vi smider planer!

På det vackra biblioteket i Halmstad har vi idag pratat om våren, sommaren och hösten på Kulturkollo. Det blir en fullmatad framtid, så mycket kan vi lova! 

Hon Han och Döden - en roman av en 82-årig debutant

Ibland kommer en roman lite för nära verkligheten och kanske är det så med Sven Wollters mycket fina debut Hon Han och Döden. Där på bron i Bleket står Han och väntar, Hon kommer springande med sin röda kappa på svaj och frågar vad han sa. Doktorn, vad sa doktorn? Han vet att tiden är utmätt och allt Han vill är att döden ska få vara på hans egna villkor.

Att det här är en författare som har känsla för ordet, känsla för att berätta en historia med utsökt timing står var och en uppenbart som läser. Wollters karaktäristiska röst tränger ut genom sidorna och idiomet är tydligt göteborgskt, ändå tar inte skådespelaren över. Här möter vi en författare som gestaltar med orden på ett sådant vis att man bara bedåras. Magiska sammanträffanden, ta varje dag som en unik gåva och rätten över sin egen död. Typ så. Och så kärlekens kraft då också. 

Just nu bloggar jag från min iPad på ett hotellrum i Halmstad, men googla efter den stora fina intervjun i GP som var för några veckor sedan. Mycket läsvärd, precis som romanen skriven av en man som för många i min generation fortfarande är Raskens. Sven Wollter har debuterat vid 82 års ålder och hans fina roman hoppas jag läses av alla. Hur den är så finns den där, döden. Lika bra att faktiskt tänka på den, prata om den. 

mot Halmstad mot Halmstad!

I solregn steg jag på tåget för att resa mot Halmstad. Att träffa kulturkolloredaktionen IRL ska bli helt fantastiskt roligt. Att driva en blogg tillsammans funkar bra med hjälp av internätet men allra roligast är att ses på riktigt, nu har vi nästan två dygn på oss att sätta sommaren och höstens innehåll. Tror nog att det blir liiiite prat om annat också. Typ böcker. Och läsning. 

de fördrivna - negar naseh

Negar Nasehs debutroman utropade jag till 2014 års bästa debut. Under all denna vinter  beskrev jag som en klaustrofobisk och ganska skrämmande text med psykologisk skärpa som nästan gav mig andnöd och vad ska jag nu då kunna skriva om De fördrivna ?  Att det är en klaustrofobisk och skrämmande text med psykologisk skärpa som ger mig andnöd. Naseh har lyckats med det svåra uppdraget att följa upp sin fantastiska debutroman med en ännu bättre bok, jag är totalt knockad av hennes avskalade och totalt osentimentala berättande om medelklassparet som flyttat till Sicilien med sin lilla bebis. Redan från de första sidorna kan man känna hur den otäcka känslan smyger sig på, mitt i det italienska vår-paradiset där Filip ska arbeta med sina konstböcker och Miriam ska forska finns något som skaver. Spyflugorna fyller soppåsarna, ginet fyller dricksglaset, barnet sover mest hela tiden och det gula mjölet från mimosan täcker allt både inne och ute.

När Filips vän Ashkan kommer på besök med sin sambo Erika så vänds den letargiska ledan upp och ned, han tar med sig Filip till Lampedusa för att påbörja ett reportage om ön där drömmen om Europa slutar för många båtflyktingar. Samtidigt lämnar han boken Bilal till Erika att läsa och det blir svårt för de välutbildade svenskarna att blunda för verkligheten på Sicilien. Inte heller kan de blunda för hur det faktiskt är ställt med relationen och drömmen om ett lättsamt och skönt liv i ett stenhus med ateljé. Jag fick plötsligt ett känsla av Den drunknade av Therese Bohman, det finns något som får mig att koppla ihop de båda. Mycket bra, mycket välformulerade och mycket otäcka på det krypande viset.

Jag tyckte mycket om den här romanen, så mycket att jag utropar den till en av årets bästa böcker redan nu. DN har en fin intervju, Babel likaså. Jag tror att vi får återkomma till den här boken när det börjar närma sig augustprisnominering. Minns var ni läste det först!

Bokbubblarna läser En bön för de stulna

Idag träffades en liten tapper skara bokbubblare för att snacka om månadens läsning. Vi var rörande överens om att Jennifer Clements reportageroman En bön för de stulna var en mycket bra bok. Alla vi som var där satte fyra i betyg och det hör inte till vanligheterna att vi är eniga. Något lite oeniga var vi förstås om det var en bok som drabbade eller ej, alla upprördes av berättelserna om de utsatta flickorna och kvinnorna i Mexico men blev vi berörda? Ja, sa flera av oss, nej sa någon och båda svaren baserades på det observerande och osentimentala, närmast kyliga språket. Det kan leda till en distanserad läsupplevelse där man själv mest konstaterar att jaha, tråkig för dem. Eller så kan det leda till något som letar sig rakt in i hjärtat.

För mig var det här en text som totalt drabbade mig och min text om boken från tidigare i år finns HÄR!

tobakshandlaren - imorgon som radioföljetong!

I dag kör en ny radioföljetong igång på SR och det är den fina romanen Tobakshandlaren av Robert Seethaler. Lyssna direkt eller podda ned alla avsnitten på en gång. Fin lyssning utlovas!

Utanför centralstationen i Wien står Franz, han har vinkat av doktor Freud som flyr till exilen i England, och inser att den unge naive pojken från den lilla byn i de österrikiska alperna inte finns mer. Alldeles för fort har han blivit vuxen och det knappa året han tillbringat i Österrikes huvudstad har förändrat hans öde.

En dag sommaren 1937 ordnar hans mor så att han ska kunna lämna byn för en plats i en bekants tobaksaffär. I mötet med Otto möter Franz en helt ny livsstil och en av Franz uppgifter i affären blir att läsa dagstidningar. Den unge Franz betraktar storögt sin omvärld och upptäcker den genom tidningarna, genom de trogna kunderna i affären och genom strövtåg i staden. En av kunderna är den kände doktor Freud och en av de finaste scenerna i hela romanen tycker jag är den när Franz finner doktorns kvarglömda hatt och bestämmer sig för att springa efter. Bokstavligen beger han sig ut i världen, lämnar pallen i affären och bestämmer sig för att se efter vad som kan finnas därute.

På sin bildningsresa inser han att inte allt alltid är gott, inte allt alltid är rättvist och alla vill inte väl. Ett bryskt uppvaknande för en ung man överallt men när platsen är Wien i slutet av 30-talet och Hitler kommer till makten så blir allting tillspetsat. För mig var det här en mycket fin läsupplevelse, en söndagseftermiddag framför brasan kan nästan inte tillbringas i bättre sällskap. Med ett enkelt språk och ett osentimentalt sätt berättar Robert Seethaler den där historian som man hört förut men ändå inte. Jag är glad över att jag läst Tobakshandlaren, den har gett mig ännu ett perspektiv på vansinnet som kallades andra världskriget och visa mig hur den lille, enkle mannen kan peka finger åt vansinnet på sitt alldeles egna vis.

- min text är från december 2015 - 

konferens om Generation Loss

Idag pratar vi om Elizabeth Hands roman Generation Loss.
Välkomna dit! 

vad hände?

Hockey flera dagar - i lördags såg vi live och dag är det TV. Vad hände här? Att hamna i hockeyträsket är ju en riktig tidstjuv. Men spännande är det! 

under lejonets blick - avslutar Kulturkollos temavecka

Jag kan bara inte hålla mig från att fortsätta tipsa. I Kulturkollos utmaning om en dröresa i afrika påmindes jag om den här fantastiska boken. reprisen är från januari 2011:

Året är 1974 och mitt på det stora torget i Addis Abeba, högt uppe på sin kolonn, spejar lejonet ut över staden. Det ser en stad och ett land i förändring, kjesaren Haile Sellassie är på väg att förlora sin makt och militärkuppen, som bedrivs i kommunismens namn, på väg att inledas. Snart kommer det etiopiska folket att förstå att det nya styret inte kommer att leda till en bättre framtid utan till ett skräckvälde.

Lejonet var också symbolen för kejsardömet Abessinien, ett av de få länder i Afrika som aldrig varit under kolonial styre och fram till den kommunistiska sk revolutionen pryddes flaggan av det starka och modiga lejonet av Juda. I centrum för romanen Under lejonets blick, skriven av den unga etiopiska författarinnan Maaza Mengiste, finns läkaren Hailu och hans två söner. De väljer alla olika sätt att hantera förändringen och försöker till en början passivt anpassa sig eller protestera mot det samhälle som de ser växa fram med censur, tortyr och massavrättningar. Vi får också följa den fattige grannpojken, som under sönernas uppväxt gått som son i huset, men efter skoltiden inte ser något annat val än att ansluta sig till militären. Efter hand ställs allt på sin spets och de måste var och en göra valet mellan sin egen överlevnad eller sitt samvete. Vilket ansvar har den enskilda människan att förhindra terror och övervåld?

Under lejonets blick är en roman som utspelar sig under några år på sjuttiotalet i Etiopien. På ett både vackert och smärtsamt sätt berättar den en historia som är viktig för alla att ta del av. Precis som i Adichies En Halv Gul Sol vävs en kärleksfull berättelse om en familj samman med fruktansvärda politiska händelser i ett land i upplösning. Adichie skriver om Nigeria, Mengiste om Etiopien och de förmår båda engagera mig. Jag ska villigt erkänna att jag går igång på böcker som gör mig nyfiken på ett lands kultur och historia. Jag läser och lider med huvudpersonerna, blir upprörd över maktmissbruk och vill veta mer. Det är en intressant och fängslande läsning som jag bjuds i Under lejonets blick. Låna och läs, bli berörd och börja googla efter mer kunskap redan idag!