onsdag 8 februari 2017

det bästa av allt - en klassisk kontorsskildring

Kulturkollos tema är arbete, liv, arbetsliv och jag påminde mig om en modern klassiker som utspelar sig på kontor. Vi läste den i bokbubblarna i januari 2012: 
Igår var det dags för en skön samling bokugglor att ses igen för att prata böcker och läsning. Rona Jaffes Det bästa av allt var kvällens lektyr och de allra flesta tyckte att det var ett bra bokval. Det är 50-tal och det är Manhattan och vi får möta en samling flickor som har två saker gemensamt: att de arbetar på ett förlag och att de letar efter en man. Under tiden som de letar efter en lämplig ung man gör några av dem karriär men det är underförstått att så snart de gifter sig så är det hemmafruliv som gäller. Jag kan inte undgå att tänka på två riktigt populära TV-serier som också utspelar sig på Manhattan. Kontorsmiljön i Mad Men skulle kunna vara tagen direkt ur boken och flickorpåstansomroarsigmenegentligenvillbligiftatemat känns igen i Sex and the City. Jag själv blir lite småsugen på att se filmen från 1959, boken som kom 1958 var frispråkig för sin tid med både abort och beskrivningar av kvinnlig sexualitet. Finns det med i filmen måntro? Boken beskrivs som en av de första romanerna där unga kvinnors drömmar och känslor skildras på ett realistiskt sätt och vad jag förstår av det svenska förordet så är en del av händelserna självupplevda. Det var riktigt kul att läsa en modern klassiker och språket kändes förvånansvärt fräscht för att vara 50+.

tisdag 7 februari 2017

mogen för skrubben - när man sätter skrattet i halsen

Idag är det veckoutmaning inne på Kulturkollo och det handlar om skildringar av arbete, liv, arbetsliv. För något år sedan fick jag Solja Krapus debutroman Mogen för skrubben i ett pocketbyte. Linda, som också är lärare, sa att det där är en bok  som nog du gillar och visst hade hon rätt.

Det är fredagskväll och Eva-Lena cyklar trots mörk oktober och snömodd tillbaka till skolan för att ta några kopior innan helgen. Väl på plats så slår dörren till kopieringsrummet - skrubben - igen och hon blir fast i en öde skola. Ingen mobil, ingen som hör hennes bankande. Vad finns att göra i en liten skrubb medan man väntar? Där finns gott om papper och efter några timmar bestämmer sig Eva-Lena att skriva ned vad hon tänker på. Problemet är att det bara finns en bläckpenna och Eva-Lena gillar inte att det inte går att sudda. Kladd och stök är besvärligt för henne som gillar att vara planerad, ordningsam och duktig. Hon arbetar på högstadiet och undervisar i språk, hemmet sköter hon som sitt jobb - ordentligt och plikttroget. De tre barnen och maken Anders finns på plats i radhuset, eller hur är det egentligen med det?

De sextonåriga tvillingarna håller på att frigöra sig och maken arbetar mer än någonsin. Inte ens rosenrot gör att det blir fart på samlivet och ska Eva-Lena vara ärlig så är väl livet ganska tråkigt för det mesta. Hon får gott om tid att skriva ned sina tankar när hon sitter där i skrubben och Krapu formulerar sig så drastiskt och träffande i sin roman att man småler mest hela tiden. Och mitt i leendet blir man rätt av deprimerad - vad gör vi egentligen med vårt liv?

Solja Krapu är också poet och de korta kapitlen kan läsas ganska fristående om man skulle ha lust med det. Bjuder här en av Soljas dikter. Det handlar bokstavligen om diskbänksrealism. Det började så oskyldigt med diskbänken:

Just nu diskuterar vi Mamma är bara lite trött av Sara Beischer i Kulturkollo läser och visst kan man se många likheter mellan de här böckerna. Båda är riktigt bra kommentarer och ögonöppnare för vad arbetslivet och livet och viljan att vara duktig kan göra med oss människor. Läs! 

måndag 6 februari 2017

nytt tema på Kulturkollo!

Veckans tema är ett som jag brinner för lite extra.
Välkomna in och läs om arbete, liv, arbetsliv!

söndag 5 februari 2017

istvillingar - min vinst som kan bli din!

På läsretreaten i helgen hade vi utlottning av favoritböcker, en nästan omöjlighet när det kommer till mig. Jag kan ju alltid bidra men när det kommer till vinster så har jag nästan alltid redanläst. Så blev det den här gången också, jag vann Istvillingar som jag läste 2015 och vad jag tyckte kör jag en repris på här inunder. Nu har den som vill chansen att få mitt helt olästa exemplar. Kommentera här nedan innan fredag den 10 februari så låter jag lotten avgöra vem som vinner!

Kirstie och Lydia är tvillingar, de är så lika att inte ens föräldrarna alltid kan skilja dem åt. De föddes en dag när världen var stelfrusen och bandet mellan dem är så innerligt, så starkt. När man som läsare kastas in i den här berättelsen hamnar man i mitt i något som gått alldeles snett. Sarah och Angus bor i London med sin lilla flicka Kirstie och Lydia finns inte mer, snart förstår man att familjen är i kris. Sarah har varit djupt deprimerad, Angus dricker allt för mycket, ekonomin är i kras och Kirstie saknar sin syster så förtvivlat så att hon ibland leker att hon är Lydia. När Angus får ärva en ö i Hebriderna med tillhörande fyrvaktarbostad bestämmer sig den lilla sargade familjen att börja om. De flyttar.

Livet på den isolerade ön blir inte enkelt och när byborna dessutom berättar att huset är hemsökt så förstärks känslan av att det är något som inte står rätt till. Kirstie känner Lydias närvaro och påstår sig vara Lydia, identiteterna kanske var förväxlade? Var det Kirstie som dog i olyckan hos Sarahs föräldrar. Var det ens en olycka? Hur bearbetar en enäggstvilling förlusten av ett syskon? Sarah bestämmer sig för att försöka förstå och livet på ön blir allt omöjligare.

Tvillingar, övernaturliga ting, spöken och utsuddade gränser mellan verklighet och dröm. Istvillingar är ännu en i raden av böcker som skulle passat in i Kulturkollos temavecka "Skräck i sommarnatten". Det är dessutom ännu en så'n där bok som egentligen inte står Anna skrivet utanpå men nyhet i Storytel och möjlighet att lyssna och läsa kombinerat avgjorde saken. En hel del i den här boken blev jag ganska irriterad på (som allt praktiskt som tycktes fungera trots att de inte hade någon el - de har ingen el men de har rinnande varmvatten inne -  alltså de hade ingen TV för de hade ingen el men de har micro som funkar utmärkt - Hallå, ska man skapa en miljö så får man göra det trovärdigt) men känslan som fanns där var speciell. Sankmarken som omger ön, tidvattnet som kommer och går, hunden som också beter sig underligt ... Sympatierna för föräldrarna svänger och det där oberäknerliga och irrationella i deras, och i flickan handlingar, gör att hela berättelsen skälver och darrar. Inget är fast - inget är beständigt.
- repris från juni 2015 - 

#babbelbubbelböckerbad

I helgen bjöd bokbubblarna in till en helg i böckernas värld. Vi träffades på Gästis i Varberg och det var en perfekt miljö för "storabokälskargänget" som receptionen så passande kallade oss.

Vi hade en blandning av gemensamma aktiviteter och mycket tid för egen läsning, vila, bad i Leninbadet (vilken bisarr upplevelse förresten) och promenader. Några modiga badade i havet också, Varbergs kallbadhus är öppet året om. För min del började helgen med tågresa till Varberg och det blev början på en mycket fin helg. I sällskap med andra boknördar hade vi både fika med utlottning av favoritböcker, litterturquiz och bokcirkel. Alla rum på hotellet var absolut fyllda med bokhyllor och där fick man dessutom ta med sig böcker hem om man ville. Helt enkelt en helt perfekt helg! Hoppas på repris i februari 2018.









bokcirkelboken hette Musselstranden


Musselstranden av Marie Hermansson var vår läsretreats bokcirkelbok och så glad jag är över det valet. Jag läste den när den kom på 90-talet och egentligen mindes jag bara känslan av att den var bra. Minnet av en vackert berättad roman med fantastiska miljöer förstärktes vid omläsningen. Vi började med att diskutera om det kan kännas lite läskigt att läsa om en gammal favorit. Tänk om den inte håller? Nu var, som tur var, bokcirkeln fullständigt eniga, den håller och vårt betyg 4.36 av 5 möjliga säger väl det mesta. Samtalet böljade mellan de vackra bohuslänska miljöbeskrivningarna, psykisk sjukdom, autism, myter och sägner, familjeliv och adoption. Vi var tämligen eniga om att det som gör boken riktigt stark är att det finns utrymme för att fylla i själv, att fundera och lägga ihop och samtidigt identifiera sig med de olika kvinnorna som gestaltas. Männen är något av skuggfigurer i den här romanen och det är liksom inte deras spelplats. Istället får vi lyssna till Ulrika och Kristina och delarna av boken som utspelar sig på 70-talet kan jag så starkt känna igen mig i att det nästan gör ont. Vi associerade till flickorna i Ferrantes Min fantastiska väninna, flickorna i Stål och undrade över kopplingen mellan fåglarna och den lilla adopterade flickan Maja. Underbart med en roman som man inte fullt kan förstå, som inte berättar allt och som bjuder nya upptäckter när man läser om!

Tack alla deltagare för ett fint prat. Det får vi göra om!


lördag 4 februari 2017

läspaus


Idag har bloggen läspaus. Läsretreat på Gästis i Varberg i fantastisk miljö. Böcker och läsplatser överallt, kaffe och leninbad i källaren. Trevligt sällskap och lugnt tempo. Bliss!

fredag 3 februari 2017

den gyllene hårnålen - följ med till vasatiden!

Idag kommer en ny historisk roman av Maria Gustavsdotter ut och visst har jag slukläst Den gyllene hårnålen. Den här gången är berättelsen förlagd i 1500-talets Sverige och huvudpersonerna är två. Märta, som är kung Göstas oäkta brorsdotter och Cecilia, som är kungens dotter. De träffas för första gången på Gripsholms slott när de är i tioårsåldern och sida vid sida växer de upp. Inte som jämlikar, men som förtrogna och vänner. Det är ingen okomplicerad vänskap, den mellan två unga kvinnor från olika samhällsklasser. Inte blir den enklare när känslorna svallar och etiketten vid hovet sätter gränser.

Handlingen i den här romanen är till viss del baserad på verkliga händelser och som alltid i Gustavsdotters författarskap så är det kvinnorna som får ta plats. Jag gillar att hon i sina historiska romaner gestaltar självständiga och starka kvinnor och därför kan jag väl lite undra över bokens omslag. Det utstrålar romance och visst finns där både romantik och kärlek i den här boken men också så mycket mer. Omslaget hade definitivt skrämt bort mig om jag inte hade vetat att Gustavsdotters romaner alltid är välskrivna och mycket omsorgsfullt researchade. Klädedräkter, husgeråd, vardagslivet vid hovet och resorna mellan slotten, allt beskrivs med ett öga för detaljer som jag uppskattar mycket.

onsdag 1 februari 2017

kom ihåg sekvensbilderna!

I klass 1 är det lite vintertema på skrivuppgifterna just nu. Snart är det snart dags att åka skridskor och förra veckan arbetade vi med skrivning kring folksagan Vanten.
Då jämförde vi vantar och handskar, vi kände på olika material, funderade på varifrån ull, skinn och päls kom och tränade på höger och vänster. Sedan läste vi sagan och återberättade den med hjälp av stödstrukturen "berättelsens väg". Vi samtalade om budskapet och några elever hann också illustrera sin saga. Fantastisk saga att arbeta med även om vi har en snöfattig vinter här i Göteborg i år. Veckan därförinnan så arbetade vi med haren och skrev fakta om skogsharen. Nu tillbaka till skridskorna.

Eftersom det kan vara svårt att få ihop det där med en början, handling och slut så rotade jag fram de (ibland lite) bortglömda sekvensbilderna. Schubi har en fantastiskt fin box med barn i olika vardagssituationer med liten humorknorr och många av sekvenserna kan lätt kopplas till någon årstid. De som jag valde till dagens uppgift handlade således om skridskor.

Några ögonblicksbilder från dagens lektion: Vi började med att beskriva de olika bilderna i en samling på mattan, då inventerade vi ord som istapp, halka, garderob och trottoar. Sedan funderade vi på vilken ordning som bilderna skulle ligga för att berättelsen skulle ha en början, en handling och ett slut. Sedan var det dags att följa instruktionen på tavlan. 1. Vik en bok. 2. Klipp ut bilderna. 3. Klistra in bilderna i ordning i din bok. 4. Skriv en eller flera aningar till varje bild. Många, många moment i ett alltså och eleverna skrev alla på sin nivå. För en del handlar det nu om att kunna använda stor bokstav och punkt i en mening, för andra är det fortfarande nybörjarskrivande som gäller. Var och en på sin nivå - var och en nöjda med sin fina saga.