Så rullas då berättelsen upp, vi får lära känna Mrs Richardson som levt hela sitt liv i den välartade lilla staden. Hon äger också sina föräldrars hus och för att visa sin godhet så hyr hon ut de två små lägenheterna i huset till behövande människor. En dag kommer den konstnärliga Mia farande med sin dotter Pearl och får bo i en av lägenheterna. Snart är både Mia och Pearl del av familjen Richardson, Mia städar och Pearl blir vän med tonåringarna. De lever olika liv men lär känna varandra och kanske kan Pearl, som flyttat så många gånger i sitt liv äntligen få vänner och en trygg plats? Snart börjar de vackra fasaderna att krackelera så smått och när en liten asiatisk baby lämnas på brandstationens trappa så rubbas cirklarna i den lilla staden än mer.
En av spåren som jag verkligen tyckte mycket om i romanen var att få lära känna Mia och hennes fotografiska konstnärskap. Berättelsen om Mia och hennes bakgrund berör och jag blir sugen på att leta fram en riktig kamera och börja experimentera. Det finns många trådar att nysta in när man läser den här texten men lite är det så att jag inte riktigt engagerar mig i karaktärerna, jag lyssnar och tänker jaha. Jag undrar varför jag reagerar på det viset, där är är ju en hyllad bestseller och den ska snart bli TV-serie, vad fattas för att jag ska tokhylla?
Det är snyggt, väldigt snyggt. Jag kan nästan se hur författaren flyttat post-its och arbetat på strukturen och karaktärerna. Kanske blir det en aning för ordningsamt för mig, det mesta följer reglerna och uppfyller förväntningarna. Likt Shaker Heights.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!