mer helgscrap

1958 och familjen Svensson är nyinflyttade i Hedegården. Här är I åtta år och J-E fyra, förevigade av grannen. Så söta, så söta!

1904 - Alma

Återkommer till mormorsmor Alma. Här ses hon i sitt föräldrahem i Åsa, Halland med sin mormor, mamma och syskon. 1904 är året då hela familjen skulle fotograferas eftersom bilden skulle sändas till fadern som rest till Amerika. Pappan kom aldrig igen och min mormorsmor Alma fick tidigt börja arbeta, så småningom kom hon till Stora Djupsås, Västergötland där hon blev kvar resten av livet. Hemma var ändå alltid Åsa och besöken i Halland var få men mycket efterlängtade. Det halländska levde längst kvar i mattraditionerna, än i dag bryner jag min kål i sirap till kålpuddingen...

i väntan på scrapalster

Underbart nytt nummer ute av Creating Keepsakes. Vårliga tips och underbara färger! Idag skapar jag med min goa scrapkompisar och hoppas på riktigt pysselflow.

Creating Keepsakes har en sajt med mängder av gratis downloads och massor av inspiration.
Klicka på bilden om du vill besöka dem!

allt som återstår

I bibliotekskösväntan på Elin Boardys senaste roman Mot ljuset så läser jag hennes debut Allt som återstår. Huvudpersonen är Emma, tiden är tidigt 1900-tal och platsen är Orust. Hon är småbrukardottern som blev kvar i hemmet, gifte sig med drängen och hela livet slits mellan drömmen om något annat och rädslan för att ge sig ut i det okända. Syskonen reser till Alingsås, Uddevalla och Amerika men hur ska Emma kunna resa hon som är så rädd för havet? Emmas liv handlar om att leva nära naturens växlingar, tålmodigt sträva, glädjen i psalmsångerna och barndomsvännen. När hon blir ensam kvar med ansvar för gård och 6 barn ser hon bara en utväg, det är Allt som återstår.
Elin Boardy har skrivit en vacker, långsamt berättad roman om sin morfars mor Emma Ulrika Johansson. Återhållsamt och värdigt får jag möta ett kvinnoöde som jag kan identifiera mig i, miljöerna är välkända och slitet på ett litet jordbruk ligger bara några generationer tillbaka. En sorglig och vacker roman! 

resan fortsätter i Asien

Nu lämnar vi Mellanöstern i jordenruntresan och tar oss vidare österut. Jag måste erkänna att jag tyckte att flera av titlarna på det senaste stoppet var ganska krävande att läsa, de utmanade min världsbild ordentligt. Om man vill läsa om vad andra tyckt så har Lyrans Noblesser gjort en föredömlig sammanställning. Nu väntar en indier, en vietnames och en pakistanier. För alla som följer bloggen och min läsning så vet ni att jag börjar med Indien. 1988 läste jag Commonwealth Litterature på GU och sedan dess har har landet en särskild plats i mitt läshjärta. Filmen Slumdog Millionaire har resten av familjen sett medans jag mest blundade men ger böckerna en chans: dags för Six Suspects av Vikas Swarup alltså. Blev lite lycklig när jag öppnade första sidan över att texten i pocketen var ganska stor - ålderstecken? :-)

bokbloggsjerka

En härlig anledning till att skutta runt bland bloggar och läsa och kommentera ger Annika oss med sin återkommende bokbloggsjerka. Tack för att du bjuder in oss så att vi kan träffas och läsa varandras tankar! Den här helgen frågar hon oss:

Om du fysiskt skulle kunna förflytta dig in i en bok eller en serie, vilken skulle det vara och varför?

Det skulle verkligen var en fantastisk upplevelse att kunna kliva rakt in i en bok och leva där ett tag och det finns många sådana tidsresor jag gärna skulle göra om jag var säker på att komma hem igen. En så'n hemmakatt som jag skulle inte vilja vara borta allt för länge...

Jag väljer att hoppa in i Daniel Masons Pianostämmaren , delvis för att den utspelar sig under en spännande tid. Det är slutet av 1880-talet och det brittiska kolonialväldet sträcker sig över hela världen och i boken får pianostämmaren en alldeles särskilt uppdrag. Från London reser han till sydostasien för att hålla ett piano stämt. Han är en bricka i det politiska spelet och hans resa blir också en resa genom kulturlagren - vad finns kvar när vi skalat av vår förfining - vad händer när den västerländska statussymbolen hamnar i en helt annan omgivning? Resan i sig, de annorlunda miljöerna och den viktiorianska eran, allt lockar mig i Pianostämmaren. 

aprilskämt någon?

Hörde i radio någon som påstod att det där med aprilskämt bara är något som förekommer i medierna numera men då har de inte varit i skolans värld. Idag, och många andra första aprilar, har eleverna försökt att sätta sina fröknar på pottan. Klassiska skämt är att ändra alla klockor så att de visar olika och eleverna är mer eller mindre påhittiga. Förra året blev jag rejält uppjagad. 13-åringarna hade under flera år på mellanstadiet envisats med att klättra upp på bibliotekets tak och kaxigt promenera omkring där, alla kan förstå att detta blev en del samtalande kring. Typ vecka ut och vecka in. När då en av flickorna kommer rusande med andan i halsen och säger att XXX har byggt ett skateboardhopp som de har satt på taket. Kom fort! Frökenhjärtat börjar att klappa, ilskan kryper på och jag tar frustande på mig skorna, laddar för att peka med hela armen. I dörren ut möter jag tre flinande killar med det bredaste leendet: april, april! Bakom dem står tjejerna i klunga och fnissar så att de nästan kissar på sig. Lurad. Hjärtinfarkten nära. Gapskratt!

en hondjävuls liv och lustar

Idag skriver jag om En hondjävuls liv och lustar av Fay Weldon på enbokcirkelföralla. Välkommen dit!

aprilhimlen

foto: P de Vries

Öppna dina trötta ögon och släpp ut det!

Det här har växt i mig

Åh, så länge nu

Regnmoln brukade jaga mig

Och nu jagar jag morgonen längs avenyer

Du var full och jag var full

I aprilsolen

Du är den sortens flicka jag gillar

För du är tom och jag är tom

Och hon sa:

Egentligen är du inte kär i mig

Och egentligen

är det okej med mig

För jag blir aldrig kär i nån

Sånt där är slöseri med tid...

Men då slösar vi bort våra liv

(jag tänker alltid på dig i april)

Ge mig en kyss innan du går

att bygga en dröm på

En kyss innan du går

En kyss att bygga en dröm på

Egentligen älskar du inte mig

Och egentligen

är det okej med mig

För jag älskar ingen alls

Sånt där är slöseri med tid

Jag var ingen

Du var aprilhimlen

Som jag minns den...

och som jag minns dig...

Och jag hoppas att du kan se mig nu

Och jag hoppas att du....

hör mig nu

Håkan Hellström, Det är så jag säger det, 2002