drömmen om en bro

Årets dåliga samvete nummer två blir föremål för dagens bokliga inlägg. Jag ska erkänna att jag inte läst ut Drömmen om en bro. Det är sällan men plötsligt händer det. Jag har läst och läst och är bara på sidan 190, inser att jag får Jonathan Franzen vibbar. Det är mängder av text, lite action och någonstans där det blev tal om att rädda utrotningshotade fåglar så tappade jag bort intresset. Idéen är ju annars strålande, ett antal människor reser till en håla i Kalifornien för att förverkliga den smått galne borgmästarens dröm över ett monument, en symbol för en modern småstad. Just bron i sig kan ju ha ett starkt symbolvärde men jag läste som sagt inte tillräckligt långt för att ens kunna berätta om det. När jag tar hjälp av kära google så hittar jag till Populär historias site. Deras text om broar är faktiskt bokens behållning, tack för det!

Andra som läst och tyckt om boken är: GP, Annika Koldenius,  UNT, Mimmimarie och Lyrans Noblesser.

presenterar: Skyrfrossaren

Skyr är ju något som nyligen kommit till de svenska affärerna och jag är inte så särdeles förtjust. Det ska vara mycket nyttigt och packat av proteiner men smaken är inte riktigt för mig. Skyrfrossaren däremot - han verkar ganska nöjd!

här har det hänt grejer!

Höll i terminens sista skälvande stund på med att lirka, putta och dra alla elever igenom det där som vi kallar "göraklartmappen". Med olikfärgade post-its hade vi rangordnat viktighetsgraden och särskilt en en elev hade väldigt mycket i den där stackars mappen. Jag var fullt upptagen med diverse och plötsligt hör jag ett rop:
- Anna, här har det hänt grejer!
- Då är det bäst jag sätter mig ned och ser vad du lärt, var mitt svar.

Allt klart. På ett kick. Så skönt att kunna känna att det händer grejer!

nu är väl sista kortet snart lagt?

Alliansen försöker trumfa över varann i betygsfrågan för att vinna snabba poäng hos allmänheten och alla som arbetar i skolan blir allt mer resignerade. Inte blir det bättre när tidningar som SMP eldar på med ledare som Reinfeldt bör lära av Björklund. Det finns mängder av forskning som visar på att annan typ av bedömning än just den summativa ger bättre skolresultat. Förlaget om att utbilda alla lärare i formativ bedömning som systematiskt hjälper eleven att se sin utvecklingspotential gentemot de uppsatta målen som är både lång och kortsiktiga pratas det inte särdeles högt om i media. Jag länkar till mitt inlägg om Bedömning för lärande och tipsar om Christian Lundahl på twitter. Hos honom förs ständigt spännande diskussioner om bedömning. Herr Björklund och herr Reinfeldt borde ta sig en tur in i forskningsvärlden innan deras bluffar blir synade...

Mvh Läraren som inte vill spela poker med elevernas lärande som insats

PS. Drömde jag det eller läste jag någonstans att Centern talar i sin framtidsvision om att grundskolan skulle vara frivillig? KD kan ju kontra med obligatorisk söndagsskola så är saken biff.

sistaminutenidé till alla pyssliga...

eller med pyssliga rastlösa barn såhär inför julen. Låt mig presentera: Leta, Hitta, Måla - julpyssel för skarpögda barn. En underbar målarbok som i presentationen sägs passa barn  6 - 9 år men jag lovar, den passar en 46-åring också. Jag kan tänka mig ett antal killar och tjejer som skulle njuta av att sitta med den här boken i väntan på tomten. När jag var liten fick jag alltid en liten paket på morgonen för att väntan inte skulle bli så lång - det här är en perfekt sådan! Jag bjuder ett litet smakprov.

kvällens läsning är amerikansk!

Ett gratis smakprov på tidningen finns här!

då var det dörrslåarens tur:

small world - gripande om alzheimer

Small world - en liten värld blir den som en människa drabbad av alzheimer lever i. En oförutsägbar värld som bara blir mindre och mindre, där finns minnen som kommer och går, känslor som flyktigt återupplevs för att genast försvinna igen och snart finns inget av personen som en gång var kvar. Utom de allra första barndomsminnena. 

Konrad Lang har vuxit upp i utkanten av en mycket välbärgad familj, Koch, i Schweiz. Han har fungerat som sällskap åt den jämnårige sonen i huset och fått den finaste utbildning som kan köpas för pengar. Nu, vid dryga 60, är han satt att sköta familjens sommarhus på Korfu. En olycklig dag sätter han eld på hela egendomen och fru Koch bestämmer sig för att installera honom i en lägenhet i Schweiz. Han lever ett gott liv, träffar en ny kvinna men en dag hittar han inte längre vägen hem efter att ha handlat. Han har drabbats av alzheimer, han har allt svårare att minnas och orientera sig och är snart helt beroende av att bli omhändertagen av familjen Koch.

Redan i början av den här romanen  förstår jag som läser att Konrad Lang har ett alldeles speciellt band till den rika och mäktiga familjen och hur allt samman hänger ihop ska absolut inte avslöjas här. Det här är en lättläst och mycket gripande berättelse om en man som flera gånger om förlorar sin identitet. Titeln syftar förstås på den beskurna verklighet som vi tror att en dement människa lever i, om det kan vi ju faktiskt inget veta, men också på hur Konrad med sitt fina sätt, polerade jargong och inövade fraser hanterar sina minnesluckor. När han träffar någon som verkar känna honom och han inte har en aning om vem personen i fråga är säger han: Small world, en liten värld är det inte? 

J'ai rien oublié heter den franska filmen med Gerard Depardieu från 2010 som baserar sig på den här fina romanen och jag har letat efter en trailer med engelsk text - kanske finns den bara på franska, tyska och italienska som är de tre huvudsakliga språken i Martin Suters hemland Schweiz? Hur som, här kommer en snutt på franska:

skålslickaren är kommen