Jag kan cykla nu, sa hon med övertygelse i rösten och så var det faktiskt. Det gick utmärkt att både starta och stanna och T cyklade ända till badet varje dag. Men när motvinden kom på hemvägen då var det jobbigt och ett par besök i diket fullt av vass blev det. Benen var blå-grön-gula till färgen och T sa förnuftigt:- Jag har riktiga sommarben.
En härlig kväll cyklade vi på vägen och en äldre herre stannade bilen.
- Så sommarvackert ekipage, sa herrn till T.
- Tack, sa T.
- Å, en sån fräsig cyklelhjälm, sa herrn.
- Tack, sa T.
Efteråt frågade T mig lite oroligt, fräsig, är det fräck eller?
Vokabulären ändrar sig allteftersom tiden går...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!