vi i min hand!

fin kvällning

Idag har jag varit på vift och träffat mina gamla arbetskamrater. Som nyss kändes det trots att det var ett år sedan sist. På vägen hem på bussen möttes jag av en strålande vy över innerhamnen. Väl hemma väntade ett blomsterbud med en praktfull orkide. Stort tack för fin blomma!  

smultron, bröllop och döden - Shakespeare på västgötavis

Kristina Appelqvist är deckarförfattaren som tydligt placerar sina böcker i en avgränsad miljö och på en avgränsad geografisk plats. Smultron, bröllop och döden heter den alldeles nyutkomna. Nu har jag nyligen befunnit mig i den akademiska världen och känner Vallebygden väl så för mig är hennes mysiga snäll-pussel-deckare lite som comfortfood. Ni vet det där som man tar till när man vill vila och bara känna sig uppslukad i det trygga, en meny där smaker, konsistens och ingredienser är rejält hemtama.

Universitetet ligger i Skövde och där är Helena anställd på littvet, hon extraknäcker med att skriva tal till olika uppdragsgivare. När boken börjar så funderar hon på hur hon skall kunna dra sig ur ett av hennes uppdrag, kvinnan hon skriver åt envisas med att ändra i talen. Samtidigt så har några av Helenas studenter bestämt sig för att sätta upp Romeo och Julia som sommarteater. De efterlyser amatörskådespelare och snart är repetitionerna igång. Skaran som dyker upp har alla sina egna anledningar för att vara med men gemensamt har de att de är intresserade av Shakespeare. I Romeo och Julia är det en fejd mellan släkter som slutar i tragedi och utan att avslöja allt för mycket så finns det temat med också i den här deckarhistorien. För er som läst Appelqvist innan så vet ni att där också finns en nyfiken ung journalist, en grupp poliser och ett mord som måste klaras upp. I den här boken är det Roy Pedersen som hittas död och som av en händelse är han en känd expert på Shakespeare ... Helena i sin tur får nys om att det ska finnas ett oupptäckt manuskript av Romeo och Julia som Roy kanske var på spåren. Pusslet är uppackat och allt är riggat för att läggas på plats.

Om man vill ha en lättläst deckare i sommar tycker jag absolut man ska läsa Appelqvist men, se till att börja med den första delen Minns mig som en ängel fortsätt med Flickan framför muren och ta Smultron, bröllop och döden som efterrätt. Det här är en serie där delarna bygger på varandra.

jippi, jippi hemskt mycket jippi

Egentligen var det meningen att jag skulle publicera det här inlägget den 31 maj, och de tre glada figurerna på bilden skulle vara mina studiekamrater och jag som jublar efter examen. Nu fick jag komplettera min uppsats (och visst blev den mycket bättre, jag håller med) och därför kommer det här jippiinlägget först idag.

Så. Nu är det klart. Jippi för en färdig magisteruppsats och jippi för min examen. Tre års studier och plötsligt en dag så är det klart. Tid för jubel och eoner av tid för läsning och skrivande. Kanske kan det till och med bli lite fart här på bloggen nu!

Lyrans trio handlar om sommarens läsning

Lyran aviserar sommarlov och avslutar terminen med en planeringstrio: berätta om tre texter, genrer, böcker, författare du planerar att läsa i sommar!

Jag ska som vanligt förbereda mig inför sensommaren och den tidiga höstens bokevenemang genom att läsa så många aktuella författare som det bara går. Jag läser till Louisiana Literature (Linn Ullman) och till Sigtuna Litteraturfestival (Anne Enright) och förstås till bokmässan (Kim Thúy m fl). Jag ska vila mig i form inför den fantastiskt fina bokhösten! 

på väg ...

Veckans tema inne på Kulturkollo är On the Road.
En av de finaste vägarna jag vet är den till Knödestrand.
Snart är den här - stugsommaren! 

liten uppladdning inför Sverige - Irland

Det är ingen ordning på varken läsande eller bloggande och min inläggsserie med böcker från aktuella fotbollsmatch-länder kom helt av sig. Så kan det gå men när Sverige spelar så ska jag i alla fall försöka tipsa om en författare från motståndarlandet. Idag är det alltså dags för Irland och då skulle jag läst Brooklyn av Colm Toibin och Den gröna vägen av Anne Enright. Inte har jag hunnit det så det får bli Maggie O'Farrell istället. Jag har läst Den hand som först höll min och Sommaren utan regn. Jag skrev om den i maj 2014 och när jag läser min text så inser jag att tiden går, tidskriften 450 gav dessvärre bara ut några få nummer. 

torsdag 29 maj 2014

Långhelg för många och iskalla vindar från norr. Då kan väl en roman om en värmebölja passa extra bra? Sommaren utan regn är en härlig relationsroman och det handlar om familjen Riordan. Det är slutet av 70- talet, livet går sin gilla gång på den lilla gatan i London. Gretta pratar oavbrutet, bakar sitt irländska bikarbonatbröd trots den envisa värmeböljan som drabbat landet och maken Robert som nyss pensionerat sig från banken har lite tappat styrfart. Han stiger trots allt upp samma tid varje morgon och går ut för att köpa tidningen. Just den här stekheta morgonen kommer han inte tillbaka. Snart är de tre barnen varskodda om faderns försvinnande och jag som läser bjuds skickligt in i familjens historia. Lättläst och lågmält får jag kika in i deras liv, mamma Gretta vet mer än vad hon vill säga och sanningen blir inte lätt för barnen att acceptera.

Jag påminns om den sydkoreanska Ta hand om min mor, precis som den är det här en roman där man får följa de olika familjemedlemmarnas historier och se hur det gemensamma livet påverkat deras livsval. Trovärdigt och allmänmänskligt, jag gillar också att O´Farrell inte överdriver tidsmarkörerna. Ibland kan man läsa skildringar av sjuttiotalet där det vräks på med maträtter, kläder och låter. Inte här. I den här berättelsen är det kvinnornas liv som skildras, skillnaden mellan moderns och döttrarnas möjligheter att påverka sitt liv. Det finns en framtid där varken religion eller kravet äktenskap är det som begränsar, det är inte lätt att leva i en brytningstid, varken för kvinnor eller män. Rollerna ska skrivas om och familjelivets villkor förändras.

För mig var Maggie O'Farrell en ganska okänd författare och jag trodde att hon skrev något för romantiska böcker för min smak. Jag får tacka en tidskrift att jag gav henne chansen. Tack för det 450, egentligen blev jag inte sugen på boken förrän jag läste det fina reportaget i första numret. Nu när nummer två har kommit så kan man ju ha en önskedröm, tänk om de skulle lägga ut sina gamla nummer på webben? Det skulle ju vara guld att kunna länka direkt här. (litet tips till redaktionen som de säkert kommit på själva ...)

Hur som, upptäck en ny författare i helgen. Good stuff it is indeed!

SvD gillade också.

veckan har varit full av skog

Veckan inne på Kulturkollo har varit full av texter om skog.
Jag själv skrev en personlig text om min barndoms skogar och min pappas kärlek till jakt.

En kvinna i blått - Elly Griffiths

The Woman in Blue har varit lördagens läsning för min del. Som alltid med Elly Griffiths småputtriga deckare med Ruth och Nelson i huvudrollerna så är allt bekvämt bekant. Boken drar igång med att Ruth blir kontaktad av en gammal studiekamrat som numer är kvinnlig präst inom den anglikanska kyrkan. Hon har fått hotbrev och vill träffa Ruth för att diskutera dem. De bestämmer att ses i Walsingham, en pilgrimsort för många kristna och dessutom platsen för en konferens där kvinnliga präster skall nätverka inför framtida försök att bli biskopar. Nelson kallas med sitt team till samma lilla ort för att utreda ett mord på en ung modell. Så kan spelet börja.

Jag är en stor fan av Morden i Midsomer, man känner till vad man får när man sätter sig framför TV n och det är mysiga miljöer, myllrande folkfester där någon dör och upplösningen är antingen allt för uppenbar eller helt omöjlig att gissa. Varm ton mellan människor och blommande trädgårdar. Så mysigt har man också när man läser Elly Griffiths. En kvinna i blått kommer v 30 för den som är sugen att läsa på svenska. Missa förresten inte intervjun med Elly som jag gjorde för Kulturkollos räkning!