onsdag 3 januari 2018

flätan - tre kvinnors öden

Flätan av Laetitia Colombani var en roman som hyllades på flera av mina favoritbloggar och jag blev förstås sugen på att läsa om tre kvinnor på tre olika kontinenters öden. Det som flätar samman de tre är hår. Och viljan att inte ge upp, att förändra sitt liv och kämpa för en bättre framtid.

Smita lever som kastlös i Indien och hon vill försöka ge sin lilla dotter ett bättre liv. Att tömma människors toaletter och äta råttor, inte kunna utbilda sig och alltid bli föraktad är så förnedrande och när hon en dag får chansen så känner hon nu eller aldrig.

På Sicilien bor den unga flickan Giulia, hon arbetar i sin fars hårateljé där de tillverkar handgjorda peruker och löshår. När hennes far blir allvarligt sjuk förstår familjen att företaget är på väg mot konkurs, hur ska de kunna fortsätta driva sitt familjeföretag när fadern dör?

Kvinna nummer tre är Sarah, stjärnadvokat mitt i karriären som bor med sina tre barn i Toronto. När hon en dag svimmar i rätten så inser hon att hon drabbats av sjukdom, en sjukdom som är både lömsk och svårbehandlad. Sjukdomen kämpar hon emot med näbbar och klor men när hon också blir diskriminerad på byrån på grund av sin sjukdom så är hon på väg att ge upp.

Det är inte så ofta som jag skriver att en bok är lite för kort men nu är det dags. Kapitlen var luftiga och lättlästa och huvudpersonerna varvades och det blev ganska lite utrymme för var och en.  Eftersom de tre kvinnorna hade varsin spännande berättelse så hade det inte alls gjort något med hundra sidor till. Inte så att man skulle få reda på hur det går, jag gillar verkligen att kvinnornas öden liksom blir hängande lite i luften men jag saknade att få lära känna dem lite mer på djupet. Med det sagt så är det här en riktigt fin roman som säkert skulle göra sig utmärkt som film.

Den filmen skulle jag absolut gå och se!

Så var det det där med omslaget då. Det skrämde bort mig från att läsa, hoppas att det inte skrämmer bort fler för det här är en snyggt berättad fransk roman som förtjänar en stor publik också i Sverige.

5 kommentarer:

  1. En positiv överraskning även för mig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, lite i kortaste laget men annars riktigt bra!

      Radera
  2. Har varit nyfiken på den här hela hösten. Roligt att läsa din recension!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en bok som passar många olika typer av läsare, den har lite av allt. Typisk "ameliabok" om du frågar mig!

      Radera
  3. Jag önskar nästa kapitlet. Jag är nyficken för att följa deras öde ännu mer

    SvaraRadera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!