och dagarna går...

lördag 3 januari 2015

min årsbästalista - kolla in Kulturkollo

Idag är det min tur att publicera min årsbästalista på Kulturkollo - kika gärna in där!

fredag 2 januari 2015

Fernando Pessoa sitter med ett glas i hand mitt ibland shopping och restauranger. Lite längre ned på gatan hittar jag världens äldsta bokhandel: Bertrand Livreiros från 1732. Jag blev tvungen att köpa en liten tunn bok, det blev dikter som Pessoa skrivit på engelska. Han var portugis men växte upp i Durban, utbildade sig på engelska och skrev på båda språken.

(The Night is My Garment)

The night is my garment, the stars

Are my girdle in space;

The day is a thing that wars

With mine outer grace

Of stars.

Antonio da Costa

100 år sedan han födelse är det iår och det moderna museet Centro Arte Moderna har en stor utställning. Antonio da Costa var en för mig okänd konstnär som verkligen imponerade.

Few things in my life make me as happy as this painting.

Calouste Gulbenkian Museum

Kaffe och pasteis de nata ackompanjerade av skränande gröna papegojor i den vackra trädgården avslutade besöket på ett mycket sevärt museum. Berättelsen om Calouste Gulbenkian är ju helt otrolig bara den. Han hade armenisk bakgrund, föddes i Albanien och startade sitt konstsamlande vid fjorton års ålder. Han byggde upp en förmögenhet när han fick ersättning för en affär i oljebranschen, 5 % av ägandet i Shell och 5 % i BP. När andra världskriget kom till Paris tog han sina konstskatter med sig till Lissabon. 1955 testamenterade han dem och nu driver en stiftelse museet. Det som var extraordinärt med utställningen var att känslan av att Gulbenkian själv valt varje föremål fanns med i salarna. Klockorna var uppdragna och det var nästan som att vandra i en stor privatvåning. Länk kommer till museet.

torsdag 1 januari 2015

det här är ju faktiskt en bokblogg!

Ja, ett litet litteraturrelaterat inlägg får jag väl klämma ur mig. Har tillbringat dagen på Potugals riviera, i Casceis och badorten Estoril. Vi njöt av tre kilometer strandpromenad, cykeltur och vila på en bänk utanför kasinot. Tack vare Gästbloggar'n så fick jag klart för mig att Estoril, som väl kan kallas ett portugisiskt jet-setställe, under andra världskriget hade både exilregenter och agenter från alla sidor på plats. Ian Fleming sägs ha fått inspiration till Casino Royal och Graham Green har vistats på orten. Kan väl tycka att den glamorösa känslan inte riktigt infann sig, platsen känns som en lite bedagad skönhet och någon James Bond såg vi inte till ...