fredag 26 september 2014

Sara Stridsberg - Beckomberga - Ode till min familj

Startade projektet i familjen eller på Beckomberga? 

Sara började i platsen Beckomberga med en bild av en ensam man som stod tryckt mot en fasad. Hon hade läst om återvändare som kom tillbaka till instutitioner som stängts. Den lilla utsatta Människan som har lämnat instutitioner och har skickats ut i frihet och kanske i stor ensamhet.

Det var en svår bok att skriva för det fanns olösliga dilemman som var svåra att hantera. Sara brottades med frågan om hon fick lov att berätta om både sjukhusen och sin familj. Hon ville inte att det friska ögat skulle beskriva det sjuka. Det var en stor och svår fråga och hon beskrev det som att hon stod utanför och tittade in och hon ville egentligen inte skriva på det sättet. 

Är boken baserad på Saras egna upplevelser? Beckomberga var bara en skrämmande plats i hennes liv men nu har romanen förändrat platsen. Då. Var Sara rädd men. U har minnen förändrats till fiktion och böckerna har förändrat hela livet. 

Naken och sårbar bok och nu känner hon sig mer naken än tidigare. Vad har Jon för drivkraft? Ett sätt att hantera världen och det behövs att man genomlever ett antal känslor för att kunna skriva den. Man får möjlighet att hänge sig åt något, hur kan det vara tillåtet att ha det friheten? Kommer författaryreket att förbjudas, det är ju ett farligt yrke. 

Sara rör sig över 4 generationer och hon utforskar hur man kan ta sig ut ur familjens arv, är det möjligt att välja ett annat liv? Pappan, som är i tagen på Becomberga, skickar med sin dotter ut i världen att det är hennes värld där ute och där kan man göra det man vill. Med välsignelser kan man ta sig långt och det kan bli som en gåva och hjälp i livet.

Sara har forskat mycket kring mentalsjukhusets historia. Förändrade det hennes syn på psykiatrin och vården?
Hon menar att det är ett mellanting att vara ett hem och ett fängelse, hon vill att boken ska vara som ett appendix till den faktiska historien. Med omsorg följer tvång och det blir dubbelt. I ett samhälle som tar hand om sina svaga skapas ett lugn men det innebär en viss ofrihet för individen.  Man kan koppla det resonemanget till föräldraskapet, det kan också vara både omsorg och tvång. Hon berättar att hon älskar sina karaktärer och det finns alltid bitar att älska oavsett vilka handlingar de utfört. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!