återkommande föreställningar som han hade var att jag vaktade honom och att han på olika sätt skulle lura mig, att han skulle få tag på apelsinjos som han längtade efter men inte fick dricka och att han skulle kunna rymma. Helt sängbunden och förvirrad så kunde han sätta sig upp nattetid och försöka smyga iväg, han kom ju aldrig ur sängen men jag var livrädd att han skulle ramla ur och skada sig och det var hjärtskärande att stå bredvid.

Döden kan man inte rymma från. Men man kan leva ett rikt liv på vägen mot den, ska vi bestämma att vi gör det?

torsdag 21 februari 2019

bubblat var det här!



Åtta fina vänner var det som träffades på Fröken Olssons café idag för att prata böcker om pingviner. Som alltid när vi ses på lokal så hör jag väldigt lite v vad de andra säger men jag fick iallafall noterat vilka böcker som alla läst. Hur många pingvinböcker kan det finnas?

Mina tips hittar ni i tidigare inlägg från idag och så fyller jag på med:

Pingvinerna håller ihop av Viveca Lärn
Pingvin försvunnen av Andrej Kurkov
Pingvinlektionerna av Tom Michell

och kreativt tolkat en Penguinbok: Pow wow av Tommy Orange

Sedan pratade vi om pingviner i barnböcker och filmer och visst kan man minnas Happy Feet och älskade Pingu med lite nostalgi. Jag undrar om jag ska se om Happy Feet i helgen? Torsdagsfikan på Fröken Olssons är riklig och god, härlig afternoon tea till bra pris. Ännu bättre smakar det tillsammans med fina bubblare!

Ibland byter vi en och annan poke också.
Varför inte en pingvin? 


pingvinkvartetten - vi bubblar idag!


Boulders beach - Godahoppsudden
Idag ska vi bubbla igen och det ska bli fint att träffa mina fina bokklubbare. Som en liten hommage till temat "pingviner" så kommer här en påminnelse som den charmiga bilderboken Pingvinkvartetten - fyra sydpolare på äventyr i New York. Alltså, pingvinpapporna tröttnar på att stå och ruva äggen och bestämmer sig för be ge sig ut på musikturné. Ska de spela gama is-bitar? Nej de ska ta sig en tur till NY och spela jazz- Den musik som passar för coola killar. Om nu bara inte äggen hade kommit bort i bagagehanteringen ...

Fler böcker på pingvintemat är När isarna smälter, Mitt liv som pingvin, Döden och pingvinen och inte kan jag förbigå favoriten Pingu. Alltid Pingu.





onsdag 20 februari 2019

shelfie!

Visa mig din bokhylla så ska jag säga vem du är ...
Kulturkollo uppmanar oss till shelfie! 


härskare från haven - historiskt från Sydafrika




Härskare från haven av Wilbur Smith är en historisk äventyrsroman som utspelar sig precis runt tiden när Holländarna bygger ett kastell för att försvara den lilla staden på stranden i Table Bay. Över allihop tronar Taffelberget och det ostindiska kompaniet behöver ha en plats där de kan bunkra färskvatten och färska grönsaker. Just att Wilbur Smith har varit noggrann med de historiska detaljerna och att han t ex berättar om hur de planterar ekar är delar som jag gillar med den här berättelsen. Engelsmännen porträtteras som smarta pirater som med list tar sig fram, slavhandeln är på gång att ta fart och slavarnas kunskaper om de regionala grödorna,viltet och annat som gör att de vita kolonisatörerna kan överleva i den okända naturen. Det är äventyr och lättläst som sig bör, tyvärr så har Smith också valt att lägga till halvpornografiska scener med jämna mellanrum och det kanske hör till genren (jag tänker mig Grottbjörnens folk eller Outlanderserien som är liknande upplagda) men det tillför inte särdeles mycket till berättelsen. Vad jag förstått så är det här en av alla böcker om medlemmarna i familjen Courtney och de utspelar sig alla i Sydafrika. Det var intressant och lättsam läsning som passade bra några dagar efter att jag lämnade Kapstaden.






tisdag 19 februari 2019

kåda - ett danskt tips

Månadens språk hos Ugglan och Boken är danska! 


repris från onsdag 18 april 2018

kåda - Ane Riel


För mig som är uppvuxen i kanten av en stor barrskog räcker det att jag läser ordet Kåda för att jag ska kunna känna doften. Syrlig, söt och stark och när den stelnar så kan en myra eller annat småkryp bli inkapslad för evigt i den. I Ane Riels hyllade roman så är den lilla flickan Liv inkapslad i en familj och i ett liv som blir allt mer galet. Det är bara det att för Liv är det hennes vardag. Romanen börjar med att fadern kväver farmodern på julaftons morgon, och därifrån får vi följa i en familj i fritt fall. Den lilla gården med djur och julgransplantering blir allt mer vanskött, skräpet staplas så att fönstren täcks och på övervåningen ligger modern så tjock att hon inte kommer ut ur sängkammaren. Liv lever i en fysisk och psykisk misär som man mår direkt illa av att läsa om. Fadern tappar greppet om verkligheten och ensamheten och utsattheten för barnet Liv är total.

Hur och varför man saluför den här boken som en spänningsroman det övergår mitt förstånd. Visst inleds hela boken med ett mord men annars är det mer än allt annat en fantastiskt välskriven roman om en dysfunktionell familj på den danska landsbygden. Otroligt gripande och mycket läsvärd!

älskade vanten!




Man kan undra hur många gånger jag använt Vanten i min undervisning. Många, är svaret och den här gången var det en lite annan uppgift. Varje gång man jobbar har man en ny grupp med nya behov. Den här gången jobbade vi med kronologisk ordning och återberättande både muntligt och skriftligt. Vi läste, ordnade sekvensbilder, skrev ird, dikterade text, skrev egen text och alla elever var så nöjda. Med fröken Jeanette sjöng de ockå Haren han sitter på skaren. Klassiker som jag själv sjungit många gånger under min skoltid. 












måndag 18 februari 2019

Gryning över Kalahari - ständigt aktuell

Jag har tillbringat ett par veckor i Sydafrika och under resan tänkte jag ofta på Lasse Bergs böcker om människans ursprung i Kalahariserien. Gryning över Kalahari är den första som kom 2010 och den är fortfarande mycket intressant. Finns just nu i storpocket på bokrea! 55 kronor! 



repris från lördag 26 juni 2010

starkast vinner eller?

Ett efter ett åker de stjärnspäckade landslagen ur fotbolls-VM och lagen med samarbete, organisation och motivation hänger kvar. Precis som det alltid varit att de som samarbetar vinner eller? Läste för flera år sedan Gryning över Kalahari av Lasse Berg. Under våren sändes dokumentären i TV med samma namn och där visar Berg på "hur människan blev människa". Han sammanfattar resor och samtal med vetenskapsmän kring människan utveckling. Hans reportagebok kan tolkas så att den lilla arten människan faktiskt kunde överleva och sprida sig tack var att de som var starka kunde samla och jaga, bära hem bytet och sedan dela med sig. Att den lilla populationen på några tusen individer, spridda över en stor del av afrikanska kontinenten, kunde kommunicera med bilder och tecken och på så sätt hjälpa andra att hitta mat och bostad. Samarbete, osjälviskhet med utrymme för de med specialtalanger - ungefär som ett riktigt bra landslag i fotboll?
Omslagsbilden föreställer baobabträd - de träd som enligt myten växer åt fel håll med rötterna upp och kronan ned. De besitter en annan viktigt nyckel till hur människan kunde överleva. Förmågan att planera och att kunna tänka längre fram i tiden. Baobabträdet har en ihålig stam som fylls med vatten när det regnar på savannen. Sedan fungerar det som vattenreservoar resten av torrperioden. En otroligt vacker omslagsbild till en mycket läsvärd bok!

flygtid = filmtid




Jag är urdålig på film. Jag trivs inte på bio och ser hellre TV-serier som jag streamar hemma men så sittår man på ett flygplan i 12 timmar. Och kan inte sova en blund. Då hinner man se filmer. Vilken tur att det dessutom fanns filmer som jag verkligen velat se :-)

Först ut var The Kindergarten Teacher. Maggie Gyllenhaal spelar en förskollärare som egentligen skulle vilja vara poet och när hon upptäcker en sällsynt gåva hos en av hennes små elever så blir hon helt förtrollad. Närmast besatt av pojken som har förmåga att skriva/tala fantastiska dikter. Tänkvärt om att ta tillvara talang och hur lätt det är att helt tappa kompassen när man hittar något man hett eftersträvar. Mycket sevärd!



Film nummer två var Bohemian Raphsody och den behöver väl ingen presentation. Så bra att jag nästan grät där i flygstolen, mitt i natten med bara stjärnor utanför fönstret. Jag har inte lyssnat på Queen och jag hade bara en vag idé om Freddy Murcerys liv men det spelade ingen roll. Fantastisk film. Punkt.



Ibland ska man låta bli att se filmen när man läst boken och lite så var det med Nick Hornbys Juliet, Naked. Nu är jag smått förtjust i Ethan Hawke (O, captain. My captain ni vet ...)  och visst är filmatiseringen charmig med alla ingredienser som en skön romantisk komedi skall ha så mitt betyg är sevärd. Men boken är bättre.





söndag 17 februari 2019

läsning passande till Sydafrikaresa - några boktips


Det var inte så många som var intresserade av litteratur på resan och jag fann väl ingen precis att prata böcker med (förutom Olle, vi pratade om Nelson Mandelas bok och Kjell som tipsade mig om Wilbur Smiths äventyrsromaner) så här kommer stället ett inlägg. Som ni vet så läser jag mycket från kontinenten och alla inlägg samlar jag under taggen Afrika. 510 inlägg finns där att läsa och de allra flesta är bok- eller författartips. Hur som, 510 inlägg kan ingen läsa så jag tänkte plocka ut några godbitar för den som är hugad att läsa från söder om Sahara. Jag köpte tre romaner skrivna av sydafrikanska författare på resan och snart skall jag recensera dem, i väntan på det så kommer här en liten lista med lästips. Jag skriver här bara om sådant jag själv läst, listan är alltså högst personlig. 

Fyra nobelpristagare får inleda. Av Nadine Gordimer kan jag rekommendera allt men kanske ändå Burges dotter som nyligen kommit i storpocket är en av de bästa eller En sons historia? Måsteläsning är det i allafall. Sedan ska man läsa Doris Lessing också, Gräset sjunger tycker jag är en bra början. Av J.M. Coetzee så tycker jag Onåd är mycket bra. Hans Pojkår och Ungdomsår är också fina skildringar av att växa upp i landet. Sedan läste jag ju Nelson Mandelas En lång väg till frihet på resan. En gripande självbiografi som hör till allmänbildningen.

Några klassiker sedan som på många sätt påverkat litteraturen och som många nutida författare förhåller sig till är Allt går sönder av Chinua Achebe och Mörkrets hjärta av Joseph Conrad. Ngugi Wa Thiong'o har skrivit många mycket bra romaner och hans självbiografiska Drömmar i kriget skugga är en bra ingång till hans författarskap. 

Tre författare som skriver på Afrikaans får bli ett eget litet stycke. Marlene van Niekerks Agaat är verkligt bra läsning, André Brinks produktion likaså. Jag tror att den roman jag bäst minns är Kräftorna vänder sig. Sedan kan man bara inte missa Deon Meyers kriminalromaner som utspelar sig i landet. Så mycket man lär om Sydafrika genom dem, och så spännande de är! Devils Peak är en bra början. 

Samtida författare då? Ja, Chimamanda Ngozi Adichie har väl ingen missat. Hon är en så stor megastjärna som man kan bli som afrikansk kvinnlig författare och hennes TED-talks är episkt bra. I Nigeria finns många författare som hittat till Sverige de senaste åren och Chigozie Obiomas Fiskarmännen är en av dem jag verkligen vill tipsa om. Teju Cole en annan. Imbolo Mbue, Chinelo Okparanta, Yaa Gyasi, Ayobami Adebayo och Gaël Faye är andra författare från länderna söder om Sahara som jag läst det senaste och särkilt vill jag tipsa om Fayes roman Litet land. Vi behöver nya namn av NoViolet Bulawayo är suverän läsning och har man missat Novellerna Tropiska fiskar av Doreen Baingana och Sorgesång för Easterly av Petina Gappah så påminner jag här om dem också. Gappahs roman Memorys bok är förresten också helt suverän. Vill man läsa lite mer lättsmält så är förstås serien om Damernas detektivbyrå, Alexander McCall Smith, charmig och just nu lyssnar jag på Wilbur Smiths äventyrsromaner om familjen Courtney. Spännande och lättläst. 

För barn och tonåringar brukar jag tipsa om Nelson Mandelas sagobok som är både charmig och sedelärande och Kopano Matlwas böcker för unga vuxna är underbara. Coconut är så fin!

Det här inlägget kan bli väldigt långt så dags att avrunda. Alla böcker och författare jag nämnt finns att söka på här på bloggen så kan ni läsa mer om varje bok. Hoppas läslusten kommer smygande!   

fredag 15 februari 2019

Taffelberget - vilken slutkläm!


Man kan undra om jag var riktigt klok när jag bokade den här resan ... På allvar. Den här linbanan upp på Taffelberget var inte att leka med men har man börjat resan i stil med att övernatta ensam i ett tält med åskan blixtrande utanför och storm som slog i tältduken så ska det väl avslutas med att stå i en snurrande gondol. Som gungar.

Jag stod alltså vid kanten av gondolen och fotade. Notera! 
Väl uppe på berget var det vidunderlig utsikt åt alla håll och vi såg varför Taffelberget fått sitt namn, det var verkligen platt där uppe. Floran var spännande och jag är så glad över att vi klämde in utflykten fastän det var avresedag. Så värt!

Jo, jag var med på den här resan. Här kommer rapporteringens enda bildbevis på det.
Tack Kjell som knäppte. 
Man kunde tydligt se att Kapstaden numer till stor del ligger på utdikad havsbotten
och att strandkanten varit bra mycket högre. 

Resans godaste kaka. Morotskaka! 
Dagobertmacka med pastrami och karamelliserad lök
blev resans sista måltid. Mycket god. Mycket bra slutpunkt.
Att man sedan skall resa nästan 20 timmar för att komma hem förtränger man.


torsdag 14 februari 2019

pingvindags!


På Boulders beach fick vi se den stora kolonian med afrikanska pingviner. Detta helt fascinerande djur som är så sävligt och klumpigt på land och så helt anpassad till vattenliv. Det var en riktigt varm dag och vi såg många pingviner stå vända mot vinden med öppen näbb för att få så mycket svalka som möjligt. De ruvar också sina ägg enträget, de skyddas mot den starka solen och förhindras på så vis att dö. När de ruvade var de ensamma, annars verkar de var ett socialt släkte. Som någon besökare sa så är det samma ras som vi har i Slottskogen men jag må säga att det här var något annat som upplevelse. Så fint! Och så fint att se att de verkade tämligen oberörda av alla besökarna. 




Godahoppsudden - där två hav möts


Vägen från Kapstaden till Godahoppsudden körde vi på Atlantsidan och det var en slingrande och smal väg som gick utefter bergets kant. Bilden är tagen från bussen, men ni kan förställa er vila scenerier som passerade. Känslan var lik den som jag hade när vi åkte söderut från Monterey i Kalifornien. The most scenic road in the world har några aspiranter men den här ligger absolut med på listan. Chapman's Peak var höjdpunkten men det var helt spektakulära vyer (och en liten mur eller några vitmålade stenar som barriär mot stupen ...)
Sandstränderna tar aldrig slut. 




Linbanan upp till fyren på Godahoppsudden gick inte så då får man gå.
 Inga problem om inte de stora och aggressiva babianerna hade vaktat.
De var så påflugna och riktigt läskiga. 





Det blåste såpass att jag knappt kunde fotografera.
Ett litet försök blev det. Försökte mig också på en selfie. :-)