I Bara du har deckarförfattaren Ninni Schulman växlat spår till spänningsgenren. Pål och Iris lever båda ensamma och när den en dag lägger märke till varandra i tunnelbanespärren så börjar det som skall bli en relation fylld av omsorg, kärlek och instängdhet. Så mycket mer om handlingen kan man inte skriva om den här romanen utan att röja det som driver berättelsen framåt men jag kan avslöja att det är spännande ända fram till slutet.Schulman varvar olika tidsplan, nutid blandat med tillbakablickar och hon varvar också berättarrösten. Vartannat kapitel berättas av Pål och vartannat av Iris och det gör att läsaren hela tiden ligger före, man vet hela tiden an aning mer än de två huvudpersonerna vilket gör att man känner sig lite lagom smart. Jag lyssnade på ljudboken och där lästes de olika kapitlen av två olika uppläsare. Det var ett både spännande och snyggt grepp.
Jag lyssnade girigt på hela boken men ... Jag saknar reportern Magdalena Hansson och miljöerna från Hagfors i Värmland. Jag gillade absolut att läsa Bara du men den känns lite inspirerad av amerikanska författare typ Gillian Flynn och tidigare har Schulman skildrat de svenskaste av svenska företeelser som jag lättare personligen kan relatera till.
Jag har inte lyssnat på den ännu just för att det inte är en Hagforsdeckare. Har ju verkligen tyckt om den serien, så jag hoppas det kommer fler böcker om människorna där. Men, den här boken kommer säkert få sin chans den med vad det lider! :)
SvaraRaderaJust att det var två inläsare gjorde faktiskt mycket till spänningen!
RaderaHåller med om att hennes Hagfors-serie nog är snäppet bättre, men ändå väldigt spännande 😊
SvaraRadera