bokbubbel imorgon

Boken är bara påbörjad. Läsplatsen pimpad med nya fina dynor. Tackar kollegorna för fint presentkort :-)

läsrapport nummer 1 - Främlingen

Är det egentligen klokt att börja lyssna på en bok som är mer än 30 timmar lång när det egentligen inte är en genre som man är lockad av? Ja men, flera av mina kulturkollokollegor hyllar ju Gabaldons böcker och ibland så får man faktiskt ta sig utanför din egna lilla låda. Främlingen är ju dessutom första delen i en serie om åtta tegelstenar så gillar man så finns det läsning som räcker hela sommaren. 

Sagt och gjort. Del 1 är nu lyssnad på och hittills är mitt betyg nja. Lite spännande är det faktiskt (erkänner) med tidsresan från efterkrigstid till 1700-tal och de skotska miljöerna är gudomligt vackra. Någon gång ska jag ta mig till Skottland, helt klart men ... Är det inte lite för stereotypt, lite väl svart och vitt och lite väl upplagt för romans? Fortsättning följer - jag lyssnar vidare på del 2. 

Marina Belezza - om ett land i fritt fall

 

Nu är jag smått utmattad - efter 500 sidor deprimerande Silvia Avallone så behöver jag något muntert. Prinsbröllop på TV räcker liksom inte för att muntra upp mig, tvärtom. Texten om Marina och Andrea i bjärt kontrast till det välregisserade bröllopet blir nästan föööör bra. Eller är de just bara två sidor av samma mynt?

Marina Belezza handlar om några ungdomar i ett Italien som helt tappat  kursen. De bor i en avfolkningsbygd i alperna och arbetstillfällena är få. Det man kan drömma om är antingen att bli tv-kändis eller möjligen snabbköpskassörska. Marina är tjejen som har fått ta hand om sig själv, hon har en vacker sångröst och har blivit uttagen till den lokala TV-stationens talangjakt. Hon är vacker och har bestämt sig för att lyckas, inte ens ex-pojkvännen Andrea ska få hindra henne från att bli känd. Kanske kan hon få komma med i rikstelevision?  

Andrea lever ett ungkarlsliv, han har inte slutfört sina studier och pappa Borgmästaren är inte belåten med sin yngste son. Storebrodern har redan hunnit med att flytta till USA och jobba för NASA och Andrea har ett tillfälligt jobb på det lokala biblioteket. Han drömmer om att skaffa kor och driva farfaderns gård, ett ursprung som familjen försökt glömma. 

Martina och Andrea möts alltså efter ett antal år isär och tonårsförälskelsen utvecklas till något annat. Finns det någon väg framåt för de här ungdomarna? För alla ungdomar i Italien? Det är den tydliga frågan som Silivia Avallone ställer till läsaren och under långa stunder i min läsning så tycks mig svaret bli ett tydligt nej. Sedan glimtar en liten strimma hopp fram - klämd mellan yta och något slags nostalgisk bild av att det var bättre förr. 

Jag funderar lite över vad som fattas i Marina Belezza för att den ska nå upp till samma fantastiska höjder som Stål. Kanske är det så enkelt att jag har svårt att tycka om människorna i den här romanen, de unga flickorna i Stål var så lätta att tycka om och Marina och Andrea är i mitt tycke ganska osympatiska. De är båda uppvuxna i miljöer som präglat dem och någonstans hoppas man och önskar att de ska hitta en framkomlig väg. Samhällskritiken forsar ut ur boken och kanske har Avallone den här gången satsat krutet på att beskriva ett samhälle och använder sina huvudpersoner för att förtydliga sin poäng. Ibland kan poängen med en god roman också vara komplexa karaktärer som utvecklas allt eftersom. 

natur i fokus

Den blå tråden - Anne Tyler

När man plockar upp en roman av Anne Tyler så vet man vad man får: en roman om relationer och familjeliv. Hennes senaste bok, som var nominerad till Bailys Women Prize for Fiction, har nu kommit på svenska - Den blå tråden och visst känner man igen Tylers varma och sympatiska sätt att skriva om familjers glädjeämnen och svåra stunder. Huvudpersonerna i den här berättelsen är familjen Whitshank, de är en alldeles vanlig familj som bor i ett stort hus strax utanför Baltimore. Red och Abby, lyckligt gifta sedan 48 år och de 4 vuxna barnen. Stem har valt att gå i faderns fotspår, de två döttrarna är gifta med varsin Hugh och sonen Denny är ett ständigt föremål för oro.

Särskilt fastnar kapitlen som handlar om det gamla parets åldrande och hur det leder till problem med att bo kvar i det stora släkthuset. Huset har en stor veranda och är en gång byggt av Reds far. Han, som kom till Baltimore med två tomma händer under depressionen och skapade ett gott liv för sin familj.

De hade talang för att låtsas att allt var bra. Eller kanske var det inte alls någon egenhet. Kanske var det bara ytterligare ett bevis på att Whitshanks inte var anmärkningsvärda på något sätt, överhuvudtaget.

Som en tråd genom den här romanen går att önskan om att bli något, önskan om att bli framgångsrik blir viktigare än känslan av att vara sann mot sig själv. Det handlar om hur svårt det kan vara att uppskatta den lycka man har när man hela tiden vet att allt kunde varit annorlunda. Lågmält och lugnt berättar Tyler om familjens liv, vi får följa dem under tre generationer och det hela blir en mysig läsning. Jag kan tänka mig att jag hade uppskattat den ännu mer om jag hade suttit i min gungstol på verandan med utsikt över skärgården - det är nämligen precis en sådan bok som det här är. Gungstolochvinpåverandanbok.

avtackades med en tavla full av ord

Så fina ord! Tack alla kollegorna!

i afton: Nigeria!

Jag har läst några riktigt bra nutida nigerianska författare som jag gärna tipsar om. Först ut är Chimamanda Ngozie Adichie där tre romaner, Lila Hibiscus, En halv gul sol och Americanah samt en novellsamling Det som nästan kväver dig  finns på svenska. Chris Abani skriver poesi och kortromaner från en brittisk horisont, Abigails liv  har jag läst och drabbats av. Seffi Attas debutroman heter Allt gott ska komma dig till del och klickar man på länkarna kommer man till mina texter om dem. Värdslitteratur.se har en fin hemsida där man kan få tips om författare - deras Nigerialista har många spännande namn.

Nu hejar vi på Sverige! Klockan 22 är det dags!

vita spår - fartfylld deckare från Norrköping

Vita spår är bok nummer två om åklagaren Jana Berzelius i Norrköping. Den första boken hette Märkta för livet och jag blev mycket glad över att återse (eller återhöra om man är noggrann för jag lyssnade på ljudbok) den komplexa huvudpersonen Jana. Hon har erfarenheter med sig i bagaget som läsaren får ta del av redan i första boken men nu i bok nummer två så fördjupas bilden av de ärr som Jana bär med sig från barndomen och jag gillar det väldigt mycket.

Titeln får mig att associera till den omöjliga kombon narkotika och längdskidåkning. Mer korrekt är det att tänka på narkotika och ärr - de ärr som en vass kniv gör i huden. Emelie Schepp skriver en rapp och fartfylld prosa som passar för en handlingdriven kriminalhistoria. I debutromanen invände jag mot alla onödiga beskrivningar och på det sättet är den här boken en, i min smak, bättre bok. Jag gillar hur den iskalla vintern speglas i människornas kalla och kalkylerade handlingar där människovärdet helt glöms bort och att flera av karaktärerna fördjupas. Sedan kan jag kanske fortfarande tycka att språket blir lite forcerat och närmar sig staccato ibland. Särskilt märks det när man som jag lyssnar på en ljudbok. Det finns få vilsamma partier i den här deckaren och det är som sig bör. Vill man läsa något med full fart från sida ett så är det bara att köra. Man ska absolut läsa den här serien i ordning. Börja alltså med Märkta för livet och fortsätt sedan med Vita spår. Spännande läsning perfekt för hängmattan!

historien om Quiet Dell - Jayne Anne Phillips

Historien om Quiet Dell var en bok som jag beställde allra mest för att jag läst Jayne Anne Phillips Lark & Termite - en fantastisk roman med ett säreget och glimrande språk som beskriver en udda uppväxt. När jag sedan fick Historien om Quiet Dell i min hand så insåg jag att det är en roman som bygger på ett verkligt brott och då fick jag kalla fötter. Läsa eller inte läsa - det var frågan?

Nu läste jag och jag är mycket glad för att jag tog min an Phillips gestalning av morden på familjen Eicher och ytterligare en kvinna som Mr Pierson sol-och-vårat och dessutom mördat. Historien utspelar sig 1931 och Phillips blandar skickligt autentiskt material som brev, rättegångsprotokoll, tidningsklipp och foton med ren fiktion. I efterordet kan jag läsa att de allra flesta karaktärer i romanen har en verklig förbild. Ramen i tid och rum samt handling är alltså given och trots det så skapar Phillips en berättelse som det är svårt att släppa, hon skriver med ett så precist språk och med omsorg om detaljer som gör att man blir totalt uppslukad av familjens öde.

Asta Eicher lever utanför Chicago med sina tre barn, maken har lämnat henne med ett stort hus och väldigt små tillgångar. Hon börjar brevväxla med en trevlig man som lovar henne ett bekymmerslöst liv för både henne och de tre barnen. En försommardag kommer Mr Pierson på besök, han tar med sig Asta under förevändning att de ska åka till en av hans egendomar. Familjens gode vän Charles O'Boyle fattar misstankar men när Pierson någon vecka senare kommer tillbaka ensam för att hämta barnen är det ingen som hindrar honom. Hela familjen utplånas och hamnar i en grund grav långt hemifrån.

Intressantast av alla att följa är journalisten Emily Thornhill som är den som tar sig an uppgifter att rapportera om de fyra kroppar som polisen finner nedgrävda bredvid ett garage i Quiet Dell. Hon är en ogift professionell kvinna och har det inte helt enkel att utföra sitt yrke. Fotografen som följer henne runt på resorna är egentligen inte intresserad av kvinnor men blir både en god vän och en fasad utåt för att upprätthålla Emilys (och hans egen) ryktbarhet. Emily möter familjen Eichers gifte bankman och blir förälskad, Charles och fotografen inleder de också en romans och romanen präglas av en naiv och orubblig tro på kärlek och att svårigheter måste gå att övervinna. Visst kan man tycka att Emily är en helt osannolik Pollyanna-karaktär som orädd ger sig in i lynchmobbar, slänger sig på flygplan, tar sig an familjens hund och ser till att en föräldralös pojke får en ny chans i livet. Lite för bra för att vara sant men Phillips använder Emilys karaktär för att diskutera kvinnans roll och möjligheter i kontrast till Asta Eichers liv där enbart ett giftemål med en okänd man skulle kunna säkra familjens trygghet. För mig funkar det bra. Hör gärna när författaren själv berättar om bakgrunden till Visiting Quiet Dell: