Sidor

tisdag 31 mars 2015

Anastasias öde - en resa i tiden


Idag handlar det om tidresor på Kulturkollo. Jag har alldeles för dålig fantasi för att hoppa på den utmaningen men jag vill gärna passa på att tipsa om en romanserie för ungdomar där tidsresor är en av de bärande idéerna. I Kim Kimselius serie om Theo och Ramona har jag läst Anastasias öde och i den reser de tillbaka till Ryssland 1917.

Familjen Romanov sitter i husarrest och inbördeskriget härjar. Kommunisterna under ledning av Lenin har startat en revolution och tsaren med sin familj är den yttersta symbolen för det gamla väldet. I centrum av berättelsen finner vi Anastasia som är tsarfamiljen yngsta dotter. Hon ska snart fylla 16 år och hon har aldrig tidigare varit så rädd, hon som är van vid ett sorglöst liv är plötsligt en fånge i sitt hem. Plötsligt en dag står en ung pojke vid hennes sida. Det är Theo som flyttat sig i tiden.

Samtidigt så befinner vi oss i nutid. Ramona besöker en auktion i Helsingfors. Det är tsarfamiljens möbler som ska säljas och som en verklig raritet står där ett fabergéägg. Ägget blir Ramonas magiska objekt, det som gör att hon kan flytta sig i tiden och så är berättelsen igång ...

Anastasias öde, är en lättläst och engagerande bok som låter mig följa med till en annan tid. Sällan är någon historieskrivning så effektiv som den där man kan identifiera sig med människorna och jag gillar när vikt är lagd vid tidstypiska detaljer. Kim Kimselius har skrivit en händelsedriven och spännande berättelse med mängder av historiska fakta insprängt i texten. Jag uppskattar särskilt att hon har en ordlista samt en faktadel i sina böcker där hon låter de läsare som har lust få veta mer om de verkliga historiska händelserna.

Gillar man historia och kittlas av tanken att man skulle kunna resa i tiden, och kanske tillochmed förändra historiska förlopp, så finns där ytterligare 18 böcker att upptäcka. Jag själv nynnande genom hela boken på temat från Frost. Fel tid, fel plats men det var något med flickorna som var instängda i slottet, vinterlandskapet och en stark ung kvinna som gjorde att mina tankar flög. Jag borde ha associerat till filmen Anastasia istället. Berättelsen om den unga prinsessan som kanske, kanske undkom döden och valde att leva inkognito resten av sitt liv har fascinerat många genom åren. Det är en nyckel till att den här boken funkar så bra. Där finns en riktigt spännande verklig händelse som fond. För min del kunde det varit ännu mer kring det politiska spelet, men det är ju en smaksak.

måndag 30 mars 2015

babbel om till T


Varför ska du gömma den här i grunden fina berättelsen i ett sånt virrvarr?

Det undrar vi bokbubblare och frågan som vi ställer till Suzanne Brögger förblir obesvarad. Det finns egentligen ingen orsak att krångla till det så. Kaffekoppen på bilden är tom, och smått dränerad känner man sig när man läst om en familj i fritt fall. Snyggt omslag, många tokvassa formuleringar, humor och svidande kritik mot familjen som institution. 
Men vem kan? De vuxna? Knappast. Det är ju en modern familj, vilket betyder att de själva ska skapa världen och inte kan ta något för givet. Allt är förhandlingsbart, utom vädret - vilket också kommer att vara en issue, som det heter, för framtiden. Vädret, det enda man inte bestämmer själv kommer en dag att bli den viktigaste nyheten överhuvudtaget. 
Två poäng av fem blev vår dom. Bokbubblarnas hittills lägsta poäng är utdelad.  

Den vita staden - fortsättningen för Flickvännen


Idag har Karolina Ramqvists nya roman Den vita staden recensionsdatum. Boken kom som ljudbok för flera veckor sedan och redan har författaren frontats i tv-soffor och intervjuer både här och där. Det är en balansakt det där med PR innan recdatum som säkert förläggarna har koll på men för mig som ska få till något hyfsat eget om boken så är det svårare. Hon har ju liksom sagt allt eller?

Ramqvist, K - Den vita staden - 13064338Det är snövinter i Stockholm och den stora villan med sjötomt blir allt kallare. Ingen har skottat fram till ingången och allt andas övergivenhet. Inomhus går Karin vardagens lunk. Hon ammar och sköter sin lilla dotter, hon lever på det som finns i skåpen och en och annan hemleveread pizza. Innanför ytterdörren står papperkassr med oöppnad post och hon försöker sälja några av alla de lyxiga väskorna som ligger som en rest i garderoben från det andra livet. Livet med honom, då när hon var Flickvännen. Hon är ensam och livet är redcucerat till att överleva. Inte känna, inte tänka och inte planera för framtiden. Överleva. Och kanske så småningom bygga en ny och egen identitet där inte mannen, bankrånaren, längre är den som definierar henne.

Det här är en fantastisk roman. Så bedövande snyggt gjort är det att jag inte annat kan än bli imponerad. Ramqvist låter det kroppsliga ta plats och stänger av känslor, reflektioner och tankar. Det lämnar hon åt sin läsare och jag måste påminna mig själv om att andas. Bilden av det instängda, tomma och kalla gör att jag inte riktigt får syresatt blodet, så krampaktigt håller den här texten sitt grepp om mig.



Gästbloggar'n har skrivit om Ramqvists Alltings början också. Den texten hittar man här.

söndag 29 mars 2015

till T - en förvirrad historia?

Till T  är den roman som bokbubblarna ska prata om imorgon och jag var lite sent ute med läsningen. Började lördagkväll och tänkte att den är ju tunn, det går snabbt. Om det nu berodde på att jag hade druckit ett glas vitt eller på att jag var trött eller om jag inte är smart nog att förstå mig på låter jag var osagt. Suzanne Brögger lyckas i vart fall förvirra mig.

Nu har jag läst hela den här historien och jag förstår såpass mycket att det handlar om en familj som inte är alldeles fungerande. Det är 1958 och föräldrarna har flyttat till ljus och luft och betong i förorten. De ska bli moderna och i all sin modernitet tappar de helt förmågan att vara föräldrar. Barnen far illa och särskilt äldsta systern, som får smeknamnet Tiger, får agera som extraförälder.

Det är inte svårt att tänka sig att Brögger här har hämtat stoff från sin egen uppväxt. Hon har i intervjuer sagt att det här är en självbiografisk roman. Hela Puh-familjen har gått vilse och letar febrilt efter det tankfulla stället i skogen där de ska kunna fungera. Platsen i gläntan där inga krav ställs och man inte behöver leta efter bilden av den lyckade familjen. Det är bara det att i den här familjen finns ingen Puh - ingen trygg nalle som tar livet som det kommer och alltid har en lösning på allehanda problem. Dysfunktionell är ett ord på modet just nu och det kan konstateras att det passar in på familjen i den här romanen. Jag har tidigare läst Bröggers självbiografiska släktsaga Jadekatten och den beskriver också en familj i sönderfall. Den var dock väsentligt enklare att ta till sig. Till T är ingen lättsmält bok - hon kräver rejält av sin läsare här. Det ska bli spännande att höra vad mina bubblarkompisar säger imorgon? Var det deras kopp te?



i sista minuten - Toscana tur och retur

På kulturkollo har vi temavecka. Det är "från chick-lit till hen-lit" som avhandlas och min ambition var, som i alla teman, att läsa några böcker som passade. Jag lyssnade på Troppers Plan B i god tid men Åsa Hellbergs nya Toscana tur och retur blev liksom liggande där i min mobil. Jag funderade mycket över varför den inte blev färdiglyssnad förrän igår, det är en lättsam historia utan krav på koncentration och borde ha blivit färdiglyssnad på några kvällar.

Det här är vad jag skulle kalla en typisk hen-lit. Det handlar om två medelålders kvinnor som på olika sätt har fastnat i samma gamla mönster och som ger sig ut på en resa för att hitta tillbaka till det som är viktigt och som verkligen betyder något i livet. Resan blir på motorcykel och färden går till det undersköna Toscana. Jag själv är i samma ålder, brottas delvis med liknande frågeställningar livet och borde alltså gilla men ...

Åsa Hellberg har skrivit en vuxensaga och jag är fullt med på genren. Det handlar om att man som läsare ska kunna drömma sig bort från vardagen, hitta nya möjligheter och kanske till och med känna att kan hon så kan jag. För att en saga ska bli intressant och tydlig så behövs karaktärer och miljöer som gör att berättelsen tar sig utanför vardagen. Bortom sol och måne ... ekonomisk oberoende, resejournalist med äventyr som specialitet, motorcykelåkande, fabulöst sex, en mörk hemlighet från ett toscanskt slott, en grandios fest och en vinsamling de luxe. Jag undervisar varje år om folksagogenren och ser i dem hur man kan använda den mer eller mindre raffinerat. Sagoelementen finns där: goda och onda, vandringen ut i världen och återkomsten, magiska ting och karaktärer som förändras på vägen, men någonstans runt halvvägs tappar jag intresset. Jag blir nog bara lite mätt på hela den grejen.

Smått övermätt faktiskt.

lördag 28 mars 2015

på kulturkollo är det färgglatt

Veckans tema går i vårens färger! Missa inte alla fina inlägg om chick-lit, lad-lit och hen-lit!

stipendium till Christin Ljungqvist

"Ljungqvists suggestiva thrillers ” har gjort Göteborg till en lite mer magisk plats”."

Så lyder Göteborgs stads motivering när Christin Ljungqvist tilldelas årets arbetsstipendium för författare. Mycket roligt att hon uppmärksammas. Jag firar med en repris av texten om hennes sensate bok: Rävsång. Från september 2014:

Då är äntligen recensiondagen för Christin Ljungqvists tredje roman kommen. Jag lästeRävsång lagom till släppet för någon vecka sedan och jag kunde nästan inte hålla mig från att skriva om den redan då.
Ska man leva sitt liv efter andras förväntningar, och kväva vad man verkligen känner, verkligen vill och behöver, är det så du tänker? Är det kärlek? Det där tvånget?
Precis som Christin berättade då, så är det här en roman om livet som det är för en ganska vanlig ung kille, Finn. Han är musiker i hjärtat och bär på gitarren som han fått av sin pappa, viljan att gå i pappans fotspår är dubbel. Han vill ju inte bli som han. Alkoholist som dör nedpissad i familjens soffa. Finn återvänder i början av boken från en lång resa i Asien. Man förstår redan på de första sidorna att det var ett sätt att lämna jobbiga saker bakom sig och att få chans att börja om. Nu är han tillbaka i svalen i Majorna, bor hos mamma och skaffar sig ett jobb på närbutiken. Skuggan av hans döde pappa finns ändå närvarande, trots försök att glömma, trots försök att leva alldeles vanligt. Middagar med barndomskompisarna, statusuppdateringar på FB och promenaderna med hunden gör att livet på ytan är som vanligt men i lägenheten under har Hanna flyttat in. Med långa vackra ben och en tatuerad skata. 
Vad är kärlek för dig egentligen? När man bara kan titta på den andra och känna fullständig ro. Att just precis nu är den personen det enda som behövs för att du ska vara lycklig.

Det är Hanna som förbinder Rävsång med Christins två andra böcker Kaninhjärta ochFågelbarn och mer om hennes roll ska inte avslöjas. Det här är precis som de tidigare böckerna en ganska lättläst bok skriven för unga vuxna. Inte då sagt att alldeles fullmogna medelålders kan läsa den också. Det är en allåldersbok, på frågan om vad Christin själv tänker om skillnaden mellan en ren vuxenbok, som hon kanske skriver en dag, och en bok för unga vuxna så säger hon att hon vill lämna ungdomarna med en känsla av hopp. Ett happy ending alltså. 

Det som berör mig mest i den här nya boken är hur Finn stammar sig igenom livet, han har tidigt tagit mycket ansvar som storebror, och pappans självupptagenhet skapar spår i en människa som aldrig kan suddas ut. Alla människor kan välja, oavsett hur man själv har haft det tidigare, så kan man göra ett val.  Det kan vara svårt att hantera livet men som vuxen måste man kunna se till mer än sig själv. Jag möter så många barn som trasats sönder av sina föräldrars trauman. Det är djupt orättvist. Alla barn ska ha en chans att skapa ett eget liv och inte bära på föräldrarnas ryggsäck. Kan man inte förstå det så får man hoppas att man har en omgivning som hjälper till. Varje generation måste ta ansvar för sitt.

Så var det sagt.

Katitzi och Swing - perfekt högläsningsbok

I vackert nytryck kommer nu serien om Katitzi ut igen och jag återupplever min barndoms läsning. Med ett något moderniserat språk och med nya illustrationer av Joanna Hellgren har Natur & Kultur lyckats med att återuppväcka en klassiker. Förlaget har med sin nyutgivning läst av samtidens främlingsfientliga strömningar och bidrar till att sätta lampan på migration och utanförskap i samhället. Jag hoppas att boken når fram till många, många barn.

Vi ska läsa den som högläsning på vår skola, säkert passar den som högläsning i fler klasser, i fler hem. Där finns så mycket att samtala om, att diskutera och koppla till dagens Sverige.

Läs, gör!

Plan B - lad-lit i min mobil


Jag har läst och lyssnat i kombination.
Väldigt praktiskt Storytel.
Veckan på Kulturkollo ägnas åt alltifrån chick-lit till hen-lit och jag skriver idag där. I min hönsfamilj marschar tuppen först, jag gillar helt enkelt lad-lit bäst! Vad passar bättre än att köra en liten presentation av en nyläst Jonathan Tropper?

Plan B  är Troppers debutroman som först nu översatts till svenska. Den handlar om en kille, Ben, som närmar sig trettio och han vantrivs med sitt jobb på listavdelningen på den stora dagstidningen. Han ska just skilja sig efter ett misslyckat äktenskap och visst var det författare han skulle bli egentligen? Han och hans collegekamrater hade ju så stora drömmar, var blev de av? Efter en utekväll med gänget så inser de alla att en av dem, Jack, han som är filmstjärna i Hollywood, mår riktigt uselt. Hans drogberoende är på väg att förstöra hans liv och kompisgänget bestämmer sig för att kidnappa honom, ta honom med till en stuga i bergen och se till att han nyktrar till.

Tropper presenterar ett persongalleri som man känner igen från ett otaligt antal TV-serier. I kompisgruppen finns den överviktige clownen, den olyckligt förälskade tjejen som inte kan släppa ungdomskärleken, den observerande författarwannaben, den kloka moderliga tjejkompisen och så den snygge, på ytan sorglöse killen som har allt och egentligen bara vill bli älskad. Vad som händer under veckan i stugan i bergen ska jag inte berätta men en ledtråd är väl att alla på något sätt förändrar sitt liv ...

Det är här är en debutbok och det märks. Lite för förutsägbart, lite för mallat och liten aning för all american. Till exempel så kan man ju bara stryka sista kapitlet. Det behövs inte alls. Jag tror mig ha skrivit i varenda text om Troppers böcker att det här skulle bli en utmärkt feel-goodfilm och det upprepar jag nu igen. Jag kan se den här filmen inspelad i höstlövens tid i NY och i stugan i bergen. Rappa dialoger, humor, kameraderi, romantik och en smula nakenbad. Som gjort för!

onsdag 25 mars 2015

Flickan framför muren - Appelqvist öppnar sig mot världen


När man läser Kristina Appelqvist då vet man vad man får: lättlästa pusseldeckare i akademisk småstadsmiljö. I Flickan framför muren  är det dags för promovering på Västgöta Universitet och den tillförordande rektorn Wessman blir allt mer nervös. Den tyska forskaren som har blivit utsedd till hedersdoktor är omstridd och kanske inte helt vald enbart på akademiska meriter. När Wessman en eftermiddag hittar en kartongbit i sin cykelkorg där han hotas till döden så drar själva deckarhistorien igång. I den här boken är det inte fokus särdeles på polisarbetet utan det är huvudsakligen en ung, ambitiös lokaljournalist som snokar och gräver för att få fram sanningen. Ett grepp som funkar bra.
Ledtrådarna förgrenar sig till det forna Östtyskland och det tyckte jag tillförde berättelsen en extra twist. Appelqvist brukar hålla sig runt Skövde i sina böcker och visst är både Gudhem, Varnhem och Flämslätt vackra miljöer i sig men när det kom till en del kalla kriget och Östberlin så fanns där möjligheter att också kommentera politik så smått. Turerna i den akademiska världen med allsköns piruetter för att säkra forskningsanslag och behålla sin position är också spännande att följa. Man märker att Appelqvist har ett förflutet inom univeristetsvärlden. Hon kan stegen i just den dansen. Genom boken drar också ett stråk av vacker musik och jag blev sugen på att lyssna på Chopin när jag hade läst klart, inte alls dumt!
Det här verkligen är mys-deckare utan några extrema våldsamheter. Appelqvist bjuder ett lättsamt pusslande bland alla misstänkta, några ganska oväntade vändningar och ett dramatiskt slut. Alldeles tillräckligt för att jag ska läsa och längta till nästa del!

tisdag 24 mars 2015

Manbookers internationella lista är här!


Tisdag den 19 maj 2015 får vi veta vilken av författarna som vann.
Jag har läst Barakat (Vattenplöjaren), Condé (Tills vattnet stiger), Couto (Sjöjungfruns andra fot), Ghosh (The Glass Palace), Mabanckou (I morgon fyller jag tjugo m fl) och förstås Agaat av Niekerk. Klicka gärna på länkarna för att läsa mer om vad jag tyckte. Ska jag önska så hoppas jag på Niekerk, hennes roman var något alldeles enastående!

måndag 23 mars 2015

tematrio - huvudstäder

 Berätta om tre böcker som utspelar sig i olika huvudstäder! 

Första stopp är Teheran. Där utspelar sig Jakarandaträdets barn. Sedan reser jag till Kairo: Midaqqgränden och resan tar slut i Lagos: Inte längre hemma. Klicka på läsnkarna om ni vill läsa min texter om dem. 

Still Alice - bok å bio


Det var dags för bok å bio och vi kunde inte valt bättre. Tack till bokbubblarna som puffade på! Jag hade inte hunnit läsa ut boken men jag kan garantera att bion var fin. Samtalet om bok å film efteråt var inte heller dumt. Julianne Moore var magnifik i rollen som den 50-åriga professorn som drabbas av alzheimer. Jag ska absolut läsa ut boken - läs den alla! Och se filmen! 

Bok å bio-gänget: Bea, Linda, Linda och Jenny. Å så jag som fotade förstås.
Hoppas det blir fler gånger!


Rosa Candida

Rosa Candida har ett mycket vackert omslag, ett omslag som lockar och signalerar Läs Mig! Åtminstone till alla kvinnor kan jag tänka. Jag hoppas verkligen att några män också hittar till den här småcharmiga historien om en ung man som bestämmer sig att resa och restaurera en klosterträdgård.

Lobbi lämnar sin åldrade far och sin autistiske tvillingbror hemma på Island för att bli trädgårdsmästare i södra Europa, i packningen har han några sticklingar av hans döda mors raritet till rossort - den åttabladiga Rosa Candida. Det är den som tåligt övervinner allt, också en isländsk vinter och som inte har några törnen. På Island lämnar han också en liten dotter som blev till i ett hastigt möte just i moderns växthus: Flóra Sól. När dottern och mamman en dag dyker upp i den lilla bergsbyn så vänds livet upp och ned. Den lilla tösen förändrar hans liv och omgivningarnas liv och det är väl möjligen de små antydningarna av mirakel som jag har lite svårt för i den här berättelsen. Annars är det charmigt och mysigt rakt igenom. Lobbi får en vän i prästen som har ett cinematek i sitt lilla rum, han har ett filmtips för varje tillfälle i livet och som av en händelse så tipsar han t ex om Chocolat ... 

Det är just precis i den genren, Joanne Harrisstuket, som jag placerar Audur Ava Olafsdottirs roman som är fullspäckad med blommor, växter och frukter. Flickorna har blommiga klänningar, till och med prästen bjuder på spritdrycker smaksatta med olika sorters växter varje dag. Lobbi rensar och tuktar klosterträdgården, han vårdar växterna och sin dotter och växer från pojke till man på vägen. Lite livet, lite döden, lite kärlek och lite trädgårdsskötsel.

Hade jag skrivit charmig? Jaså?
Men jag tror jag skriver det igen: Charmig.

söndag 22 mars 2015

boka in årets konstvandring!

3 - 5 april är det konstvandring i Södra Bohuslän.
Där kommer att finnas mycket fint att se. Lovar!

processen - Liu Zhenyun

Processen av Liu Zhenyun är härligt humoristisk roman om hur det kan gå i ett hierarkiskt och toppstyrt samhälle när den lilla människan bestämmer sig för att försöka göra sin röst hörd. Det handlar om den unga kvinnan Li Xuelian, hon är lyckligt gift och upptäcker att hon väntar barn nummer två. I Kina är det inte tillåtet och maken riskerar att bli av med arbetet. Li Xuelians plan är enkel, de ska skilja sig. Maken ska ta hand om den förstfödde sonen och hon om det nya lilla barnet. När de sedan båda är ensamstående med ett barn så ska de helt lagligt gifta om sig. Vips, så har de lurat myndigheterna.

De skiljer sig och inom bara några månader är det Li Xuelian som står med lång näsa. Maken har gift om sig, men inte med henne utan en ny kvinna. Då börjar Li Xuelians korståg - hon måste få upprättelse för mannens skymf av henne, hon måste få skilsmässan ogiltigförklarad. Hon går till lagmannen i byn, häradshövdingen i regionen och borgmästaren i regionhuvudstaden. Ingen tar hennes sak på allvar. Då bestämmer hon sig för att åka till Peking. Där pågår folkkongressen och inget får störa, allra minst en bondkvinna från landet som vill få sin skilsmässa ogiltigförklarad. Genom en blandning av list och slump så hamnar hon i händelsernas centrum ... Så mycket kan sägas att 20 år senare så är hon fortsatt övervakad.

Processen är en skarp politisk satir förklädd i en humoristisk skröna, jag gillar hur partifunktionärerna på alla nivåer använder sig av ordspråk typ "en tusenmetersvall kan spricka av ett enda myrhål" och så fastnar de ständigt i att laga myrhålen. Jag är något förvånad över den frispråkiga kritiken över den rådande politiken i Kina. Zhenyun beskriver ett land där detaljerna är det viktiga och partifunktionärerna ska känna till och styra över varje småsak. De skapar en kontrollapparat som uppåt ska verka perfekt men nedifrån kan smörjas med mutor och sprit.

Det verkar som de glömmer rådet som Li Xuelian får av en av sina vänner: "Om du tar ett steg tillbaka ser havet och himlen större ut.".

Tack till förlaget Wanzhi som skickade boken. Underbar läsning!


lördag 21 mars 2015

snöbarnet - en bok som inte släpper taget!

Emellanåt får man en bok i sin hand som när den är utläst inte går att lägga ifrån sig med en gång. Jag måste liksom sitta en stund med den, vända och vrida lite innan jag har förlikat mig med slutet och kan släppa personerna.

Precis sådan är debutromanen av Eowyn Ivey: Snöbarnet. Vi möter Mabel och Jack som lever sina liv i Alaska, året är 1920 när romanen börjar. De har träffats när de inte var helt unga och till deras stora sorg är barnet de väntar dödfött. Mabel tar detta oerhört hårt, det är 1910 och en stor del av en kvinnas identitet är ju som maka och mor. Hon har allt svårare att klara alla frågor från omgivningen om varför hon inte har några barn.

En dag 1918 sitter hon med ett flygblad i handen, USAs regering vill att bönder slår sig ner på hemman längs territoriets nya tåglinje. Alaskas järnvägs- och ångbåtsföretag erbjuder rabatter. Jack är tveksam, ska de flytta från USA ? De är inga bönder, de närmar sig femtio år. Mabel känner inga frågor om barn/barnbarn, hon ska inte prata med någon, de ska jobba sida vid sida, trötta men nöjda.
Det blir naturligtvis inte så, det blir ett oerhört hårt liv, andra vintern känner Mabel att hon inte klarar mer. Mörkret, all snö, den fruktansvärda kylan.

Trots allt så blir de lite "barnsliga" en kväll när första snön kommit och de bygger en snögubbe eller snarare en snöflicka. Jack och Mabel lägger ner hela sin själ i snöflickan och hon får både vantar och halsduk. Nästa morgon är snöfiguren förstörd och vantar och halsduk borta, det finns små fotspår som leder bort  mot skogen. Någon dag senare säger Jack att han skymtat en liten flicka i skogsbrynet. Är det möjligt?! Mabel börjar se framför sig ett barn som hon äntligen ska få ta hand om, är det snöflickan som fått liv? Hon minns berättelsen som hennes far, litteraturprofessorn, berättade, en rysk saga om en snöflicka.

Mabel och Jack hade aldrig klarat tillvaron om de inte fått god kontakt med en grannfamilj, utan deras stöd och hjälp hade de fått flytta hem. Det finns en flicka och hon litar så småningom på de båda och hon kommer tillbaka varje år när den första snön lagt sig. 

Så går åren och jaa, läs denna boken, det är en liten pärla!


/Gästbloggare A

fredag 20 mars 2015

vi gillar olika!

Den största solförmörkelsen på många år väntas idag och samtidigt manifesterar skolor och andra runt om i Sverige och rockar sockorna. Nu var det slumpen som förenade dagarna men uppmaningen att låta solen lysa på alla, att olika är härligt är fin. Jag kör lite här hemma allbymylonesome! Gör det du också. 

bokbloggsjerka v 12

"Jag skulle vilja veta hur andra bokbloggare interagerar med sina läsare, lockar till sig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta besöka bloggen. Jag skulle gärna vilja läsa mer om vad som driver bokbloggarna till att blogga och hur mycket de tänker på sina läsare när de bloggar."
Så frågar Carola i veckans bokbloggsjerka. Verkligen spännande fråga att ta sig en funderare på. Jag börjar med det enkla. Jag vet alldeles säkert varför jag bloggar, det är för att jag vill läsa och skriva om böcker och kultur. Det är min drivkraft nummer ett men sedan är det sociala sammanhanget när man umgås kring läsandet och skrivande också både viktigt och kul.

Mina inlägg både här, och på Kulturkollo, är utifrån mitt eget intresse. Jag tror att om man skriver om det som jag själv är intresserad av så märks det i bloggen och den blir både bättre och mer läst. Från första dagen som jag började blogga har jag försökt svara på alla kommentarer i bloggen och försöker också kommentera på andra bloggar så ofta jag hinner.

Ibland hänger jag med på bokbloggsjerkor, tematrios eller bloggstafetter. Det är tillfällen då man hittar till nya bloggar och där man kan lära känna fler bloggare. Jag har också själv samordnat olika typer av aktiviteter som FB-bokcirklar, bok å bio, Göteborg Läser och Novellvåg i bokbloggarhavet. Då får man många ytor att prata på och det har varit mycket skoj. Rekommenderas!

Viktigast av allt är att bloggen är en levande plats. Jag försöker uppdatera varje dag och jag blandar stort och smått, seriöst och trams och skriver ganska personligt utan att vara privat. Jag har en FB-sida kopplad till bloggen och jag twittrar och instagrammar ibland, det sätter fart på interaktiviteten. Det passar mig.

torsdag 19 mars 2015

alkemistens dotter


Jag har läst Alkemistens dotter av Carl-Michael Edenborg. Det är en brutal och bisarr historia som jag är lite kluven inför. Rebis Drakenstierna föds som den sista i en släkt av alkemister i slutet av 1700-talet. Modern dör i samband med förlossningen. Fadern är alkemist, han jobbar oförtrutet med att försöka få fram en sten med vars hjälp universum sak förintas, samtidigt kan man bota sjukdomar, få evig ungdom med hjälp av fragment från stenen. (Varför då undrar jag om världen ska sprängas?)
Rebis tillbringar från unga år nästa all tid i labratoriet med fadern. De få kvinnor som finns kvar i släkten blev förbjudna att skaffa barn för på så sätt kanalisera all "kraft" hos Rebis, det är hon som ska fortsätta faderns arbete.

Han är grym och hänsynslös, styr Rebis med järnhand. Hon får höra dagligen att världen är en vidrig, fruktansvärd plats, hon gör mänskligheten en tjänst genom att spränga den i bitar.

Historien som sådan är väl inte riktigt min grej, men, Edenborg skriver rappt, han har ett målande och mustigt språk. Historien går snabbt framåt och det händer hela tiden dramatiska vändningar. Det gör att jag läser ut boken snabbt, för hur ska han få till ett trovärdigt slut?


/ Gästbloggare A

tisdag 17 mars 2015

Extra - en morgon stod hon bara där

Boktips från en tjej i fyran. Jag menar att bokbloggandet med elever är ett riktigt fint sätt att bearbeta litteratur!

vad skulle du vilja läsa?

Berätta om tre böcker ni skulle vilja läsa!

Så lyder Lyrans uppmaning och jag plockade ut tre hyllvärmare. Tre böcker som jag verkligen vill läsa den gångan jag köpte dem. Den gemensamma, något besvärande, nämnaren är deras tjocklek. Små bokstäver i kombination med många sidor gör att de ständigt hamnar på den där ska-läsa-en-gång-när-jag-är-pigg-hyllan. Lite ihågkomna får de trots allt känna sig nu när de fick komma fram och var med på kort ...

dränkt - en läsning väldigt utanför komfortzonen

På Massolits förlagsfest i onsdags så hamnade jag bredvid en av förlagets författare och hon undrade om jag läst Dränkt? Det var en bekant till henne som skrivit och nu undrade hon vad jag tyckte. Då hade jag inte läst eftersom boken just hade kommit i min låda, men nu så. Huvudet var överfullt av plugg framåt lördagskvällen och behov av avkoppling var stor. Boken hamnade i min hand och jag medger att jag blev både imponerad och ganska förvirrad. Jag läste den nästan i ett sträck vilket i sig är ett gott betyg. Jag ville verkligen veta vad som skulle hända och jag var nyfiken på hur författaren skulle få ihop alltsamman.

Genren är inte min vanliga läsning, det här är samtid med skräckinslag där nordiska folktroväsen lever med självklarhet bredvid oss vanliga människor. Runt om i Stockholm drunknar människor oförklarligt och Unn, ung kvinna i kariären, har span på en intressant granne. Hon jobbar hårt, lever singelliv och älskar att se på skräckfilm och snart blir det svårt att skilja på fantasi och verklighet. Hennes udda och traumatiska barndom tränger sig på och till slut är det också som läsare svårt att avgöra vad som är vad.

Den osäkerhetskänslan är behållningen i min läsning. Jag vet inte riktigt vad som händer i den verkliga världen och vad som bara utspelar sig inuti någons psyke. Men, men det där med övernaturligt och en granne som heter Bäckström och troll och knytt och ... Dessutom blev jag, som vanligen är mycket skrajsen, inte särskilt rädd alls. Nja. Inte min grej. Nu fick jag mig en utmaning och läste rejält utanför lådan och det tackar jag för. Säkert är det här en bok som många kan uppskatta men den var inte för mig.


ny vecka - nytt tema på kulturkollo

Det är jag som håller lite extra koll på temat på kulturkollo i veckan som kommer.
Det betyder att jag kommer att hänga mest där, välkomna med!
Vi går mot ljusare tider!

söndag 15 mars 2015

babelpremiär med Nadifa Mohamed

Idag är det babelpremiär. Jag läser en spännande intervju med Nadifa Mohamed i SvD  och ser fram emot att höra henne på tv ikväll. Klockan 20.00 är det dags.

Jag skrev om Förlorade själar förra veckan. Kika gärna in och läs mer om en spännande roman från Somalia.

just så!!


All my actions today will aim to avoid the things that I have to do. 

Louise Bourgeois

allt att förlora - en psykologisk thriller

Allt att förlora  är ljudboken som hörts i mina öron den senaste veckan. Mer än vecka har jag lyssnat faktiskt vilket bara det är en liten fingervisning på att det inte var en bok för mig.

Sabine Durrant bygger upps spänningen skickligt och förlagstexten jämför med Gillian Flynn. Inte är de helt fel ute men den här Londonbaserade thrillern engagerar mig väldig mycket mindre än Gillian Flynns Gone Girl. . Inte för att det är dålig skrivet utan för att jag helt enkelt inte riktigt bryr mig om vad som hänt.

Boken börjar med att den snart 40-åriga dagteveprogramledaren Gaby Mortimer ger sig ut på jogginrunda. I parken bredvid det fashionabla bostadsområdet hittar hon en ung kvinna död. Polisen samlar snart ihop indicier som pekar på att Gaby själv kan vara inblandad och för att få den sanna historien berättad vänder hon sig till en ung journalist. Jag har lite svårt för miljöerna som beskrivs, Gaby har alla yttre attribut och verkligen allt att förlora. I ett försök att få behålla det så spelar hon högt, orimligt högt för att det riktigt ska vara trovärdigt.

Mitt betyg på den här spänningsromanen är nja. Det finns bättre i genren - varför inte Gone Girl till exempel!

lördag 14 mars 2015

mello och litto!

Jag är ingen melodifestivalfantast. Inte alls faktiskt men just ikväll har jag bestämt mig för att bänka mig framför TV-n. Föst ska jag förstås in och rösta i Litto. Var med och rösta du också!

Sofia Z - 4515

Just nu på gatorna i både Göteborg och Stockholm möter man försäljare som bjuder ut serieboken Sofia Z - 4515. Det är den ideella organisationen Folk är folk som tryckt en ny upplaga och låter gatuförsäljare tjäna 75 kronor per sålt exemplar. Jag läste Sofia Taikons berättelse på tåget på väg upp till Stockholm. Gunilla Lundgren har skrivit den korta enkla texten och Amanda Eriksson har tecknat bilderna som är både informativa och detaljrika.

I efterordet beskriver författarna hur Sofia flera gånger påpekat att boken om henne inte får vara för otäck, hon vill sprida kunskap och tolerans, inte skräck. Det tycker jag att författarna har lyckats med, de berättar om förfärliga händelser på ett sakligt och gripande vis. I serieform får jag följa Sofias liv från barndomen, internering i läger under kriget och fram till det att hennes barnbarn en dag frågar om siffrorna som finnas intatuerade på hennes underarm. Det är en viktig berättelse som jag hoppas att många läser, den är lättläst och passar både barn och ungdomar. Jag har hört hur företag har utmanat varandra och köpt in klassuppsättningar som skänkts till skolor. Det tycker jag låter som en fin idé.

På sajten Levande historia kan man hämta kringinformation och ladda hem en lärarhandledning till den lättlästa boken. Vill man som vuxen fördjupa sig så tycker jag att man ska läsa Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson. Delar av Sofia Taikons berättelse har smugit sig in i romanen och båda de här böckerna rekommenderas till alla!


fredag 13 mars 2015

gohelg önskas

Ett något tidigt påskägg har landat och håller sällskap med den fina tulpanbuketten från Massolit. Gohelg önskas alla bloggisar! 

temat på kollo är språk! - hör vad Jón Kalman har att säga:

"Omfamning torde vara språkets vackraste ord. Att använda bägge armarna till en beröring, slå en ring runt en annan människa, förenas med henne en kort stund, två människor blir ett i livets malströmmar, under en öppen och törhända gudlös himmel." ... "Vi längtar efter omfamningar helt enkelt därför att vi är människor och hjärtat en ömtålig muskel."

ur Fiskarna har inga fötter av Jón Kalman Stefánsson

hur hinner man läsa? - bokbloggsjerka idag

Hur hinner du läsa så många böcker? det är en fråga som många bokbloggare får nu och då. Annika ställer den till oss i dagens bokbloggsjerka och mitt svar är givet:

För att jag älskar böcker och läsning. Det innebär att jag väljer att läsa så snart jag har möjlighet. Jag arbetar och studerar, sköter hemmet (till ett minimum) och läser. Sen skriver jag förstås texter om min läsning och gör annat litterturrelaterat också men läsningen kommer först av alla fritidsaktiviteter. Jag läser ungefär 200 skönlitterära titlar per år och mina konkreta tips till dem som skulle vilja läsa mer men inte riktigt får till det är:
- Ha flera olika böcker på gång. Jag varvar lättlästa ljudböcker på mobil med e-böcker på mobil eller läsplatta och nyutkomna romaner i pappersformat. Slalomläs!
- Använd ströstunder - pendlandet till jobbet, väntandet, långpromenaden och inköpsrundan i affären. Något asocialt kan det uppfattas när man ständigt har en lur i örat men det bjuder jag på. Just det - en lur i örat så att jag hör med andra örat om livet skulle vilja störa i lyssnandet, det är ett bra tips! 
- Min last det senaste året har varit olika typer av gratisspel på paddan och då kan man lyssna på ljudbok samtidigt. Funkar mycket bra!

Stäng av TV:n. Och sociala medier. Bekväm stol med bra belysning. 

Så liksom läser man bara. 

om kinesisk dikt på kulturkollo idag!

Läs en fantastisk intressant text om översättningshantverket inne på Kulturkollo idag. Proudly presents: Anna Gustafsson Chen!

torsdag 12 mars 2015

vad en kvinna vill ha!

Orange, bekväma hörlurar! Precis vad jag behöver. Mvh ljudbokslyssnare med skavsår

onsdag 11 mars 2015

Louise Bourgeois på Moderna


Maman möter redan vid ingången. Just idag var en förskola på plats och mätte avstånd och omkrets. 

Ensamhet - minnen över alla vänner som lämnats kvar i hemlandet Frankrike vid krigsutbrottet. Tittar man noga är det vännernas tröjor som hon använt. 

Relationer - rummet med huvudsakligen textila skulpturer och den del av utställningen som berörde mig allra mest. Kvinnan som är sydd av kökshanddukar, huvudet med många ansikten gjort av stickade strumpor, de är starka upplevelser. 

Nu ska jag gå ut från utställningen, gå in igen och börja om. Minst tre varv får det bli! 

möt Jesper Högström!

Jag har fått förmånen att intervjua Jesper Högström och man kan läsa hela samtalet inne på Kulturkollo. Jag har skrivit om Wolf Hall och För in de döda här på bloggen, Jesper är den som satt den svenska språkdräkten på Hilary Mantels fantastiska romaner. Ett briljant jobb enligt mig ...

måndag 9 mars 2015

vi har bubblat om Ungdomsår

För en vecka sedan precis så träffades bokcirkeln bokbubblarna för att prata om J M Coetzees självbiografiska roman Ungdomsår. Bland medlemmarna skiftade omdömet från betyg 2 som lägst och 5 som högst. Medel slutade på 3.66 (av 5 möjliga). Var då det här en bra bok att cirkla om?

Vi tyckte att den beskrev en spännande tid (sent 50-tal), där fanns många litterära referenser att fundera vidare på, språket var snyggt och formen ändock lättläst. Det var bara en enda sak som skavde - huvudpersonen var inte särskilt lätt att fatta tycke för. Temat med den unge mannen som lämnar sin barndoms Sydafrika och flyttar till London för att bli författare var lätt att leva sig in i men hans totala naivitet kring sin egen begåvning var svårare. Han ser sig själv som den missförstådde konstnären, han tar sig själv på största allvar. Han gör allt för att bli en riktig engelskman och det är erotiken som ska se till att hans dikter får kropp och känsla. Nja ...

Någon i cirkeln konstaterade krasst att vilken tjugo-någonting tror inte att man är ett geni? Och någon annan kontrade med att heter fortsättningen Gubbår - eller? Han är ju gubbe redan som 22-åring. Boken slutar med att han arbetar som programmerare och vägen till Nobelpris verkar mycket lång ...

Jag personligen gillade den här boken, hela min text om den finns härDet här är en memoarbok och självklart skall Coetzees utveckling från pojke till man vara det som står i centrum. Som hos många unga männsikor så slår vuxenlivet hårt mot både drömmar och principer. Ideal och förhoppningar om ett liv som poet förbyts till ångesten över att inte våga misslyckas, att stirrande frukta ett tomt blad. Kall och frusen, med lite hopp om konst och kärlek avslutar Coetzee sina ungdomsår.