bitterljuva dagar - David Nicholls

David Nicholls är författaren som fick en otrolig succé med sin roman En dag, den blev också till en charmig film och lite svårt har det nog varit att skriva något som kan mäta sig med den. Nu var det dags för ,ig att läsa Bitterljuva dagar. I den får vi lära känna Charlie som är på väg att ta sina O-levels. Hans föräldrar har just separerat, mamma och lillasyster har flyttat och kvar hos pappa blir Charlie. Livet hos pappa är inte enkelt, han är en habil jazzmusiker som gjort konkurs när skivaffärerna de äger går omkull. Snart lämnar pappan inte längre huset och kylskåpet är ständigt tomt. Examensskrivningarna som skall avgöra Charlies framtid går inte särskilt bra och festerna avlöser varandra. Innan resultaten kommer så skall hela sommarlovet gå och eftersom han har sett en tjej, Fran, som han skulle vilja lära känna anmäler Charlie sig till en amatörteateruppsättning. Det är inte det som de coola kompisarna förväntar sig men Charlie vill verkligen komma nära Fran. De ska spela Romeo och Julia och kanske kan Charlie imponera en smula på henne genom ett låtsasintresse för teater?

Lite Shakespeare, rapp dialog, mycket nittiotal och en fin skildring av den allra första kärleken (den som fullständigt kan rädda livet på en människa) gör att man charmas av den här feelgoodaren som har en kille i huvudrollen. Det är Charlie som berättar och man vill ju bara att det ska gå bra för honom. Hans enda betyg är i bild och datakunskap och visst är det bra talanger att ta med sig in i framtiden.

Jag lyssnade på boken och den är fint inläst av Mattias Linderoth.

berit älskar russin - en perfekt bok för bokstaven E

Usch nej, jag älskar inte russin. Ni som är min ålder och gick på kalas på 70-talet minns ju hur det låg små russinpaket i godispåsen. Och en clementin. När man ville ha godis ... Hur som, den här boken handlar inte alls om russin som man äter utan om en söt liten gose-ekorre som har en nos som liknar ett russin. Berit ska gå på kalas till Aron och i leksaksaffären så ser hon den sötaste av ekorrar, mamma gillar den också och köper den som present. Det är bara det att Berit nog tror att Aron helst skulle vilja ha slajm. Gose-Ekorren vill hon helst behålla själv! 

Jag är riktigt förtjust i den här nya bilderboken som Annica Hedin och Per Gustavsson gjort. I Berit älskar russin  finns en historia som många barn kan relatera till, vem har inte köpt en present som man helst velat ha själv och hur besviken blir man inte när mottagaren inte alls gillar den lika mycket som man själv? Där finns många scener som man kan stanna upp vid och samtala runt med eleverna och texten är tydligt och humoristiskt illustrerad. Jag kommer absolut använda den här boken som högläsningsbok för mina elever som har utmaningar i sin språkutveckling nästa vecka. Bokstaven i årskuse 1 är E och djuret som vi ska lära oss om är ekorren, boken om Berit är perfekt! 

och eken står där än - Sofia Lundberg

Esther har dåligt samvete, hon har skilt sig från sin man och livet som varannanveckas mamma passar henne inte. Hon saknar sin lille son oändligt varje vecka när han är hos sin pappa och särskilt svårt är det på helgen. För att komma ut en stund så går hon långa promenader och favoritstället ligger vid en ek på en äng nära vattnet.

I Och eken står där än av Sofia Lundberg så får vi möta Esther och den gamla damen Rut som hon träffar på sina promenader till eken. En vänskap växer fram och eftersom Ruts ögon är lite svaga så läser Esther hennes brev högt för henne. När Rut en helg inte kommer så blir Esther orolig, vart har hon tagit vägen? Ängen och det gamla huset som ligger nära är en dag till salu och då bestämmer sig Esther för att resa till Italien för att leta rätt på Rut. Med sig har hon hennes brev och dagböcker och några få små ledtrådar. Som att Ruts hus är gult och ligger vid Comosjön.

Det här är en charmig underhållningsroman som handlar om att börja om, leva vidare och gilla läget. Egentligen var det nog lite för mycket feelgood för mig, som lyssning veckan efter bokmässan så funkade det dock väldigt bra. När huvudet är fullt och man vill drömma sig bort en stund, då ska man ta till Och eken står där än.

höstutflykt - jag drar till Jonsered

Fantastiskt oktoberväder lockar till utflykt och det blev premiärtur till Jonsereds Trädgårdar. Jag stannade och gick en lång promenad  runt Jonsereds fabriker också, där ligger industrialismens vagga med William Gibsons textilfabriker, bland de första i Sverige och järnvägen öppnades redan 1856. Sånt går jag ju igång på. Jag gillar alla de där industrihistoriska platserna och det är kanske inte en slump att jag bor i Gårda och arbetar i Gamlestan. :-) Nära herrgården och de fina trädgårdarna så finns också flera vackra naturreservat att upptäcka. Jag gick bara en kort runda den här dagen men jag ska absolut återkomma, bokskogen i vårskrud måste vara magisk! En av mina arbetskamrater har gått den nyöppnade Gotaleden och bara min höft blir lite bättre så ska jag faktiskt ta mig an den vandringen, etappen mellan Jonsered och Lerum passerar ju precis förbi. Längtar redan! 

flickan med svavelstickorna - på Backateatern

Idag ser jag årets första frost som skimrar på växterna och jag påminns om att jag glömt skriva om en fantastiskt fin upplevelse som jag hade tillsammans med ett gäng 8-åringar, en skicklig tremannaorkester och en grupp alldeles tysta skådespelare. Särskilt tänker jag på en ganska nyanländ pojke som levde sig in i historien på ett sätt som fick mina ögon att tåras, för honom och många av våra språksvaga elever var pantomimen en väldigt fin form att uppleva teater genom. Det var en föreställning som väckte så många känslor och tankar för både stora och små. Som vuxen så ser man den samhällskritiska kommentaren, som barn såg de sagan och en av flickorna i publiken sa igen och igen "I want a happy ending". Så blir det inte för flickan med svavelstickorna som en kall nyårsafton beger sig ut för att sälja sina stickor. Det vet vi.

Förra veckan fick jag alltså förmånen att följa med en av skolans klasser till Backateaterns scen på Lindholmen och se deras uppsättning av H C Andersens Flickan med svavelstickorna. Scenografin är mycket vacker och det känns som att alla teaterns möjligheter används, den svartvita stumfilmskänslan accentueras av orkesterns instrumentering och visst dyker också Charlie Chaplin upp i en scen. Föreställningen följer sagans narrativ relativt nära och att vi hade läst och bearbetat sagans innehåll innan besöket underlättade för våra elevers förståelse. Det finns också en lärarhandledning på nätet som ger förslag på hur man kan arbeta runt besöket, skolteater när det är som bäst. När vi kom hem använde flera av klasserna Georgia Heards modell Heartmaps för att få fatt i sina tankar och känslor. Jag ska fråga lärarna om jag kan få lägga in en bild av deras arbete här.

Återkommer.

Lanny - Max Porter

Hur skall jag kunna skriva en text om Lanny av Max Porter?         Det är en bok som är omöjlig att beskriva så det får istället bli några tankar om känslorna läsningen av den väcker. Förvirring kan vara den första känsla man möter. Först av allt så måste man släppa kontrollen och bara flyta med, det är en läsning där man inte kan förstå allt och det är precis så det ska vara. Frustrerande eller förtrollande beroende på vad man förväntar sig. Fascination är känslan som följer efter förvirring. Hur kan Porter förmedla så mycket genom att bara ge oss som läser små fragment av samtal, hur kan man lär känna en engelsk by som varit befolkad under flera hundra år och vad är det som gör att man ser på både natur och människor på ett alldeles nytt vis? Den här boken var nominerad till Bookerpriset och kom inte med till den korta listan. Det tycker jag absolut den borde gjort. Den är alldeles egen i sitt språk, nyskapande i sin form och en fantastisk läsupplevelse! 

Missa inte vår intervju med Max Porter som publicerades i måndags på Kulturkollo,  där kan man också vinna en otroligt vackert signerad bok. 

bokcirkla med oss - var med och vinn ett eget exemplar!

Vår nästa samläsningsbok i Kulturkollo Läser är Män i min situation av Per Petterson .
Häng med! 

intervju med Per Petterson!

Idag publicerar vi en exklusiv intervju med Per Petterson på Kulturkollo.
Välkommen dit! 

knäckarbanketten - en fantastisk och småläskig saga!

När jag gick genom fantastikgränd i söndags så satt plötsligt Sara Bergmark Elfgren och Emil Maxén där på några höga pallar och berättade om sin helt nyutkomna saga Knäckarbanketten. Jag hann inte stanna till men jag hann reflektera över att jag inte skrivit om den här härliga, lekfulla och småläskiga sagan ännu. När jag läste den så tänkte jag direkt att den skulle vara en perfekt högläsningsbok för årskurs två eller tre i vår skola. Att den är så rikt illustrerad av Emil Faxén gör att också våra elever med ett svagare språk kan hänga med, bilderna kan man arbeta kring och skratta åt. De är fyllda av detaljer och stöder texten fint. Det här är en text som för andraspråkselever som våra är en utmaning. Perfekt! Vilket ordförråd vi kommer att bygga! Texten är, precis som bilderna, härligt humoristisa, sagans form är nydanande och ändå traditionell och det är just den sortens texter som man letar efter när man skall undervisa. Man kan tänka att Sara Bergmark  Elfgren hade rejält roligt när hon satt och spånade fram huvuddragen i berättelsen om de två hertigarna som är tvillingar.

De bråkar redan från födelsen och när de ärver sin mor så bestämmer de sig att dela upp staden och hertigdömet med en mur. Mitt i muren står slottet och de båda bröderna gör allt för att bräcka varandra, när den ene brodern bestämmer sig för att ordna en bankett som ingen sett maken till så försöker den andre att förstöra. I slottets djurgård arbetar den lille svinaherden och det är han, tillsammans med den yngsta dottern till en av hertigarna, som beger sig ut på vandring för att göra slut på den här fejden en gång för alla. Ja, ni hör. Det är sagans form och med många blinkningar till traditionella sagor, möten med riktigt läskiga varelser och ett gott slut så kan man som vuxen känna igen sig utan att det känns berättat förut. Sensmoralen är tydlig och vägen dit är spännande. Kan man förnya en genre som sagan? Ja, Sara och Emil har lyckats med att göra en bok som både unga och gamla kan skrämmas av, skratta åt och pusta ut när slutet äntligen kommer.

Jag packar ner mitt exemplar i jobbväskan!