oktoberbarn - Linda Boström Knausgård

När Linda Boström Knausgård släpper en bok så vill jag genast läsa, hennes språk är så precist och texterna ofta nära, sköra och hudlösa. Så också i Oktoberbarn.

Det här är en roman om en författare som sjunker allt djupare in i depressioner och som under flera omgångar tvångsvårdas inom psykiatrin. I fabriken får hon elchocksbehandlingar, hon är helt i vårdens våld och kan inte protestera mot behandlingarna som hon upplever förändrar hennes minnen, hennes förmåga att hitta språket och hennes personlighet. För att inte tappa bort sig själv helt så skriver hon ner fragment av minnen från sin barndom, ungdom, äktenskap och skilsmässa och de fladdrar förbi i texten. Det här är en text som jag upplever som en blandning mellan frustration över maktlösheten och ett desperat försök att rädda det som räddas kan.

Djupt berörande blir läsningen och Linda Boström Knausgårds text som bär tydliga autofiktiva drag blir ju inte mindre intressant när man kan korsläsa den med hennes ex-makes texter. Karl-Ove Knausgårds årstidskvartett (jag fullkomligt älskade Om våren) utspelar sig under samma tid och det blir två sidor av samma skeenden  som man får följa. Mycket intressant, det visar på att det aldrig finns bara en enda berättelse, det finns två, det finns många. Varken K-O K eller L B-K kastar dynga på varandra utan de observerar och reflekterar och ställer oss som läser frågor. Vad innebär det att lova varandra att leva i nöd och lust? Hur hanterar man livet och logistiken när man är en familj med fyra barn och en av föräldrarna är mycket sjuk (och för den delen inte har körkort trots att man bor på landsbygden)? När en i ett äktenskap är sjuk så måste beslut ändå tas, kan man det? Hur länge är det rimligt att kämpa tillsammans när kärleken och lusten tagit slut? Barnen är oftast hållna utanför i romanerna och det visar på en respekt för dem som jag uppskattar. Man önskar dem liksom bara allt gott.

Jag hoppas att L B-K är såpass kry att hon kan komma till mässan. Då ska jag lyssna! 

fröken Island - Audur Ava Ólafsdóttir

Året är 1963 och Hekla är en vacker ung kvinna som längtar efter att skriva. Döpt som hon är efter en vulkan så önskar hon inget heller än att hennes innersta eld skall få ta form i texter som får sprida sig över jorden. Hon lämnar sin far, fårbonden som varje dag noterar dagens väder i en anteckningsbok, och tar sin skrivmaskin med till Reykjavik. Hon får bo hon sin vän, Jón John som har en symaskin i sin garderob. Han drömmer om att få designa kläder och träffa en man att älska, hon drömmer om att få sina texter publicerade, han måste gå till sjöss för att fånga val och hon måste försörja sig som servitris. Varför tackar hon inte bara ja till erbjudandet om att få bli fröken Island? Med hennes utseende så är det en säker väg till utlandet, till berömmelsen. Hekla vill annat, hon vill mer men det är inte enkelt att ta sig fram som kvinnlig författare. 

Audur Ava Ólafsdóttir har med sin härliga roman skrivit en bedrägligt lättläst berättelse om Hekla som hoppas och tror på ett annat liv än att vara mor eller fru. Hon önskar sig något annat än väninnan Íseys liv, det där barnen och familjen är det viktigaste. Ólafsdóttirs styrka är att skriva mycket lättillgängligt om stora och viktiga frågor och hon gör det med humor och stuns i berättandet. Jag kan inget annat än fnissa åt Heklas poetpojkvän som mest sitter på café och som blir helt kastrerad när han inser att Hekla skriver och att hon redan blivit publicerad. Jag är också mycket förtjust i faderns korta betraktelser över väder och vind och hans fascination för vulkaner. Det är inte ofta jag tycker att en bok borde varit lite längre, men det tänker jag här. Jag hade velat veta lite mer, jag hade velat lära känna många av karaktärerna lite bättre. På lördagen på mässan ska Audur samtala med Elin Olofsson och Dörte Hansen under rubriken När gammalt möter nytt. Helt säkert skall jag lyssna! 

tema Sydkorea på mässan - några lästips

Varje år har bokmässan fokus på något geografiskt område och i år är det dags för Sydkorea. En av författarna som jag ser mycket fram emot att lyssna till är Han Kang. Jag håller på att läsa Den vita boken och har tidigare skrivit om Vegetarianen och Levande och döda  här på bloggen. Sommarens läsning var Pachinko av Min Jin Lee och de söta allåldersfablerna om hönan som drömde om att flyga och hunden som vågade drömma är fin läsning. Ytterligare ett boktips är Ta hand om min mor av Kyung-Sook Shin som jag läste 2013.

Ikväll ska vi ses i bokbubblarna och kanske får jag fler boktips - vi har tema Sydkorea på månadens läsning. Återkommer i saken!  

transit - Rachel Cusk

Transit av Rachel Cusk är mitt första möte med den kanadensiska/brittiska författaren som under våren var mycket omskriven. Eftersom jag skulle lyssna till henne på Louisiana Literature i helgen så bestämde jag mig för att läsa men läsningen gick trögt. Det fick bli att lyssna istället, den brittiska inläsningen var dessvärre inläst med onödigt mycket inlevelse så jag störde mig en hel del på de olika dialekterna ... Inte alls konstigt att förlaget valt att spela in den just så för i Transit är det möten med många olika sorters människor som formar författaren Fayes vardag i London. Hon har lämnat in man och sitt hem i South Downs (hej, hej vackra natur!) och köper ett renoveringsobjekt på en bra adress i London. För henne och baronen blir det nya livet i storstaden som om att de träder in i en film och Faye observerar och återger det hon hör, ser och upplever i den bok hon skriver. Det här är alltså en roman om en författare som skriver en roman och dessutom om en författare som inte känner sig som hemma någonstans. Det nya huset är ännu inte ett hem och kvarteren där hon måste fördriva dagen när huset renoveras skapar möten med människor som är angelägna att berätta sin historia. Faye lyssnar, Faye skriver och Faye som utsätts för olika prövningar står stoiskt mitt i storstadsvimlet och funderar över hur hennes framtida liv skall gestalta sig.

Jag hoppas att de andra delarna i trilogin läses in på svenska, det ser jag fram emot!

två samtal på Louisiana Lit

Första samtalet vi hörde var mellan Rachel Cusk och Lisa Halliday. Det blev lite haltande och trevande, mycket på grund av moderatorn Tonny Vorm som inte hade förmågan att knyta samman de två medverkande. Jag läser just nu Rachel Cusk och får återkomma med några ord kring Transit. Lisa Hallidays debutroman heter Asymmetri  och kommer på svenska i september.

Samtal nummer två var mellan Elif Shafak och Daud Aron Ahmed, Roxanne Gay hade lämnat återbud och därmed blev det inte så mycket till samtal utan mer en arena för Shafak där hon kunde berätta om sitt skrivande som går hand i hand med aktivism. Hon har en stor följarskara på twitter och hennes budskap var att predika humanism. Oavsett religion, sexualitet eller hudfärg så är det gemensamma målet frihet, jämlikhet och demokrati. Hennes senaste roman My Last 10 Minutes and 38 Seconds in This Strange World  läste jag i somras och den rekommenderas verkligen. Lite kan den jämföras med Arundathi Roys Den yttersta lyckan ministerium, de har båda huvudkaraktärer som lever i kanten av samhället och i båda spelar en kyrkogård stor roll. Shafak berättade att hon fått idén till boken när hon besökte en kyrkogård i Istanbul där de ligger som inte hör hemma riktigt någonstans, transpersoner, flyktingar och sexarbetare. Jag hoppas att flera av Shafaks böcker översätts till svenska för jag är övertygad om att många skulle uppskatta.

Kringle - med vaniljkräm och mandel. De kan sina wienerbörd de där danskarna :-) 

Pipilotti Rist på Louisiana

Bäst på hela lördagens tur till Danmark var helt klart Pipilotti Rists utställning Open my Glade. Den är den bästa jag sett på museet någonsin. Att komma in i Rists universum är som att vara Alice och stiga ned i underlandet, det är verklige men ändå inte och man befinner sig mellan dröm och vakenhet. En stor sal var möblerad med sängar så att man skulle kunna ligga ner och se takprojektionerna, en annan sal var hängd med en ljusinstallation som skull få en att känna att man befann sig mitt i en pixlad bild och när man sedan kom till det skumma, gigantiska vardagsrummet med prylar som för mig blev skrämmande så blev utställningen perfekt. Åk dit om ni har möjlighet, 22 september plockas allt ner och det är klart värt att åka extra!

Som åskådare var världen ibland i miniatyr och ibland gigantisk. 

Rists utställning fortsatte i parken där linor med använda och lysande underkläder modell större hängde lite var stans. 

geniet från Breslau - Lena Einhorn

Nästan hela tågresan till och från Humlebeck igår ägnades åt Lena Einhorns inläsning av hennes roman Geniet från Breslau. Erkännas skall att jag slumrade till några gånger så jag har fått lyssna igen, lyssna om idag när huvudet var piggare. Det där omlyssnandet gjorde då inget eftersom det här är en helt fantastisk roman, jag vet inte riktigt vad jag ska placera den i för genre men riktigt bra läsning var det helt klart. Det är en roman baserad på verkliga människors liv och de två huvudpersonerna är Clara och Fritz. De är båda av judisk börd och de växer upp i Breslau, södra Tyskland. Tiden är kring förra sekelskiftet och de båda är mycket intresserade av kemi.

Clara har ingen möjlighet att utbilda sig i vanliga skolor men lyckas ta studenten som privatist, Fritz studerar på gymnasiet och förväntas ta över hans fars fabrik. De två möts på en dansskola och dagen innan Fritz beger sig av till Berlin utbyter de en första kyss. Åren går och Clara får möjlighet att arbeta i laboratoriet och blir Tysklands första kvinnliga doktor i fysik (kemi är inget eget ämne). När Fritz är biträdande professor återvänder han till Bresalu för att be om Claras hand. När hon väljer giftemål så väljer hon automatiskt bort sin karriär som vetenskapsman, Fritz däremot gör sig snart ett namn. Berättelsen diskuterar vetenskapens framsteg och befinner sig mitt i den tid innan första världskriget som blir en brytningstid mellan det traditionella och det moderna. I England talar man ofta om att den viktorianska eran tar slut med WW1 och i Tyskland så är det en liknande process, bara så pass att jag inte hade koll. Därför blev den här boken extra intressant,  särskilt som Sveriges band till den tyska kulturen och universiteten varit mycket starka genom åren.

Ni som känner mig vet att jag är en googlare, och i det här fallet så skulle jag googlat efteråt och inte under läsningen, mer avslöjas inte men om ni som jag gillar att googla så vänta! Det här är en bok som har nämnts i samband med Augustpriset och jag skulle inte alls bli förvånad om den blir nominerad. Så var det bara då i vilken klass? Fack eller skön? Oavsett så rekommenderar jag den som läsning till alla!

Vill man höra Lena Einhorn på mässan så framträder hon där på torsdagen, jag ska absolut lyssna!

vad ser du fram emot?

Så lyder frågan på Kulturkollos utmaning den här veckan och just idag så såg jag väldigt mycket fram emot att det faktiskt skulle bli fredag. De första veckorna på höstterminen i skolvärlden är alltid intensiva och särskilt så då för en hjärntrött människa. Som om det inte vore nog med utmaning att jobba heltid så vågar jag åka till Louisiana Lit imorgon. Jag har varit där 8 gånger tidigare (förra året åkte jag inte för då var jag för dålig) och det är alltid en härlig och tålamodsprövande utflykt. Mycket människor på liten yta, långa köer till allt och samtidigt vidunderligt vacker konst, fina litteratursamtal. Jag tror det blir det en härlig dag. Jag hoppas kunna blogga lite direkt imorgon och känner jag min kumpan Linda rätt så kommer hon att skriva på Enligt O. När jag bokade tyst kupé både dit och hem för oss båda så konstaterade hon att "bra, då behöver vi inte prata med varandra" men det blir ju så himla pinsamt när man snarkar ...

Som sagt, skolmänniskor är trötta i början av terminen. Så är det alltid. Just möten med härliga bokmänniskor är något jag ser fram emot i höst. Snart är det bokcirkeldags, sen är det bokmässa och förhoppningsvis så ses både bokbubblare och kulturkollare fler än en gång i höst. Det är alltid mysigt!

förstå och arbeta med språkstörning - ytterligare en lärpocket

Natur & Kultur har en serie som de kallar lärpocket och det senaste tillskottet i den familjen är en lättläst och välskriven sammanfattning kring diagnosen språkstörning.

Anna Eva Hallin är logoped och forskare på Karolinska institutet och hennes skrift Förstå och arbeta med språkstörning vänder sig till alla som vill veta mer om diagnosen. Eftersom boken är såpass tunn och skriven på ett lättillgängligt språk så kan jag rekommendera den för både föräldrar och skolpersonal, som introduktion och praktisk tipsbok så fungerar den mycket bra. På skolan där jag arbetar så har vi många elever som befinner sig i språklig sårbarhet och oavsett om de har funktionsvariationen språkstörning eller ej så finns där många kloka tankar i den här boken som man kan reflektera över generellt när man planerar lärmiljöer och undervisning. Resonemangen kring visuellt stöd och insatserna som man kan göra för att öka den språkliga tillgängligheten ska jag genast ta med mig i de rådgivande samtal som jag för i mitt yrke. Mer kunskap om de svårigheter som språkstörning för med sig behöver absolut spridas. Själv ska jag gå en utbildning på SPSM i höst och med tanke på att det finns 1 - 2 elever i varje klass som lever med språkstörning så är det angeläget att vi är många som lär oss mer. Då är en sådan här lårpocket perfekt. Man läser den på en timme och får grunderna till sig. Perfekt!

Länksamling för den som vill läsa mer hittar ni här! 

PS. Vill ni läsa min tankar om boken Språklig sårbarhet i förskola och skola (av Barbro Bruce, Eva Sventelius, Ulrika Ivarsson, Anna-Karin Svensson, 2016) så är det bara att klicka sig vidare. Under taggen lärartankar kan man följa mitt arbete som speciallärare på en F - 6-skola i Göteborg. 

klättra så högt du vill för du är ju ändå redan död - Lina Schollin Ask

Söndagskvällen tillbringades tillsammans med mamman och barnläkaren Lina Schollin Ask och hennes självbiografiska text Klättra så högt du vill för du är ju ändå redan död. Det är en jobbig stund för mig att lyssna och det måste varit oerhört svårt att skriva berättelsen om hur Lina och hennes man hittar sin dotter död i sängen. Dottern Ingrid är bara ett och ett halvt och föräldrarna får aldrig något svar på vad som genbligen hände den lilla. Lina är höggravid och på något vis så fortsätter vardagen trots den tragiska förlusten. Ett nytt barn föds och det blir nödvändigt att leva vidare. De kan inte bara överleva utan faktiskt ge det nya lilla livet en trygg och varm första tid och i texten får jag som läser följa Lina och hennes man ut ur det svartaste svarta till en allt mer normaliserad vardag. Sorg och saknad tar olika uttryck vid olika tider och att det skulle finnas något slags checklista att följa är nog mest ett sätt att försöka rationalisera det obegripliga. Det finns ingen patentlösning på sorgearbete, det är tydligt och extra fint är det att läsa den här uppriktiga skildringen som just betonar vilken berg och dalbana det kan vara. Höga berg och djupa dalar och däremellan helt vanlig vardag. 

heartmaps - en modell för skrivande om viktiga ting

Idag kommer eleverna till sin först skoldag för året och visst hoppas vi vuxna att skolan skall kännas både efterlängtad och meningsfull. Ett verktyg för att komma nära och locka fram elevernas tankar och känslor kan vara att arbeta med Heartmaps. Georgia Heard är en guru när det kommer till undervisning om skrivande och säkert har ni läst hennes bok om hur man kan undervisa kring dikter - Allt gott på jorden och i solen. I hennes nyöversatta metodbok med undertiteln - Elevens väg till autentiskt och kreativt skrivande - så får alla vi som arbetar med elever på låg och mellanstadiet en uppmaning att låta eleverna skriva om det som ligger dem nära. Med olika hjärtan som utgångspunkt så skapar eleverna sina egna hjärtekartor. Tankekartor är vi vana vid men hjärtekartor? Det handlar om att utifrån ett givet tema samla ihop det som väcker känslor, som ligger nära hjärtat och som berör. Sådana teman kan vara familj, husdjur, drömmar, sinnen, platser, tacksamhet eller saknad. 

Heard menar att man, precis som med tankekartor, måste träna på att formulera och fylla på sina hjärtan och hon beskriver praktiskt hur man kan modellera lektioner. Boken inleds med en introduktion där modellen presenteras och har sedan förslag på 20 olika hjärtekartor. En karta finns där för att man skalla kunna hitta vägen och de här personliga kartorna som man sätter samman skall hjälpa till för att hitta fram till det som är meningsfullt, viktigt och autentiskt. Utifrån kartorna kan man sedan skriva texter i många olika genrer, berodde på vad som är aktuellt i klassen.

Jag är sugen på att introducera det här för lärarna i kollegiet och jag tror att det skulle kunna bli riktigt bra, skrivande ska aldrig blir instrumentellt i skolan och vårt genreskrivande kan ibland bli lite själlöst. Jag tror att hjärtekartor kan vara ett sätt att motverka det. Vad tror ni? 

jag ser dig - Mari Jungstedt

Jag gillar att läsa om kommissarie Anders Knutas och hans team av poliser i Visby. Miljöerna som ramar in brotten är alltid spännande och relationerna mellan kollegan Karin och Knutas är småputtrigt vanliga och vardagliga.  Journalisten och fotografen (som jag just nu glömt namnen på) finns också med i serien och de är ena hejare på att snoka upp ledtrådar. Den här gången är det en grupp juridikstudenter som utsätts för ett otäckt brott, de ska åka till Lilla Karlsö för att ladda upp inför höstterminen. De är fyra vänner som åker och tre av dem hittas döda på den enliga ön. Flickan Frida, som är ensam överlevande blir den av ungdomarna som vi får lära känna lite bättre.

Det är riktigt spännande emellanåt i Jag ser dig (del 15 i serien) och jag lyssnar klart trots den erbarmliga inläsningen. Kanske är det den eller något annat för jag upplever ett litet motstånd, störningsmoment. Det kan vara så att det är språket, eller att alla karaktärer ska beskrivas med utseende, eller att en av de unga studenternas kläder beskrivs som grälla. Jungstedt ger sig också på att skriva om Fridas bakgrund och jag får ingen trovärdig känsla. Det är nog så att Mari Jungstedt är bra mycket bättre på att skriva om människor mitt i livet och mitt i medelklassen än unga studenter och sjukpensionerade. Måhända är jag onödigt kritisk, måhända var jag lite smågrinig just den där date. Måhända blev jag mycket irriterad på inläsningen.

Hur som, jag kommer lyssna på nästa del i serien också, jag måste ju få veta hur det går för Knutas och Karin!

villa havsbris - Caroline Säfstrand

Villa havsbris av Caroline Särstrand är en ovanligt välskriven svensk feelgood som jag blev positivt överraskad av. Den håller sig inom mallen på många sätt, det är en kvinna som ärver ett hus och finner i samband med återkomsten till sin barndoms stad att där finns hemligheter att upptäcka. I den här berättelsen är det Sophie som kommer hem från Berlin för att begrava sin mor. Hon bor i Berlin och har inte alls tänkt att det ska bli mer än en snabbvisit. Kremeringen har hon köpt på nätet och nu återstår bara mötet med advokaten som skall ordna bouppteckningen. I testamentet visar det sig att Sophie ärvt sin mormors kurhotell och en liten resväska med moderns saker. För att inte behöva släpa på väskan så åker Sophie via huset på väg till flygplatsen och väl där så inser hon att hon inte är färdig med allt det som hon upplevt där.

Den här romanen avviker lite från det allra vanligaste i genren eftersom Sophie är en oberoende kvinna som närmar sig fyrtio, människorna hon träffar under sin vistelse i Sverige är alla personer lies utanför de ordinarie ramarna och deras liv får också ta plats i berättelsen. Jag gillar ju dessutom allehanda trädgårds och renoveringsprogram på TV så för mig så var det arbete i trädgården och diskussioner om hur tapeten skall se ut i hallen extra mysig del av romanbygget.

Mysig och varm bok som är perfekt underhållning en dag när skyfallet drabbat Göteborg och det enda vettiga viset att spendera dagen på har varit med en bra bok. Fika, också, man måste ha fika till. 

babylon berlin

På SVT hittar vi Babylon Berlin som är en påkostad tysk kriminalserie. Den har varit mitt sällskap på kvällarna den senaste veckan och jädrar så rädd jag varit. Jag har drömt mardrömmar flera nätter och alltid har jag varit jagad i stadsmiljö. Staden i serien är Berlin och året är 1929. Det är brytningstid, dekadensen frodas, ekonomin är på väg att kapsejsa och de politiska extremerna växer sig starka. Väldigt intressant tidperiod! Till polishuset i centrala Berlin kommer en ung polis från Köln med ett särskilt uppdrag, samtidigt står den ambitiösa och fattiga unga kvinnan utanför och väntar på påhugg. Deras vägar korsas och vi som tittar får se en mycket spännande tv-serie. Narkotika, prostitution, kommunister och nationalsocialister, korrumption och lite romantik. Snygga och välgjorda miljöer och fantastisk kostym. Rekommenderas, men man får inte ha anlag för mörkrädsla ...  

I samband med att man skriver om den här serien så kan man inte glömma att nämna Himmel över Berlin som utspelar sig i samma tidsperiod, jag hittade en CD-bok här hemma som ska bli höstens omtittning. Vill man läsa fantastiska romaner om tiden för Weimarrepublikens fall så kan jag orks rekommendera Hans Falladas romaner t ex Hur ska det gå för Pinnebergs? och Varg bland vargar. 

min perfekta man - Bengt Ohlsson

Bonnier Bookery är ett förlag i Bonniersfamiljen som satsar på utgivning anpassad till digitala medier. Böckerna är skrivna för att lyssnas på som ljudbok eller läsas som e-bok och finns inte i tryckt form, de är inte heller så långa och har korta kapitel. Bengt Ohlssons Min perfekta man  har jag lyssnat på och det är ganska vanlig samtidsroman med relationer i fokus. Jasmine är psykolog och arbetar som parterapeut, hon är gift med drömmannen Adrian. De har ett ordnat gift liv tillsammans med hus och kanske till och med tankar på att skaffa barn. Det är liksom dags för det. När Silvio och hans fru Filippa stiger in på Jasmines mottagning så känner Jasmine direkt att det finns en spänning i luften, snart kan hon inte bortse från känslorna kan vara besvarade. Hur oprofessionellt är inte det?

Det här är en roman om att våga lyssna på sina känslor och inte rygga för det obekväma, det är också en roman som landar rakt i den medelklassiga samtiden. Jasmine har en annan bakgrund och har genom utbildning gjort en klassresa, hon känner sig hela tiden osäker på sitt värde och bygger upp det med hjälp av prestation. Känslor är sekundära och det temat i romanen hade gärna fått vara starkare enligt mig. Romanen diskuterar också vad det är att vara sann mot sin partner, måste man berätta allt för varandra för att en relation skall fungera?

Jag blev aldrig riktigt engagerad i någon av karaktärerna i den här boken, det där att känna saker för människorna eller händelserna i en berättelse är viktigt för mig. I Bengt Ohlssons roman De dubbelt så bra som jag nyligen läste så var jag så intresserad av människorna och vill hela tiden lära känna dem bättre, i den här så var känslan bara: Jaha, Ok, Jaså. Halvljummet betyg från mig alltså.

gott om tid - Bodil Jönsson

Ja, dagen innan jag börjar arbeta igen efter semester så passar det väl bra att skriva om Bodil Jönssons Gott om tid. 20 år efter det att hennes braksuccébok Tio tankar om tid kom ut så följer hon upp den med en uppdaterad version, en del av texterna är de samma och annat är helt nytt. Andemeningen känner man igen i de båda böckerna, du har gott om tid - det handlar bara om vad du väljer att göra med den. I den nya boken så skriver Jönsson en hel del om hur det nya digitala samhället påverkar vår koncentration och uppmärksamhet, hur vår försiktiga uppfostran skapar otrygga barn och hur den ständiga tillgången på information både hjälper och stressar oss.

En av de delar som jag fastnar för är det där med styckad och ostyckad tid. Att skapa så många tillfällen som möjligt med ostyckad tid menar Jönsson är en förutsättning för tänkande, kreativitet och vila. Hon skriver också om rutinernas trygghet som gör att tid friställs, framförhållning och planering gör att tidskrävande och energislukande akututryckningar kan undvikas. Vi är många som behöver ha tydligare gräns mellan arbete och fritid och hon förespråkar detox, ingen media, ingen mobil, ingen fullspäckad kalender. Min sommar har varit full av ostyckad tid och med en tom kalender. Jag behövde verkligen försöka bli van att kunna skrota runt och ta det som det kommer. Det är verkligen en utmaning för en sån som mig, inte för att jag alltid vill vara social eller aktiv men låt oss inse att det är ensamt när man är ensam själv vecka efter vecka. Det blev tvunget att koppla in bredbandet, annars hade det inte gått. Stimulans och vila i balans är helt klart det bästa receptet. Det har gått sådär men jag får träna på.

Kvar från den förra boken är den starka uppmaningen att se på tiden som något som kommer och inte som går. Hur den är är så är ju tiden i en mängd sammanhang (inte minst i livet) ändlig och därför så är det svårt att riktigt göra den tankevändan. Jag borde döpa om min blogg till Och dagarna kommer ... Det här är en riktigt fin bok som passar alla. Ung som gammal, alla förhåller sig på något sätt till tid. Ljudboken är inläst av Bodil själv och det är jättefin lyssning. Hon är en nestor och säger så kloka saker som man bara inte kan säga emot! Man kan dessutom lyssna på Bodil Jönsson på årets mässa. Seminariet heter Tankar om tid och paus. 

äntligen Kulturkollo läser!

Nu är pratat igång. Välkommen till Kulturkollo läser! 

halvmördaren - Håkan Nesser

Det har regnat på tvären i 36 timmar och humöret hamnar på botten. Röjning av garderober, städning av bokhyllor och köksskåp behöver en påse polly och en dos Håkan Nesser. Dessvärre är det inte Nesser själv som läser Halvmördaren - Krönika över Adalbert Hanzon i nutid och dåtid författad av honom själv, Reine Brynolfsson är en bra inläsare men inget slår Nesser själv. Alldeles nyutkommen är den här romanen och som alltid så är man tveksam huruvida man ska kategorisera den som kriminalroman eller ej. Det förekommer ett mord och visst är det en viktig komponent men det som gör att man läser vidare är att man får lära känna Adalbert Hanzon.

Han är en 74-årig pensionär som bestämt sig för att skriva ned sin sanning. Huruvida det han minns är sant är oklart, hans minne sviktar emellanåt och i samma veva som han börjar skriva i sina anteckningsböcker så skymtar han en kvinna som han kände för mer än 40 år sedan. Att minnas det som varit, och att försöka finna henne, kvinnan i hans liv, upptar hela Adalberts liv. Nesser är fenomenal på att skriva om gubbar, man hör Adalberts resonerande och det är långsamt och omständligt och vilsamt. Språket som Adalbert använder i sin krönika är osvikligt nesserskt och visst klämmer han dit ett par luguber och några till yttermera visso. Det är inte särdeles spännande och det är egentligen inte så händelserikt heller men det är vilsamt.

Perfekt en regnig söndag!

vem dödade min far - Édouard Louis

Vem dödade min far av Édouard Louis är en kort essäliknande text av den franske författaren som blev mycket uppmärksammad för debutromanen Göra sig kvitt Eddy Bellegeule. I den berättar han om hur han bokstavligen var tvungen att lämna den lilla ort han vuxit upp i och bryta med med den sociala kontext som var vardag och dessutom lämna sin familj. Han lämnade för att kunna andas fritt, för att fly fattigdomen, för att kunna leva som öppet homosexuell och för att studera sociologi och han använder egna erfarenheter som utgångspunkt i sina undersökningar av mönster i samhället.

I den här senaste texten glimtar en far fram som jag inte riktigt mött förut, en far som var levnadsglad och hade drömmar, ville väl men inte riktigt förmådde och som maldes ned av arbete och svårigheten att ge sin familj ett gott liv. Där finns dessutom sonens ilska över systemet som brutit ned hans far och på så vis kan man se den här texten som en kärleksfull sådan. Jag har också läst Våldets historia  och alla tre texterna har en stark samhällskritisk blick på det Frankrike som Louis upplever. Den sociala nedrustningen, klassamhället, synen på manlighet och det självklara våldet som finns både inom familjer och i samhället, det våld som riktas mot det avvikande och de svaga är teman som återkommer. Det var fint att i Vem dödade min far också läsa om omtanken och stoltheten mitt all ilska, om kärlek och acceptans mellan far och son mitt i det oändligt sorgliga.  

innan ni tog oss - Lisa Wingate

Strax innan sommaren kom Lisa Wingates Innan ni tog oss i pocket och ljudbok och det har gett titeln en riktig skjuts. Jag har i sommar läst ett gäng böcker som utspelar sig i den amerikanska södern och i det temat passar den här romanen som börjar i Memphis 1939 in mycket bra. Den bygger löst på en adoptionsskandal där en föreståndare för ett barnhem i Memphis, Georgia Tann, kidnappade och sålde barn över hela USA. Verksamheten avslöjades 1950 och då hade runt 5000 barn sålts på den illegala marknaden. Just föreståndarens motiv är så svåra att förstås sig på i den här romanen. Hon är girig och vill tjäna pengar men samtidigt så avvecklar hon inte verksamheten när hon fått ihop en summa utan hon fortsätter driva barnhem fram till sin död. På hemmen, som sköttes med järnhand, bodde inte bara kidnappade barn utan också barn som faktiskt var föräldralösa och utsatta. Man kan hoppas att det ändå fanns någons slags ursprungstanke om att hjälpa barn i grunden, annars så blir tanken på hela företaget oerhört cynisk.

Tillbaka till boken. Den utspelar sig i två tidsplan, det ena handlar om Rill och hennes fyra syskon som växer upp med sin mamma och pappa på en flodbåt i Mississippi-deltat. När modern skall föda ytterligare syskon så går det fel och hon måste föras till sjukhus. Kvar på båten är de fem barnen och en natt blir de hämtade till ett barnhem. Barnen tror att de ska föras till sina föräldrar men det visar sig att de hamnar i källaren till ett barnhem. Roll försöker hålla ihop syskonskaran och funderar på hur hon skall kunna återse föräldrarna igen.

Nutidshistorien handlar om juristen Avery Stafford som är född in i en politikersläkt. Hennes far är senator och när han nu blivit sjuk i cancer så förväntas Avery träda in i hans ställe. Hon är knappa 30 och kanske har hon hela livet varit den där duktiga flickan som gjort vad som förväntats av henne. När fadern blir sjuk så får Avery ta hand om farmoderns hus och affärer, farmodern är drabbad av alzheimer och försvinner allt mer. Avery bestämmer sig för att gå igenom hennes anteckningsbok. Där finns oförklarade händelser, fotografier och måhända hemligheter om hennes farmor som släkten kanske anat men som troligen inte passar in i en senators bakgrund.

Jag gillar den historiska delen av den här boken absolut bäst. Det är gripande att läsa om den lilla syskonskaran och livet både på floden och på barnhemmet. Den nutida delen blir lite för amerikansk för min del, det är politiska hänsynstaganden, sjukdomar som övervinns, kärleksbekymmer och livsval som emellanåt är svåra att relatera till. Som helhet så är det här en relationsroman som har sin styrka i sin historiska bakgrund. Jag gick genast igång och googlade och började tänka till kring både adoptioner, barn i utsatta sociala situationer som jag möter och så förstås livet på floden. Det finns flera fina stycken i boken om hur högläsning håller den lilla syskonskaran vid gott mod och visst läser de Tom Sawyer ...

Om jag ska ha någon invändning så är det omslaget. Syskonen lever på en flodbåt i södra USA och senare på ett barnhem och det är den försigkomna Rill som berättar. Hon är 12 och tar hand om sina syskon på ett rådigt och  brådmoget sätt. Två små flickor i motljus i en åker passar faktiskt inte alls till storyn. Så var det sagt.

herravälde - Elin Olofsson

Så har jag då lyssnat på Elin Olofssons efterlängtade nya roman Herravälde. Den är föredömligt inläst av Marie Richardsson och jag ska erkänna att jag närmast sträcklyssnade under gårdagen, som var släppdag. Så kom livet emellan och jag hinner skriva några rader om den först nu, det kan bli hur kort som helst.

Läs!

För den som vill veta lite mer så handlar det om Alice som växer upp på en herrgård utanför Östersund, hon går i byskolan och är begåvad utöver det vanliga. För henne finns dock ingen annan framtid än att gifta sig med en man som kan förvalta och utveckla gården och när ingenjören Fredrik passande nog presenteras för hennes far så spelar det ingen roll att Alice hjärta tillhör en annan. Bypojken Halvard är en av de karaktärer som jag kommer att minnas från den här berättelsen, han får symbolisera den där mannen som står vid sitt ord, är arbetsam och vill gott och visst är det en smula övertydligt att arbetarklassens man i slutet står på tunet och bjuder på pianot, men jag köper det. Det blir en bra slutkläm.

I motsats till honom så finns där så många män som manipulerar och brukar våld i den här berättelsen och det är gott att det finns en vanlig, hederlig man som Halvard som går att lita på. Det är året då kvinnorna för första gången skall få rösta och trots det så är det fortfarande herrarna som styr, kapitalisten Gustaf är en särdeles slemmig typ som får smaka sin egen medicin och kanske, kanske skulle de kunnat rymmas också en man som trots att han har pengar och utbildning faktiskt är reko. Utöver Alice så får vi också följa Brita, en piga som trots sin utsatta position längst ned på samhällstegen försöker skaffa sig ett bättre liv och Thomasine som arbetar tillsammans med sin far med att måla porträtt.

Det som de tre kvinnorna, som möts på herrgården, har gemensamt är att de bär på ett socialt arv som snävar in och begränsar deras möjligheter. De saknar dessutom ekonomiska möjligheter, de saknar rättigheter att bestämma över sig själva och de har små möjligheter till utbildning. Thomasine har en fantastisk konstnärlig begåvning och ändå är det hennes far som signerar porträtten, Brita som växer upp med en alkoholiserad mor bär på ett socialt stigma som det är mycket svårt att bryta. Alice kan spela piano men är hon skickad till att bygga upp och driva en möbelfabrik?

Det här är en historisk roman som utspelar sig just i den brytningstid då Sverige börjar närma sig ett modernt land och jag tycker Olofsson har lyckats väl med att gestalta hur livet kunde te sig. Det är lättsamt utan att bli lättviktigt och särskilt mycket gillar jag miljöerna.  Jag hoppas att många hittar till Elin Olofssons roman och jag själv bokar in seminariet på lördagen på mässan. När gammalt möter nytt är rubriken och Dörte Hansen och Audur Ava Ólafsdóttir är samtalspartners.  Det blir spännande att höra!

jamåhonleva - Anders Roslund

I åtta böcker innan har jag kunnat läsa om kriminalkommissarien Ewert Grens och det kändes riktigt fint att återse honom i Jamåhonleva av Anders Roslund. Han har ett halvår kvar innan han fyller sextiofem och han oroar sig redan för pensionen. Vad skall fylla hans liv med mening om han inte längre får vara polis? I den här nya boken så kommer en av hans kollegor och meddelar att det skett ett inbrott i en lägenhet där Grens en gång fann nästan en hel familj dödad. Bara den lilla flickan, Zana, som just hade fyllt fem överlever. Han fäster sig vid flickan och bestämmer sig för att än en gång försöka utreda vad som egentligen hände. Familjen är skjuten på ett särskilt sätt och när fler kroppar dyker upp med två kulhål i huvudet förstår Grens och hans kollegor att allt hänger samman. De förstår bara inte hur.

Samtidigt får vi följa Piet Hoffmann och hans nya liv i Sverige. Han har lämnat sin brottsliga bana och livet som agent är avvecklat. Han bor tillsammans med sin familj och kanske kan allt nu börja om. En dag när han steker pannkakor till kvällsmat så får han se att sonen leker med en handgranat och han förstår att  de kriminella nätverken har funnit honom. Snart får han ett uppdrag som han inte kan neka att utföra om inte hans familj skall råka illa ut.

Det här är en actionfylld kriminalroman med stort driv och handlingen har några tvister som gör att man inte riktigt kan känna sig säker på hur det egentligen hänger ihop. Anders Roslund är en rutinerad och skicklig kriminalförfattare och man vet precis vad man får när man tar upp en av hans böcker. Egentligen är det lite väl många ord för min smak men visst är det bra. Det är spännande mest hela tiden och jag kan inte låta bli att nästan sträcklyssna.

gårdagens sommar - Ingrid le Roux

Mandelas hem i Soweto som vi körde förbi.
Jag lyssnade till hans självbiografi Vägen till Frihet under resan. 

Första gången jag hörde talas om organisationen Philani var under min resa till Sydafrika i februari. Vår guide var engagerad i verksamheten och uppmanade alla som kunde att skänka en slant till deras oförtröttliga arbete med att hjälpa mödrar och barn till ett hälsosammare och friskare liv. Ordet philani är förresten zulu och betyder just att leva i god hälsa. Idag hade jag möjlighet att höra grundaren och läkaren Ingrid le Rouxs sommarprat där hon berättade lite om sin gärning i Sydafrika. Jag blir alltid så tagen av människor som använder sina kunskaper och alla sina förmågor till att göra skillnad. Skillnad inte bara för sig själva och sin familj utan för ett stort antal kvinnor som utbildats vid deras center och en mycket stor mängd barn. Alla gåvor är välkomna och vill man göra skillnad i det lilla är det enkelt, en liten summa gör stor nytta.

det lilla simsällskapet vid havet - Katie May

I Det lilla simsällskapet vid havet av Katie May så får vi läsa en ganska typisk brittisk feelgood. Det handlar om att några kvinnor i övre medelåldern träffas av en slump på stranden i Whitstable, de passar in högvattnet för att kunna simma. Kvinnorna har var och en sina hemligheter och så sakta lär de känna varandra. När ett byggföretag bestämmer sig för att riva badhytterna och bygga ett nöjeskvarter så bildar kvinnorna ett simsällskap för att samordna sina protester.

Mycket humor, härlig simning, följa sina drömmar och tillsammans kan vi. Typ så.

Gott så.

i denna ljuva villervalla - så är året allt hos begravningsbyrån Tranan

I denna ljuva villervalla av Ewa Klingberg släpptes som ljudbok igår och det är klart att jag lyssande direkt. Sån är jag.

På begravningsbyrån Tranan arbetar Sandra vidare, hon är fast besluten om att se till att hennes moster Majken skall kunna sälja byrån och pensionera sig. Det är vår och ekonomin ser lite bättre ut, kanske kan de få en spekulant? Sandras romans med Kristoffer artar sig och det känns allt svårare att flytta tillbaks till Västerås, men Sandra kan inte bo kvar i huset som hon hyr. Det är helt enkelt en riktig villervalla som hon befinner sig i.

Det är charmig och lättsamt, romantik och hemligheter om vartannat och begravningsbyrån Tranans anställda verkar ha det så mysigt. Wienerbröd och chatt på webben, urnor och ny ljus och fräsch inredning och en varm grundton som man liksom bara kan vila i. Utan att avslöja för mycket så tycker jag att det slutade precis perfekt. Nu tänker jag att serien är alldeles lagom lång, vi har fått följa med under ett år som har varit omtumlande för Sandra  och hon har fått omvärdera sitt liv på ett sätt som säkert är nyttigt för många kvinnor och män.

Gillar man feelgood-böcker så är det faktiskt festival i Mariefred på lördag. Det kommer säkert bli väldigt trevligt, det ser man ju direkt när man ser alla medverkande!

den stora skrivboken - Agota Kristof

Helgens lyssning har varit den första boken i Agata Kristofs svarta trilogi: Den stora skrivboken.  Förträffligt läst av Jonas Karlsson och förfärande grym berättelse. Jag läste i någon recension eller någonstans att det här är en bild av krigets outhärdligt hemska verklighet och det är emellanåt så grymt otäckt att jag måste pausa. De två tvillingpojkarna blir lämnade av sin mamma, i staden där de bor finns inte mat att hitta och hos mormodern på landet kan de få äta sig mätta.

Berättelsen utspelar sig i ett land som inte namnges och det pågår ett krig som har många likheter med det som vi tänker på som det andra världskriget. Byn som de hamnar i ligger på gränsen mellan de två fronterna och mormodern är ärligt talat inte klok. Barnen lämnas att klara sig själva i smuts och misär, med egen uppfinningsrikedom och hjälp av några av de andra byborna kan de överhuvudtaget överleva. Samtidigt blir de utnyttjade å det grövsta i den beroendeställning som de befinner sig i.

Världen och civilisationen faller sönder omkring dem och den som borde vara deras värn är en tokig gumma som är helt inkapabel att ta hand om dem. De båda pojkarna registrerar sina erfarenheter i en skrivbok som de gömmer på vinden och det är då den som vi läsare får ta del av.

Jag förstår att det är viktigt att läsa också Beviset och Den tredje lögnen för att få med sig hela läsupplevelsen men ärligt talat så måste jag pausa. De får vänta. Omskakad och ganska sorgsen lägger undan den här boken. Vad är det vi människor sysslar med egentligen? Finns det hopp? I Lundströms bokcirklade Majgull Axelsson och Jonas Karlsson de här böckerna i våras och det är ett avsnitt att njuta. Lyssna! 

grattis idag!

Hipp hurra!
När ska man egentligen sluta fira födelsedagar?
Aldrig, om man heter J!

en ros är en ros är en ros

Bor man i Bohuslän i ett litet vitt hus så ska man ha röda klätterrosor längs fasaden. Det är lag på det. I den tjugoförsta sommaren i högsommarens tid så var det då dags att följa påbudet. I våras planterade jag enligt alla konstens regler rosorna, sedan ville jag ordna med taket och måla fasaden innan de blev för stora och självklart få dit en fin spaljé. Hjälp med den har jag fått av H som gått in för uppgiften med stor entusiasm. Han har mätt, sågat och oljebehandlat. Jag har grundmålat, målat igen och lagt mig i designen och med lagarbete på hög nivå så är spaljén nu klar. Nu ska bara rosorna växa och resten av rabatten grävas och jordförbättras och planteras. Jag tänker stockrosor och lavendel eller kantnepeta, vita/limefärgade pioner och något mer. Det här är ett långtidsprojekt som känns fint att ha sjösatt. Har ni tips på växter? 

Inspo. Stockrosor på Klädesholmen. 

förberedd och laddad för Kulturkollo läser

Igår läste jag ut Timmarna av Michael Cunningham och se, nu är jag förberedd och laddad inför vår digitala bokcirkel som kör igång den 12 augusti. Det var mycket intressant att läsa om både Mrs Dalloway och Timmarna. Jag inser att jag nu själv är femtio plus och troligen har det att göra med hur jag läser romanerna den här gången. Mer om dem kommer inte här nu utan bara en uppmaning:   Bokcirkla med oss på Kulturkollo läser! 

strålende, strålende!

Då var det klart. Lördagen den 24 augusti åker jag till Louisiana Literature över dagen. 

Tågbiljetten är bokad och programmet är släppt. Jag behöver läsa Rachel Cusk å det snaraste så att jag kan följa samtalet bättre. Visserligen har jag hört henne i Lundströms så jag har en liten aning men nu måste här läsas. 

Får börja med Transit. Någon som läst? 

västerhavsveckan inleds idag och jag har läst ålevangeliet

Idag inleds västerhavsveckan och den bjuder fullt med aktiviteter från Koster i norr till Landskrona i söder. Jag hörde i går på nyheterna att veckan tjuvstartat med ett ålsläpp, 500 000 ålyngel släpptes ut i olika vikar på kusten för att förhoppningsvis kunna växa sig stora, simma till Sargassohavet och fortplanta sig. Arten är allvarligt hotad och vill man veta mer om den här ovanligt intressanta fisken så tycker jag att man ska läsa Ålevangeliet av Patrik Svensson. 

I berättelsen om världens mest gåtfulla fisk belyser han ålens plats i människornas liv. Han utgår från sin personliga erfarenhet som ålfiskare tillsammans med sin far och beskriver hur vetenskapsmän, med början i antiken, försökt förstå sig på och kategorisera ålen. Vad är den egentligen, en fisk eller en orm eller något annat? Hur förökar den sig och hur har den påverkat människornas sätt att leva där den fiskats och ätits? Med nedslag i olika länder, hos olika forskare i olika tider, i litteraturen och konsten och i sitt egen barndom så skriver Svensson en mycket läsvärd och intressant bok. Svensson drar i trådarna och hamnar i allt från Freud till ålen som valuta, äventyrliga färder över haven för att följa ållarverna, fångstmetoder genom tiderna och tänk att jag hörde en halv mening om ett visst ålfiske i Gunther Grass Bläcktrumman för att minnas hela romanen. Kultur och natur, vetenskap och konst - allt i ett. Hur otippat är det att jag som är paniskt rädd för ormar och ålar och som dessutom ogillar fiske rent generellt skall läsa en bok som handlar om ålar? Väldigt! 

Mitt intressen av naturvetenskap, kulturhistoria, vetenskapens historia och bevarandet av västerhavets flora och fauna gjorde att jag klickade på lyssna. Ålen är utrotningshotad och det är människans handlingar som lett till det, man kan hoppas att en halv miljon yngel släppta igår kan hjälpa till något och vända trenden. Så tacksam för att boken dök upp i nyheter på strömmingstjänsten, jag rekommenderar den till alla! 

Såhär inledde jag västerhavsveckan imorse. Gött liv!

sensommarvemod

Bohusmarrisp på saltängarna på Knödestrand

Augusti kommer med underbara färger i naturen, varmt hav och härlig skördetid i både land och björnbärssnår. Trots ledighet ytterligare någon vecka så infinner sig vemodet. Så var sommaren slut. I vart fall den där slappardelen av sommaren där inget är planerat och man bara skrotar omkring. Nu är det dags att fylla sin kalender, boka klippning, köpa nya jobbskor och ta sats mot hösten. Jobbstart i skolan är hektisk och man behöver vara alert, hoppas det blir ok och att huvudet är med mig i år. Något jag verkligen ser fram emot är att åka till Louisiana Literature, programmet kom idag och förhoppningsvis så blir det en tur till Danmark. 

Jomen, det ska bli augusti i år också. En fin sådan!