men vänta lite, jag var visst inte klar med sjuttiotalet

I väntan på finnkampen på TV så satt vi och pratade lite om vårt sjuttiotal, sambon och jag. Han har nosat på punken och sett filmer som numer har kultstatus, jag själv har lyssnat på dansband och lyssnat på soundtracket till Grease på ett knastrigt kassettband. Jag hade inte sett filmen, hade aldrig ens varit på en biograf men som vi dansade och sjöng till låtarna.

Så olika kan ett sjuttiotal vara. Några saker som vi ändå mindes likasamma var sporten på TV, vi såg Stenmark vinna allt som gick att vinna, vi såg Björn Borgs wimbledonmatcher och vi såg finnkamper. Han såg dessutom fotboll både live och på TV men det var mest mina släktingar som på lördagseftermiddag satt och såg Tipsextra. Fredagskvällen var annars vikt åt deckare. Visst minns ni den slarvige och charmige Colombo, den coole Baretta och den stenhårde polisen Kojak?

 

Och man kan ju inte skriva om sitt sjuttiotal utan att minnas Luke Macahan. Oj, så snygg han var. Troligen är det svårt för dagens barn och ungdomar att ens fatta vilken genomslagskraft de två kanalerna på TV hade. Då innan internet. Då, när vi i min familj hade svartvit TV och gillestuga.