snurra min jord

Redan i morse nåddes jag av nyheten att jorden snurrar lite snabbare. Att tiden rusar förbi och dagarna går är ju ingen nyhet men nu har forskare på NASA upptäckt att jordskalvet utanför Japans kust har påverkat dygnet. Jordklotets massa har förskjutits, jorden roterar lite snabbare än tidigare. Och dagen går hela 1,8 mikrosekunder fortare förbi.
J:s kommentar:
-Inte konstigt man känt sig lite extra snurrig de senaste dagarna.

not another politisk blogg men...

nämen Benny

Benny tycker allt är botten. Hans mamma städar och städar och nöffar och nöffar.

Ja, så börjar Nämen Benny som är skriven av Barbro Lindgren och illustrerad av Olof Landström. Benny bestämmer sig för att det får vara nog när mamma tänker stoppa in lillnöffe i tvättmaskinen.

- Här kan man inte bo!

Så tar han sin lillnöffe och beger sig ut i stora världen och precis som i den riktiga världen så kommer han till slut på att det var kanske inte så dumt hemma ändå.

Kan denna korta lilla berättelse skriven för fem-sexåringar ha några beröringspunkter till 19-åringar? Eller 44-åringar? Som det mesta Barbro Lindgren skrivit så finns där ett budskap för all åldrar och bilderna är underbara. Mitt i samtiden och mitt i bilderbokstraditionen på en gång. Underbart med bilderböcker som är så välgjorda!

Jamen, mammor är tjatiga. Jamen, mammor vill ha det städat. Jajamen, mammor blir glada när barnen kommer hem igen.

järngräshoppan

Våld och förtryck, sadism och pennalism fyller Salim Barakats roman Järngräshoppan. En, i långa stycken, ofantligt otäck bok som jag hade fysiskt svårt att läsa ut. På baksidan av omslaget står det "En subtil roman full av poesi" Tahar Ben Jelloun och jag undrar vilken bok han har läst? Poetiskt språk kan jag till viss del hålla med om men subtil?

Salim Barakat beskriver i sin självbiografiska text en kurdisk barndom i Syrien där känslan av rädsla alltid fanns närvarande och han skriver: "Vi var barn utan barndom" . Våldet leder till destruktivitet, djur och senare i tonåren kvinnorna, ses som varelser som endast finns där för att fånga, tortera och lägra. Inga trygga bundsförvanter finns.

Mitt i allt detta finns kontrasten, myter och sagor och ett poetiskt språk som när författaren beskriver den kalla vintern och det bitande snöfallet:

"Vi visste hur vi skulle försvara oss mot sommarbina, när middagshettan satte in och de blev som tokiga av ilska. Men hur skulle vi göra med snöbina och dess dolda gadd, som trängde rakt genom täcket ända in i märgen."..."Åh rymdens öppna bikupa! Åh vilka drottningar och arbetare! Åh vilka vingar av snö!"

Järngräshoppan hör till Lyrans resa jorden runt och jag ser fram emot att läsa vad mina medresenärer tänkt och tyckt. Jag själv är glad att jag läst den men jag vill inte läsa igen. Det var alldeles för brutalt och rått för mig.

sugen!

Cocoa Daisys marskit heter Coffee House och det är helt underbart. Härliga papper och vackra dekos. Blir genast lite sugen. Både på kaffe och scrap - helst i skön förening.

hoppet - kurdiska minitemat fortsätter

Jumpin' Jack Az drömmer om att hoppa högst av alla. Han heter egentligen Azad, är kurd från Irak och har kommit till Sverige tillsammans med sin stumme, krigsskadade bror och måste bo hos släktingar. Föräldrarna är politiska flyktingar och finns i Tyskland och Azad önskar inget hellre än att återse dem men för att säkert få stanna i Sverige har Azad lämnat sitt pass till flyktingsmugglarna. Han säger också att han är flera år yngre än vad han är vilket blir lite komplicerat när han hamnar i svenska skolan tillsammans med andra 9-åringar.

Idén till boken Hoppet fick Moni Nilsson när hon mötte ensamkommande flyktingbarn och mer om det kan man läsa på Monis hemsida.

2006 gjordes också film på manus baserat på boken och både film och bok passar utmärkt att använda i undervisning. Det finns också ett arbetat diskussionsunderlag som man kan ladda hem. Jag använde bok och film i skolår 6 och arbetet älskades av eleverna och mig. Fantastiskt bra högläsningsbok (även om jag sållade lite bland svordomarna ibland), massor av diskussioner och massor av garv ledde det till och förhoppningsvis större kunskaper om hur det kan vara att vara flykting. Och hur det går att hålla drömmen levande trots att alla odds är emot en - en dag flyger man tillräckligt högt!

unaccustomed earth - ett bokhyllefynd

Främmande jord är den svenska titeln på Jhumpa Lahiris novellsamling Unaccustomed Earth som jag hittade (oops) i min bokhylla. Efter att ha läst flera bokbloggar i rad som lovprisat Lahiri så bestämde jag mig för att beställa på bibblan om nu bara inte ett svagt minne gjort sig påmint. Letade i hyllan, som verkligen behöver organiseras, och där stod den ju. Välläst och med understykningar i och jag mindes plötsligt att den köptes på bokmässan för några år sedan i en pocketutförsäljning hos The English Bookshop.

Vad handlar den då om och var den bra?

Novellerna snurrar runt frågorna kring hur det är att leva i exil, de flesta utspelar sig i USA och med indiska välutbildade män och kvinnor i huvudrollerna. Lahiri visar med sina berätteser på hur svårt det kan vara att komma till en ny omgivning och att anpassa sig till den utan att känna att man ger upp sin identitet. Lahiri beskriver hur exilen kittar människor tillsammans och hur det byggs upp samhällen i samhället där hemlandets traditioner består. Att leva som indier i England eller USA betyder ju att man medvetet lämnat sitt land för att uppleva eller uppnå något annat, hur kan man göra det utan att bli en förrädare mot sitt ursprung och hur kan man öppna sig mot de andra - i det här faller amerikanerna?

Om du vill läsa mer uttömmande så hittar du recension här.

Jag minns inte i detalj vad jag tänkte om språk och stil men jag minns med säkerhet att jag slukade den här novellsamlingen under några veckor hösten 2009 så den var säkert bra. Säkert mycket bra.

Not till mig själv. Jag måste städa i mina hyllor och skaffa mig ett system. Snart.

mars månaden mittemellan

Promenaden går över Heden en grå marsdag och jag vandrar mittemellan. Mittemellan bandy och fotboll och i min väska ligger dagens inköp. Rejäla fårskinnsvantar blandas med korta tunna sockar och hallen hemma är extra full. Så blir det när både vinterkängor och jympaskor ska användas samma vecka. På balkongen står lyktan med mossa i samtidigt som utemöblerna är framplockade och vända mot solen. Mars är månaden mittemellan. I år känns mittemellan extra lång - tur att fåglarna kvittrar oförtrutet utanför mitt fönster!

stamtavlor

Stamtavlor är en drabbande bok, den kategoriseras lite torrt som självbiografisk reportagebok men jag tycker att det här är något mer. Det är en personlig skildring över en mycket gammal kultur som har haft svårt att hitta en balans mellan traditioner och förnyelse och hur vilset det kan vara att befinna sig mittemellan. Dilsa Demirbag-Sten skriver i förordet till sin bok att det var först när hon själv blev mamma som det kändes riktigt viktigt att försöka förstå sin egen bakgrund och hur viktigt modersmålet är för en människas identitet.

Hon romantiserar förvisso sitt "hemlands kullar" som hon lämnar vid sex års ålder samtidigt som hon berättar om åldriga traditioner som lever kvar i en stamkultur fylld av regler och hederskoder och som förstärks i mötet med det nya och okända livet i västvärlden. Hon ritar sin egen stamtavla genom resor tillbaks till sin mormor och släktingar i Turkiet, nedtecknar berättelser från sin mors och sin egen barndom och det är kvinnornas röster som hörs starkast. I sitt utforskande av sin släkts historier möter vi kvinnoförtryck, arrangerade äktenskap och hedersrelaterat våld och mitt i detta många starka målmedvetna kvinnor. Detta är lättläst och angeläget särskilt då det inte är självklart i alla delar av världen att kurder i allmänhet och kurdiska kvinnor i synnerhet får göra sin röst hörd.

Boken hör inte till Lyrans resa jorden runt men jag tycker den passar bra in sida vid sida med Järngräshoppan...