jobba, leva, bo - Jens S. Jensen på Stadsmuseet

Dagens utställning var Jobba, Leva, Bo på Stadsmuseet i Göteborg. Museet som ligger mitt i det gamla Göteborg kallar sig ett hus fullt med berättelser och visst har de lyckats med det både i den här utställningen av dokumentärfoton tagna av Jens S Jensen och i den mer permanenta utställningen Göteborgs födelse som byggts upp inför det stundande jubileet. Dit ska man ju gå med elever, gör det!

Bilderna från Hammarkullen och Volvos fabrik i Torslanda var spännande dokument från en tid som känns både mycket nyss och väldigt långt borta. Extra intressant var det att se bilderna med en vän som själv arbetat på Volvo under nästan samma tid och som kunde fylla på med detaljer om hur arbetet på bandet var. Jag hade gärna sett ännu fler foton både från då och nu, de var spännande tidsdokument som förflyttade oss tillbaka till barndom och tonårstid och ger perspektiv på vad som sågs som modernt och gott liv då. Och nu.

Vilken lycka att få bo i en stad där det finns ett så brett och varierat utbud av kultur och museer. Jag vet varför jag valt att bo i en relativt stor stad Nu har jag köpt mig ett årskort till museerna (det kostar 100 kronor, alltså etthundra kronor för ett år) så nu är det bara att uppleva resten av året!  

lista på Kulturkollo idag - kika in!

Jag sammanfattar året med en kort lista inne på Kulturkollo idag.
 Kika gärna in! 

dom dagar som blommorna blommar

Så har jag då sett Jonas Gardells Tv-serie Dom dagar som blommorna blommar och det finns mycket som är fint i den. Ja visst, man hör Gardells predikande röst och man känner igen teman väldigt väl från Gardells romaner och dramaturgin är uppbyggd för att man skall beröras upphöjt i tre, men där finns något innerligt som jag faktiskt tycker mycket om. Han tar i och blir så övertydlig så att han spräcker sig emellanåt men så kommer där stunder som man kan lägga i sitt hjärta och spara. Ingen kan ju heller säga emot. Man ska ta vara på dom dagar som blommorna blommar och livet börjar med att man tar på sandalerna och tar ett steg till. Och ett steg till. 

Se på Play om ni inte gjort det. 

månadens språk: nederländska

Hos Ugglan och boken har utmaningen månadens språk dragit igång med ett nytt år. Först ut är språket nederländska och jag håller på och läser Gerbrand Bakker. Tills Omvägen är utläst så tipsar jag om Dola de Jong: 

tisdag 6 februari 2018

trädet och vinrankan - Dola de Jong

Trädet och vinrankan  av Dola de Jong är en nederländsk klassiker från 1954 som nu nått den svenska publiken. Per Holmer har översatt och Nilsson förlag har gett ut den här mycket spännande romanen som är en psykologiskt komplex och nyanserad skildring av kärleken mellan två kvinnor i en tid där det inte var helt enkelt.

Det är sent trettiotal i Amsterdam och den unga och ganska blyga Bea har tröttnat på att bo inneboende i ett trångt rum. Hon skulle vilja hyra en lägenhet på Prinsengracht men då krävs det någon att dela hyran med. På en bjudning hos en arbetskamrat så träffar hon Erica, journalist och levnadsglad upptäckare, och de bestämmer sig för att bo samman. Bea beundrar den modiga Erica som till synes vågar allt det där som Bea inte vågar. Erica lever livet i den snabba filen, nattliv, oplanerade resor i Europa och tillfälliga förbindelser ena stunden för att nästa krascha helt och inte orka gå upp ur sängen. Bea känner sig så dragen till den oförutsägbara och impulsiva väninnan men vågar inte riktigt bejaka sina känslor. När sedan nazisterna närmar sig Amsterdam och Ericas judiska påbrå blir svårt att hantera så måste Bea välja. Ska hon fortsätta att träffa män för att det förväntas av henne eller ska hon bejaka kärleken till Erica?

Romanen berättas i efterhand och ett av de stora temana i boken handlar om hur Erica som tycks vara ett spirande och livfullt träd kanske bara var en livlös stam vars grönska var kvävd av en slingrande vinranka. Vad som händer om vinrankan vissnar? Vad blir kvar? Finns det möjlighet för trädet att grönska igen? På ett osentimentalt och ganska korthugget språk beskriver de Jong relationen mellan de båda kvinnorna och jag kan absolut förstå varför den här romanen ses som en klassiker. Den talar till mig och det som var kontroversiellt och omdebatterat på sin tid, samkönad kärlek, är inte i min läsning det centrala. Det är modet och konsten att våga leva det liv man önskar som är det viktiga, det som inte alltid är enkelt men kanske nödvändigt för att inte kvävas helt.

Provläs!  

Vill man läsa mer av Dola de Jong så kan jag rekommendera Åkern är världen som jag läste och skrev om för nästa exakt ett år sedan. Om den skrev jag:

"Sällan har jag läst en så gripande roman om flykt och utsatthet som berättelsen om det judiska, nederländska paret Aart och Lies och den grupp av barn som de tar med sig på färden från förföljelse i Europa till en fristad i norra Afrika."

Kung Lear på Stadsteatern

Helaftonskväll på Stadsteatern tillsammans med en ojämn uppsättning av Shakespeares Kung Lear. Som sig bör på en stor scen så är scenografin och kostym magnifik. Scenbyten och extraeffekter (hur mannen bredvid mig kan sova igenom nästa hela pjäsen är en gåta med alla blixtar och dunder) blir närmast filmiska klipp a la musikvideo och skådespelarna gör en gedigen ansträngning. Musiken, med pampig stämsång, positivhalare och den falskspelande song-a-song writern som charmar damerna är klart fnissig och narren spelad av Lasse Beischer gör sin improvisationsgrej helt ok men ...

Var är texten? Om regissören Pontus Stenshäll har lyckats med det brokiga och har ambitionen om att pjäsen, likt på Shakespeares tid, skall bland högt och lågt - burleskerier med livsvisdom, så har han slarvat bort texten. Enligt mig då. Jag är förstås en helt vanlig besökare och ingen recensent men jag hade velat ha mer av texten och mindre av lull-lullet och blodsplattret runt omkring. Jag tror att teaterpubliken kan ta till sig en något mindre forcerad och överspänd uppsättning och allvaret i pjäsen kan få mer utrymme. Samtidigt så är ju pjäsens teman klassiska med maktspel, galenskap och den totala ensamheten när man inte längre är kung och den har mycket att säga oss moderna människor. Jag har inte läst den sedan tidigt 90-tal och det var på engelska, inser att det är dags att faktiskt ta mig till Britt G Hallqvists översättning från 1983. Har ni sett den fina utgåvan från ordfront med 6 pjäser?

där fåglarna slutat sjunga - årets första bok

Årets första bokreflektion blir kring Där fåglarna slutat sjunga av Jenny Quintana. Den är en välskriven spänningsroman som utspelar  sig i en liten engelsk by och  Vi får möta människoro ai den lilla byn i två olika tider. Huvudperson är Anna Flores, hon kommer tillbaks för att begrava sin mor. Anna flyttade för att studera för 30 år sedan och flytten var på många sätt en väg bort från de tragiska veckorna då hennes syster försvann spårlöst och när hennes älskade pappa dog. Nu har mamman dött och Anna måste ta sig an både sorgeprocessen efter en mamma som hon tappat kontakten med,  begravning, tömning av barndomshemmet och familjeföretaget Huset Flores, som sorterar och säljer dödsbon. I iordningställandet så kommer minnena av tiden när Anna var tonåring tillbaks och Anna försöker röna ut vad som egentligen hände då för trettio år sedan. Kanske är det så att händelserna då är nödvändiga att förstå för att kunna leva nu?

Jag tyckte mycket om den här spänningsromanen, den är väldigt brittisk i sin ton och lite associerar jag till Belinda Bauer, som är en annan kriminalförfattare som jag också gillar. Relationer, familjer och lojalitet inom familjer och miljöer är minst lika viktiga som brottet i sig och det är något som jag tycker passar extra bra in när det handlar om brittisk krim.

fint slut på fin dag

Kan vara så att jag fått mig en ny favoritmugg!
Nu blir jag allt mer sugen på att åka till Kent ...
Te och tulpaner - och glad över fina vänner som kom idag för att
äta och prata och ha trevligt. Spontankalas är de bästa! 

grattis till jspr!

Två utmärkta romaner från Asien och lite Tony Morrison och Virginia Woolf -
det blev vinsten för jspr som skriver på den fina bloggen Det här har jag läst. 
Skicka din adress till anna at joholofsson.se så ska Postnord får jobba! 

årets första läsutmaning - månadens språk

Som jag skrev igår så har mitt läsande av litteratur från länder utanför Norden och den Anglosaxiska världen avstannat lite under året som gick. Jag läste ovanligt lite världslitteratur och det måste ändras på. Ett sätt är att hänga med på Ugglan och bokens utmaning som hon kallar månadens språk. Enkelt förklarat så går det ut på att alla deltagare läser minst en bok skriven på det aktuella språket under aktuell månad och redovisar, på så vis kan man tipsa varandra. Listan över språk ser ut som följer:

januari: nederländska
februari: danska
mars: kinesiska
april: ungerska
maj: indonesiska
juni: grekiska
juli: kurdiska
augusti: finska
september: hebreiska
oktober: tjeckiska
november: koreanska
december: isländska

Jag har redan ett gäng böcker i min bokvagn som kvalificerar sig in på utmaningen så min utmaning blir väl närmast att vänta med att läsa dem ... 

Börjar året med Omvägen. Så får vi se vad som väntar sedan!