äppeldoft

Sitter i köket med en stor trådkorg äpplen bredvid mig, det doftar plötsligt tonår. Äppeldoftande schampo som fyllde hela duschen, undrar när det kan ha varit. Tidigt 80-tal? Sommaräpplena är mogna och redo att tas om hand. Korgarna svämmar över och doften är syrlig och söt med löfte om mos, paj och kaka.

slingerkrasse

Riktigt tålig och lättodlad är den krassen. Man petar ned några frön på våren och sedan växer den med obändlig kraft ända fram till första frosten. Så anspråkslös i sina behov och så färgsprakande i rabatten. Tacksam.

oväntat besök på Star Street

Vattenmelonen var den första romanen jag läste av Marian Keyes, 1995, och sen dess har jag sett fram emot att läsa hennes nya, oftast på engelska. Jag gillar de ironiska samtidsskildringarna med massor av glättad yta och rappt språk men med en allvarlig underton. När Oväntat besök på Star Street stod i hyllan på bibblan så var jag snabb på att plocka ned den i min korg. Lite chick-lit passar min överhettade hjärna precis, eller?
Någon, med ett särskilt uppdrag, håller ett vakande öga på hyreshuset på Star Street i Dublin och genom denna fe (?) får vi lära känna invånarna. Där bor den 40-årskrisande tjejen i karriären, den unga tjejen som tar hand om sin dementa mamma, det förälskade paret som kanske inte alls är så lyckliga och den gamla änkan som extraknäcker som spådam. Kontentan av alltihop är väl att alla letar efter bekräftelse och kärlek oavsett ålder. Jag brukar gilla Keyes så mycket att jag läser dem på en kväll eller så men den här boken tog en vecka. Småseg och schablonartade personer, förutsägbar och inte den vanliga spänsten i språket. Ingen höjdare alltså - men funkar som en stunds avkoppling. Lustigt nog är detta den tredje boken på kort tid som jag läser som utspelar sig i ett hyreshus, populärt berättargrepp?

skördemånad

I år är det september som är skördemånad i vår trädgård, den kalla vintern och det stora berget på tomten har försenat hela växtsäsongen. Massor av victoriaplommon var det på trädet men sensommarens fukt har gjort att många har möglat. Getingarna har också haft kalas men en liten påse med söta saftiga frukter blev det ändå. Jag brukar bjuda stora skålar på jobbet men i år blev det intet. Vi får hoppas på framtiden, sådan tur har vi ju att naturen kommer igen, nya möjligheter nästa år...

upp stiger solen

Tre stora spindlar har kommit i min väg idag. Undrar vad de vill berätta för mig? När jag växte upp så fick man inte döda en spindel för det gav olycka - den skulle fösas upp på sopskyffeln och släppas ut i frihet. Då borde jag faktiskt med tre stycken på en dag vara omgiven av lycka. Jag får väl hoppas på visan "upp stiger solen, torka bort allt regn, Imse Vimse spindel klättra upp igen." Dags att vända ansiktet mot höstsolen och envist klättra upp igen.

half of a yellow sun

Chimamanda Ngozi Adichie har skrivit en spännande och gripande roman om hur kriget i regionen Biafra påverkade människorna som upplevde det. Halv Gul Sol är titeln på svenska och namnet på boken är hämtad från Biafras flagga. Jag sträckläste den i för några år sedan och tyckte mycket om miljöerna och personerna i boken. Den är riktigt läsvärd med ett driv i berättandet som gör att man vill bara vända och läas en sida till. I någon recension jag läst var recensenten lite ledsen för att hon hade läst den för glupskt. Så är det, det är en bok man vill sluka... Jag lärde mig mycket om Biafras historia, kultur, natur och hur olika två systrar formar sitt liv. Extra spännade är att kika in på författarens hemsida om boken. Där har ett forum öppnats för människor som vill berätta om sina erfarenheter från kriget. Ett fantastiskt sätt för en roman att leva vidare. Så här står det på hemsidan och jag kan nog inte säga det bättre:

"Epic, ambitious, and triumphantly realized, Half of a Yellow Sun is a remarkable novel about moral responsibility, about the end of colonialism, about ethnic allegiances, about class and race—and the ways in which love can complicate them all."

september

jonas gardell

Han är intensiv och på gränsen till primadonna men jag har en viss plats i mitt hjärta för Jonas Gardell. Han fångar så mycket i samtiden precis på pricken och dessutom är han duktig med orden, han Jonas. Älskar hans romaner och nu skriver han på sin dagbok igen efter sommaruppehållet. Läs och fnissa!

äpplen

Sitter och klipper ut 25 stycken äpplen, alla unika. Olika färger, olika nogrannt målade, olika utklippta men ändå äpplen. Det är ingen lätt uppgift att lyckas få alla äpplen att ligga i samma korg och dessutom samsas. Får väl sätta på magnetband på allihop så kanske de får lättare att sitta på plats. På tavlan då alltså...