kampen om järntronen, en runda till...

Hur många blogginlägg kan man krama ur en bok egentligen? Många, om boken ifråga heter Kampen om Järntronen och är Bokbubblarnas nästa bokcirkelbok. Nu har jag läst mer än hälften och känner mig så mätt på ätter, ritter, ränker och kamper. Nu lägger jag undan den här boken full med gula post it i och tar fram den först den 23:dje. Då finns det mycket att diskutera, antingen är det så att jag helt enkelt inte förstår mig på genren eller så är det fördomsfull stereotyp skit. Upplys mig, vari ligger fascinationen?

om en vecka har vi kalas!

klickar du på bilden kommer du till Unescos hemsida

Då ska jag fira finaste boken på allehanda vis. Med mina elever ska jag ha en heldag i litteraturens tecken med maskerad, presentation av favoritböcker och invigning av ny bokpuffarblogg och med goaste bokcirkeln Bokbubblarna blir det restaurang och samtal om Fantasy. Vad har ni andra för planer för att fira bokens dag i världen?

innan jag brinner

1978 i mars föds den lille gossen och hans första månader i livet blir dramatiska. En pyroman härjar i bygden och samma dag som Gaute ska döpas i den lilla kyrkan i södra Norge brinner det igen. Berättelserna om pyromanen blir en del av pojkens uppväxt och trettio år senare bestämmer han sig för att närma sig dem, att försöka samla ihop delarna av det som hänt den där våren. Pojken har blivit författare och flytten tillbaka till barndomens bygd blir början på en resa i mångas minnen.

Det är författaren som berättar historien här och Gaute Heivoll är ännu en norrman som spinner sin bok runt sig själv, det är närmast straffspark att jämföra med Knausgård. De undersöker båda skrivandet och skapandets förutsättningar, de hämtar stoff ur sina liv, de blandar dåtid och nutid och de använder yttre skeenden för att få fatt i sina egna minnen. Båda skriver om relationen till sin far, så långt är de lika men ändå så olika. Gaute Heivolls roman Innan jag brinner är, till skillnad mot de tre Min Kamp som jag hittills läst,  skriven med ett  koncentrerat språk, kort och koncist lämnar han mycket åt läsaren att själv fundera över. Han blandar och ger med utdrag ur dagböcker, samtal med äldre i bygden, egna minnen och berättelsen om pyromanen, beskrivningar över skrivandets vedermödor  i ett pussel som jag själv lägger. Bilden blir inte tydlig, där finns luckor som jag själv måste fylla i och det tycker jag mycket om. Eftertänksam och ganska lågmäld, sådan är romanen och där finns stycken i den som är så gripande att tårarna sakta rinner ned för min kind. Det här är en roman med en egen röst, en säregen röst som jag fångades av så att jag var tvungen att läsa boken två gånger, först snabbt - sedan eftertänksamt. Så som man gör med en riktigt bra bok!

Hoppas, hoppas att Heivoll kommer till Bokmässan i höst, det skulle vara riktigt spännande.

dagen känns liksom blå och vit...

van Gogh på Plommonvägen

Klassiker i blindo: Breakfast at Tiffany´s

Under rubriken "Klassiker i blindo" gör bloggen det omöjliga, nämligen tar sig an böcker om vilket allt redan är skrivet, av generationer av litteraturdoktorander dessutom. Här görs dock en dygd av vår dåliga allmänbildning och läsningen sker i blindo, dvs utan googlande och läsande av eventuella förord. Istället tar vi i efterhand och kollar Wikipedia för att se om vi fattat rätt.

Läsupplevelse:

Truman Capotes Breakfast at Tiffany´s visar sig vara en novellsamling med Breakfast... som en inledande långnovell eller kortroman (knappa 100 pocketsidor; välj benämning själv). Holly Golightly är en nittonårig lycksökerska som delar trappuppgång i ett New York-brownstonehus med berättarjaget och lever på sina många äldre manliga beundrare. Gradvis uppstår vänskap och kanske kärlek mellan Holly och berättaren, en ung spirande författarbegåvning. Det är under kriget och man kan gissa att det finns ett självbiografiskt element. Boken är utgiven 1958. Efter Breakfast... följer tre noveller - en om en prostituerad Haitisk flicka, en om vänskap mellan två interner och den sista en betraktelse över en jul från barndomen. De två förstnämnda tar upp teman från Breakfast... medan den sistnämnda handlar om vänskap mellan en pojke och en äldre kvinna, bägge befinnande sig i samma beroendeställning till sin familj hos vilken de bor på nåder. Även denna är faktiskt ett tema som finns i Breakfast... till vilken vi återvänder nu.

Holly Golightly var en lycksökerska skrev jag, men det är en gravt förenklad stämpel. Gradvis får läsaren veta hennes bakgrund och med den förståelse för hennes agerande. Holly följer en plan och  agerar rationellt kan man säga, men faller offer för sina känslor som vi andra. Det är ett vackert porträtt och samtidigt en bild över ojämställdhet. Det finns en frågeställning likadan som den i den efterföljande Tahitibaserade novellen om ett kvinnligt moment 22 där det urbana moderna samhället bara erbjuder en annan typ av (flagnad) gyllene bur jämfört med de mer gammaldags uttalade könsrollerna. Sedan handlar det om svek kontra lojalitet - Holly råkar dubbelt illa ut på grund av en lojalitet som hon liksom kärlek inte är fri från trots att hon försöker resa helt utan bagage.

För att summera innan vi tittar i facit: Människan är ett offer för sina mänskliga goda sidor - kärlek, lojalitet, empati - hur mycket vi än försöker vara rationella och själviska. Sedan har jag visst inte skrivit att jag tyckte om boken, vilket jag gjorde. Noveller är noveller och trög som jag är lyckas jag aldrig riktigt fatta tycke för en sådan på samma sätt som en roman, men Breakfast... är tillräckligt lång och en riktig liten pärla som inte blir sämre av att man får en bra dos cool New Yorkiana på köpet.

Facit:

Wikipedia skriver mest om vilka kända tjejkompisar Truman Capote baserat Holly på (eller alternativt, att den handlar om hans mamma). En klar besvikelse för Gästbloggaren som ville få bekräftelse på sitt superintelligenta kondensat av historiens innersta kärna. Klickar man sig vidare från Wikipedia hittar man dock en "study guide" som tyvärr får det superintelligenta kondensatet att se ut som trivial amatörpsykologi. Istället är det trygghet vs frihet som lyfts fram som huvudtema, tillsammans med betraktelser över olika typer av kärlek och att kärlek utan sexuell eller ekonomisk vinning för någon av parterna är den som har störst möjlighet att överleva. Sedan finns det även symbolik runt årterfödsel och en diskussion runt konstens kommersialisering. Mest intressant kanske är punkten om historieberättande vs "sanning" och hur Capote varnar läsaren för att missta hans berättelser om Holly för sanningen.

/Gästbloggare M

vårhav

I viken spatserar strandskatan kring och berättar att det är vår.

inte enda läst på den långa listan

klickar du på bilden kommer du till hemsidan

Trots att jag läser många kvinnliga författare och en hel del på engelska så har jag inte lyckats pricka in en enda på den långa listan. Kul att läsa är att det finns en svenska med, som jag inte heller läst... Hur är det med er andra, har ni läst något? Vad ska man börja med?

• Island of Wings by Karin Altenberg (Quercus) - Swedish; 1st Novel
• On the Floor by Aifric Campbell (Serpent's Tail) - Irish; 3rd Novel
• The Grief of Others by Leah Hager Cohen (The Clerkenwell Press) - American; 4th Novel
• The Sealed Letter by Emma Donoghue (Picador) - Irish; 7th Novel
• Half Blood Blues by Esi Edugyan (Serpent's Tail) - Canadian; 2nd Novel
• The Forgotten Waltz by Anne Enright (Jonathan Cape) - Irish; 5th Novel
• The Flying Man by Roopa Farooki (Headline Review) - British; 5th Novel
• Lord of Misrule by Jaimy Gordon (Quercus) - American; 4th Novel
• Painter of Silence by Georgina Harding (Bloomsbury) - British; 3rd Novel
• Gillespie and I by Jane Harris (Faber & Faber) - British; 2nd Novel
• The Translation of the Bones by Francesca Kay (Weidenfeld & Nicolson) - British; 2nd Novel
• The Blue Book by A.L. Kennedy (Jonathan Cape) - British; 6th Novel
• The Night Circus by Erin Morgenstern (Harvill Secker) - American; 1st Novel
• The Song of Achilles by Madeline Miller (Bloomsbury) - American; 1st Novel
• Foreign Bodies by Cynthia Ozick (Atlantic Books) - American; 7th Novel
• State of Wonder by Ann Patchett (Bloomsbury) - American; 6th Novel
• There but for the by Ali Smith (Hamish Hamilton) - British; 5th Novel
• The Pink Hotel by Anna Stothard (Alma Books) - British; 2nd Novel
• Tides of War by Stella Tillyard (Chatto & Windus) - British; 1st Novel
• The Submission by Amy Waldman (William Heinemann) - American; 1st Novel

Den 30 maj får vi veta vem som vann, nu håller jag alla tummar för Karin Altenberg!

Tack till bloggen Min Hylla som gav mig uppslaget till inlägget.

jag skulle aldrig ljuga för dig

Det handlar om att vara autentisk, sann och ärlig mot sig själv. Det rådet ger Cecilia sina patienter i parterapin samtidigt som hon alltmer vantrivs i det perfekta medelklasslivet hon själv lever. Drömmen om en Eamesfåtölj att ställa i sitt stilrena vardagsrum är kanske inte ens hennes dröm, det är nog egentligen Josefs och livet känns mer och mer som en tablå av Lyckliga familjerna. Allt på ytan är så perfekt, tre fina barn, bra jobb, lyckligt äktenskap, vältränad kropp, kanelbullar, doftljus och lagom klämkäcka statusrader på facebook men Cecilia håller på att gå under. Allt handlar om att hålla kontroll över den människa som hon egentligen är, att passa in i den lyckade mallen är förtärande, ventilen i listskrivandet är långa löparturer nattetid. Cecilia har utplånat sig själv för att passa in i den roll som hon tror att Josef förväntar sig och en dag så går det inte längre, förändringen börjar med en krossad Ferraribil.

Om man är runt fyrtio och kvinna så kan säkert de flesta känna igen sig på något sätt i huvudpersonerna i Moa Herngrens roman Jag skulle aldrig ljuga för dig.   Hon har skrivit en bok där fyrtioårskrisen slår till på alla plan men det känns lite överdiskuterat, var och varannan roman handlar om kvinna snart 40 som börjar omvärdera sitt liv. Det som jag mest av allt tar mig an känslomässigt i boken är barnen, de blir så vilsna när de vuxna är fullt upptagna med sig själva. Drömmar och ambitioner hos de vuxna inkluderar inte barnens behov av att bli sedda och älskade bara för att, utan prestation och utan motkrav. De är först och främst rekvisita i den vackra bilden av den lyckade familjen och då gäller det att de inte har för höga krav. Kärlek är inte att tänka på, specialfrukost och överplanerade födelsedagskalas det kan gå an men omtanke, omsorg och villkorslös kärlek finns inte på listan. Kall som is, avstängd och som en mekanisk robot sådan är mamma Cecilia, psykoterapeut med specialistkompetens på parförhållanden. Bara för att man talar behöver inget bli sagt, för att något är transparent behöver det inte vara autentiskt, äkta kan vara att bara känna inte tänka och det är de känslorna jag tar med mig efter att ha läst Moa Herngrens Jag skulle aldrig ljuga för dig, det och drömmen om en äkta Eamesfåtölj.