2005 var Med uppenbar känsla för stil en riktigt snackis och trots det så blev det inte av att läsa då. Stephan Mendel-Enks syn på manligheten är en fostran in i tuffhet, hårdhet och våld som startar så snart det lilla gossebarnet är fött. Han menar också att orsaken till att ingen förändring sker är att alla egentligen går omring och är rädda för männen medfödda raseri. Han jämför fotbollshuliganernas hederskod med sin egen uppväxt och ser många likheter. Framför allt handlar det om att inte verka vek, och där tycker jag att Mendel-Enk glömmmer en dimension i sin reportagebok. Hur kommer det sig att pojkarna fostras in i att hela tiden bedömas för vad de gör medan flickorna bedöms för vad de är? I detta synsätt förlorar både män och kvinnor. Hur kan det ändras? Vilken roll har förskola och skola? Efter att ha läst Mendel-Enks underbara lilla uppväxtskildring Tre Apor nyligen så kan jag konstatera att jag uppskattar författarens drastiska formuleringar, provocerande innehåll och lättlästa flyt men jag håller nog inte riktigt med. Jag tror på det goda, att både män och kvinnor vill göra gott om de kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!