en värdig vinnare av bokbloggarnas litteraturpris!

Grattis till John Greens Förr eller senare exploderar jag som vunnit Bokbloggarnas Litteraturpris. Min text är från januari 2013:

The fault, dear Brutus, is not in our stars

But in ourselves.

Det är inte hur man har det utan hur man tar det. Hemma hos Augustus finns allehanda käcka uppmaningar broderade på kuddar och bonader, tryckta i glas och på små tavlor. Without pain, we couldn't know joy  Sällan har en sådan uppmaning skorrat falskare än när jag hulkande läser ut John Greens senaste roman The Fault in Our Stars. Hur jäkla positiva de än försöker vara så är det inte rättvist. Livet för Hazel Grace och Augustus är inte rättvist. Det ödet som står skrivet i stjärnorna är inte rättvist. Punkt.

Hazel Grace och Augustus. Så heter de två huvudpersonerna som träffas i en hjälpgrupp för ungdomar som överlevt cancer och så mycket mer ska jag inte skriva om handlingen. Poesi och en roman är stor del av deras gemensamma berättelse och de snabba replikerna, de filosofiska och smått existentiella funderingarna, känslan för ungdomarna och respekten för deras liv gör mig helt betagen.  Det här är en av fjolårets mest omskrivna YA-böcker och det är alltid en risk att läsa en superhypad bok, men jag blir inte besviken. Det här är en läsning som bjuder mig både en fantastisk kärlekshistoria, gapflabb och storgråt. Klart den ska bli film. Snart.

På svenska finns den nu att köpa och då heter den Förr eller senare exploderar jag.

konst - ett sätt att göra det osynliga synligt

Man måste noga studera det synliga för att upptäcka det osynliga.

Redgreen and violet-yellow rhythmes, Paul Klee

eminent, är det bra det?

Kära internätet!

Igår blev jag kallad eminent. Funderar nu seriöst på om det är en komplimang eller ej. Det låter liksom en aning ... pompöst.

hälsningar

"en som verkligen undrar"

tada - månadens bokbloggsambassadör är:

och dagarna går..
Kika in hos bokmässan så kan man läsa en intervju med undertecknad. 

Clarice Lispector - ett brasilianskt författarporträtt

Wikipedia

Idag fortsätter FB-cirkeln om brasilianska noveller och turen har kommit till Clarice Lispector. Om henne finns mycket att läsa på nätet och hon har flera romaner översatta till svenska. Hennes texter hittas hos Tranans förlag. I februari ges hennes posthuma roman Blåsa Liv ut. Om Stjärnans ögonblick har Bokmania skrivit så fint här.

På världslitteratur.se hittar jag:

Clarice Lispector Chaya Pinkhasovna Lispector 

* 10 december 1920 i Tjetjelnyk, Ukrainska SSR, Sovjetunionen (nuvarande Ukraina); † 9 december 1977 i Rio de Janeiro, Brasilien

Clarice Lispector skapade sig tidigt ett namn. Redan hennes första roman, Perto do coração selvagem, rönte stor uppskattning bland kritikerna. Efter denna debut, som skedde redan vid 18 års ålder, skrev hon ytterligare tolv romaner och novellsamlingar. Den sista, A hora da estela (Stjärnans ögonblick), utkom samma år som hon dog. Riktigt känd blev hon emellertid först långt efter sin död och har ägnats åtskilliga litterära avhandlingar. Lispector föddes under föräldrarnas resa från Ukraina i Sovjetunionen, varifrån de utvandrat. När familjen anlände till hamnstaden Recife var hon ett par månader gammal. Recife var sedan hennes hemstad fram till nioårsåldern, då modern dog och familjen flyttade vidare till Rio de Janeiro. Där utbildade sig Lispector till advokat. Hennes förste man var diplomat, vilket ledde till att hon under 15 år kom att bo utomlands: i USA, Italien och Schweiz. Under denna tid ägnade hon sig helt och hållet åt sitt skrivande. Efter att han skilts från maken återvände hon till Rio de Janeiro. Hon avled i Rio endast 51 år gammal efter att ha drabbats av cancer. Lispector intresserade sig främst för människors komplicerade undermedvetna och skildrar ofta hur en till synes bagatellartad händelse kan utlösa de mest oväntade kriser och psykisk obalans. Med stor inlevelse tolkar hon sina romanfigurers tankevärld och känslor.

idag är det Sherlock!

Vadå melodifestival?

Klockan halv 10 är det ju dags för Sherlock.

Sherlock Holmeskännaren Mattias B kommer att twittra hela kvällen. Följ honom här!

Ska ni titta?

Afghanistan 3x: Och bergen svarade

Och bergen svarade är Khaled Hosseinis nya roman, och den mannen har det inte lätt. Han ska leva upp till alla de förväntningar som Flyga Drake och Tusen strålande solar har byggt upp. De två tidigare böckerna har jag läst och tyckt mycket om, de ger i lättläst form bilder av ett land och en kultur som jag sällan får inblick i. Som ni redan förstår av den långa inledningen så är jag inte superförtjust i Och bergen svarade, ett av mina problem var att jag lyssnade. Jag skulle absolut inte ha lyssnat - det här en roman som väver samman nu och då, har ett stort persongalleri där karaktärerna i olika kapitel ibland är i centrum och ibland i periferin, dessutom blandar Hosseini berättelsen om de två syskonen Pari och Abdullah och deras utvidgade släkt med sagor, dikter och historiska händelser. Den här romanen kräver ett gott minne och koncentration om man ska kunna lyssna med behållning. Jag skulle ha läst.

Som sagt så är det syskonparet Pari och Abdullah som inleder och avslutar den här myllrande romanen som vecklar ut sig åt många, många håll. Landet Afghanistan har huvudrollen och som i tidigare böcker så märks det att Hosseini hyser stor kärlek och stor oro för sitt forna hemland, han gestaltar i romanens form landets komplicerade historia och konfliktfyllda samtid. Allra bäst är han när han låter oss lära känna personerna riktigt bra, av alla de människor som jag får möta är det morbror Nabi som jag känner mest för. Han arbetar i mer än 50 år för samma arbetsgivare i Kabul och i hans historia finns både den långa tidslinjen, och det personliga ödet, så mycket både klokhet och sorg. Tror nog att den berättelsen hade kunnat vara huvudinnehållet och en hel del av de andra historierna kunde tonats ned, det upplägget hade nog tilltalat mig mer. Delarna som utspelar sig i USA känns sådär, jag kan tänka mig att Hosseini väver in en hel del egna erfarenheter från sitt arbete som läkare i de delarna men precis som i Flyga Drake så klarar sig berättelsen bra utan dem. Vore bättre till och med...

Kolla gärna in Hosseinis hemsida där han berättar om sina böcker och de humanitära projekt han driver med hjälp av pengar från bokförsäljningen.

- repris från sommaren 2013 - 

Afghanistan 3x: fler bilder av Afghanistan

En annan sorts kommentar till oroligheterna i Afghanistan bjuder våra militärer på :-)

Lasse Bengtsson är aktuell i vår med sin reportagebok -
tyvärr har jag inte läst men förlaget skriver så här.

En uppriktig, ärlig och mycket frispråkig bild av ett land i upplösning får jag i Diana Janses bok En del av mitt hjärta lämnar jag kvar. Vilken sunkig titel förresten, den låter som en dussinschlagerlåt, och det vore synd om den skrämde bort läsare för det här är en intelligent, rapp loggbok från Kabul. Janse arbetade som diplomat i Kabul under några år i mitten av 2000-talet och hennes texter ger oss en oglamorös bild av ett uppdrag som få kan tänka sig att utföra. Med humor, ibland svart som den ellösa natten, ger hon mig inblick i ett land som ingen annan. Det är korta texter om resor i det ofta väglösa landet, möten med klanledare som ibland ger hopp om en god framtid men alltsomoftast ter sig som rena farsen. Hon blandar politiska tankar med personliga reflektioner om vardagslivet i ett land utan infrastruktur. Ingen el, inga säkra kommunikationer, ingen fungerande administration, ingen utbildning eller framtid i sikte för de magra, trasklädda barnen som bygger snögubbar i plastsandaler. Inga kvinnor får delta i samhället och våldet ständigt runt hörnet samtidigt som där finns en befolkning som vill mer. Som vill annat. Läs!

Fler kvinnor har gett sin bild av livet i Afghanistan, Åsne Seierstads omtalade bok Bokhandlaren i Kabul är ett personligt inifrånreportage från en afghansk familj som ledde till åtal och mycket media för ett antal år sedan. Jag minns boken som spännande men ganska onyanserad. Skönhetsskolan i Kabul har jag blivit rekommenderad men ännu inte läst. Johanne Hildebrands reportage Svenskar i skottlinjen skrevs i mars 2011 men är fortfarande spännande läsning. Susanne Bier har regisserat en fin film från 2004 som jag gärna rekommenderar, den handlar om hur svårt det kan vara att leva ett "vanligt" liv när man levt i den extrema miljö som ett FN-uppdrag i Afghanistan innebär. Ett klipp från Bröder:

Afghanistan 3x: Den blinde mannens trädgård

11 september 2001 förändrades världen och många författare har tagit sig an uppgiften, velat ge sin bild hur terrordådet påverkade människorna och samhället, så också den pakistanske författaren Nadeem Aslam. Han har i sin nyutkomna Den blinde mannens trädgård skapat en berättelse som går rakt in i hjärtat. Det är omöjligt att värja sig för den gamle rättrogne muslimske mannen Rohan som älskar böcker och lärdom och som tillsammans med sin hustru en gång startade en skola. När hustrun dör i barnsäng lämnar hon sin make med den nyfödde sonen Jeo och en ständig sorg och oro, hustrun dog utan att bekänna sig till Allah.

Jeo växer upp tillsammans med en fosterbror Mikal och när amerikanerna, som en följd av terrordåden i USA, går in i Afghanistan bestämmer sig de unga pojkarna att resa dit, hjälpa till. De vill inte stödja jihadisterna, inte heller USA, de vill hjälpa civilbefolkningen. Jeo är läkarstudent och Mikal mekaniker men snart inser de att kriget är något helt annat än de förställde sig. Kvar i byn Heer väntar Naheed, den unga kvinnan som de båda pojkarna älskar.

På sätt och vis är det här en kärleksroman, drivet i berättelsen byggs delvis upp av längtan efter att de unga älskande ska få mötas igen men för mig är det främst en betraktelse över hur våld och krig kan utkämpas i religionens namn. I den religion som Rohan  hör till, den som han stadigt vänder sig till med sina tvivel och kval finns inte utrymme för grymheter och våldsamheter. Ändå används skolan som han grundat som plats för planerandet av fundamentalistiska handlingar. Han vistas i sin trädgård med en syn som blir allt sämre, samtidigt skärps hans andra sinnen. Några av de vackraste meningarna i den här boken beskriver naturens gång i trädgården, hur fåglar kommer på besök, hur träden blommar och doftar förunderligt. I trädgårdens paradis finns tröst och hopp om att oredan i världen ska blomma över, det ska komma en ny vår. Där allt är gott.

Andra romaner som jag läst där händelserna den 11 september 2001 är skildrade med utgångspunkt i den muslimska världen är Döda dem alla och Den ovillige fundamentalisten, de är precis som Den blinde mannens trädgård spännande läsning för alla som är intresserade av att lära sig mer om terrorns mekanismer, krig som utförs i religionens namn och människorna som lever mitt i det. Dessutom är de alla tre riktigt välskrivna romaner. Rekommenderas!

Den förspillda vakan och  Kartor för vilsna älskande är Aslams tidigare romaner. Mycket, mycket bra läsning. De också.