söndag 15 september 2019

kodnamn flamingo - Kate Atkinson

Kodnamn Flamingo heter Kate Atkinsons roman Transcription på svenska och jag köpte mitt engelska exemplar på resan till Eastbourne i våras. Nu först blev den läst, och jag har gjort en kombo mellan lyssna och läsa vilket fungerade bra. Jag gillar Kate Atkinson och hennes Liv efter Liv och En gud i spillror var båda mycket fina läsupplevelse. Förväntningarna var alltså höga och till viss del så infriades de. Atkinson utforskar i sin nya roman flera teman som är aktuella också i dagens Storbritannien, lojalitet, sanning och hur långt man skall sträcka sig för att leva upp till de brittiska idealen och i det känns boken mycket aktuell.

Ramberättelsen handlar om Juliet Armstrong som värvas som spion till MI5 i början av kriget och den utspelar sig i tre tidsplan: under andra världskriget, på femtiotalet och tidigt 80-tal. Juliet (vars namn, precis som andra händelser i romanen anspelar på Shakespeare) arbetar lojalt och troget med att avlyssna en lägenhet i London där möten hålls med förmodade nazister och hon transkriberar dem så gott de går. Det blir fragmentariska anteckningar och berättandet i den här boken är också som fragment som man får pussla ihop. Sammantaget med att Atkinson använder ett varierat och precist språk så kräver det att man som läsare är alert. Jag har fått läsa om, både för att engelskan är såpass utmanade att man inte kan slölyssna men också för att jag missat att hålla koll på de olika personerna och då blir det svårt att förstå. Det här är en spionroman och själva formen förstärker det där med att det ska vara hemligheter, man ska inte kunna lita på någon och man ska inte heller som läsare känna sig riktigt säker på något.

Snyggt. Lite mer snyggt än drabbande.

Jag kan garantera att gästbloggarn hade älskat den här boken, den blinkar till spiongenren samtidigt som den är både smart och utmanade i tankegodset. Väldigt snyggt omslag också. Ordet är snygg. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!