När jag gick genom fantastikgränd i söndags så satt plötsligt Sara Bergmark Elfgren och Emil Maxén där på några höga pallar och berättade om sin helt nyutkomna saga
Knäckarbanketten. Jag hann inte stanna till men jag hann reflektera över att jag inte skrivit om den här härliga, lekfulla och småläskiga sagan ännu. När jag läste den så tänkte jag direkt att den skulle vara en perfekt högläsningsbok för årskurs två eller tre i vår skola. Att den är så rikt illustrerad av Emil Faxén gör att också våra elever med ett svagare språk kan hänga med, bilderna kan man arbeta kring och skratta åt. De är fyllda av detaljer och stöder texten fint. Det här är en text som för andraspråkselever som våra är en utmaning. Perfekt! Vilket ordförråd vi kommer att bygga! Texten är, precis som bilderna, härligt humoristisa, sagans form är nydanande och ändå traditionell och det är just den sortens texter som man letar efter när man skall undervisa. Man kan tänka att Sara Bergmark Elfgren hade rejält roligt när hon satt och spånade fram huvuddragen i berättelsen om de två hertigarna som är tvillingar.
De bråkar redan från födelsen och när de ärver sin mor så bestämmer de sig att dela upp staden och hertigdömet med en mur. Mitt i muren står slottet och de båda bröderna gör allt för att bräcka varandra, när den ene brodern bestämmer sig för att ordna en bankett som ingen sett maken till så försöker den andre att förstöra. I slottets djurgård arbetar den lille svinaherden och det är han, tillsammans med den yngsta dottern till en av hertigarna, som beger sig ut på vandring för att göra slut på den här fejden en gång för alla. Ja, ni hör. Det är sagans form och med många blinkningar till traditionella sagor, möten med riktigt läskiga varelser och ett gott slut så kan man som vuxen känna igen sig utan att det känns berättat förut. Sensmoralen är tydlig och vägen dit är spännande. Kan man förnya en genre som sagan? Ja, Sara och Emil har lyckats med att göra en bok som både unga och gamla kan skrämmas av, skratta åt och pusta ut när slutet äntligen kommer.
Jag packar ner mitt exemplar i jobbväskan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!