temmeldags!

Dags för en temla och en av Björn och Bennys mer okända låtar. Proudly presents Jarl Kulle:

bokgeografi - Tyskland

Linda drar vidare med sin bokgeografi, nu Tyskland. Jag hade innan bokmässans tema var tyskspråkigt läst ganska få böcker från ett av Europas största länder. Med kombon bokmässa och en resa till Berlin 2012 ändrades det och en hel del modernt blev läst. Inte för att jag har likadan örnkoll som Bokmoster men ändå, några tips:

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Tyskland eller är skriven av en författare med anknytning dit.

 Jag vill puffa för Adams arv, så här skrev jag i min text om den: Ännu en berättelse om judarnas situation i Tyskland under kriget. Kan det verkligen vara något? Är nu inte det mesta berättat, det mesta sagt? Nej, nu är det väl en gång så att det kan inte bli för många skildringar av en av mänsklighetens grymmaste handlingar, Adams arv av Astrid Rosenfeld tillför dessutom något nytt, något som jag inte läst förut. 

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Tyskland. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Thorén och Lindskog heter förlaget som tagit som sin uppgift att sprida modern tysk litteratur över Sverige och jag har läst en hel del av deras utgivning. Uwe Timms böcker är något alldeles extra läs t ex: Upptäckten av currywursten, Vännen och främlingen eller I skuggan av min bror.

En annan tysk författare som närmast är husgud hemma hos oss är Judith Schalansky. Texter om Atlas över avlägsna öar och Giraffens hals länkar jag till. Mängder av länkar, klicka er vidare om ni orkar :-)

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Tyskland, som du inte läst, men är nyfiken på.

Flickan av Angelika Klüssendorf står näst på tur. 

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Tyskland.

Jag rekommenderar alla att resa till Berlin. Jag var skeptisk innan men insåg, oktoberveckan på hösten 2012 att det är en helt fantastisk stad mitt i Europa. Konst, kultur, litteratur och smaskiga kebaber. Kan man önska mer? Kanske ett språk som jag behärskar möjligen då - min tyska är mycket begränsad och oftast gissar jag rätt men ibland tokfel :-) Under resan läste jag Vallgrens Berlin på 8 kapitel och det var en höjdare. 

fästmön - ännu en rysk klassikernovell

Så grymt snygga de är de nya ryska novellixerna!

Inte för att ytan egentligen ska betyda något men omslagen speglar verkligen väl innehållet och Alexander Jansson har gjort ett fint jobb med designen. För min del så är jag dessutom tacksam för att jag kan få möjlighet att ta till mig några av de ryska klassiska författarna utan att läsa tegelstenar. Missförstå mig rätt, jag har inget emot tjocka böcker generellt men de tjocka ryssarna har liksom inte lockat mig.

Förrän nu då. I litet behändigt format kan jag nu läsa Fästmön av Tjechov, den är från 1903 och blev hans sista publicerade novell. I brytningstiden mellan feodalsamhället och den moderna tiden möter jag den unga kvinnan som bor i en liten rysk stad. Hon är förlovad med en vän till familjens son och hon blir allt mer olycklig desto närmre bröllopet närmar sig. Syrenens doft ligger tung i trädgården, stormen sliter ned kunskapens kart och konstnären Aleksandr (namne med illustratören :-)), Sasja, som gästar fästmöns hus påminner henne om att det finns en värld utanför familjesalongerna, violinmusiken och kvällsandakten. Studera, lyder hans rop. Studera!

Läs, lyder mitt rop. Läs!

idag börjar pratet om romanpriset!

Strax efter två med repris strax efter sex och dygnet runt på webben kan man lyssna till juryns samtal om de sex nominerade romanerna.

HÄR BRANN HÄXOR 1675

KVINNOR DOG
MÄN DÖMDE

TIDENS TRO
DRABBAR MÄNNISKAN

- inskription på minnessten, Bålberget, Ångermanland -

Tidens tro drabbar människan. Var och en salig på sin tro stämmer dåligt när människors livsöden styrs av sådant de inte kan påverka. Så var det då, så är det nu?

Det var det där med associationer, det började med en promenad på Marstrand som gick förbi kyrkan där, då kom jag att tänka på häxanklagelserna som gjordes mot kvinnor i trakten och därifrån gick tanken till en bok jag brukar läsa högt i årskurs sex. Häxans son, som för övrigt är fantastiskt bra att jobba kring. Vidare i tankebanan mot Therése Söderlinds bok som flera av mina bokbloggarkompisar läst och skrivit om. Tänkt och gjort, jag lånade hem den som e-bok och nu ett dygn senare så har jag läst Vägen mot Bålberget.

Romanen utspelar sig i Ångermanland och i fyra olika tider, den börjar i 70-tal, förflyttar sig till 1600-tal, återvänder till nutid och avslutas i 1700-tal och vi får följa Veronika som söker sina rötter. Hennes farmor har en gång berättat om en släkting - Malin - som skulle ha blivit dömd för trolldom men klarat sig från avrättning. Berättelsen om kvinnornas öde vecklar ut sig inför mig som läser och jag blir mest av allt intresserad av de delar av boken som utspelar sig i historisk tid. Där finns en nerv som löper, masspsykosen som blåses under av okunnighet och blind lydnad till en stark auktoritet. Söderlind beskriver människornas utsatthet och kyrkans makt och vad människor är villiga att göra för vinnings skull, eller för förlåtelsens.

Malin och Olof, Jacob och Veronika. Det här är berättelsen om starka, egensinniga människor som vågar gå egna vägar men också berättelsen om de som stannar inom systemet. De som håller tyst, de som låter oförätter passera för att passa in, de som resten av sitt liv ångrar att de inte sa något och på det viset är det här en starkt drabbande roman. Hur ska man kunna välja rätt? Visst är det så att tidens tro också drabbar den nutida människan och Veronikas karriär och barnlöshet som leder fram till ett intensivt släktforskande är något som man kan känna igen. Desto fortare världen spinner runt omkring, desto mer behöver människan jorda. Ha en tillhörighet. Hitta ett tecken från gamla tider, om det så är ett stycke gult kläde eller en känsla av att höra till.

Provläs boken!

- repris från i juli 2013 -

sista promenaden med Ljud av steg - häng med en sväng!

Idag går FB- cirkeln om brasilianska noveller in på sin sista vecka - många spännande och intressanta samtal har förts under veckornas gång. Stort tack till alla bloggisar som har berikat min läsning! Och vet ni?

Än är det inte för sent att hänga med en sväng!

Alla samtalen finns kvar och man kan läsa just de noveller som man får lust på, läsa de kommentarer som intresserar en och måhända får man lust att säga något själv. Den stora styrkan med att prata böcker på FB är att man kan fortsätta prata precis när som det passar.

Blir du nu sugen på att kolla in vad en FB -cirkel är så tycker jag att du ska klicka på länken - ansöka till gruppen - och tassa omkring lite i den.

Välkommen att resa till Brasilien tillsammans med oss!

frågefemma till mig?

Eventuellt är det så att Lyran taggat mig i en frågefemma så här på söndagskvällen. Jag antar helt enkelt att det var mig hon menade för jag känner för att svara, praktiskt va? Alla andra Annor kan väl hänga på ni också?

Här kommer frågorna och svaren:

1. En bok som jag ännu inte läst, men verkligen ser fram emot.
Just nu har jag tegelstenen Liberty av Jacob Ejersbo liggande i min hylla. Jag inser att den förtjänar obruten lästid så den får ligga ett tag till. Sommaren kanske?

2. Den bästa boken jag har hemma.
Den bästa av alla. Omöjligt. Blonde av JCO är helt klart en av de bästa, Agaat, Marlene van Niekerk en annan favorit.  Den finns förresten på rea just nu!

3. En bok som jag önskat vore bättre och som kanske var lite onödig att köpa.
Här får jag passa, jag köper sällan böcker som jag inte vet att jag vill äga. Jag lyssnar på lättviktare och deckare, lånar mycket på e-lib och får en hel del rec-ex så inköpen blir inte jättemånga. (Hmmrf)

Nåja.

4. Någon bok som jag var jättepepp på när jag köpte den, men som har blivit stående.
De fattiga i Lódz kändes absolut nödvändig att köpa men har inte blivit läst. Ännu. Inbillar mig att det är en annabok.

5. En bok som jag köpt mest för att den hade vackert omslag.
Gömslet av Miral al-Tahawi köpte jag bara på utseende, men det visade sig att insidan var ännu vackrare.

Skickar vidare till Mrs E.

burma boy - Biyi Bandele

Vägen till Bandeles helt fantastiska roman var minst sagt krokig. Jag lyssnade på en tillställning där det pratades om Chimamanda Ngozie Adichies bok Halv gul sol som nyligen blivit film - regissören till den hette Biyi Bandele och han satt i publiken - jag kände vagt igen namnet och började leta i min bokhylla - hittade ett bokmässefynd från Leopards monter - det var  burma boy. En liten roman som blivit liggande helt i onödan. Sällan har jag läst om krigets fasor paketerat på ett så både drabbande och underhållande vis!

Banana har tillsammans med sina äldre kompisar tagit värvning i den brittiska armén och de nigerianska tonårspojkarna utrustas med kulsprutor, fina uniformer med blanka metallknappar och egna, svarta kängor. I D-divisionen tränas de unga pojkarna, som helst springer barfota med kängorna som ett frihetens halsband, att delta i gerillakrig. De hamnar så småningom i Burma där de ska komma bakom japanernas linje, störa och förstöra och slåss för kung George. Chinditernas märke är det av en varelse med ett lejons kropp, en örns huvud, en drakes tänder, en åsnas öron och en orms stjärt. Livet i fält blir allt annat än värdigt och något så vardagligt som ett diarréanfall räddar Banana från att gå samma öde till mötes som många andra.

Det som gör den här romanen så härlig att läsa är hur Bandele lyckas förmedla den trettonårige pojkens blick på det här fullkomligt bisarra djungelkriget. Han bygger upp ett persongalleri med människor som alla har sitt sätt att överleva, humor svart som natten blandat med realistiska scener från kriget. Jag förstår att det ligger mycket research bakom den här romanen och på omslaget kan jag läsa att en del av skrönorna och flera av händelserna är hämtade från Bandeles egen fars historia. Han slogs, precis som Banana, för britterna i Burma. Jag kommer att tänka på att som det beskrivs i Mahfouz Midaqqgränden så kan jag tänka mig att alla de soldater som rekryterades från de kolonialiserade länderna såg den brittiska armén som ett sätt att få en utbildning, en ställning inom systemet och det måste känts konstigt att återvända till sina hemländer - från att ha varit jämlika soldater var de ännu en gång underlägsna afrikaner. Det är en av alla tankar som poppar upp i huvudet under tiden jag läser, bästa sortens bok i  min hand!

Den här mycket spännande boken som berättar om en, för mig okänd, del av andra världskrigets historia finns på rea hos förlaget - 49 kr!

Tror att Henrik skulle gilla - hoppas han läser mitt tips! :-)

skickar stafettpinnen vidare

Februari månads bokbloggarambassadör, det var just den här bloggen det. Nu är det dags att skicka stafettpinnen vidare till Bokdetektiven. 207 dagar kvar, sen ses vi alla på mässan. Välkomna in till mitt vardagsrum för världslitteratur på Communityn tills dess!

läsmaratonet börjar här

och slutar i Syninge med bokresehelg. Alla förutsättningar finns alltså för att jag ska gå i mål med 10 böcker lästa under mars.

Häromdagen kom det preliminära programmet för den efterlängtade helgen där man nördar loss ordentligt tillsammans med ett gäng bokbloggare. Det vankas författarbesök, feministisk kanon, e-böcker och litteraturquiz. God mat, god dryck och frukostbokcirkel om Främlingsleguanen. Det är alltså en bok jag vill läsa innan dess, en annan som jag faktiskt börjat månaden mars med är Solviken av Annika Estassy. Hon kommer med på Bokresan och därför kände jag att jag ville lyssna till hennes feelgoodare.

Och tyvärr är det en hemsk uppläsare. Nu har jag lyssnat på nästan hela och jag lyckas nästan inte ta till mig själva boken för att hon läser så illa. Sedan ska jag erkänna att jag hört ett gäng myslitt det senaste och då är det lätt att börja jämföra inom genren. I sällskap med Lucy Dillon så står sig Estassy sådär faktiskt. Jag tycker det är en söt och delvis intressant historia, det handlar som sig bör om relationer som trasslar till sig, men för mig blir det lite för svart och vitt. Det är alltför uppenbart vilka som är de goda och vilka som är de onda och jag vill nog gärna ha lite mer nyanserade personporträtt för att bli nöjd. Lite mycket Mitt Livs Novell. Lite mycket förutsägbara miljöbeskrivningar. Lite övertydligt helt enkelt. Inte för mig. Kanske för någon annan?

Nåja. Bok ett på min löprunda mot Syninge avklarad!