intervju med Max Porter på kollot idag

Snart skall jag skriva om den här vidunderliga boken men i väntan på det så tycker jag att alla skall läsa Helenas och min intervju med Max Porter inne på Kulturkollo. Och man kan vinna en signerad bok! Hur bra är inte det! 

då stänger jag mässan - men fortsättning följer på Kulturkollo!

Mässan den här gången har varit frukostar, mingel och väldigt många författarsamtal. De flesta har jag lyssnat på men jag har också varit med som samtalspartner i några av dem. Texter dyker upp på Kulturkollo under nästa vecka. 

 

Nu väntar vardag igen. Jag har skaffat kassar till mina fina kollegor!

Lyssnade på Dörte Hansen och Lars Mytting, han bok Systerklockorna har jag skrivit om på bloggen tidigare. Middagstimmen ser jag fram emot att läsa. 

De har båda bakgrund som journalister och Hansen menar att hennes bakgrund inom radio  var viktig för tempo och dialog, i Myttings fall är hans vana att prata med alla sortens människor en styrka. Särskilt de där männen som han träffade när han skulle skriva sin bok om hur man hugger ved lärde honom mycket. 

Byarna som författarna skriver om finns inte på kartan, byarna blir som en scen som Mytting regisserar för att fylla upp de behov som berättelsen har. Han bygger miljöer och det kan bli känsligt med namn på t ex gårdar osv eftersom så många identifierar sig med både platser och karaktärer. Mytting löste problemet med att kalla en av originalen i boken just Klara Mytting. Då skulle förhoppningsvis ingen bli förnärmad. 

Byn är så viktig för Hansens roman så hon menar att den är huvudpersonen i hennes bok. Den är fiktion eftersom hon vill inte att det ska läsas som en verklig plats utan en plats som är mer den universella byn. 

Systerklockorna handlar om att en gammal träkyrka skall ersättas av en modern och känslan av att värdet av historien blev bortglömt. Den gamla kyrkan är en symbol för gamla tider, och en tidskapsel till gångna tider. Det liknar utvecklingen på många platser också i norra Tyskland där både byar och odlingslandskapet förvandlades efter kriget. I Middagstimmen är det en arkeolog som kommer tillbaka till sin hemby och han ser det vackra i de gamla tingen och vill värna gamla traditioner. Han har vuxit upp på byns värdhus och har en stark förmåga att observera. Värdshuset eller kyrkan är byns mittpunkt där historierna kan berättas och är viktiga för romanen.  

Intressant samtal föredömligt modererat av Mats Almegård.  

Den vita boken - Han Kang

På seminariet med Han Kang i samtal med Yukiko Duke bestämde jag mig för att bara lyssna.
Mycket vackert samtal om en helt unik bok. Läs Den vita boken om ni ännu inte gjort det!  

gammalt möter nytt

Dörte Hansen, Ava Audur Ólofsdóttur och Elin Olofsson möts för att samtala om gammalt och nytt i deras romaner. Dörte Hansens senaste har jag ännu inte läst men de andra författarnas har jag skrivit om på bloggen. 

1900-talssvit om arbetets villkor

Susanna Alakoski samtalar med Kjell Westö om arbetet med romanen Bomullsängeln. 

Hon har arbetat med boken i många år och hade ett mycket omfattande material som nästan överföll henne. Med mycket material så måste man sortera bort så mycket av det så att det transformeras till prosa. 

Hilda är huvudpersonen i boken, hon är till viss del baserad på Susanna Alakoskis mormor. Hilda kommer från en relativt välbärgad familj men blir förskjuten när hon som flicka blir gravid. Så småningom flyttar hon till Vaasa och börjar arbeta på bomullsfabriken. Hilda tror på gud och hennes väninna tror på fackföreningen och berättelsen utspelar sig i brytningstiden när moderniteten växer fram. Alakoski har använt hörstenar ur sin egen släkthistoria, det som berättats och det hon hittat i de få dokumenten som mormodern lämnat efter sig. 

Oj så fint att ha en författare som intervjuare - Westö gör det så bra! 

Jag ska läsa Bomullsängeln under hösten.  

Linné i ett nytt ljus

Jamaica Kincaids intresse för Linné började i hennes egen trädgård, hon intresserar sig alltid för många ting och särskilt erövringar och kolonialism. Att odla en trädgård är ett sätt att erövra. Växter kan man ofta härleda från de resor som olika erövrare gjort och när Kincaid fann att namnet dahlia var efter en av Linnés lärjungar så ledde det till att hon började lära allt hon kunna. 

Gunnar Broberg berättar att han har sitt botanikintresse från sin mamma som hade en trädgård i prästgården där han växte upp. Hans studier i Uppsala ledde honom till Linné och han har nu skrivit en gedigen biografi över C v L. Linné hade en närmast neurotisk vilja av att sortera saker och sätta in dem i en hierarkisk ordning. Det finns en maktfaktor i att välja namn. 

Jamaica K påminner oss om att när man namnger saker så tar man också kommando över dem. Att kategorisera kan underlätta förståelse men det kan också skapa maktstrukturer. När Columbus t ex kom till den karibiska övärlden så gav han dem namn från sin spanska tankevärld och att ge saker namn är ett sätt att också ge erövringar legitimitet.  

Om man tappar bort namnen så tappar man bort själva tingen i sig. Är Linné en sorts adamsfigur som likt Adam skulle namnge växterna. Broberg menar att kunskapens frukt i Linnés tappning var en banan. Det var en av de första exotiska frukter som han odlade i Uppsala. 

De båda delar sin kärlek för Linné! 

bubbel på årets bok

Grattis Stina Jackson till vinsten! Jag har skrivit om den fina deckaren här på bloggen.

Grefvinnan var också glad, hon vann utlottningen och fick välja fem av de nominerade. 

Ett amerikanskt äktenskap

Pekka Heino samtalar med Tayari Jones och Thomas Mullen under rubriken Rasismen i den amerikanska södern och han frågar dem om deras bild av de amerikanska södern idag. De är överens om att bilden är tudelad. Den sterotypiska bilden är att rasismen i USA är koncentrerad till de där sydstaterna. Man får inte glömma att Södern också platsen där medborgarrättsrörelsen föds och där finn många progressiva universitet. Idag menar författarna att skillnaden är större mellan landsbygd och storstäder eftersom värderingar utbildning och ekonomi är till viss del ett arv från segregationen men nu har en stark och stor färgad medelklass och många har gjort en klassresa. 

Thomas Mullens romaner utspelar sig 1948 och den handlar om när de första svarta polismännen anställs. Mullen har gjort ett stort researcharbete och han har emellanåt ifrågasatts eftersom han är vithyad och skriver om mörkhyades historia. De som kritiserat honom har dock ofta uppskattat böckerna eftersom han verkligen försökt berätta på ett ärligt sätt. 

 

De svarta poliserna hamnar mellan lojaliteten mot sin kultur och viljan att de vill göra rätt och blir kritiserade av både vita poliser som ser dem som hot och det svarta samhället som ser dem både som förebilder och förrädare. Det är efter kriget och de har  slagits för Amerika och nu är de på väg in i civilsamhället, samtidigt är många poliser medlemmar i KKK. De svarta poliserna måste vara dubbelt så bra, och det är något som Jones känner igen. 

 

I Ett amerikanskt äktenskap så rör sig handlingen om ett  ungt par där mannen bara efter 18 månaders äktenskap blir åtalad för ett brott han inte begått. Jones vill skriva om hur relationen mellan dem förändras när han hamnar i fängelse. De två unga kommer från olika bakgrund och de representerar olika klasser. Han gifter sig uppåt och författaren uttrycker det att hemma är därifrån man kommer inte var man landar. De två är inte riktigt på samma bana och när Rory blir arresterad så sätts lojaliteten och kärleken på prov. 

Boken ligger i min bokvagn hemma och jag måste läsa! 

Sent på dagen - Tessa Hadley

Rubriken på Tessa Hadleys prat med Maria Såthe är Romankonstens okrönta drottning. De två böcker jag läst hittills passar fint in på den, Hadley skriver om vanliga människor på ett sätt som egentligen ganska händelselöst men på ett vis som gör att man lär känna dem på ett vis. I just Late in the Day så börjar det förvisso med att den trevligaste av de fyra huvudpersonerna dör.  Hadley ber om ursäkt för det. 

Hon vill inte förklara vad i det förflutna som påverkat nutiden men hennes sätt att hoppa i tiden skall belysa hur karaktärerna utvecklas. Christine var den av de fyra som var enklast att skriva för Hadley men hon menar att när man skriver så handlar det mer om att kunna byta perspektiv och Alex är en riktigt irriterande man. Trots det så vinner han kvinnornas hjärtan, och vem vill ha en roman där alla är väluppfostrade och snälla hela tiden?

Text om Late in the Day - Sent på dagen och Syskonen finns här på bloggen. 

 

Nicole Krauss

Text om samtalet mellan Nicole Krauss och Ingrid Elam finns på Kulturkollo. Välkommen dit! 

Oktoberbarn: ett minnesarbete

Linda inleder med att läsa ur sin bok som är en skildring av en författares erfarenheter på den slutna psykiatriska avdelning som hon kallar fabriken. Tiden är ur led, skrivandet var på sätt och vis ett försök att vända tiden rätt. Boken började med meningen: det är som att dricka mörker. Rädslan för skrivandet gör att Linda tassar runt skrivandet för att inte hejda flödet. Rädslan för att inte kunna skriva är stor, varje gång som skrivandet skall sätta fart så måste hon upptäcka det igen. Då är det en fröjd. 

Linda menar att boken är sann, den är sann mot berättelsen och huruvida det hänt är inte viktigt. Det är viktigt att den är stämd i rätt tonart, vissa saker är privata och allt hör inte till romanen. Det mesta som skrevs om sjukhuset behöll hon men annat redigerades bort  eftersom de inte hörde till den här romanen. 

Tack till Lyra Ekström Koli som höll så fint i samtalet. 

Min text om Oktoberbarn hittar ni här på bloggen. 

skrivande och klass - dagens första seminarium

Anneli Jordahl, Eric Rosén, Ingvild H Rishoi modererat av Åsa Lindeborg blev mässans första seminarium och samtalet cirkulerade kring skrivande och klass. Spelar klass någon roll för skrivandet? Ingvild läser början på en av sina noveller och i hennes novellsamling som i Sverige diskuteras som en bok som handlar om klass, men poängen var att skriva utan särskilt budskap och skriva det som var roligt och intressant. Hon observerar sin omgivning och vill gärna skriva om det som hon upplever i sitt grannskap. Eric har läst och tycker att människorna man möter i novellsamlingen är väl beskrivna utifrån egen blick inifrån, ofta skildras fattigdom utifrån vilket gör att man kan leva sig in i ett annat perspektiv. Oavsett bakgrund så handlar det om att leva sig in i andras liv. 

Är diskussionen om klass lite omodern numera? Fortfarande provocerar ibland samtal om klass på ett helt annat sätt än feminism, rasism osv. Skildringen av människor som har ett mindre priviligerat liv handlar om hur man skriver om utan att använda sin makt som författare, man gör våld på andra människors historia men det måste till respekt och en rättvisande bild. Eric har skrivit om sin familj och han samtalade med sin mamma och lät mamman läsa innan han publicerade. Fadern finns med i form av brev så i hans bok får pappan också en röst. Anneli Jordahl, gör en koppling till Eduoard Louis som skrivit om sin familj, hon själv vill inte hänga ut sina föräldrar eftersom de inte har ngn röst. Det är svårt för läsare ibland att hålla isär fiktion och fakta och det gäller att skriva varsamt utan att det blir förljuget. 

kalaset är i gång!

farlig flyktväg - en isländsk deckare i andra världskrigets skugga

Farlig flyktväg av Arnaldur Indridason var helgens lyssning och det är en både spännande och välskriven historisk deckare. Jag tänker att det är bra att ha läst Det tyska huset som inleder trilogin, innan man tar sig an den här boken som tar sin början 1943. Har man läst den första delen så återser man polisen Flovent och den kanadensiske militärpolisen Thorson i ännu en brottsutredning. Det flyter iland ett lik på en strand samtidigt så misshandlas en ung man så illa i en park att han dör av skadorna. Det är mitt under brinnande världskrig och nordkalotten är en viktig bricka i världspolitiken. På Island finns militärbaser med allierade soldater och samtidigt så finns där ett stöd för den tyska nationalsocialismen bakom stängda dörrar. Där det finns soldater förlagda långt hemifrån finns också sug efter ett nöjesliv, de unga islänningarna ser soldaterna som en väg någon annanstans och livet har lite mer bråttom än i fredstid.

Jag tycker mycket om den här serien, Indridason är en skicklig författare som har lagom balans mellan spänning och relationer och för mig som är intresserad av andra världskriget så ger miljön på Island nya perspektiv på det krig som man oftast förknippas med de centrala delarna av Europa och Japan.

Någon gång ska jag resa till Island, är just nu i ett isländskt lässtim och det lockar mig så att besöka landet!

män i min situation - Per Petterson

Per Pettersons nyutkomna roman Män i min situation  utspelar sig ett år i början av nittiotalet. Platsen är Oslo och berättaren är Arvid Jansen, författare och vilse i världen efter skilsmässan från Turid. De som träffades som tonåringar är inte längre ett par, deras pakt är bruten och Turid verkar ha riktningen klar för sig. Hon och deras tre gemensamma flickor skall leva ett liv, han ett annat. När Turid, efter ett år isär, förtvivlad ringer till Arvid så sätter han sig utan tvekan i bilen och beger sig ut för att hjälpa henne. Det är händelsen som inleder den här romanen och under de 300 sidor som följer så får vi följa Arvid från den där dagen då Turid lämnar honom fram till dagen för telefonsamtalet. 

Arvid är författare med tre böcker utgivna, han känner på sig att livet med Turid är på väg att ta slut. Hon umgås allt mer med de färgglada vännerna, han väljer allt oftare ensamheten trots att de är tillsammans. Vardagen med de tre flickorna räcker inte längre som kitt mellan dem. När så Turid lämnar honom tappar Arvid fotfästet helt, sorgen över att inte längre vara självvalt ensam utan övergiven slår till honom så hårt. Det är höst i Oslo och mörkret rullar in, med det kommer vemodet. Sorgen över att hans familj omkommit i en otäck olycka, att de tre flickorna inte längre vill träffa honom och att de kvinnor han träffar på olika barer inte kan fylla tomrummet efter familjen drabbar honom som en rastlöshet i själen. 

Han driver runt på gatorna, hans bil blir hans tillflykt och överallt är det förfärligt kallt. Täcket ligger kvar på Turids sida av sängen och han nänns inte använda det, depressionen gör honom förlamad. Alkohol hjälper för stunden, ett antal engångsligg lindrar inte alls ångesten och oron. När grannens fru som kommer över med hembakt får honom att fundera på om han skall lägga an för att slippa ensamheten så förstår han att han är desperat efter omsorg, någon som tar sig an honom. Svårt är det när julen kommer och han inser att när han får ha sitt familjeliv till låns några timmar så är det inte egentligen det han önskar. Heller. Han är närmast utraderad från sitt tidigare självklara liv och hur skall han nu kunna leva vidare? 

Det här är en roman som drabbade mig hårt, den är sorglig och beskriver hur en livskris kan lätta på stängda lock och locka fram känslor som legat länge och väntat på att bli lyssnade på. Arvid tänker på sin barndom och ångrar att han inte lärde känna sin far, han besöker gravlunden och vet inte vad han ska säga. Han inser att han hamnar nostalgin, i minnen om ungdomens år eller i det tidiga livet med Turid och tröstar sig med det samtidigt som han inser att det var då och nu är nu. Värnlös och oskyddad överlever han sin första vinter efter skilsmässan. 

Så kommer våren. 

På seminariet Världens ensammaste män kan ni höra Per Petterson samtala med UKON och Johan Kling. 

berör och förstör - dikter för unga

På bokmässan så kan man hitta programpunkten om Berör och Förstör och det är en diktsamling med dikter för unga. Athena Farrokhzad och Kristoffer Folkhammar har gjort urvalet och de har kategoriserat dem i olika teman som fått namn av en strof. Jag läste den från pärm till pärm för några veckor sedan och de teman som jag återkommer till är Att allt ändå till sist skall multna och Det är enklare att älska orden.

Urvalet är brett med lyrik skriven i många olika stilar och former, författarna är alla bosatta i Sverige men flera har sitt ursprung någon annanstans. Särskilt drabbar Jila Mossaeds ord mig:

---
Någon gång vill jag dö i ett land
där människor kunde uttala mitt namn
---

sensommartid

Vilken fantastisk sensommarlördag det blev. Färgerna i naturen är magnifika och solen värmde rejält. #packaundanutemöblernarengöragrillenplockaäpplentömmakrukorklippagräsetensistagång - härligt väder. Dessutom var det några timmars event på WU och det passade mig utmärkt!

björnkvinnan - Karolina Ramqvist

Jag blir så irriterad på mig själv ibland. I lyssningen av Karolina Ramqvists Björnkvinnan så hade jag så förfärligt svårt att frigöra mig från den där metoo-fonden som finns i hennes privatliv. Allt från brevet från Ulf Lundell, kretsen kring Arnaud och maken Virtanen susar förbi. Anna Bodins text i DN reder ut några av trådarna och visst kan man anta en tydlig koppling till Ramqvists egna upplevelser de senaste åren i romanen. Ramqvist själv säger att hon vill tala genom sina texter och kommenterar inte för övrigt.

Hur som, författaren Ramqvist verkar älska att använda vädret och årstiden som en av karaktärerna i sina texter. Mörkret, kylan kommer också i den här romanen. Romanen utspelar sig i flera olika tider, en är i nära nutid när författaren far till Frankrike med sin tonårsdotter för att uppleva Paris och också göra research för boken. Det besöket väcker minnen av författarens ungdom i just Paris och hur hon ätit middag med män bara för att ta sig framåt i karriären, att återvända till platserna väcker känslor. Hon irriterar sig omåttligt på dotterns snapchattande och frågan, den ständiga blir. Varför vill vi numer så sällan vara i nuet, varför lägger vi ett filter mellan oss och verkligheten?

En del av romanen handlar om hur en fransk adelsdam på 1500-talet, Marguerite de la Rocque, förser med sin förmyndare på en expedition till Nordamerika. När hon upptäcks vara gravid så sätts hon iland på en liten ö med bara sin älskare och en betjänt. Livet på ön blir hårt, de andra dör och det lilla barnet dör men kvinnan överlever. Först flera år senare räddas hon av en fiskare som tar henne med tillbaka till Frankrike och Ramqvist följer i sin roman denna på många sätt exceptionella kvinnas spår. Kontrasterna mellan livet som kvinna på 1500-talet och livet som kvinna nu, med småbarn, dagishämtningar och en ständig röra runt sig. Männens överlägsna fysiska kraft symboliseras snyggt i  björnen som adelsdamen möter och dödar, björnen som står där uppstoppad i nutid och författarens sökande efter den historiska kvinnan är hela tiden ett försök att komma närmare den nutida. Flera av partierna i romanen inspirerar mig och intresserar mig men ibland så tappar jag farten. Kanske är det de där sökande i arkiven och ganska långa citaten som får mig att tappa fokus. Ramqvist läser sin bok själv och hon gör det jättebra men kanske ska just den här typen av text ändå läsas med ögonen. 

Här på bloggen finns många texter och kommentarer om Karolina Ramqvists romaner. Jag länkar till: 

Alltings början (gästbloggartext) 
Flickvännen
Den vita staden
Det är natten

Karolina kommer till mässan nästa vecka och har många programpunkter. Jag hoppas kunna slinka förbi på någon av dem.

Jamaica Kincaid på Lundströms och på mässan

Idag på Lundströms bokradio möter Marie en av de författare som verkligen borde vara aktuella för ett av de två nobelpris som skall tillkännages om ett par veckor. Jag inne samtalet mellan Kristina Sandberg och Jamaica Kincaid på Stockholm Literature för tre år sedan och det var så fint. Jag har läst fyra av Kincaids romaner och skall jag välja en favorit så får det nog ändå bli Annie John.  Lucy och läsningen av den blev så väldigt bra tack vare bokcirkeln i Lundströms som jag rekommenderar alla att lyssna på om man vill lära känna författarskapet och få olika röster om både romanen och det. Sedan har jag läst Se, Nu, Då  och Min mors självbiografi. Kincaid är en så begåvad författare och ett av hennes intressena är Carl von Linné - ett av seminarierna på mässan kommer att handla om just det. Ett av Kincaids återkommande teman är arvet från kolonialismen och den koloniala blick som många västerlänningar använder när de ser, skriver eller talar om människor från de forna kolonierna. Jenny Tunedal skall samtala med henne på mässan. Jag ska lyssna! 

resten av allt är vårt - Emma Hamberg

Resten av allt är vårt av Emma Hamberg börjar med att berättaren, som heter Emma och är författare lämnar in sina skilsmässopapper. Hon har levt med en man i mer än 20 år och kärleken har för länge sedan tagit slut. De har tre flickor tillsammans och inte är det enkelt att skiljas, särskilt inte då hennes man är allvarligt sjuk. Får man ens det? Får man sedan, bli lycklig tillsammans med någon annan? Hamberg har i flera intervjuer berättat att hon, när hon skilde sig, bestämde sig för att leva livet som i en romantisk komedi och att våga tacka ja till det som kom i hennes väg. Så bra det nu går med tre tonårsdöttrar i huset, två singelbästisar som söker kärleken och en möjlig flirt med en kille som hon inte sett på 30 år typ.

Det är många blinkningar till Seinfeldt i den här romanen och visst kan man se Emmas lägenhet på Söder framför sig, en plats där dörrarna ständigt står öppen efteråt tjejerna annars bara tappar nycklarna. Livet som singel och 45 mitt i verkligheten beskrivs på ett sådant sätt att man småfnissar sig igenom allvarligheterna och den strulande kärleken med Patrik är riktigt mysig att följa.

Nytt för i år på bokmässan är en feelgood-scen som passande nog skall husera i F-hallen. Just i år så kommer Emma Hamberg inte att medverka där, hennes aktuella roman är i kanten av genren. Det är lite för mycket verklighet och lite för lite saga för att riktigt platsa. Hennes programpunkter hittar man istället här.

downton abbey revisited

Den brittiska helgen kröns med Downton Abbey på film. Härligt återseende av alla människorna både upstairs och downstairs och fastän det typ inte händer något så är miljöerna och scenografin så fantastisk att det inte spelar alls någon roll. Det här är en härlig pralin om är tryfferad med härliga one-liners från gamla änkefrun och romantik i alla hörn. Väldigt mysigt att se på bio, den stora skärmen tillförde mycket till upplevelsen. För alla anglofiler - gå och se! 

kodnamn flamingo - Kate Atkinson

Kodnamn Flamingo heter Kate Atkinsons roman Transcription på svenska och jag köpte mitt engelska exemplar på resan till Eastbourne i våras. Nu först blev den läst, och jag har gjort en kombo mellan lyssna och läsa vilket fungerade bra. Jag gillar Kate Atkinson och hennes Liv efter Liv och En gud i spillror var båda mycket fina läsupplevelse. Förväntningarna var alltså höga och till viss del så infriades de. Atkinson utforskar i sin nya roman flera teman som är aktuella också i dagens Storbritannien, lojalitet, sanning och hur långt man skall sträcka sig för att leva upp till de brittiska idealen och i det känns boken mycket aktuell.

Ramberättelsen handlar om Juliet Armstrong som värvas som spion till MI5 i början av kriget och den utspelar sig i tre tidsplan: under andra världskriget, på femtiotalet och tidigt 80-tal. Juliet (vars namn, precis som andra händelser i romanen anspelar på Shakespeare) arbetar lojalt och troget med att avlyssna en lägenhet i London där möten hålls med förmodade nazister och hon transkriberar dem så gott de går. Det blir fragmentariska anteckningar och berättandet i den här boken är också som fragment som man får pussla ihop. Sammantaget med att Atkinson använder ett varierat och precist språk så kräver det att man som läsare är alert. Jag har fått läsa om, både för att engelskan är såpass utmanade att man inte kan slölyssna men också för att jag missat att hålla koll på de olika personerna och då blir det svårt att förstå. Det här är en spionroman och själva formen förstärker det där med att det ska vara hemligheter, man ska inte kunna lita på någon och man ska inte heller som läsare känna sig riktigt säker på något.

Snyggt. Lite mer snyggt än drabbande.

Jag kan garantera att gästbloggarn hade älskat den här boken, den blinkar till spiongenren samtidigt som den är både smart och utmanade i tankegodset. Väldigt snyggt omslag också. Ordet är snygg. 

den brittiska helgen fortsätter med Shetland

Jag följer tv-serien Shetland på SVT och så himla bra att de lagt ut alla delarna på Play, det var några avsnitt under M s sjukdom som jag missade och nu har jag kunnat titta ikapp. Vill man dessutom få lite (nästan live) rapportering från Shetland så ska man följa @marieinswedens Insta. Hon är just hemkommen från stickresa till öarna och hennes konto är fullt av bilder från öarna, vackra stickningar och böcker förstås. Kolla in! 

och dagarna går ...

Jag har insett att de personliga inläggen här på bloggen blir allt färre. Det mesta av bilder och tankar från vardagen lägger jag numer på Instagram, vilket gör min blogg lite tråkigare och mycket mer opersonlig. Jag har funderat över hur det förändrar mitt bloggande, ursprungligen så var det ju faktiskt en dagbok som jag ville ha här på bloggen. Det var snart tio år sedan jag startade min blogg och flödena i sociala medier har förändrats, jag gillar egentligen det långsamma i bloggen men Insta känns enklare. Det som jag skriver här finns ju kvar på ett helt annat sätt än det jag postar på Insta. Inte enkelt det där att välja media. Hur gör ni andra? Hur väljer ni var ni publicerar er? 

Hur som, ni som läser har säkert märkt att det är tystare här på bloggen. Det beror delvis på det där med Instagram då men också på att jag har fullt upp med att arbeta. Min höft krånglar så mycket att energin är totalt slut när arbetsdagen är slut (eller innan den är slut om jag ska vara ärlig). De senaste veckorna har jag (precis som hela våren) jobbat minst en dag på helgen för att hinna med. Jag orkar inte långa dagar utan måste vila ett par timmar varje vardagskväll och inget socialt ryms utanför arbetet. Är det så livet ska vara egentligen? 

Idag gick jag en liten lördagsrunda på stan och köpte vackra blommor och gofika. Hockeyfebern har drabbat stan och jag förstås snart att hemmapremiären är mot Brynäs. När jag växte upp så fanns det två lag att heja på - Brynäs eller Leksand. Killarna i byn hade tröjor och kampen mellan lagen utspelades på vår frusna lilla kyrkdamm - hela vintrarna genom, hela mellanstadiet. För några veckor sedan fick jag reda på att min närmsta barndomskamrat gått bort i cancer, han var en av dem som hade brynäströja och synen av brynäsfansen runt Scandinavium gjorde att minnen väcktes. 

Gula och svarta blommor, som solar i september skall påminna om att det gäller faktiskt att ta vara på dagarna som går ... 

brexit med Benedict Cumberbatch

Den här helgen blir en brittisk helg. Jag läser flera fantastiska brittiska romaner på en gång och imorgon blir det bio! Ser fram emot! Jag började helgen med ett tandläkarbesök och ett par timmars jobb på eftermiddagen och lite lyssnade på Mellanraderna podden. Där blev jag påmind om filmen som jag tänkte se mest hela sommaren.

Brexit är en spelfilm som handlar om hur kampanjen som vill att GB skall lämna EU värvar Dominic Cummings som strateg. I filmen är han nytänkande, extremt begåvad strateg som tar sig an uppdraget mest för att han faktiskt vill pröva om han kan vinna. Han bryr sig lite om det konservativa koderna för uppförande och klädsel men spelar på deras värderingar. Han är noggrann med att ta avsteg från de främlingsfientliga UKip och framstår som det något mer rumsrena nejalternativet. Ni som minns kärnkraftsomröstningen i Sverige fattar, här har vi linje 2. Samtidigt så spelar han på att stora grupper av medborgare inte känner att de får sin röst hörd, nostalgi och "take back control" (make great again) är viktiga delar i kampanjen. Hans politiska ansikte blir Boris Johnson och eftersom vi alla vet hur det gick så är det inte att spola att de lyckas. En av de starka scenerna är när Cummings träffar ledaren för RemaIN - kampanjen och de båda vet att de har satt en sten i rullning som det inte går att stoppa.

Cummings (den verklige) utnämndes nyligen till Boris Johnsons speciella politiska rådgivare och han ses som en av hjärnorna i kampanjen för brEXIT. Det är alltså inte helt enkelt att lista ut vad som är baserat på verkliga händelser i filmen och vad som faktiskt är ren fiktion. Leave.EU har granskats för sitt sätt att köpa data från olika företag för att kunna rikta sina annonser i sociala medier och filmen visar hur ett nytt medialandskap växer fram i en zon utan ordentliga lagar, bristande kunskap och storföretag som Cambridge Analytica som maktfaktorer. Mycket intressant film!  

Jag och dotter J var i Bath precis på dagen för den historiska omröstningen och jag minns precis känslan av tomhet som spred sig när resultatet blev känt. Vi skulle resa hem dagen efter och när översvämningar drabbade London så att varken tåg eller fog kunde lyfta så kändes det som ett tecken. Domedagen var kommen. Nu får vi se hur den här hösten artar sig i brittisk politik, för att förstå lite mer om hur det kunde bli som det blev så rekommenderar jag verkligen att se Brexit på HBO.

det lilla galleriet i solen

Marie Sammelis feelgoodare Det lilla galleriet i solen utspelar sig i Kapstaden och det är ungefär det jag kommer att skriva om den här boken. Jag var nog för mätt på feelgood och slölyssnade genom den här. Några gånger hajade jag till och vässade öronen men mest flöt berättelsen om Julia, Tom och Theo förbi. Istället för en lång text bjuder jag ett foto från Robben Island utanför Kapstaden. Taffelberget som fond! 

#bookfluencer

För tionde året i rad kommer Och dagarna går ... finnas på plats på bokmässan. Jag kommer att hänga på golvet, intervjua författare och sitta på seminarier. Jag ska blogga både här och på Kulturkollo, självklart blir det också Instagramposter. Jag är inte på något sätt en influencer men lite stolt kallar jag mig numer #bookfluencer 

Sämre titel kan man ha.

Hoppas vi ses! 

det innersta rummet - Jörn Lier Horst

Bernhard Clausen är en socialdemokrat av den gamla skolan. Han har arbetat sig upp från fabriksgolvet till det finaste politiska korridorerna och när han dör så kallas kommisarie William Wisting i all hast till justitieministerns kontor. Det visar sig att man gjort fynd i Clausens sommarstuga som behöver hållas utanför offentlighetens ljus och eftersom huset ligger i Wistings polisområde så får han uppdrag att föröka ta reda på varför Clausen hade 80 miljoner i sedlar i sin avlidne sons sovrum. Varifrån kommer de? Har de något att göra med att Clausen varit utrikesminister? Wissing sätter samman en grupp av poliser för att börja gräva i gåtan, pengarna packar han i kartonger och tar med sig till sin egen gillestuga.

Jörn Lier Horst är en pålitlig norsk deckarförfattare som alltid levererar en välskriven och småspännande historia. Horst skriver sällan actionfyllt men det här är dessutom en bok i serien "cold cases" och i dem så handlar det om att hitta nya vinklar på gamla fall, vända på bevis och vittnen ett varv till. Wistings dotter Line får en framträdande roll. Hon är kriminalreportern som blivit ensamstående mamma och som flyttat hem till sin pappas gata. Med sin erfarenhet från tidningsvärlden så är hon van vid att göra research och samla material som hon sammanställer och särskilt hennes sätt att närma sig människorna vid intervjuer spelar en stor roll för bokens driv framåt.

Jag gillar den här långsamma och eftertänksamma sortens deckare som William Wisting själv liknar vid att lägga pussel. Vissa bitar är viktiga att spara och andra är minst lika viktiga att lägga åt sidan, det är helheten som spelar roll. Med Horsts deckare så får man en riktigt trivsam lässtund, jag lyssnade på den här boken under lördagen och pausade framåt kvällen för att titta på Shetland. William Wisting är faktiskt nästan en något åldrad Jimmy Perez. Fastän morfar. Ja ni fattar. Läs!

när alla klockor stannat - Ninni Schulman

Jag gillar Hagforsserien. Jag gillar poliserna Christer och Petra och journalisten Magdalena och visst var det kul att Ninni Schulman gav sig iväg på en utflykt i  Bara du men det är i Hagforsserien hon skriver allra bäst. Ibland kan ordet folkligt kännas mossigt men jag vill ändå använda det när jag ska beskriva de här böckerna. Det är småsamhällen en bit från allfarvägarna som skildras och Schulman gör det så genuint att alla som någonsin bott på landsbygden kan känna igen sig. I När alla klockor stannat så skall ett bygdespel sätts upp i Ekshärad. Från Stockholm har den upphöjde skådespelaren kommit och resten av ensemblen är lokala skådespelare och kulturarbetare. Strax innan premiären försvinner en ung flicka, hon hade en av rollerna i spelet och när hon hittas död börjar jakten på förövaren. Jag skriver inte mer om brottet här, det vore att förstöra berättelsen men ämnet som Schulman vill diskutera är både angeläget och intressant.

Som alltid i den här serien så är det människorna runt om brottet som är det intressanta att följa. Både Christer och Magdalena har personliga utmaningar att tampas med och Petras son Hannes hamnar ofrivilligt mitt i utredningen. Jag gillar mycket att de får lov att vara helt vanliga människor mitt i deckargenrens ofta mallade karaktärer. Mycket sympatiskt!

Ninni Schulman kommer förstås på mässan! 

den vita boken - Han Kang

Han Kangs Den vita boken  är en text som förtjänar en fantastiskt välformulerat och vackert inlägg här på bloggen. Med nedslag i allt det vita omkring oss - snö, salt, ris och krispiga bomullslakan och med konnotationer till kyla, renhet, tomhet och sorg så skriver hon en bok fylld av korta texter som väcker många känslor. Vemodigt och sorgesamt är orden som först kommer till mig efter att jag läst klart. 

Stramt och poetiskt i gränslandet mellan roman och diktsamling så presenterar Kang de vita fåglarna, det nyfödda barnets lindor och spåren i nattstånden is. Avsked och tystnad, ljus som belyser eller avslöjar, imma och rök. Hon visar oss på det vita arket papper som kan fyllas med precis vad man vill, likt datorns vita skärm. Ibland har man inte ork att skriva det där välarbetade inlägget. Ibland blir det bara några rader. 

Gott så.