Linda inleder med att läsa ur sin bok som är en skildring av en författares erfarenheter på den slutna psykiatriska avdelning som hon kallar fabriken. Tiden är ur led, skrivandet var på sätt och vis ett försök att vända tiden rätt. Boken började med meningen: det är som att dricka mörker. Rädslan för skrivandet gör att Linda tassar runt skrivandet för att inte hejda flödet. Rädslan för att inte kunna skriva är stor, varje gång som skrivandet skall sätta fart så måste hon upptäcka det igen. Då är det en fröjd.
Linda menar att boken är sann, den är sann mot berättelsen och huruvida det hänt är inte viktigt. Det är viktigt att den är stämd i rätt tonart, vissa saker är privata och allt hör inte till romanen. Det mesta som skrevs om sjukhuset behöll hon men annat redigerades bort eftersom de inte hörde till den här romanen.
Tack till Lyra Ekström Koli som höll så fint i samtalet.
Min text om Oktoberbarn hittar ni här på bloggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!