oktober - en rekordmånad

Ja, inte vad det gäller läsning då för just det har gått ganska trögt, 11 titlar har jag läst under månaden vilket torde vara riktigt bottennapp. Rekord är det dock för besök här på min blogg, jag har haft 5580 sidvisningar under oktober och det känns förstås mycket trevligt. Inte jättemånga unika besökare vilket gläder mig ännu mer, ni som tittar in är alltså stammisar. Mysigt, tack alla bloggisar som tittar in i min hörna här på nätet och lämnar en och annan kommentar, det är alltid extra kul att veta vilka ni är!

ta dig sen dito en dito två dito tre

Är du som jag frälst på att läsa e-böcker? Då ska du besöka dito som är en bokhandel specialiserad på just e-böcker och läsplattor. Just nu kan man köpa den första boken för bara 29 kr. Det är bara att skapa ett konto, logga in, ladda ned app och sedan läsa. Hur enkelt som helst! Kan tänka mig att jag ska ladda ned Torbjörn Flygt till min telefon, det kan ju bli så att jag står utan läsningen en dag och då har jag faktiskt alltid telefonen med mig... Nu är jag ju en biblioteksjunkie vad gäller e-böcker så särdeles mycket köpt lär det inte bli men ändå. Gör som Bellman; ta dig sen dito en dit två dito tre, så dör du nöjdare! Ja, böcker då alltså.

Frida och Diego på besök i Göteborg

Välkommen du också att träffa dem! Alla dagar utom måndag ända till den 22 jaunari 2012. Gratis för alla under 25 och annars kostar ett årskort 40 kr. Helt OK eller hur? Konstmuseet uppe vid Götaplatsen är del av de mexikanska kulturveckorna under hösten och ställer ut verk av två av de mest kända konstnärerna från Mexiko genom alla tider: Frida Kahlo och Diego Rivera. Jag har läst om deras liv i flera olika sammanhang och kan rekommendera både dagböcker och biografier om då främst Frida. Hennes liv var verkligen intressant och filmen med Salma Hayek i huvudrollen är riktigt bra. Se den och se bilderna på konstmuseet!

det var inte den Mary, det var hennes mor: Mary

. Ibland finns där ett frö av fakta i mina associationer även om vägen fram kan vara något snårig. Nåja, Frankensteins "mormor" var det jag for efter när jag började prata om besök i Sverige på 1700-talet... Jag hade en liten aning men ändå inte om Mary Wollstonecraft som känd reseskildrare, feminist och författare. Just nu läser vi Frankenstein av Mary Shelley Wollstonecraft i vår lilla bokcirkel och Mary Shelley ska då faktiskt ha tillbringat några månader i sin barndom i Göteborg med sin barnflicka eftersom modern försökte återvinna sin älskares känslor och förmögenhet. Romantikens diktare skall, enligt Wikipedia, ha inspirerats av den äventyrliga och självständiga Mary och resan resulterade i en brevsamling 1796:  Brev skrivna under en kort vistelse i Sverige, Norge och Danmark. Spännande kvinnoöde!

Man Booker beställd

Årets vinnare Man Booker Prize 2011 blev Julian Barnes. The Sense of an Ending ligger nu i ett brunt paket på väg till mig. Ser fram emot.

downton abbey revisited

Då är lördagsmyset säkrat för några veckor framöver! Den brittiska dramaserien Downton Abbey med fantastiska kläder, vackra miljöer och utmärkta skådespelare är här igen. Första omgången började med Titanics undergång och andra omgången startar i skyttegravarna. Som alltid är det spännande att följa en historisk epok som är mitt i en brytningspunkt, det viktorianska England är är på väg bort och det moderna industrialiserade samhället på väg in och överklassens värderingar och livsstil förändras i grunden. Där finns ett antal romaner man skulle kunna koppla till, jag tänker faktiskt just idag mest på Katrine Mansfields noveller som jag läste i somras. Nog om det, det här är en serie fylld med mänsklighet, värme, humor och omsorg om detaljer. En modern Herrskap och tjänstefolk som ska förgylla min lördagar fram till jul.  

mexico - poesi och politik

Mexico - Poesi & Politik heter den pågående utställningen på Akvarellmuseet i Skärhamn och det var en ganska störande upplevelse. Ibland kommer man till en konstutställning och kan vila i bilderna men så var det då inte idag.  Det här är en utställning av samtidskonst som vill visa på kontrasterna i ett samhälle där droger, våld och fattigdom är vardag. Att se kolorerade vykort föreställande farliga platser uppsatta på en karta där våldets väg är markerad och upphittade, vaccumförpackade, trasiga och smutsiga barnkläder samtidigt som man har utsikt över svensk skärgård blir nästan bisarrt. Det är konstens liksom romanens styrka, att oberoende tid och rum kunna förflytta åskådaren till en plats långt borta och ge nya perspektiv och jag känner mig mycket ovan vid det mexikanska bildspråket. Jag hade önskat att mitt huvud varit lite piggare. Nästa anhalt blir Konstmuseet i Göteborg där de just nu ställer ut Frida Kahlo och Diego Rivera som var representerade med några akvareller också i Skärhamn. Ska bli spännande att se dem i större format, rapport kommer!

Utställningen är del av satsningen Mexico i Västra Götaland - mexikanska kulturveckor 25 sept - 22 jan.

dagens fångst

Akvarellmuseet har en restaurang med det passande namnet Vatten, på första parkett sitter vi och M ser en fisk som slår, eller är det en fågel? En boj, säger jag förnumstigt. Det är en boj.
Men den är grå och rör sig. Det är en säl som är ute efter dagens lunch. Det har jag då inte sett förut, M som är uppvuxen på Tjörn kan inte heller påminna sig om att där brukade finnas sälar långt inne i hamnen. Finns där någon läsare som vet? Vi åt förresten också dagens fångst: kokt fisk med örtcreme, potatisfondant och ungsstekta grönsaker. Gott, hoppas nu sälen blev lika nöjd med lunchen som vi.

1Q84 del tre - en förklädd självhjälpsbok?

Jag har bara läst knappt hälften av avslutningen av trilogin ännu men måste få skriva av mig lite ändå. Efter en snabb försynt resumé, välbehövlig för oss glömska, är vi tillbaka i den här något skeva världen eller kanske de här parallella världarna som skaver mot varandra eller vad det nu är som Murakami alltid lyckas gäcka oss med (någon gång skall jag knäcka gåtan). Nu är berättelsen uppdelad på tre personer - förutom Tengo och Aomame även utredaren Ushikawa. Den vanlige akademikerkillen och en japansk Lisbeth Salander får alltså sällskap av en outtröttlig logiker men även intuitionist om det mot förmodan finns ett sådant ord, men de tvåhundra första sidorna är de tre som ett när Murakami utforskar självdisciplin och ensamhet.

Alla tre personerna är i grunden väldigt ensamma och åtminstone Tengu och Aomame är nu försatta i situationer där de även fysiskt är avskiljda från sitt vanliga liv. De hanterar detta genom ett stort mått av självdisciplin, tills synes utan problem. Det är enkel men nyttig mat, rutiner, musik etc. Det här är ju inget nytt i Murakamis författarskap, men nu är det så ställt på sin spets att jag börjar fundera på vad han vill. Beskriver han sitt eget liv eller är det förklädda självhjälpsböcker han lurar på oss? Någon (som vanligt ges det inga källor av Gästbloggaren om den halvhjärtade första googlingen misslyckas) kallade nyligen Murakami för guru och påpekade att hans renlevnad kraftigt förbättrat hans skrivande jämfört med när han var jazzklubbsägare och storrökare (läs hans löparbok för hans egen syn på det hela).

Kanske är han faktiskt vår guru. Läste nyligen ett citat av en meditationslärare som sade att man inte hittar sin lärare - läraren hittar sin elev. Murakami har hittat väldigt många elever vilket rimligtvis borde främja försäljningen av klassisk musik, nyttig mat och eventuellt Proust (ni får läsa 1Q84 för att förstå det senare, men Murakami har humor också). Om det nu inte är så enkelt som att vilken bra bok som helst är hjälp till självhjälp.

/Gästbloggare M

fredag eller?

Vill bara påpeka att det är fredag idag. Skönt eller?

läsa och skriva - två sidor av samma mynt eller?

Annika frågar i veckans bokbloggsjerka hur det är med oss bokbloggsjerkare. Skriver vi?

Min mamma sa alltid om skrivande att det är inget för dig, det är alldeles för svårt. Håller till viss del med! Det är svårt att skriva, tänk om det skulle vara lika lätt att skriva som att läsa eller för den del prata? För mig är läsandet och skrivandet ändå tätt sammanbundna, det handlar om både fritid och yrke och jag läser och skriver dagligen. Jag inspirerar och hjälper elever till att få ett rikt läsande och skrivande men om man med frågan menar skönlitterärt så är svaret nej. Jag bruksskriver mycket och ofta, det kan vara inlägg på bloggen som är mer eller mindre väl genomtänkta eller texter i min lärarprofession men skönlitterärt är det ännu inte något som skulle duga. Jag har många idéer om vad jag skulle kunna skriva om och fler dyker upp i samband med olika släktforskningsprojekt men ännu intet. Det blir ett projekt för pensionen sådär om 20 år för det där med skrivande är kanske ändå för mig. Någon gång, måhända.

bokhandel eller?

Förra veckan var det då dags att äntligen sätta 1q84 i händerna. Del tre i en omskriven triologi av en av de hetaste författarna just nu släpptes på svenska och den var efterlängtad. I London och New York har de haft kvällsöppet á la Harry Potter inför släppet så lite förvånad blir jag när jag går in i stor bokhandel mitt på Avenyn i Gbg. Inte i skylten, inte långt fram i affären utan bakom fiket, tidningarna, godiset, vinböcker och presentböcker. Där i ett hörn står 2 exemplar inne i hyllan. Snappar åt mig ett av dem och säger till expediten:
- Den här måste ni skylta! Den är bra, som jag har väntat på att den ska släppas!
- Nja, vi skyltade de två första delarna så mycket...

Med risk för att låta som en klassisk "det var bättre förrare" så tittar jag mig omkring och inser att inga av de författare som inresserar mig och som omnämnts de senaste månaderna i tidningar, radio eller TV är skyltade. Ingen Kerstin Ekman, ingen Jonathan Franzen eller ens Torbjörn Flygt, inte heller Augustprisnomineringarna. I skylten finns barnböcker med tillhörande gosedjur och målarböcker, på borden ligger reatitlar och kokböcker och längst fram vid kassan högar av pennfack och ryggsäckar på rea. Presentpapper och kort, magneter och anteckningsböcker. Kalendrar inför årsskiftet, Pockettoppen och deckare. Hallå, är detta en bokhandel eller?

pssst - babel med Maryse Condé

Kolla in babel nu - Maryse Condé gästar!

Läs mina tankar om tills vattnet stiger om du har lust...

döda dem alla - en inifrånskildring av 9 -11

Som ett torn står titeln till Salim Bachis roman Döda dem alla och den här vackert formgivna boken har gett mig mycket att fundera kring. Vi får följa den arabiske unge mannen som i sin förtvivlan efter älskads förlust väljer det som han själv beskriver som "det västa av allt ont, fundamentalismen, utan vare sig tro eller hopp, utan framtid, bara intighet intighet intighet." San Juan är hans nya katolska namn, likt Johannes i Uppenbarelseboken ska han bevittna hur ondskan ska fördrivas, jordens undergång som följs av ett himmelskt rike för de troende och jag får följa hans sista dygn innan han äntligt utför sitt uppdrag. Det är frantiska och förvirrade timmar där han slits mellan en tro på den gudomliga planen och tvivlet i huruvida ändamålet verkligen helgar medlen och redan på de första sidorna utbrister han: Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig? Det gäller att tro ända in i döden för "om du inte tror blir allt väldigt enkelt. Det blir ännu ett massmord.". 

Salim Bachi har skrivit en tät, rik och mycket osentimental skildring över hur det kan ha varit att vara en av de piloter som styrde in i tvillingtornen den där dagen då världen förändrades. Jag förstår så mycket att hans roman är full av referenser som jag inte på långt när kan identifiera men som enligt översättaren härrör sig från både Koranen och Bibeln. Delarna som refererar till Hamlet har jag lättare att pussla ihop och där finns mycket, mycket att upptäcka i texten. Det är en tragisk historia som vi får ta del av med bara förlorare och Bachi skildrar med hjälp av citat, koranverser och minnesbilder hur livet kan forma en människa och hur tron och tvivlet ligger mycket nära varandra. För att kunna hantera världen är det enklast om den är svart eller vit, nattens skuggor är nu ändå grå och under hans sista timmar i livet återkommer frågan: men alla oskyldiga offer?

- Döda dem alla, är svaret. Gud kommer ändå att känna igen de sina.

Det här var min andra bok på temat 9-11 den senaste tiden. Tidigare lästa titlar i höst är: Love is the Higher Law och dessutom ett gäng böcker som jag läst under året. Tack till Johannes som tipsade mig i en kommentar här i bloggen. Det vore intressant att läsa andra bloggares tankar om den här boken, där finns mycket att fundera kring.

han är klok den där Nallen trots sin mycket lilla hjärna

I min almanacka står dagen som: Nallens dag. Nalle Puh får bidra med ännu en av sina sanningar.

Det kan liksom lätt bli så att man trampar på där i fotspåren... 

19:16

RIK - Ystad stod på programmet idag och det blev en riktigt hetsig match, tufft spel och ganska jämt i målprotokollet. Domarna hade att göra påeldade av en lindrigt nykter Ystad-klack. När det var drygt 10 minuter kvar blir RIKs storskytt Richard Lönn nedsprungen av en skåning och blir liggande. Domaren visar på rött kort och läkare tillkallas. Det går en stund och alla i hallen förstår att det här är allvarligt, alla utom klacken... Sjungande "Stå upp som en riktig man" till en nackskadad 21-åring är de en heder för sin klubb. Ingen ledare kan gå fram och ta sig an sin klack utan det hettar det till hos en RIK:are som skriker till dem att vara tysta. Då blir RIK:aren utvisad. Hmmmmmm?  Hur tänkte ni nu? Hoppas att skadan inte var så allvarlig, allvarligare är väl att Ystads spelare efter matchen går fram till sin klack och tackar den. Speakern spelade fågeldansen och det är väl ungefär på den nivån som berusade småpojkar i grupp befinner sig. Omdömeslöst.

GP rapporterar.

spökjägarna - Cornelia Funke

Halloween eller inte, lite spökligt kan man måhända ändå läsa när mörkret faller? Lagom till hösten i trean brukar jag läsa Ett spöke för mycket av Cornelia Funke högt för mina elever. Några får alltid smak för serien och blir alldeles betuttade i att läsa om spökjägarna. Det finns ytterligar tre titlar att upptäcka och det här är riktigt härlig läsning. Trots att jag då inte läser om spöken, vampyrer eller annat i vuxenvärlden så läser jag gärna högt om Tom och hans vänner. Som alltid är Funkes berättelser välskrivna och underfundiga, där finns vänskap över generationerna och en småläskig historia. Vad skulle du själv göra om du en dag går ned i källaren för att hämta saft och träffar på ett spöke? Om du är en 10-årig pojke som heter Tom så blir du självklart spökexpert som kan det mesta om både Någorlunda Otäcka Spöken och Fasansfullt Otäcka Spöken.

Jag lyssnade till Cornelia Funke på bokmässan och blev förtrollad av denna snabbtänkta och sympatiska kvinna. En dag ska jag läsa hennes triologi som börjar med Bläckhjärta. Har fått ett hett tips från J, 8 år som just lyssnat till hela som ljudbok: den var faktiskt bra.

mässan 2012

En månad har gått sedan jag i mässans sista timmar lyssnade till Herta Müller med goda bloggisar. Visst känns det länge sedan och nästa mässa känns också avlägsen. Men, jag har ju faktiskt redan en biljett! Underbara tanke, jag kan redan nu börja glädja mig åt att lyssna på mängder av intressanta människor, träffa bloggisar och fynda en och annan bok ;-) Nordiskt är temat och nu ska jag bara klura ut hur jag ska utmana mig själv bäst. Flera olika läsutmaningar är redan på G här i bokbloggosfären, vad passar mig?

Återkommer, ska bara klämma lite på min biljett så länge...

kärlek i oktober :-)

Röda hjärtan värmer i höstmörkret! Tack till Gittan som förgyllt min dag med en fin-fin award med en nästan generande motivering. Jag rodnar nästan här...

Eftersom jag just skickat ett gäng hjärtan över bloggvärlden så uppmanar jag alla läsare att känna er som mottagare, massor av kärlek till er alla!

jag reser ensam - en måstebok!

Det är alla barns rättighet att möta världen som en sol, säger modern till Jarle när han berättar att han blivit antagen som doktorand. Han skall utforska egennamnen i Prousts verk på Bergens universitet och allteftersom jag lär känna Jarle förstår jag att hans värld behöver skakas om i grunden. Den jordbävningen kommer i form av en 7-årig dotter, en natt där under gymnasieåren blev Charlotte Isabel till och nu står hon på Bergens flygplats med en skylt runt halsen: jag reser ensam.

Jarle vänder sig till Proust i sin förtvivlan: Jag har en dotter och jag vill inte ha någon dotter. Vad ska jag göra åt det? 

- Du måste älska henne, sa Marcel Proust. Allt annat är comédie. Allt annat är tristesse. Allt annat är misére.

Det är den vingliga vägen mot faderskärlek som jag får följa i jag reser ensam av Tore Renberg, hans studentliv känns plötsligt mindre intressant och lite smått hittar Jarle tillbaks till den sköna känslan av att bara vara utan att tänka så förfärligt komplicerade tankar. Att engagera sig i någon annan är inte enkelt och när veckan med Charlotte Isabel gått har både Jarle och hans vänner fått mycket att tänka på. Sådant som de inte tänkt på innan och avskedet blir mycket annorlunda än mottagandet. Mer avslöjar jag inte för det här är en bok som ska läsas. Film finns också har jag förstått och jag kan tänka mig att den här boken kan bli en härlig, tänkvärd, mysig feelgood. Undras om den finns att hitta här hos oss?

Jag förstår nu att jag genast måste skaffa första boken om Jarle Klepp Mannen som älskade Yngve och läsa för Tore Renberg är en författare i min smak. Välskrivet och lättläst, humoristiskt och allvarligt och så på pricken i tiden.

frankenstein på plats!

Tänka sig vad man kan hitta på sin läsplatta! Nästa bokcirkelbok redan på plats, det är en härlig skatt med klassiker som följde med på köpet. Tackar allra ödmjukast till tillverkaren som tänkte till lite extra. Här finns allt från Shakespears samlade till Uncle Toms stuga via Jane Austen. Köpargument!

tematrio - utmanande läsning

Får bidra med en tematrio igen. Lyran undrar vad som är utmanande läsning just för mig och det fick mig att fundera både en och två gånger. Här kommer ändå min trio:

1. Långsamma böcker - jag har bråttom, jämt. Läser fort, hastar igenom texterna. Där det krävs eftertanke måste jag medvetet stilla mig och det kräver en utvilad hjärna. 

2. Böcker med innehåll av magi och övernaturligt. Svårt, svårt för en praktiskt sinnad människa.

3. Ljudböcker - det går för långsamt och jag kan inte koncentrera mig tillräckligt länge. Vissa radioföljetonger har jag kunnat lyssna till men annars. Möjligen i bilkö. Möjligen.

Hur är det med utmaningarna för er andra? Häng på Lyrans tematrio vetja!



nota bene

livstecken en måndag

I det här hushållet är vi mest halvdöda allihop men det finns hopp.

I fönstret spirar livskraften, tre stänglar kan jag räkna till!

änglamakerskan

Oktober är stresstider för många lärare, så och för mig. Läsningen behöver vara av det lättare slaget för att inte hjärnan ska kollapsa. Jag kikade in på e-lib för att låna mig något dylikt och i topp på utlåningslistan hittade jag Camilla Läckberg. Laddade hem och läste under några timmar på min platta. Några timmar bokstavligen för det här är lättuggat men inte lika lättsmält. För den som vill ha en resumé av handlingen länkar jag till förlaget för jag tänker inte skriva särdeles om just den. Inte annat än att det är många bra historier som Läckberg har satt samman i sin nya deckare Änglamakerskan, där finns koppling till nationalistiska partier, terrorism, hemligheter i det förgångna som påverkar och till viss del vill skaka om läsaren, så långt allt väl. Men kära Camilla Läckberg, språket, hur många förutsägbara adjektiv kan man använda? Med hur många ord måste man beskriva, låt handlingen tala ibland åtminstone och det stackars paret polisen och författarinnan - så platta och så stolpiga dialoger, jag mindes inte att det var så här dåligt utfört hantverk. Synd på så rara ärtor för den spretiga storyn håller för en riktigt bra samtidsdeckare. Kanske ska hon göra som Kerstin Ekman beskriver i sin nya roman Grand Final i Skojarbranschen, vara ansiktet utåt och sköta PR-biten så kan någon annan skriva?

Nu väljer jag att läsa vidare i serien av Jo Nesbö istället, det får bli nästa huvudrensare när hjärnan har gått i spinn. Läckbergs bok irriterade mer än kopplade av och se det, det går inte an.

dagens titel

Älskade dottern på besök.

Nu är min vecka med dagens boktitel över. Tackar, tackar till  Mrs E på What you readin som utmanade. Jättekul idé som jag gärna återkommer till!

man tackar, man tackar!



Hur jag än intalar mig att det här bara är en dagbok och att skrivandet mest är till för mig själv så så är det fenomenalt roligt att få uppskattning för sitt bloggande. I veckan fick jag ett värmande hjärta från Enligt O med tillhörande fin motivering:

En bloggare som fått till en bra blandning är Anna på och dagarna går. Många böcker som jag vill läsa, men också böcker jag inte hade en aning om fanns.

Tack snälla för omtanken och nu är det dags att skicka lite bokbloggarkärlek vidare, det är inte lätt att välja bland alla trevliga bloggar jag läser. Hade förstås gärna skickat direkt tillbaka till Enligt O eftersom hon är den bloggare som inspirerar mig mest, kvicka, chosefria, dagsaktuella inlägg om böcker i många olika genrer. Me like! Väljer nu fem andra bloggare som jag tittar in hos ofta och som jag gillar. Alla har sin egna personliga stil och urval av läsning och det är det som lockar mig att komma igen. Här i bokstavsordning:

Emmas bokhylla - vardagsbetraktelser från Tanzania blandat med boktips. Skön blandning med läskande resebilder och härliga texter om läsning. 

Hermia Says - fantastisk skribent med intresse för konst, kultur, resor och böcker. Bibliotekarie med koll.

Lyrans Noblesser - världslitteraturens ambassadör i bloggvärlden. Fina, välskrivna recensioner, jordenruntresa och spännande litteraturval.  

Mimmimaries böcker och annat - social bloggerska som bland annat skriver om tyskspråkigt och historiska romaner. Trädgården lockar också!

What you readin' - chick-lit prinsessan i rosa som tipsar mig om böcker som jag annars aldrig skulle hitta...

Skickar ett stort hjärta till er alla, om någon sedan vill skicka vidare är det kul. Gör som ni tycker själva...

Instruktion:

1. Klistra in awarden på din blogg.

2. Tacka personerna som gav er Awarden och länka till bloggarna.

3. Välj ut fem personer som du vill ge awarden till.

4. Lita på att dina följare sprider kärleken till andra bloggare.

5. Och det viktigaste: Ha roligt och stötta varandra

Bokbloggskram!

tematrio - augustvinnare

I Lyrans tematrio så uppmanar hon oss att berätta om tre augustprisvinnare vi läst eller tre som vi vill läsa. Lite gränslös som jag är så tänker jag att jag skriver om tre som jag läst och tre som jag vill läsa. Håller mig till skönlitterära val:

Jag har läst och uppskattat:
1993 Händelser vid vatten av Kerstin Ekman.

1997 Aprilhäxan av Majgull Axelsson.

2010 Spill. En damroman av Sigrid Combüchen.

Och jag vill läsa:
2002 Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren.

2009 De fattiga i Łódź av Steve Sem-Sandberg.

och så Korparna av Tomas Bannerhed som är nominerad till årets pris.

Det ser ut som en liten läsutmaning så här lagom till höstmörkret. Alla titlarna finns redan i min bokhylla och bara väntar...

boklördagen handlar om Maryse Condé

Den 20 oktober besökte den karibiska författarinnan Maryse Condé Stockholm och samtalade med Yukiko Duke på Internationell författarscen. Det var ett samtal jag gärna hade hört, gillar ju som bekant Yukikos skarpa intellekt och Condé är för mig en ny bekantskap. Läste hennes senaste roman Tills vattnet stiger nyligen och det är en säregen berättarska som jag möter. Som tur är så är de stora dagstidningarna så snälla mot mig idag så att de har stora intervjuer med Condé som de bjuder oss läsare på. Intervjun i SvD finns föredömligt på nätet och recensionerna förstås, hitta till GP, SvD. Hallå DN, var finns er text? En nobelpriskandidat till nästa år? Efter en vit man kanske det kommer en svart kvinna?

dagens titel

Livet är en fest, håll med om det folk å fä.
Livet är en fest å kaffet smakar bäst!

Utmaning från Mrs E.

dagens titel

Say no more... Fredag idag!

Utmaning från Mrs E.

himlen i bay city är violett eller var det grålila?

J

Jag minns att jag läste en text om Catherine Mavrikakis roman himlen i bay city där skribenten retade sig så på färgen som på franska benämns mauve och som återkom gång efter annan. Hur många gånger kan man skriva mauve, hur övertydlig ska man nu vara? Ja, mitt svar är att man måste skriva mauve så många gånger det bara behövs eftersom den violetta, gredelin,a purpurfärgade eller grålila himlen är bokens själ. Sedan kan jag inte riktigt förstå omslaget, för mig är mauve en brungrålila nyans som inte särskilt liknar den på omslagsbilden. Detaljer?

Hur som, katolska präster bär lila mässhakar före de utför bikt och den här boken är en slags lång bikt från den nu medelålders kvinnan som genom livet bär sin egen och sin familjs historia som en kvarnsten om sin hals. Amy har för länge sedan resignerat, om himlavalvet ramlar ned, om jorden går under spelar ingen roll för det värsta har redan skett och tron på kärleken och medmänskligheten tog slut den 5 juli 1975 eller var det 1944 i Treblinka?

Inte ens de döda kan med lätthet göra sig kvitt livet. Det är svårt för dem att hitta fram till tomheten, därför att luften fortsätter att darra av deras förskrämda jämmer, och himlarna fortsätter att flytta runt deras bleka aska i världen. De döda fortsätter att leva. Och just det är de levandes tragedi..."

De naturvetenskapliga lagarna berättar för oss att "ingenting försvinner, allting finns kvar" och luften som Amy fyller sina lungor med innehåller aska från den dagen då hela hennes familj brann upp, de dagarna då hennes släkt utplånades i lägren och från partiklarna som spyr ut från de höga industriskorstenarna. Välståndet i det nya landet byggs på de smustiga utsläppen och luften som Amy andas in är mättad av både hoppet om framtid och skuggan av dåtid.

Jag drabbades av den här boken som beskriver hur förintelsen för alltid förändrade vår världsbild och hur den lämnar spår hos många generationer. Europas historia är inte bara Europas utan hela världens angelägenhet och att det får inte glömmas. På något sätt finns där ändå ett hopp om tillhörighet. Amy skapar sig en ny identitet med en egen liten familjen, dottern som symboliskt nog heter Heaven, flytten till Arizona där ökenhimlen är klarblå och Amys arbete som flygkapten lyfter henne ovan den grålila himlen. Mot en himmel där luften är lättare att andas.

Boken igår i Lyrans läsutmaning Jorden runt 3 och vill du läsa en fantastisk text om boken så klicka dig in hos henne.

projekt bokblogg

Man (aka jag) önskar ju att man (aka jag igen) inte gick igång på en massa roliga saker just när attgöralistan växer och växer med nödvändiga ting. Jag känner igen det där mönstret, aldrig har väl mina fönster varit så putsade som just innan tentor... Smålog åt What You Readin som berättade om hennes faiblesse för listor, om man ska få något gjort så ska det skrivas en vacker lista med vackra pennor, ramas in och pyntas och så har man plötsligt använt flera timmar på att göra just en lista...

Aningens roligare än en lista är mitt nya lilla bloggprojekt. Det ska bli en... Tada! Bokblogg. Skolår 2, filmade boktips blandat med gemensamt skrivna boktips på alla högläsningsböcker och hittills är det lovande. Just nu behöver jag kolla en gång till med föräldrarna om de kan tänka sig att ha den helt öppen, det vore så kul att kunna visa de duktiga eleverna för hela världen inklusive bloggläsarna här. Film funkar bra men vem är den där förfärliga, förnumstiga tanten som ställer ledande frågor? Moi? Jag? Me? Det måste vara den där man.

Återkommer i ärendet, men att det är kul att bokblogga är ingen tvekan. Pröva!

dödssynden - reprisering av en riktigt bra bok

"Shoot all the bluejays you want, if you can hit'em, but remember it's a sin to kill a mockingbird"

Mr Finchs råd till sina barn när de fått ett luftgevär i julklapp - skjut alla som tar från andras bon, skränar och mobbar men kom ihåg att vara rädd om de som aldrig gör någon illa utan sjunger vackert för oss. Den harmlösa och ofarliga som bara vill vara till lags, passa in och härma de andra. Skona inte djävulens medhjälpare som sprider oreda omkring sig.

Harper Lee skrev sin roman i en annan tid, den kom ut 1960, och beskriver Alabama på 30-talet, temat är rasmotsättningar och beskriver en värld där människors värde inte på något sätt är lika. Världen ses ur en liten flickas ögon och inte bara för henne är pappa den centrala personen. Med en värld långt ifrån vår egen kan texten ändå berätta något viktigt för oss om moral och etik och mänskliga värderingar. En klassiker som blev läst mest p g a det vackra omslaget. Vilken tur att det var en så vacker bild!

Edit: Det här är en repris av en text jag skrev i maj 2010 när bloggen var nystartad. Nu är boken aktuell i Lyrans jordenruntresa, alltså: Repris.

dagens titel

Skolgårdsklassiker!
Har man riktigt tur i skolans värld så kan man få höra: Det var inte bara jag...

Utmaning från Mrs E.

då har vi cirklat igen!

Det verkar som vi hittat en bok till vår cirkel som alla medlemmar faktiskt gillade ganska bra, rolig, kvick och slagfärdigt språk! Någon tyckte den blev lite tradig i längden men alltomallt en munter bok som säkert skulle göra sig som engelsk sit-com. Man kan riktigt tänka sig den här smått galna familjen passera genom ett kök á la Helt Hysteriskt...Vi pratade om de olika karaktärerna och det var kul att se att vi identiferade oss med med dem alla, nåja inte med den unge psykologen men annars. De flesta gillade den unge sonen bäst med sina Oscar Wilde-inspirerade kläder men jag kände faktiskt för mamman med medelålderkris och allt. Varje huvudperson har sitt eget språk i boken och den unga Doras kändes lite som en vuxen som försöker skriva som en tonåring talar emellanåt men kanske var det en översättningsmiss? Det här är en typiskt brittisk bok men ironi, underdrifter, ordlekar och mycket kvick dialog och det kan inte vara det enklaste att översätta. Pia Prinz berättade på realeseminglet att hon överlåtit den sysslan just denna gång, jag har nog känslan av att den ska läsas på engelska men jag kan ha fel... En liten smula underbar är hursomhelst en passande titel!

Extra bonus till mormorsrecepten i slutet av boken - de borde prövas, snarast. Nästa bokcirkel IRL i Göteborg håller vi 1 december och då ska vi läsa klassiskt: Mary Shelley - Frankenstein. Mycket utanför min komfortzon. Spännande, spännande!

Så mysigt med Fairtrade te och choklad!
Notera Lindas naturliga pose med tekannan...

det började med en utmaning och slutade med Billy

Det sägs att en fjärils vingslag i Amazonas kan starta en orkan och att en liten bloggutmaning kan leda till total utmattning är nu dagens sanning! Mrs E utmanade oss i slutet på förra veckan att dela med oss en titel om dagen, jag bestämde mig för att hänga på och i jakten på titlar fick jag totalt spel på bokhyllorna. Eller snarare bristen på bokhyllor, tur till det stora varuhuset, Billyinköp och totalomflyttning följde. När man flyttar böcker är det ju lika bra att sortera, lägga i skänkhögar, damma och dammsuga på en gång. Det började med en utmaning och slutade i:

Alldeles förfärligt luftigt må jag säga. Dröjer säkert inte alls länge förän det är tillbaka till sitt vanliga knökade kaos. Hämta upp NE från källaren? Nåja, så långt allt väl.

dagens titel

I kväll blir det bokcirkel och fairtradefika i muntra damers sällskap! Mysigt!
Häng på Mrs E och kör en titel om dagen!

Anna, läs mer!

Dotterns favoritbok alla kategorier under uppväxten var S.V.J. av Roald Dahl. Det är en fantastisk och fantasirik berättelse som jag nu är så glad över att läsa högt för mina elever. Jag brukar läsa Roald Dahl så här på hösten, ibland är det Häxorna, ibland Kalle och chokladfabriken eller Danny, bäst i världen men nu var det dags för S.V.J. för första gången i mitt klassrum. Det är en av få Dahlböcker som har en liten flicka i huvudrollen och särskilt kul är det att tänka på att Dahls barnbarn också heter Sophie, hennes böcker är fö också mkt bra... Boken är nu är verkligen en tungvrickarutmaning att läsa eftersom bokstäverna är snodda runt varandra och en alldeles vanlig vänniskomarelse med små slängar av ordblindhet kan ha ganska svårt att hänga med i svängarna. Det har då inte 8-åringarna. De skriker av skratt och av skräck och jag hör i klassrummet: Anna, snäääääla, läs mer!

dagens titel

Krångel med bilar, krasslig kropp, utvecklingssamtalsperiod framför mig...

one day - en dag

När man känner att höstmörkret smyger sig på så är det perfekt med en bio. One Day - En dag, som följer boken av David Nicholls troget, är just en sådan liten höstuppmuntrare. Småcharmig, snabba repliker, några fniss här och där och innerlig kärlek. Skådespelarna klarade den 20-åriga tidsresan riktigt bra fast riktigt lika bra som boken var den kanske inte, men hur ofta är film det? Nästan aldrig hos mig iallafall. Filmen har fått lite ljumma recensioner, men jag tyckte att den höll alldeles tillräckligt för att muntra upp en regnig dag!

och de nominerade är:

Jag har spekulerat så  smått redan i augusti...
Inte var det så att mina tips inför årets nomineringar till Augustpriset gick något vidare men jag får se det positivt, mycket härlig läsning har jag framför mig. Närmast får det bli Korparna som redan ligger och väntar i min hylla.

Mina enda lästa titlar på listan är:
Skymningssång i Kalahari och Cirkeln.

Vilka har ni läst, vad rekommenderas?

dagens titel

Här sorteras det och rensas i böckerna!

Fler titlar hittar ni hos Mrs E. Häng på hennes utmaning med en titel om dagen!

1Q84 - del 3

Dagen D är här! Dagen då den tredje delen av Haruki Murakamis triologi 1q84 släpps. I den tredje delen är det hösten 1984 som är tiden och personerna är fortsatt Tengo och Aomame och en vidunderlig berättelse skall knytas samman. Maken frågade på fullt allvar om vi skulle köpa två böcker...

För även om jag inte varit odelat kritisk i min läsning av del 1 och 2 så vill jag läsa vidare. Förstås. Beställningen är lagd och nu ser jag fram emot en härlig höstläsning. Lovdagar v 44 uppbokade :-)

en skylt lagom för en måndagsmorgon i oktober...

Vad tycker ni, ska vi göra likadant?

dagens boktitel

Ny dag, ny titel. En dag går och kommer inte åter, så är min söndag. Dessutom står filmen om Dex och Em på dagens program...

Klicka dig in till What You Readin och kolla in fler dagens boktitel!

gömslet - Miral al-Tahawi

Himlen är inte långt borta för den som har vingar.



Det säger sagogestalten Zahwa till beduinprinsessan Fatima som sitter instängd i sitt fars hus. Fatima drömmer om frihet, att få flyga högt i himmelens skyar men hon känner sig som falkhonan som står tjudrad vid en tältpinne i öknen. Falkhonan har fått sina vingar bundna och ögonlock igensydda och när Fatima vill dra bort tråden hindras hon:

Hon kommer att bli galen om hon får se himlen. Lämna henne ifred.

Fatima lever ett mycket begränsat liv i sin fars inhängade område och kontakterna med omvärlden är små, hon söker sig till sagorna, dikterna och snart är det svårt för henne att skilja på verklighet och dikt. Tillflyktsorten är den djupa brunnen där anden bor eller de höga trädtopparna där världen utanför kan skymta. Ett brutet ben gör att fadern, sent omsider, låter Fatima få vård och möta en annan värld hos Ann, men inte heller där kan Fatima känna sig fri. Hon berättar sina sagor, Ann skriver ned dem, hon får beröm för sin förmåga att lära sig språk men känner sig mest som ett utställningsobjekt i de vitas lust för folklore. Tryggast är att gömma sig för världen i beduinlägret vid öknens rand. En stor behållning av min läsning har jag i de vackra miljöbeskrivningarna. 

Öknen vrider och putar på sin mjuka kropps alla kurvor och bukter och antar ständigt nya skepnader. Sanden lägger sig i vågor, översvämmningarna ritar sin sorgs vågor där de drar fram och den sandiga khamseen rövar för alltid bort någon älskad varelse.

I efterordet kan jag läsa att Miral al-Tahawis roman är den första som beskriver en ung flickas liv i en beduinfamilj, jag kommer genast att tänka på en aktuell bok där huvudpersonen också är en ung beduinflicka nämligen Sånt jag berättar för Allah av Saphia Azzedine, ett helt annat perspektiv men mycket känns igen. Hederskulturen bland beduinfolket, synen på kvinnor och rotlösheten när samhället blir allt mer industrialiserat.

Gömslet av Miral al-Tahawi är en mycket vackert formgiven bok, det var omslaget och färgen som lockade mig när jag stod vid Tranans bord på mässan. Varje kapitel inleds med ett egyptisk hieroglyf och dikterna som är insprändga i den löpande texten har ett så vackert typsnitt. Vem har sagt att ytan inte spelar roll? Inte jag. Vackert innehåll, vacker yta blir dubbelt bra.