Om någon ska skriva om mitt liv så ska det vara jag, säger Elsie Johansson. Det här projektet med att skriva självbiografiskt har varit svårt för Elsie Johansson för sanning är ju subjektivt, hon ville få berätta sina tankar och många har svarat på hennes anrop. Hon har många läsare som kontaktar henne och vill berätta om sitt liv.
Fanns det egentligen en nytta med att skriva en bok? Elsie tänker att hon känner sig född till författande och det finns egentligen inget anlag för författande i familjen. Även om hennes mor var en kreativ person som lekte, spelade teater med sin mamman, de var ensamma i stugan, så fanns inte böcker där. De två var utlämnade till varandra, Liss-Elsie blev präglad av den uppväxten. Hennes föräldrar tänkte inte på studier men lärarna på småskolan där hon gick övertalade hennes föräldrar att få pröva till läroverket. Föräldrarnas äktenskap var komplicerat och de personer som varit viktiga för författarskapet har blivit stommen i den här berättelsen. Hon har riktat upp bygget runt dem och kärleken är det svåraste att skriva om. Det är sårbart att älska till 100 % och numer lever Elsie med Tore och har vågat satsa. Hennes mors äktenskap där man höll ihop trots att kärleken var slut har säkert påverkat henne, det var lång väg till skilsmässan. Elsie tackar livet med sina utmaningar som gjort henne till författare.
Der som var svårast av allt var att skriva om det komplicerade äktenskapet. Hon ville inte hänga ut någon men eftersom äktenskapet var så centralt på hennes väg till författarskapet så behövde det vara ned. Genom livet och genom texten följer olika bilder med och bildspråket är viktigt för Elsie som hjälp att gå in i minnen.
Jag har lyssnat på Elsie när hon läser sin bok som ljudbok. Det är magiskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!