hur står det till med förmågorna?

Jag har blivit utmanad av Mimmimarie! Hon skickar vidare en fråga som handlar om ovanliga egenskaper eller förmågor. Hon ber mig berätta om en och jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag är nog en högst ordinär person med högst ordinära förmågor. En något virrig, hyfsat organiserad, ganska lat, nyfiken, sportintresserad, allmänbildad, musikalisk, kreativ problemlösare och snabbläsare i mina bästa år. Jag är nog ovanligt vanlig. Inga extraordinära förmågor här inte om inte...ordförråd. Mitt ordförråd är gott och jag har alltid full pott på den delen på högskoleprovet. Se där. Det finns något extra i alla - i mitt fall är det vokabulären!

25 år

Idag är det 25 år sedan Sverige skakades i grunden. Det otänkbara hade hänt att vår statsminister mördades på öppen gata. Alla som var någorlunda vuxna då minns säkert var de var och vad de gjorde just den morgonen, 1 mars 1986, när nyheten spreds genom världen.

Det var en lördagsmorgon, jag arbetade som aupair i Bowdon utanför Manchester och jag var, som de flesta lördagar, i centrum för att hjälpa till med inköp. Familjen jag arbetade för var ortodoxa judar och de befattade sig inte med pengar på sabbaten men eftersom barnen var lediga från skolan och affärerna öppna så skulle ärenden göras. Aupairen bar alltså pengarna och fick plötsligt syn på löpsedlar utanför WH Smith. Swedish Primeminister murdered. Jag köpte genast tidningen och stod sedan och läste mitt på gågatan. Gick tillbaka till tidningskiosken och köpte alla morgontidningar som fanns, utan att fråga. Mrs Simons stirrade på mig som om jag blivit galen för i familjen spenderades inte en extra penny i onödan...

Nu preskriberas brottet och det är ännu olöst. Det känns olustigt att mordet är ouppklarat och spekulationerna i tidningarna har blossat upp igen. Det var verkligen en händelse som skakade Sverige och som, i retrospektiv, var slutet på en era inom socialdemokratin. 25 år senare påverkar händelsen landet fortfarande och lagom till årsdagen kommer flera böcker ut. SvD har en bra och aktuell lista. Ingen av dem hamnar hemma hos mig men de är säkert intressant läsning!

gittan och älgbrorsorna

Har du någonsin bjudit in till kalas och insett att det faktiskt är allra skönast när vännerna gått hem, du städat upp i ditt hus och bara kan ta det lugnt?

Då kommer du att småle igenkännande åt den härliga bilderboken Gittan och Älgbrorsorna som Pija Limdenbaum ritat och skrivit.

Med enkelt språk och humoristiska teckningar bygger Pija Gittans värld. Gittan är en liten flicka som känner sig lite ensam, hon vill så gärna ha syskon och allra helst vill hon ha en bror. Älgbrorsorna invaderar hennes rum med sin slängiga och gängliga kroppar. De är ganska stökiga typer som kanske ändå passar bäst i skogen?

Du kan titta på småfilmer om Gittan HÄR!
Och alldeles rätt gissat, denna veckan är det dags för bokstaven Ä i klass 1A. Älgar och ärtor.

inred och bo som i en bok?

Mattisborgen som Ronja, Katthult som Emil, Villa Villerkulla som Pippi eller på taket precis som Karlsson?

Söta Emma skriver så mysigt på sin blogg om hur svårt det kan vara att hitta sitt drömhem när förlagorna finns i böckernas värld. Jag själv associerar, av någon anledning, bara till hem i barnböcker när jag börjar att fundera över det litterära hemmet. Astrid Lindgrens miljöer har nog format en hel del av min syn på familjer och hem. Jag minns att jag tyckte att barnen i Bullerbyn verkade ha det så roligt i sina bondgårdar, stugan i Körsbärsdalen var så mysig och livet på en skärgårdsö var rent exotiskt. Allra mest drömde jag om Madickens hem. Ett vackert välordnat hus med vita fladdrande gardiner i en småstad bredvid en å med en snäll Alva, en lillasyster att leka med, en pappa som skrev i tidningen och en grannpojk som bakade kringlor och kunde spela munspel.

Nu bor jag vid en å, i en stadsdel som kunde vara en småstad, gillar att skriva. De vita gardinerna fladdrar i vinden, lillasyster blev den som bakar kringlor och dottern lekte Madicken hela sin uppväxt. Men grannen spelar faktiskt inte munspel. Tur det, annars hade det nästan varit spooky!

lyrans afrikanska - igen

Jag försöker att hålla uppe tempot och fylla på med läsupplevelser från den afrikanska kontinenten. Till hjälp har jag snälla Lyrans Noblesser som har försett mig med en utmärkt läslista. Min senaste uppdatering av den kan man hitta HÄR! Dessutom fyndade jag en spännande bok på rean: Bakom maskerna - en introduktion till den moderna afrikansk litteraturen söder om Sahara. Den kommer att höra till min egna personliga lista, den är från 2002 och skriven av Karin Ruuth-Bäcker och verkar vara en gedigen genomgång av språkområden och motivkretsar, författare och verk. Är ju näppeligen någon litteraturvetare men det här ska bli spännande!

Klassiker i blindo: Mästaren och Margarita (Michail Bulgakov)

Under rubriken "Klassiker i blindo" gör bloggen det omöjliga, nämligen tar sig an böcker om vilket allt redan är skrivet, av generationer av litteraturdoktorander dessutom. Här görs dock en dygd av vår dåliga allmänbildning och läsningen sker i blindo, dvs utan googlande och läsande av eventuella förord. Istället tar vi i efterhand och kollar Wikipedia för att se om vi fattat rätt.

Läsupplevelse:
Djävulen kommer till stan, närmare bestämt till ett Moskva med varubrist, svartväxling, planhushållning, registrering av utlänningar och tjänstemannavälde. Fan och hans sorglustiga kumpaner sätter omgående avtryck i kultursfären där falska poeter, teaterchefer och diverse andra som profiterar på det rådande systemet råkar ut för den ena löjeväckande men fasansfulla olyckan efter den andra. Sinnessjukhuset har fullt upp med att bota, förlåt droga, de olyckliga i en farsartad första del av boken. Alla som råkar illa ut, inklusive den kortsiktiga och giriga allmänheten, får ungefär det de förtjänar för att sammanfatta.

I en andra del får man sedan närmare lära känna kärleksparet Mästaren, en författare som blivit psykisk sjuk efter att ha misskrediterats av den ovan nämnda kultureliten, och Margarita, hans gifta älskarinna. Margarita väljs ut till Satans värdinna vid den stundande årliga midsommarfesten (som f ö beskrivs närmast Harry Potterskt slår det mig under läsningen, om Hogwart´s hade drivits av den onda sidan). Som tack får hon sin älskade tillbaka och så småningom ges även en mer permanent lösning för de två när Djävulen gör sin motpart från den goda sidan till viljes.

Det här är bitvis en riktigt komisk bok (man skrattar faktiskt högt...). Jag förutsätter att det är författarens egna vällustiga hämnd på kulturetablissemanget och landet i stort som skildras. Sedan finns det en berättelse om Jesus död invävd i historien som jag inte är man att tolka utan det får vi ta under facit, liksom vad han vill säga om relationen mellan gott och ont.

Facit:
Jag fuskade faktiskt och tog bort "exil" ur "exilförfattaren" ovan. Bulgakov levde och dog i Sovjet - jag tog för givet att han måste ha lämnat landet för att kunna skriva "Mästaren...". Han jobbade på verket under 12 år och höll på med en fjärde omarbetning då han dog 1940. I romanen har Mästaren bränt sin roman om Pontius Pilatus (för att senare få tillbaka den av Djävulen med kommentaren "manuskript brinner inte") och Bulgakov brände själv en tidig version av "Mästaren..." (men fick assistans endast av sin fru med att återskapa den). Boken gavs sedan inte ut förrän i mitten av sextiotalet i en Moskvatidning och då i en något censurerad/redigerad version.

En del av romanens storhet anses vara att man kan läsa den på många olika plan - slapstick och satir över samhälle och kulturelit hängde jag med på. Sedan är det också en djup filosofisk allegori, med diskussioner runt gott och ont, oskuld och skuld, mod och feghet etc. Den kan även ses som en bildningsroman då en av personerna kommer från konfrontationen med de onda krafterna som en mognare och bättre man.

Wikipedia berättar att midsommarbalen inspirerats av en närmast löjligt överdådig vårfest som hölls av amerikanska ambassaden i Moskva och där Bulgakov själv var gäst (man har dock missat min genialiska Harry Potter-reflektion...). Slutligen skall den plats dit Mästaren och Margarita förpassas av Djävulen och Gud gemensamt - en fridfull plats men utan ljus - syfta på Dantes Limbo.

http://en.wikipedia.org/wiki/The_Master_and_Margarita

Gästbloggare: M

det ska börjas i tid...

Hur kommer det sig att vissa gillar läsandet och andra inte?

Jag är en läsare, jag har sedan tre års tid varit en läsare och på bilden sitter jag 4 1/2 och läser högt för min syster, något som jag fortsatte med i många år. Hur kan det komma sig att just jag blev en läsare?

De allra flesta svenskdidaktiker menar att det handlar om att bjuda in barnen i en språkande miljö där ramsor, sånger och intressanta, spännande böcker finns som inspiration. "Let them join the club of literacy" är läsgurun Frank Smiths slagord som ljuder genom den svenska skolan, men det stämmer ju inte på mig. Jag har vuxit upp i en ganska torftig miljö där varken sånger, ramsor eller barnböcker förekom särskilt ofta. Jag läste det som fanns, mest veckotidningar och Året Runt och Allers var roligast för i dem fanns där också klippdockor. Skolbiblioteket som fyllde en klassrumsvägg läste jag snabbt igenom, varifrån kom denna läshunger?

Jag har inget bra svar, men sak är säker, det börjades i tid för att krokigt bli. Nu vindlar min läsning fram på både smala och breda vägar och tar mig till alla delar av jorden, låter mig möta massor av intressanta människor och berikar mitt liv. Härligt!

ännu en tur...

Det var säkert mer än 15 år sedan jag senast åkte danmarksfärja senast men nu har jag avhjälpt det. Två gånger på lite drygt en månad. Men det kan ju inte bli alltför mycket spänning på en gång så jag tar samma tur en gång till : ). Skillnaden är sällskapet, förra resan var en badresa med barnen i fokus. Nu är det annat, sitter på färjan och tänker redan på allt jag ska pyssla. Böcker har jag också packat men nu är det mest dags för scrappa och slappa och ett och annat bubbel. Najs.

kärleksbaciller

Det har varit mycket tankar om kärlek i klass 1A det senaste och på rasterna leks det pussjage. En dag frågade jag en alldeles bedårande liten pojke som nyssens fyllt 7:
- Är det inte lite jobbigt att bli jagad av tjejerna?
- Nejdå, det är bara att springa!

Lika bra att vänja sig. Framtidens lott?

bokbloggsjerka med samvetsfråga...

Annika frågar alla oss bokbloggare en riktig samvetsfråga idag:

Hur mycket pengar spenderar du på böcker varje månad?
Jag gillar att spontanhandla böcker, särskilt pocketböcker och alldeles särskilt engelska sådana. Det gör att bokbudgeten nog blir sådär 300 kr/månad i snitt. Det mesta jag läser kommer från biblioteket, något från förlagen och resten från Internetbokhandlar och pocketshop men jag har inget dåligt samvete för mina bokköp. Alla har sina laster, min är böcker och pysselprylar och det brukar väl heta att summan av lasterna är konstant? Om jag inte köpte böcker skulle det nog vara något annat som fungerade som uppiggare en regnig dag...

dags för staty på markusplatsen?

Idag, på skid-VMs första dag så visade Sverige sitt naboland i väster var skåpet ska stå och det kan bli roliga veckor framöver. Markus Hellner i fullkomlig utklassning på en distans som han egentligen inte ska ha särskilt stor chans i. Det är grymt! Bakom den nedlagda macken i Lerdala finns en liten plan där de ibland har start och mål på skidtävlingar, där har Hellner en gång börjat sin skidkarriär och nu sitter där en skylt: Välkommen till guldbyn. Planen har förstås i folkmun döpts till Markusplatsen - snart dags för staty med världens största leende eller?

jag har hela bordet fullt...

av underbar realäsning! Så nöjd.

misstag eller?

Att ta en kall kamera in i simhallen, få imma på linsen och bli så sur att man raderar nästan alla bilderna kan vara alldeles förhastat. Några få bilder blev kvar på minneskortet och J och T tillsammans i poolen är alldeles bedårande. Ibland kan ett misstag bli alldeles perfekt!

en gåtfull vänskap

Ett vacker designat rätblock ligger i min hand, vackra milda färger omsluter de vackra boksidorna och utsidan är i perfekt harmoni med innehållet. Yoko Ogawa har med sin roman En gåtfull vänskap skrivit en fascinerande berättelse om matematik, omaka vänskap och baseboll.

Det är något alldeles extra sympatiskt med matematikdoktorn som råkat ut för en olycka och numer bara minns de senaste 80 minuterna. För att hantera vardagen anställs en hemhjälp och doktorns värld är fylld av minneslappar fastsatta på kostymen och matematik. Talteori och teorem är hans trygghet och det är först när hemhjälpens tioårige son börjar att spendera eftermiddagarna hos doktorn som relationerna börjar att växa.

Vägen är den undervisande, doktorn hjälper pojken med läxor och konstruerar problem att lösa och extra glad blir han när hans adepter svarar med korrekta fel. "Ännu gladare blev han om vårt misstag ledde till ett nytt problem, som tog oss längre än det ursprungliga." Doktorn är en fantastisk didaktiker och matematiken bir spännande och intressant för alla; hemhjälp, son och läsare.

Det är en riktig fröjd att läsa En gåtfull vänskap, sidorna flyter på och jag kan inte låta bli att tycka mycket om både personer och det lågmälda och poetiska språket. Det är också skickligt författarskap att, nästan likt i ett kammarspel, förlägga en hel berättelse i en och samma miljö och få mig som läsare så totalt uppslukad. Läs, läs, läs denna lilla vackra pärla till bok. Skimrande och inte en enda skavank!

bokgeografi - Egypten

Resan går till Egypten Enligt O, jag har nyligen skrivit flera inlägg om landet så jag länkar helt enkelt till ett av dem. Läs mer i mitt inlägg Egypten i Fokus!

lite japan i mitt hem

realisation eller lite modernare SALE

Hörde ngn på radio, månne det var Jonas Hallberg, som förfasade sig över att det stod SALE i skyltfönstren. Sale eller realisation - kvittar lika för mig. Det närmar sig alltmer det magiska datumet, rean börjar IRL imorgon. Nu har ju det där riktiga pirret försvunnit, har inte tänkt att hänga på låset eftersom jag redan beställt en och annan bok på internet. Det plingade till, eller kanske mer smattrade till, i min brevkorg idag. Din beställning är skickad, hälsningar Bokus, Din beställning är skickad, hälsningar Adlibris. Tackar allra ödmjukast för hälsningar och får räkna med att ta dramaten till affären imorgon. Storhandla, nej. Hämta böcker!

Hur är det med er andra, ska ni hänga på låset till er närmsta boklåda?

jippi - en gåtfull vänskap!

Det är nästan opassande att brista ut i ett jippi när man håller en liten. tung, kompakt, vackert designad roman i sin hand. Med en äldre, distignerad herre på omslaget, förtjänar boken en smula värdighet men jag kunde inte hålla mig. Jippi, jippi! Jag behövde bara stå en endaste vecka i kö innan det var min tur. Grymt bra bibliotek, eller hur? Nu har jag, en liten vecka på mig att läsa den här omtalade, omskrivna japanska romanen om en matematiker som förlorat minnet men måhända funnit något annat? Det ska jag ta reda på snarast. En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa i min hand.

tematrio bloggande/läsande

Lyrans Noblesser undrar idag om jag kan berätta tre saker om mitt läsande/bloggande. Så klart att jag hänger på:

1. Mitt bloggande har definitivt påverkat vad jag läser, genom att läsa andras bloggar så får jag tips om böcker på ett annat sätt än tidigare. Jag läser fortfarande det som finns på snurran i mitt lokala bibliotek, det jag får lust på i pocketshop och det som tidningar och media tipsar mig om men...jag väljer nog mer noggrant numer tack vare bokbloggandet.
2. Bloggandet har också en mycket personlig dagbok, jag skriver för att minnas och att påminna mig själv. Bloggen har gjort att jag funnit lusten till skrivandet, jag skriver för att det är roligt och för min egen skull. Ego alltså!
3. Det som började som en egogrej blev en social aktivitet, det har varit, och är, så trevligt att få vara del av en ganska kravlös gemenskap. Besöka andra bloggare, skriva en kommentar här och där och få lite kommentarer tillbaka är trevligt. Tack alla snälla besökare på bloggen som lämnar ett litet spår här i min lilla värld...

februari

grodan och främlingen

En dag kommer en råtta vandrande till gläntan i skogen
och slår upp sitt tält. Ryktet sprider sig snabbt mellan grodan och hans vänner att en konstig främling har tänkt att bosätta sig precis bredvid deras flod. Vad ska vännerna nu göra, de vet ju hurdana råttor är, både smutsiga och tjuvaktiga...

I Grodan och främlingen av Max Velthuijs träffar vi återigen Grodan, den naiva, charmiga figuren som nyfiket vågar sig fram till Råttan för att höra vem han egentligen är. Grodanböckerna är helt underbara samtalsunderlag för både små och halvstora barn. Här ställs frågorna: vem är olik, vem är lik, spelar det någon roll?

Högläsningsbok samtidigt som vi jobbar med bokstaven G. Riktigt klockrent!

vårblommor i repris

Fråga: Hur många bilder på vårblommor kan man lägga upp på en blogg utan att bli tjatig?

Svar: Hur många som helst om de bidrar till att läsarna får vårkänslor.

Frågan avgjord. Varsågod!

bloggisar?

Söndagskvällsfundering: Hur är det egentligen kan man vara kompisar fastän man bara möts på bloggar? Bloggisar liksom? Gills det?

I verkligheten är det ju ganska stor skillnad på bekanta, kollegor, kompisar och vänner men med facebook och bloggar så suddas gränserna mer och mer ut. Hur är det egentligen? Någon som har funderat på samma sak?

the Slap

Jag har sträckläst en riktigt bra bok och jag vet ännu inte riktigt vad det var som gjorde den bra. I romanen The Slap beskriver Christos Tsiolka en stad- Melbourne i ett land befolkat av immigranter från alla världens hörn, liberalismen härskar och allt är möjligt med hårt arbete och en smula självkontroll.

Berättelsen kretsar kring ett medelålders par med rötter i Grekland och Indien som bjuder in till barbercue. Vänner och släktingar möter upp och historien börjar med en fest som utartar, värdens kusin örfilar ett av barnen i uppfostringssyfte. Det leder till åtal för misshandel och i väntan på rättegång får vi läsare kika in i livet för några av festdeltagarna.

I varsitt kapitel får vi möta 4 män och 4 kvinnor i olika åldrar och bakgrund och de ger tillsammans en bild av ett Australien som samtidigt är liberalt och mycket konservativt, särskilt tänker jag då på hur några av männen behandlar kvinnorna. Liberal syn är det verkligen på användadet av droger och alla generationer verkar ganska vilsna. Mångkultur gör att de sociala mönstren måste förändras och byggas upp på nytt och generationerna har svårt att förstå varandras värderingar och handlingar. Vänskap och lojalitet inom äktenskapet, mellan släktingar, vänner och kollegor sätts alltmer på prov när rättegången närmar sig.

Jag har aldrig varit i Australien och det märks i min läsning, jag vet inte riktigt vad som är en rak beskrivning av verkligheten och vad som är ironi eller satir. Christos Tsiolka har skrivit en samtidsroman som har örfilen av ett barn som ramberättelse men det är nog mer en berättelse som utforskar ett utsnitt av människorna i det moderna Australien. Det verkar vara ett samhälle i behov av gemensamma referenspunkter, vänskap och lojalitet, men till vilket pris? Hur står det till med landet Down Under?

engelsk tweed och en och annan vacker klänning

Jag undrar om det är Kristian Luuks snygga kläder på fredagskvällarna som fått mig att längta efter välskräddad engelsk tweed, riktiga gentlemän och nedtonat skådespeleri? Hur som så kan jag få mitt lystmäte i både tweed och vackra klänningar i tv-serien Downtown Abbey. Första delen såg jag på SVTplay (så bra det är med TV när man har lust, som Bodil Malmsten säger: allt var inte bättre förr, det var bara förr) och efter ha sett två delar så gillar jag både miljöerna och kostymerna, även om huvudperonerna är tillspetsade så är det synnerligen sympatiskt med en godsherre som är mänsklig. Och klänningarna...

Mänskliga är också huvupersonerna i The King's speech - fimen som fullkomligt frossar i tisenliga miljöer, välskräddade kläder och brittisk kunglighet. Har man sedan inte fått nog av skrädderi och vackra klänningar efter att ha kikat på de här välgjorda kostymdramerna så kan man alltid bege sig till Röhsska. Där visar de gala och cocktailklänningar ur sina samlingar. Om Röhsska hade en gillaknapp så skulle jag klicka där direkt, byggnaden ser så traditionell ut och den tunga porten nästan avskräcker besökarna men innehållet upphör inte att överraska och inspirera!

När jag skriver detta far tankarna till en tv-serie för länge sedan som hette Huset Elliot. Där kan man snacka klänningar, undra om den finns på box?

enligt Bodil Malmsten

Det är en del Bodil Malmsten i media just nu, jag har sett henne intervjuas hos Skavlan och läst om henne i SvD.
Det beror naturligtvis på hennes föreställning "Enligt Bodil Malmsten" som har premiär nästa helg. Jag är så lyckligt lottad att jag har en snäll sambo som ordnat med biljetter. Torsdag den 17 mars kommer Bodil till Göteborg och då ska jag sitta på rad tre. Hon lovar att bjuda på ett personligt urval av texter från hennes pjäser, dikter och romaner.

Jag har inte läst särskilt mycket av hennes poesi men jag har läst böckerna från Finistere och naturligtvis debutromanen "Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån" som jag minns som helt uppslukande. Jag har också följt hennes blogg under lång tid, vilket är helt underbar läsning. Texterna utgör underlag för de loggböcker som kommit de senaste åren som jag gillar mycket. Förutom att hon blandar stort och smått, vardag och världspolitik, finkultur och populärkultur så gör hon det sanslöst intelligent och med en riktigt vass penna.

Ser fram emot en alldeles speciell torsdagskväll i mars!

vintersportare

Det fanns en tid då det sportades på loven... Längdskidorna står numer parkerade i källaren och inte ens snöbrist kan jag skylla på. Så mycket snö som vi haft här de senaste åren hade räckt till att vara redo för vasaloppet. Det blir inte av, så enkelt är det. Om lusten oförhappandes skulle överfalla mig så vet jag att det är bara att vänta exakt ett år till nästa sportlov. Då ska det bli sporta av!

PS.Räknas att titta på sport? Isf är jag en sjujäkel på att vara sportig...

solitud

Kylan är bister och nordanvinden gör att det faktiskt är skönast att vara inne, på min korta promenad mot havet står vassruggarna givakt. Stolta, rakryggade och täckta av frost sticker vipporna upp ur det gula vissna lövverket, de är många men ändå självständiga. Så vackert starka i sin ensamhet.

vredens tid

Vredens tid , Nirvanaprojektet och Den felande länken är en kriminaltriologi som Stefan Tegenfalk skrivit. Jag har nu läst Vredens Tid och tror att jag nöjer mig med det. Tegnfalk har en nutida och spännande handling, han briljerar med kunskaper om teknik och IT-lösningar (skam vore väl annars med en bakgrund som grundare av bredbandsbolaget...) och en ung säkerhetspolis som heter Jonna. ; ) Men för mig räcker det inte till. Dialogerna är babbliga, miljöerna är klichéer och huvudpersonerna är karikatyrer av hundratals poliser som vi sett förut. Gammal och erfaren (man) som gör lite som han vill och lider av en otäck sjukdom, ung och naiv men smart (kvinna) som dessutom söker kärleken... Den homosexuella kriminalreportern, skurkarna som är albaner eller som tagna direkt från söderkåkar... Så har vi språket, Tegnfalk har säkert haft småroligt när han suttit och kommit på alla liknelser, det är inte lika skoj för den som läser. En positiv sak ska sägas, jag läste ut boken och det gick på en dag. För de som letar efter en lättläst samtida deckatriologi som blinkar hejdlöst åt Millenium så är serien säkert rätt men för mig blir det ett ganska ljummet tack och adjö.

rec ex från Massolit förlag

rosa rattar

Varje gång jag ser den rosa påsen i butiken så småler jag - att tillverka rosa rattar för att uppmärksamma bröstcancer är ju helt osannolikt... I höstas fanns påsarna lite varstans men när jag kom in på ICA igår och fick syn på några övervintrade exemplar kunde jag inte låta bli. Rosa rattar i min korg och i min mun. Allt för en god sak. Men t-shirten, nja där går min gräns : )
Undrar just när godiset som uppmärksammar prostatacancer kommer, gröna kulor någon?

den förspillda vakan

Idag när jag körde till ICA för att köpa mitt kaffe lyssnade jag på en liten flicka som på radio berättade om hur det är att ha en pappa som arbetar i Afghanistan. Jag lyssnade uppmärksamt på hennes historia eftersom landet funnits påträngande nära mig de senaste dagarna. I Nadeem Aslams roman Den förspillda vakan får jag möta ett land där krig, våld, förtryck och angiveri är en naturlig del av människornas vardag och där kärlek och vänskap om och om igen förbyts mot avsked och sorg.

Mitt i berättelsen finns Marcus, en brittisk läkare som kommit till landet många år tidigare. Han kom för kärleken till sin hustru men också för kärleken till landet som han finner så vackert. Han bor mitt bland de blomstrande dalarna och är nu mycket ensam. hans hustru har stenats till döds av talibaner, dottern dödats av ryska soldater, barnbarnet försvunnit och till sällskap har han nu bara ett bibliotek uppspikat i taket och en halvt framgrävd Buddafigur i den nedlagda parfymfabriken.

Han får besök av en rysk kvinna som letar efter sin bror och dotterns fd pojkvän-en amerikansk ädelstenshandlare med förflutet i CIA och genom deras berättelser får läsaren lära känna landet Afghanistan, de berättar om ett land som varit i krig i många år. Kolonialism, kommunism, fanatism har lett till ett avtrubbat samhälle där förtryckarna har växlat men brutalitet och våldsamhet återkommer. Landets historia hjälper till att förklara hur de unga männen i landet förmås att försvara sin heder på det mest drastiska sätt. Självmordsbombare växer ur fanatism och hat och fienden heter just nu kapitalism personifierat av USA.

Jag har läst den välskrivna texten i små portioner och jag har fått en levande bild av dagens Afghanistan, Nadeem Aslam har skrivit en mycket läsvärd och samtidigt politisk roman, full av svingar mot omvärlden som han menar har övergivit landet. Jag själv återkommer i tanken till den lilla flickan och hennes pappa som "inte har ett så farligt jobb för han sitter mest på ett kontor". Jag vill veta mer om Sverigens närvaro i Afghanistan. Dags att googla lite!

Nadeem Aslams roman Den förspillda vakan finns inte med i Lyrans Jorden Runt-utmaning men det var utmaningen som gjorde att jag valde den när jag stod i pocketshop. Den får bli ett personligt tillägg till läslistan som i mars förflyttar sig till mellanöstern och främre asien.

det är ett tålamodsprövande liv...

...åtminstone för en amatörfortograf som fått för sig att fotografera fåglar. Inte ens vid fågelmataren var det lätt att få till en bild.

ett blått ljus lyser min väg

Om jag har tur så ligger snön på landet, fullmånen lyser från en molnfri himmel samtidigt som jag är där. I natt är en sådan natt när månens blå sken lyser upp hela omgivningen, skuggorna är skarpa fastän timmen är sen. Nästan spöklikt är det, om det vore på en tavla skulle den betraktas som hötorgskonst och på film skulle man tycka att det var alltför överdrivet och nästan tillgjort. Nu är det IRL och jag önskar att jag kunde fotografera. Mina bilder blir inte bra med kameran utan jag får göra det jag kan;beskriva med ord istället. Synd bara att jag är förfärligt mörkrädd, annars skulle en långpromenad vara alldeles möjlig. Utan ficklampa. Bara ett blått sken som lyser min väg.

tävling som jag skulle vilja vinna!

Från det femtonde distriket är en novellsamling skriven av den kanadensiska författarinnan Mavis Gallant. I flera recensioner som jag läst har novellerna jämförts med Alice Munros och är det sant så är detta en novellsamling som jag vill äga. Tur att enbokcirkelföralla lottar ut den så att jag kanske har turen med mig och vinner!

scrapkit februari!

Tänk så mycket härligt skapande det ska bli med de här fina produkterna från Cocoa Daisy. Foton framkallade och nästa helg bokad till scrapkryss med Arkivet. Det blir happy scrapping det, känner lite på alla godsakerna så länge...

nya utmaningar för klassiker i blindo-redaktionen

När nu klassiker i blindo-redaktionen aka Gästbloggare M har rekreerat sig med det lilla spelet The Great Gatsby Game är det dags för nya utmaningar. En hög med klassiker i pocketformat ligger på bordet och bara väntar på att bli lästa och skrivna om. Väldigt amerikanskt blir det när klassiker i blindo-redaktionen själv väljer titlar vilket är bra. Nordamerika är inte huvudredaktörens favoritvärldsdel!

tack bokcirkus!

Tack snälla bokbloggaren bokcirkus som tipsade mig om The Great Gatsby Game . Så roligt! Klassiker i blindo-redaktionen kan verkligen behöva koppla av med ett litet spel!

bokgeografi Sydafrika

Bokgeografin hos Enligt O handlar idag om Sydafrika och då blev det oemotståndligt för mig. Måste skriva några rader om böcker från på andra sidan jorden:

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Sydafrika eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Det får bli samtidsromanen Skyline av Patricia Schonstein Pinnock som saluförs som en ungdomsroman. Jag tyckte den lilla tunna boken var lysande läsning om en ung flicka, som bor tillsammans med sin syster i ett höghus i Johannesburg. Läsning för alla inte enkom unga vuxna... Sydafrika just nu får man också möta i Deon Meyers hårdkokta deckarserie: Död i gryningen, Jägarens Hjärta och Devils Peak.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Sydafrika. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Nadime Gordimer, som funnits med mig sedan studierna i slutet av 80-talet, vore ett givet val om nu inte Linda på Enligt O redan berättat om henne. Jag väljer istället att skriva om André Brink som är en politiskt engagerad sydafrikan som skriver på afrikaans. Många av hans böcker som t ex En torr vit årstid och Kräftorna vänjer sig är starka inlägg i apartheidpolitiken, Sandslottet handlar om hur svårt och vilset det kan vara att skapa en framtid när raslagarna försvunnit. Det senaste som kommit på svenska är hans memoarbok Skiljevägar som jag ännu inte läst.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Sydafrika, som du inte läst, men är nyfiken på.

Zakes Mda har länge stått på min attläsalista. Valsångaren och Det rödas hjärta är titlarna som jag hoppa läsa under 2011. Har någon bloggläsare läst dem? Vad tyckte ni?

bokus iallafall : )

Kunde inte hålla mig från rean. Så är det, jag gillar att handla böcker och scrapbookingprylar. Guilty as charged! Ett litet problem är var de ska förvaras. Sett utrymme och hyllor på bokrean någon?

Varukorg :
1 Andningsgunga
1 Bakom Maskerna : En Vägledning Till Den Moderna Afrikanska Litteraturen Söder om Sahara
1 De fattiga i Lodz
1 Jag förbannar tidens flod
1 Konturer av den dag som nalkas
1 Militärmusik
1 The Camel bookmobile
1 Vandrande stjärna
1 Vattenplöjaren

Summa artiklar: 421.00. Helt OK faktiskt.

ingenstans i min fars hus

Det har hänt att jag avstått från att läsa böcker för att de är självbiografier men det senaste halvåret har jag fått omvärdera den åsikten. Två fantastiska läsupplevelser har kommit i min väg som bevisat att det går att skriva biografier som förmår att nå långt utanför det personliga.

Ingenstans i min fars hus är skriven av den algeriska författarinnan Assia Djebar och vilken självbiografi! I små korta episoder får jag följa Djebars barndom i den lilla byn och ungdom på internatskolan och samtidigt får jag lära mig så mycket om hur livet i Algeriet kunde te sig på 40 och 50-talet. Hon beskriver hur kvinnorna och flickornas liv både i hemmet och i samhället är mycket påpassat och fyllt av traditionella regler som ska följas samtidigt som där i hennes hem finns en uttalad vilja att dottern ska få en europeisk utbildning. Passagerna i boken som handlar om Djebars kärlek till läsning är innerligt skrivna och där lyser kärleken till orden starkt.

En ständig känsla av rörelse flödar genom biografin, Djebar är genom texterna på väg någonstans och ett exempel är när hon, som mycket liten, så innerligt gärna vill cykla på lärarbostadens innergård. Hon sitter på cykeln och pappan, den arabiske läraren, kommer hem blir upprörd:
" - Jag vill inte, nej jag vill inte veta av att min dotter visar sina ben när hon cyklar!"
Assija Djebar beskriver genom hela boken hur det kan vara att vara del av många olika världar, den traditionella byn, överklasslivet i storstaden med moderns släkt, europeiska internatet, och det är inte lätt för en liten flicka som växer upp att få ihop de olika världarna till en. Hon kallar själv sin biografi för erinringar i "jagets"cirklar. Vackrare än så kan det inte sägas.

Vilken den andra självbiografin var? Jo, En berättelse om kärlek och mörker av Amos Oz.

vulkanspår

Egypten 2009

whatever LOVE means

Såhär dagen efter den romantiska kärlekens festdag kan jag tipsa om ett annat perspektiv - Whatever LOVE means - oromantiska betraktelser av kärlek. Spelas på Hagateatern av teater Tamauer, texterna baseras på den sylvassa serietecknaren Liv Strömkvist. Hennes serialbum heter 100% fett, Einsteins fru och Prins Charles känsla och de är en feministisk manifestation där jag gapskrattar ena stunden för att sätta skratttet i halsen nästa. Allvarliga frågor i humordräkt och rasande skickligt gjort.

Några kritikerröster om pjäsen:
"Skulden för min sömnlöshet ligger helt på Teater Tamauer. På Hagateatern spelar de en ganska underbar liten pjäs för närvarande, Whatever love means. Ett vidarebygge på Liv Strömquists serier. It’s all about love. Hela kvällen."
GT 110214

"...det är sällan jag fick höra så här mycket matnyttigt eller hade så här roligt..."
GP 110214

resor i kärlekspars fotspår

Är du en begåvning på att skriva kärleksbrev?

Om du har skrivit ett riktigt vackert brev och vill dela med dig av det så skicka det till:

Julia, Verona, Italien.

På Valentindagen har de i staden en tävling om det mest poetiska brevet och vinsten du kan vinna är förstås en weekend för två på ett riktigt romantiskt hotell. Romeo och Julia av Hamlet utspelar sig i Verona och nära det som tros vara Julias grav finns dessutom ett "önsketräd" fullt med brev. Där hänger kärleksbrev från hela världen på många språk och alla har de vänt sig till Julia för att få råd eller stöd.

Sådana intressanta ting kan du läsa om i Iris Schurmann-Mocks bok Berömda kärlekspar på resa. Iris har letat upp ett antal legendariska kärlekspar och rest i deras fotspår. De par som jag fäöljde med störst behållning var just Romeo och Julia i Verona, George Sand och Frederic Chopins vistelse på Mallorca, Karin och Carl Larsson resor till Grez och en vådlig cykeltur mellan Paris och Rivieran under brinnande krig för Simone de Beauvoir och J-P Sartre.

Det här är en spännande och annorlunda bok såtillvida att det är en salig blandning av personporträtt, kulturhistoriska fakta, restips och vackra bilder. Ibland kan jag vara lite tveksam till källorna till de fakta som presenteras - är de belagda historiskt eller är det vandringssägner om kärleksparen som berättas?
Detta är ett mindre problem, boken som helhet är härlig att läsa och bilderna är väl valda. Reslusten kommer smygande och vad vore väl bättre än att inspireras till en kärleksfull resa i Europa just idag?

Tack till Agnes i Lund - det var en härlig vinst!

en riktig kärleksgåva

En av de finaste kärleksböcker jag läst på länge är Amos och Soma där texten av Ulf Stark och bilderna av Anna Höglund kompletterar varandra så fantastiskt väl. Underbar. Läs!

rött hjärta, blå fjäril

Annika Thors härliga kapitelbok om Alva och Love är en given högläsningsbok såhär i allahjärtansdagstider. Den börjar med ett hemligt rött hjärta med guldtext som smygs med i skolväskan och i korta små kapitel får vi följa den där första pirrande förälskelsen som bbåde känns alldeles pinsam och samtidigt självklar. Rött hjärta och blå fjäril är en härlig barnbok för 7-9 åringar om relationer och där finns många diskussioner man kan föra under tiden man läser. Kan man vara ihop utan att svika sin kompis och hur man måste följa sitt eget hjärta är två av dem. Alva och Love följer sina hjärtan. "Han kan ju inget annat när han till och med heter kärlek" sa en av mina elever. Just det Love=kärlek!

Gillar man Alva och Love kan man läsa vidare i Pirr i magen, klump i halsen.

alla önskas en hjärtegod dag!

Det absolut mest populära bakverket i familjen är kärleksmums! Bjuder här på ett klassiskt recept. För att lyxa till kaffe och chokladglasyren lite extra låter jag ofta några bitar mörk choklad smälta i smöret när jag dragit det från värmen, sedan följer jag receptet som vanligt. Söta blir kakorna när man använder pepparkaksformar och stansar ut dem, en del spill blir det ju också som måste ätas genast... MUMS!

Klassiker i blindo: Den store Gatsby (F. Scott Fitzgerald)

Under rubriken "Klassiker i blindo" gör bloggen det omöjliga, nämligen tar sig an böcker om vilket allt redan är skrivet, av generationer av litteraturdoktorander dessutom. Här görs dock en dygd av vår dåliga allmänbildning och läsningen sker i blindo, dvs utan googlande och läsande av eventuella förord. Istället tar vi i efterhand och kollar Wikipedia för att se om vi fattat rätt.

Läsupplevelse:
Av en slump läste jag Fitzgerald för första gången nyligen och skrev om det här. Det kändes lite oavslutat att inte ha läst Den store Gatsby, men nu är det avklarat också. Fusk skriker vän av ordning - att läsa nytt av samma författare kvalificerar sig inte som klassikerläsning i blindo - men eftersom Den store Gatsby är den nittonhundratalsroman, Ulysses borträknad, det skrivits mest avhandlingar om så måste det helt enkelt göras ett undantag (vän av ordning protesterar nu igen eftersom den här typen av information inte skall avslöjas förrän i facitdelen, men vi ignorerar hans gnäll och går vidare).

Det är en sådan där tvåhundrasidorsroman som inte behöver vara en mening längre för att få sagt det som skall sägas (visst älskar ni också tvåhundrasidorsböcker). Temat känns igen från Tender Is The Night - en överklassmiljö där de som är födda in i den klarar sig helskinnade och de som kommer utifrån råkar illa ut. Den store Gatsby känns dock mycket bittrare och mer oresonlig (konstigt nog eftersom det var Tender... som skrevs när Fitzgerald var i utförsbacke) . Det finns inte alls samma sympati för gestalterna här. Berättelsen utformas som någon sorts försvarstal för Gatsby själv, men även för honom handlar det om "resonemangssympatier". Och författarjaget har jag ganska svårt för. I slutet summerar han sig själv och sin själviskhet med "Jag är trettio år. Jag är fem år för gammal för att ljuga för mig själv och kalla det för att vara hederlig."

Facit:
Måste säga att Wikipedia är en besvikelse här. Det där som avslöjades redan i första stycket - att Gatsby är sönderanalyserad - har måhända skrämt Wikiskribenterna på flykten. Efterordet i boken skriver utförligt om Gatsbys "färgsymbolik, bildspråk, analogier, anspelningar, tvetydigheter och mystiska dimensioner" (av vilket det mesta gick en bra bit över huvudet på undertecknad), medan Wikipedia bara redogör för handlingen och historiken. För att sammanfatta den senare så hade Fitzgerald stora förhoppningar på Gatsby, som var hans tredje roman, men trots god kritik floppade den kommersiellt och det var inte förrän på femtio- och sextiotalen som den lyftes fram som den klassiker den nu är. Fitzgerald hade då sedan länge supit ihjäl sig, hankades sig fram som novellskribent i tidskrifter.

För att lyfta fram något ur det fylliga efterordet nu när Wikipedia sviker oss så är de flesta Gatsbykännare (finns det certifierade kännare av en blott tvåhundrasidors roman så är det obestridligt en klassiker, eller hur) överens om att boken handlar om den hotade amerikanska drömmen, där visionen om demokrati och jämlikhet hos de första nybyggarna har offrats till förmån för materialism och där man inte lyckats skaka av sig det europeiska klassamhället. Gatsby är en self made man men hans enorma hus med sin "feodala siluett" symboliserar att han, dvs Amerika, inte har slagit sig fri från det förflutna.

http://en.wikipedia.org/wiki/The_great_gatsby

Gästbloggare: M

bokprat, pocketbyte och afternoon tea

Nu är det bestämt och bokat: enbokcirkelförallas bokprat i Göteborg. Det blir en liten trevare för att se hur intresset är och såhär första gången har vi inget tema utan alla tar med en bok som de vill tipsa om och några pocketar vi vill byta. 13 personer har anmält sig och det ska bli spännande att se om någon dyker upp, om det blir helt tyst vid bordet... (kanske inte eller?) Jag kommer naturligtvis vara på plats och fika gott, snacka böcker och byta några pocket. Den 6 mars på restaurang ETT är det tänkt och just nu är alla platser tagna men det går bra att ställa sig på väntelista via mail: anna@joholofsson.se
Hoppas på en riktigt härlig bokeftermiddag!

efter attentatet

Yasmina Khadra http://www.yasmina-khadra.com/ är en pseudonym för Mohammed Moulessehoul, en författare och yrkesmilitär som växte upp i Algeriet. Även efter att han bosatt sig i exil i Frankrike har han fortsatt att publicera sina texter under namnet Yasmina Khadra men numer är han mycket öppen kring syftet med sina böcker. Han berättar att han vill försöka skapa broar mellan det muslimska och det västerländska samhället och sprida kunskap.

"Because fanaticism is a threat for all, I contribute to the understanding of its causes and backgrounds. Perhaps then it will be possible to find a way to bring it under control.”

Efter attenatet är en del i en triologi, Les hirondelles de Kaboul
och Sirenerna i Bagdad är de andra romanerna och de utspelar sig alla i delar av världen där konflikter i religionens namn leder till våld och fanatism. Efter attentatet handlar om den palestinske läkaren Amine som finner att hans hustru begått ett självmordsattentat som dödat oskyldiga civila varav många barn. Han blir förtvivlad och förvirrad över hennes handling och försöker ta reda på hennes drivkraft att utföra något sådant. På sin resa genom ett splittrat Israel och ett belägrat Palestina finner han några av svaren.

Just att tydligt visa att allt inte går att enkelt förklara är författarens styrka, han beskriver inte livet enkelt. Det är inte svart eller vitt, ont eller gott och huvudpersonen Amine är en man som man känner för och med. Fruktodlarens sonson som utbildat sig, hållit sig från politik och velat göra gott för alla oavsett ras eller religion befinner sig mitt i en situation han inte valt, eller har han det? Har han genom sin passiva hållning medverkat till polariseringen mellan israeler och palestinier? Efter attentatet var en överraskande bra bok och jag vill rekommendera den till alla.

I min bokhög ligger Vad dagen är natten skyldig som jag måste läsa snart!

under ytan

För två år sedan var vi i Egypten på en slö och slapparresa på sportlovet, lagom varmt och mycket tid att läsa. Vi upptäckte ett landskap som bestod av kontrasterna öken och hav. En av upplevelserna som hela familjen kommer att minnas var snorkling i Röda havet, det var en helt osannolik värld att upptäcka där under ytan...

Varje gång jag ser den här rubriken så börjar jag ofelbart att nynna på Uno Svenningsson:

Under ytan
Finns stora och små
Under ytan
Finns det skratt och gråt
Det finns mycket där som händer
Som vi inte kan förstå
Men vi hittar alltid svaren
Där i botten av oss själva
Under ytan

nawal el saadawi - en röst ur djupet

The voice of Firdaus, Firdaus röst tränger in i mitt medvetande när jag läser Woman at Point Zero av Nawal El Saadawi (Röst ur djupet är den svenska tilteln som kom 1977). I romanen som skrevs 1975 och publicerades i Beirut eftersom innehållet var så brännande, möter vi en kvinna som berättar sin historia dagen innan hon ska avrättas. Nawal el Saadawi mötte själv denna kvinna när hon arbetade som forskare och psykiater i egyptiska fängelser och hon är noga med att låta läsaren förstå att detta är Firdaus liv, Firdaus historia som Saadawi har förvaltat och gestaltat.

Hon återger ett kvinnoöde på ett rasande skickligt sätt där övergrepp, prostitution och vanmakt leder Firdaus till att döda en man och nu är hon redo att ta sitt straff. Hon har kommit till vägs ände, nollpunkten och hon är övertygad om att något bättre väntar henne. Det är ju enligt hennes sätt att se det endast män som kan vara kriminella... Jag antar att el Saadawi har valt hennes namn med omsorg då jag läser på Wikipedia att "Firdaus or فردوس (Arabic) In the Holy Quran it is written that Firdaus is the highest level and the most centered part of Jannah where prophets and the Muslims who followed God and his commandment as strictly as possible in their lives would go. Its said that their palaces and castles are made of diamond and gold. " Paradiset väntar.

Women at Point Zero är en skildring av en arabisk kvinnas liv, gripande, upprörande och berättad med slagfärdighet och patos, jag läser den och tänker på radiointervjun jag hörde med Nawal el Saadawi igår. Hon jublar, 80 år gammal, med sina medsystrar och dansar på gatorna för att fira Egyptens väg mot ett demokratiskt samhälle. Hon längtar, precis som Firdaus efter Frihet - jämlikhet - systerskap. Demokrati väntar?

För att se tidigare inlägg om Nawal el Saadawis noveller och romaner kan du klicka HÄR.

bokbloggsjerka v 6

Dags att köra en liten jerka igen, det innebär att hoppa runt på andra bokbloggar och kolla in vad de svarat på Annikas fråga: Vad läser du just nu och varför?

Jag själv läser just nu böcker från nordafrika. Det politiska läget gjorde att jag kände att det var dags att sätta fart med några av de böcker som legat på väntelista ett tag. Jag har just avslutat Nawal el Sadaawis Woman at Point Zero, läser dessutom Assia Djebars Ingenstans i min fars hus och Efter Attentatet av Yasmina Khadra. Tre böcker skrivna av nordafrikanska författare och som beskriver olika sätt att påverka och förändra världen på. Fler tankar om böckerna kommer säkert snart på en blogg nära dig...

tack Helge!

Snöstorm ute och jag snöade plötsligen in på ugglor här på bloggen. Läser mig till att de kan vara symboler för skräck, ond bråd död, vishet och bildning och SvD har en spännade artikel om oförglömliga ugglor i kulturen. För mig finns där två ugglor som sitter lite extra hårt fast i minnet: Hej uggla tjena mors, så börjar signaturmelodin till Fablernas värld och den färgglada presentatören som förnumstigt kommenterade de andra djurens bravader och så Helge förstås. Som klistrad satt jag framför från A till Ö och vilken vokabulär jag fick på köpet. Min syster gillade Hedvigs cykel allra mest men jag, jag gillade orden. Tack Hedvig och Tack Helge!

två kloka...

klok som en uggla

De sötaste små ugglor som någonsin skådats hängande på ett snöre...

"Och om någon vet någonting
om nånting", sa Nalle, "så är det Ugglan,
som vet en hel del om en hel del"

ur: Nalle Puh och hans vänner, AA Milne

En fröken kan, precis som Ugglan, få för sig att hon kan det mesta, särskilt när det gäller att stava till tisdag. Idag är det inte tisdag men väl fredag. Det kan jag stava till: FREDAG!

läslovet närmar sig...

En ynka arbetsdag kvar till det härligaste lovet på hela året. Helt kravlöst, inga högtider som ska firas, ljuset har börjat komma tillbaka och våren är så smått på väg. Det har bara ett fel, om nu inte läsning räknas till sport (hmm) så borde det byta namn till läslovet. Fredag 17.00. Pip. Läslov. Pip.