kärleken och hatet - Mara Lee

Kärleken och hatet  av Mara Lee landade hemma hos mig i januari och inte förrän nu har texten landat ordentligt i mig. Det är en krävande textsamling som man måste läsa i små portioner och jag får ibland bara lov att flyta med i språket. Allt förstår jag inte, allt är jag inte riktigt ens intresserad av att tränga in i men så kommer det en rad eller två som fångar mig totalt.

"Händerna
inuti stenen
inuti modern
skrapar av sorgen med en kniv"

Säljtexten lyder att det här är en lyrisk undersökning av världen och livet och när jag läser texterna som lyrik så går det lättare. Korta textsjok där varje ord är nogsamt valt och där teman som relationen till modern, reflektionen över den andre och sökandet efter identitet kommer igen. Där är också så många referenser till litteratur och emellanåt så känner jag mig lite dum. Innehållet går  emellanåt över min radar och känns konstruerat och sökt. I lördags hörde jag Mara Lee samtala med Kamel Daoud och en av reflektionerna som han framförde var att skrivandet som utgår från en känsla ofta blir bättre än det som utgår från förnuftet och logiken. Jag upplevde att Kärleken och hatet (sin titel till trots) är så genomtänkt, så arbetad att känslan får stå tillbaka.

"Vissa bilder kräver mörker för att framträda. Vissa ord lyser som klarast vid dagens slut."